Laddat batterierna

Inser att det var drygt en månad sedan jag bloggade sist, har visst kommit av mig lite i bloggandet! Det går liksom i perioder det där. Dessutom har det blivit lite krångligare att lägga till bilder vilket gör att jag inte alltid orkar greja med det (tycker själv det är mycket roligare att läsa blogginlägg med bilder) men med hjälp av almenackan skriver jag nu ett litet "Hänt sedan sist"- inlägg. Februaris stora händelse var förstås vår resa till Gran Canaria!

Vecka 7 var ju sportlov och det ägnade vi bland annat åt att fixa inför resan, träffa kompisar m.m.

 In i det sista var det dock osäkert om resan skulle bli av. På fredagen innan vi skulle åka ställde det spanska flygbolaget Orbest in sina flygningar från Jönköping Airport till Las Palmas eftersom bolaget hade finansiella problem. Först på måndags eftermiddagen stod det klart, efter att vi nervöst följt utvecklingen på flygplatsens hemsida under helgen, att de lyckats hitta ett annat bolag som kunde flyga oss till varmare breddgrader.

En kall och snöig februaridag

 

På väg till incheckningen

Mamma & Hannah på Axamo

Jag jobbade alltså bara ett par dagar efter lovet och sedan den 20 februari lyfte planet på eftermiddagen med destination Gran Canaria. Först ombord på planet fick vi reda på att det endast skulle serveras en liten sandwich och ingen varm mat som vi beställt. Det var ett tjekiskt flygbolag som anlitats med kort varsel och de kunde tyvärr inte erbjuda någon vidare service. Det fanns ingenting att köpa ombord utan i över 5 timmar fick man klara sig på en smörgås och ett glas dricka. Hungriga och trötta landade vi på flygplatsen i Las Palmas och då visade det sig att personalen som har hand om bagageutlämningen strejkade så därför fick vi vänta ca en timme innan vi fick våra väskor och kunde kliva ombord på transferbussen som skulle ta oss till hotellet. Först vid 22.30 var vi framme på hotellet och kunde checka in. Det var ett hotell som vi inte bott på tidigare men mamma hade bott på ett hotell i närheten ett annat år så hon visste ett bra matställe alldeles intill dit vi kunde gå och få i oss lite mat. Hannah stackarn var hungrig och dessutom så trött att hon knappt orkade äta utan bara ville krypa till sängs och få sova.

Dag 2: Började vi med att äta frukost som vi inhandlat på den närliggande Supermercardion under palmerna på vår lilla uteplats innan vi gick till poolområdet för att sola och bada. Jag tränade i bassängen och det var jätte härligt. Vid lunchtid gick vi ner till standpromenaden (200 m från hotellet) och åt glass på vår favorit restaurang i Playa del Ingles - "La Sirena". Sedan gick vi till den långsträckta standen där mamma och Hannah badade i havet medan jag solade. Hannah älskade att hoppa i vågorna och bygga sandslott i den fina guldfärgade sanden. På kvällen skulle vi gå ut och äta men mamma var tvungen att gå tillbaka till hotellet då hon fick migränanfall och började må dåligt. Jag och Hannah åt själva och tog och sedan tillbaka till hotellet där stackars mamma börjat kräkas p.g.a migränanfallet.

Poolområdet

Hannah badar

Hotellområdet

Laddad med både armpuffar och badring

Dag 3: mamma mådde fortfarande dåligt och låg kvar i sängen när jag och Hannah fixade frukosten från affären. Sedan badade vi och tränade medans mamma vilade. Vi gick sedan ner till strandpromenaden och åt pannkakor med färska jordgubbar (Hannahs favorit) och tittade runt. Vi såg bland annat ett karnevals-tåg. Vi tog sedan med oss take away till mamma som börjat må lite bättre. På kvällen kunde vi gå ut alla tre och då åt vi Paella på vår favorit restaurang.

Lunch på strandpromenaden i Playa del Ingles

Ett av de många karnevalstågen

Sardinen

Dag 4: På lördagen var det dags för det stora karnevalståget på Yumbo så då åkte vi dit för att se det och för att shoppa lite. Hela staden liksom "kokade" av karnevalsstämning och festligheterna på gick långt in på natten. Genom staden åkte massor av lastbilar där flaken var fyllda av glada och firande människor.Tydligen kretsar hela firandet kring begravningen av en jättelik sardin. Jag hittade lite info kring detta på nätet. Tänk vilka olika traditioner vi har i olika länder.

"Turister som besöker Gran Canaria under februari kan inte undgå den karnevalstämning som pågår i hela samhället. Färgglada dräkter pulserande musik gör det lätt att ryckas med i stämningen."

"Tradition är att en karneval i Spanien bör avslutas med en begravning av Sardinen, en tradition som många undrar över och varför. "Entierro de la sardina", (Sardinens begravning) firas på många platser i Spanien. Sardinens begravning sker som avslutar karnevalen och inleder fastan. Att begrava sardinen har ett symboliskt värde som innebär att allt gammalt begravs för att sedan återfödas på nytt med ny styrka och vitalitet. Firandet kan se lite olika ut men oftast framförs en jättestor konstgjord sardin i en begravningsprocession genom byarna. Begravningståget sörjer mycket teatraliskt sardinens död. Deltagarna är utklädda och dansar till typisk karnevalsmusik"

Dag 5: Solade, tränade och badade vi innan vi åkte till Palmitos park. Där tittade vi  på vackra växter och djur och såg delfinshowen. Hannah klappade en delfin helt själv. På kvällen promenerade vi längs standpromenaden bort till San Agustin.

Palmitos Park

Delfinshowen

Nöjd tjej

Hannah klappar en delfin!

 

 

Strandpromenaden i San Agustin

Fantastiskt sandslottsbygge på stranden i San Agustin

Dag 6: Sol och bad och sedan tog vi taxi till Maspalomas och Meloneras. Där åt vi lunch och såg oss omkring.

Standpromenaden längs havet vid Maspalomas- Meloneras

Standpromenaden i Playa del Ingles, på väg till Karnevalen

Sista kvällen packade vi och åt mat på La Sirena.

Dag 7: tidigt fick vi sätta oss på transferbussen ut till flygplatsen för att bege oss hemåt. Hannah hade hemlängtan hem till pappa och sa till och med att hon ville ha snö! Jag och mamma var inte lika övertygade om att det var dags att komma hem. Jag längtade förstås efter Bengt men inte hem till snö, mörker och kyla! När vi flög in över Jönköping visade sig i alla fall vintern från sin bästa sida då det var en strålande klar vinterdag och väldigt vackert över Vättern. Det blev en härlig vecka med mycket träning (både i vatten och på land) och med sol och värme! Nu har vi laddat batterierna så vi orkar ett tag till!

Alla Hjärtans Dag

Idag är det Alla Hjärtans dag. Blev uppvaktad med denna fina blombukett från min man, ett fång tulpaner och godis från goda vänner. Kommersiellt jippo eller inte - tanken är ju ändå fin att visa lite extra uppskattning åt dem man tycker om.Själv kramar jag lite extra om min familj, delar ut extra kramar både IRL och via cyberrymden till dem som står mig nära. Min älskade mamma fick en liten blomma och så tänker jag lite extra på min fina pappa som inte längre finns hos oss. Kram till Dig också Alla Hjärtans Dag!

Underbara tulpaner

Ett kort på den underbara tulpanbukett jag fick av min mamma idag. Älskar tulpaner!

Ett helt år äldre

Ja det är väl skillnaden. Annars är det en helt vanlig dag idag med jobb och skola. Jag ska jobba, sedan åker jag och mamma och tittar när Hannah har gymnastik. Hon frågade särskilt idag om jag kommer och tittar på henne. Eftersom hon nu fyllt 6 år är det en ny grupp, tid och plats som gäller. Efter det ska födelsedagen firas med lite god mat i sällskap med familjen, min mamma och min yngsta bror. Mer födelsedagsfirande blir det sedan till helgen.

Jag blev uppvaktad i morse med frukost på sängen. Hannah hade gjort en teckning med en tårta med ljus på.

- "Fast det är inte riktigt rätt, för jag orkade inte rita så många ljus" konstaterade hon glatt.

Sex ljus blev det.

Är det nu man ska inse att man håller på att bli gammal?! hihi




Ute är det riktigt kallt och snö. Minus 10 visar termometern nu på förmiddagen men igår morse var det uppåt det dubbla antalet minusgrader när jag kom till jobbet. Brrr!

Vackert är det i alla fall med rimfrost på rutorna i uterummet.

Liten blir stor!

Grattis Wilhelm som idag fyller 6 år! Tänk vad tiden går. Jag och Ann-Sofie lärde känna varann för drygt 5 och ett halvt år sedan då vi båda var nyblivna mammor, föräldralediga och flitiga besökare på Öppna förskolan. Det är så roligt att vi hållt kontakten och det är en vänskap som bara växt och som jag värdesätter mycket. Växt har också våra småttingar gjort, tänk att de varit så här små...

 

Tack Ann-Sofie för att jag fått lära känna Dig och din fina familj. Grattis Wilhelm, hoppas du får en riktigt fin födelsedag!

Lite vissen

Har inte mått helt ok de senaste dagarna. Vaknade i tisdags morse med migrän-liknande huvudvärk, så där så han helst bara vill ligga nerbäddad i ett mörkt rum och inte öppna ögonen för att det dunkar i hela skallen och man ser som stjärnor. Jag var hemma igår med men idag kände jag mig bättre och var tillbaka på jobbet. Känner mig trött och sliten fast det bara gått ett par veckor in på den nya terminen. Skönt att det är fredag imorgon!

En helg i januari

I lördags var vi och hälsade på Henrik och hans familj i Tenhult. Lilla Ella fyllde 1 år för ett par veckor sedan och vi gratulerade henne i efterskott eftersom de var bortresta då. På vägen tillbaka passade vi på att storhandla i stan och fylla frysen med middagsmat. Vi köpte ett nytt sällskapsspel också, en gammal klassiker "Jakten på den försvunna diamanten" så på kvällen spelade vi det hela familjen tillsammans. Lite svårt att förlora har fortfarande minstingen i familjen men efter tre spelomgångar hade lyckligtvis alla fått vinna varsin gång!

I söndags tänkte vi åka till Slätten för att Hannah och Bengt skulle åka skridskor men banan var inte klar så istället åkte de skridskor på isbanan bakom vårt hus. Smidigt att ha det så nära!

Nöjd tjej som konstaterat att det går bättre och bättre.

 

Paus behöver man ibland

Varmchoklad smakar gott!

 

 På eftermiddagen var vi och hälsade på min bror Daniel och Johanna i Tidaholm. Hannah hade sett framemot att få gosa med kaninen Eddie och busa med hans husse och matte. Gissa om någon blev sugen på att ha en egen kanin?

Hannah gosar med Eddie

Det pratades inte om något annat än kaniner i bilen hem....

Ja då var det söndag och sista lediga dagen innan det är dags att börja jobba igen. Borde väl känna mig utvilad och laddad men det känns som om jag gärna hade varit ledig ett tag till.

Gårdagen ägnades bl.a åt att städa ut julen (lite tidigt jag vet men granen var nästan helt utan barr och inte så vacker längre). Tänk vad man laddar inför jul och nyårshelgen i flera veckor och sedan är det över så snabbt och det känns så tomt. Nå ja undan med julsakerna och in med tulpaner - en påminnelse om att det så småningom kommer bli vår även om det känns avlägset just nu!

Grillning hör ju kanske också mest den varma årstiden till men maken hade grillpremiär igår (5/1)och bjöd på grillad korv med bröd på altanen. Grillentusiast- javisst! Uppskattades mycket av minstingen i huset.

Idag har jag varit på A6 en sväng (som så många andra) och handlat lite på rean, tvättat och fixat inför skola och jobb imorgon. I butikerna ligger de ju en säsong före så där var det laddat med vår och sommarkläder. Verkligen vårkänsla där. Åh vad jag längtar till våren!

5 år sedan

I förr går var det på dagen exakt fem år sedan mitt liv förändrades. Vi befann oss på fel plats vid fel tidpunkt när en bil kom över på fel sida vägen och frontalkrockade med oss i 90km/h. Varje dag är en kamp mot smärta och begränsningar men jag har bestämt mig för inte låta sorgen och räslan vinna utan glädjas över det mirakel att vi överlevde och att min dotter klarade sig helt oskadd! En påminnelse om hur skört livet är, var rädda om er ute i trafiken och kör försiktigt!

Det gågna året

Tänk vad ett år går fort! Tänk vad mycket som hinner hända. Man glömmer ju också fort men då är det bra att ha bloggen att gå tillbaka till. En sammanfattning av några av de största händelserna 2012:

• REHABILITERING

Året inleddes med ett par månaders tuff rehabilitering med daglig träning på Rehab
Medicin. Detta efter att jag i november opererades och fick en knäprotes. I februari gjordes
sedan en mobilisering i narkos då jag inte fått upp rörligheten som förväntat efter ingreppet.
Mycket smärta och mycket träning. Särskilt jobbigt var det också för att Hannah grät och var
ledsen för att hon ville att jag skulle komma hem när jag låg inlagd.


Första tiden hade jag en s.k blockad i benet där jag fick smärtlindring

Det krävdes mycket träning för att få tillbaka rörligheten.

 Nu när jag tänker på det är jag jättenöjd med att jag gjorde en knäplastik eftersom smärtan i knät minskat betydligt. Men när jag går tillbaka och läser minns jag hur jobbigt och smärtsamt det var, något jag förträngt lite grann nu antar jag.

ARBETE:
Ja på den fronten har det hänt mycket det här året. I mars kunde jag gå tillbaka till jobbet efter att ha varit borta i drygt 5 månader, sedan september. Det kändes roligt att vara tillbaka bland elever och kollegor efter att ha varit borta så länge p.g.a operationen och min rehabilitering.

Bengt blev uppsagd från sitt arbete i början av året och sökte jobb under våren, inte helt lätt på dagens arbetsmarknad. I början av sommaren stod det dock klart att han fått en ny tjänst och han började på sitt nya jobb i oktober.

DAGIS- SKOLA :
Hannah gick sin sista dag på förskolan Lagget den 14 juni. Det kändes lite vemodigt eftersom vi trivts bra där men samtidigt lite spännande. Den 20 augusti 2012 började hon i förskoleklassen på Kråkerydsskolan, mycket stolt över att hon nu var en "skol-tjej"!

LITEN BLIR STOR:
Förrutom att börja skolan har det hänt mycket annat med vår "lilla" tjej. I slutet av april upptäckte Hannah t.ex sin första lösa tand! Det dröjde dock till början av juni innan hon tappade den. Hon har fyllt 6 år och lärt sig mycket nytt som t.ex  åka skridskor (hyfsat i alla fall) och i oktober lärde hon sig att cykla själv utan stödhjul. Hon "simmar" med armpuffar och framför allt märks det att hon vågar mer. En så duktig tjej!

Stolt tjej som lärt sig cykla utan stöd hjul och svänga!

När vi var på beachparty i Furusjö vågade hon klättra upp på en stege och gå armgång i ett rep mellan några träd. Här spänns säkerhetsselen fast.

VÅRT HEM:
I april revs det gamla, slitna  köket ut och med hjälp av min bror Peter och Pontus byggde vi sedan nytt. Ett riktigt lyft! Huset målades i början av sommaren och blev nu mörkt grått och golv har slipats och lackats. Vi har grejat i trädgården och satt upp staket så att hundarna kan vara lösa i trädgården.

FIRANDE:
2012 har vi firat att min lillebror Daniel tagit studenten och att min älskade mamma fyllde 55. Jag och mina syskon med familjer fixade ett överraskningskalas för henne i Missionshuset. I juli var vi på Askerön och firade Bengts mormor som fyllde 95 och i december firade vi min farfar som fyllde 80 år. Ja en hel del andra födelsedagar har vi ju firat med eftersom jag har en stor familj.

Mamma gjorde entré på festen på fyrhjuling.



Hannah, Anna-Märta & Alva

SEMESTER:
I år tog Bengt ut föräldraledigt  under sommaren så vi hade sju härliga lediga veckor tillsammans.
Förrutom husmålning hann vi med att vara på Askerön, åka till Göteborg och Liseberg och campa i Kalmar. I augusti besökte vi Tonerspelen på Visingsö.

Meija, Lii och Hannah på Kalmar slott

Askerön sommaren-12.

Riddarna på Kalmarslott

Farfarsbilarna på Liseberg

Ja det var några av det gågna årets händelser. Inte lätt att sammanfatta ett helt år. Ser nu fram emot ett riktigt bra 2013.

Gott nytt 2013!

Årets sista kväll. Nyårsafton 2012, tillbringades tillsammans med goda vänner hemma hos Neta & Johan. Sju vuxna och fem barn var vi. Ankie och Tyra var där men Samuel hade blivit sjuk så han stannade hemma med med lilla Elsa. Tomas och Magdalena var hemma från Stockholm över jul- och nyårshelgen så de var där och så Torbjörn, jag, Bengt och Hannah. Värdparets tre grabbar Alexander, Linus och Noel också förstås. Tomas stod för det mesta av maten och Neta & Magda för inhandlingen men vi hjälptes även åt lite grann.

Till förrätt serverade Tomas en rökt ren- röra tillsammans med hårt bröd.

 

Huvudrätten (som jag tyvärr missade att fota) var Oxfilé Provencale som serverades med klyftpotatis och hemlagad rödvins- eller wiskeysås. Mycket gott. Vår uppgift var att fixa sallad så jag hade gjort en sallad till med rostad paprika och zucchini, rädisor, tomat, gurka, mangold, mache-sallad, ost och rostade pinjenötter. Den var också uppskattad.

Efterrätten hade Ankie fixat och den hade namnet polkagrisdröm och smak av digestivekex, vit choklad, lime & polkagrisar. Smaskigt.

Neta och Magda hade fixat till den fina dukningen. Förutom att njuta av god mat satt vi och pratade om allt möjligt, lyssnade på musik, hade musiktävling, tittade på fyrverkerier och skålade in det nya året. Vi hade inte köpt några egna fyverkerier men det var många andra som sköt i närheten. Därför avslutades kvällen strax efter tolvslaget då vi kände att vi ville hem till hundarna för att kolla till dem så de inte blivit oroliga av allt smällande. Vi har inte långt hem och hundarna var ganska lugna men efter en trevlig kväll var vi nöjda och trötta (framförallt Hannah) och kröp till sängs. 2012 var till ända och vi ser fram emot ett riktigt bra 2013. Tack Johan, Neta och alla andra för en trevlig kväll!

Lediga lata dagar

 

Ja de senaste dagarna har varit härliga lediga lata dagar! På Annandagen tog vi det mest lugnt på förmiddagen och Hannah lekte med sina julklappar. På kvällen var Tomas & Magdalena här en sväng och vi åt mat och spelade sällskapsspel. Frågespel - tänk vad mycket det finns som man inte vet eller kanske borde veta?!

Igår förmiddag hade vi besök av min goa vän Madde, Linnéa och Amanda. Så mysigt! Det går alltid alltför länge mellan gångerna vi träffas. Sist vi bestämt att vi skulle ses blev Hannah sjuk i schalakansfeber och sedan var det svårt att få ihop det innan jul. Men nu blev det äntligen av! Fem tjejer var de ett tag som lekte eftersom vi igår och idag också har varit barnvakt åt mina härliga brorsdöttrar Lii och Meija.

Pulkaåkning, lek i snön, pyssel, filmmys, kuddkrig och massa annat har vi hunnit med. Hannah har så roligt tillsammans med kusinerna och det har varit så mysigt att ha tre små tjejer att se efter! Idag har de också lekt med Elna, Martins flickvän Linnéas lillasyster som bor i norrland men som nu är och hälsar på hos dem.

Meija, Hannah & Lii

Juldagen

Efter en lugn förmiddag igår tillbringade vi juldagens eftermiddag hos svärföräldrarna. Där blev det julbord, fika och paketöppning tillsammans med Bengts föräldrar och hans syster med familj. Direkt när vi kom innanför dörren började Hannah och Alva undersöka paketen. Lite besviken blev Hannah dock att det inte kom någon tomte på besök utan att han lämnat klapparna under granen. De upptäckte snart att det största paketet var till Hannah. Spännande.

 

Farfar hade bakat pepparkakor åt flickorna i form av Kalle Anka & Musse Pigg.

 

På kvällen satte Bengt och Hannah ihop innehållet i det största paketet - ett hockeyspel. Tror pappa var minst lika road som dottern.

 

God fortsättning!

 

 

 

 

Julafton 2012

Ja idag är det julafton. En vit jul fick vi i år och i natt snöade det rejält så en del av förmiddagen fick användas till skottning. Dagen började dock mycket tidigt med att Hannah kom smygande in till oss vid 04.20 och lyckligt konstaterade, med två klappar i famnen, att tomten varit på besök under natten och lagt paket under hennes lilla gran. Hon slet upp paketen och somnade sedan om i vår säng med paketpappret omkring sig. Glada var vi då att hon ännu inte upptäckt att tomten också lagt klappar under den stora granen...

Vid 7-tiden vaknade hon igen och förklarade att nu var det minsann dags att gå upp och äta frukost. Hon kom då också på att hon inte tittat under granen i vardagsrummet där fler paket väntade. Mysfrukost och filmmys blev det sedan och lite fix innan släkten, min stora härliga familj, anlände för Julkalas vid 14-tiden. Knytkalas med traditionsenligt julbord blev det då och sedan Kalle Anka och hans vänner såklart. Efter en stunds nostalgitripp (mer för oss vuxna kanske än barnen som nuförtiden är vana vid att kunna titta på tecknat nästan när som) så var det dags för tomte-besök. Sju glada och förväntansfulla barn fick ta emot en massa klappar. Efter julklappsöppningen var det dags att plocka fram godsaker till dessertbordet och njuta av julens bakverk, frukt och godis. Mmm så gott. Sedan skulle två av mina bröder och deras respektive med familj åka vidare till nästa ställe och vi fortsatte kvällen med att spela sällskapsspel. En trevlig dag som gick galet fort.

I flera dagar har hon väntat och väntat och funderat. Finns verkligen tomten? Hannah har upprepat "Jag tror på tomten" liksom för att övertyga sig själv. Igår kväll lade hon en teckning till tomten under sin lilla gran. Den kunde tomten få när han kom och lämnade paketen. Döm om hennes förvåning när teckningen imorse var borta och tomten som sedan kom på besök tackade så hemskt mycket för den fina teckningen! Minns själv barndomens jular och den där speciella känslan av viljan att tro men samtidigt tvivla. Hannah verkade i alla fall väldigt nöjd med dagens tomtebesök.

Hoppas du också haft en fin julafton!

Snart jullov

Usch det känns som om jag inte har någon ork just nu. Hade helst gått i ide i några månader tills mörkret och kylan försvunnit. Samtidigt är det mycket man vill orka och hinna med innan jul.

I måndags var det julbord med jobbet på kvällen. Jag hade gärna velat gå (och jag hade anmält mig) och ätit julbord på Björkhaga men jag kände att kroppen sa ifrån. Jag hade ont i benen och hade sovit dåligt på natten. God mat och trevligt sällskap missade jag men jag valde ändå att åka hem och hemma i soffan gosade jag med Hannah och kände att jag gjort rätt val.

Idag är det skolavslutning och sedan väntar ett par veckors härligt jullov. Det ska bli så skönt! Ha en bra fredag!

Oinbjudna gäster & Lucia

Ja det visade sig efter besöket på vårdcentralen igår att vi fått oinbjudna gäster (läs baciller) i form av streptokocker. Hos små barn ger detta scharlakansfeber, hos vuxna oftast halsfluss. Hannah fick antibiotika som hon nu ska äta i tio dagar och efter ett dygn ungefär av påbörjad kur så smittar det inte längre. Stackarn, hon har haft feber i fem dagar och inte varit pigg. Nu hoppas vi på att hon snart ska bli bättre och att hon inte hunnit med att dela med sig av bacillerna. Tiden från smitttillfället till att det bryter ut brukar vara 2-4 dagar så det skulle ju innebära att vi blir sjuka lagom till jul och det är ju inte direkt vad man önskar.

Jul ja, det känns knappt som jag hunnit tänka så långt och nu är det bara drygt en vecka kvar. Lite fler julklappar att fixa och en del annat. Det är ju så mycket man vill hinna med. Lucia var det ju igår men här i sjukstugan märktes det inte av så mycket. På skolan är det treorna som har hand om Lucia-tåget så i förskoleklassen blir det inget lucia-firande för föräldrar. Synd tycker jag. Bilderna är från 2010 års luciafirande på dagis. Så mysigt (men kallt). Tärnan i glitter och pälsmössa på bilden till vänster är Hannah.

Nähä, dags att väcka kaffemannen och ta hand om sjuklingen när hon vaknat. Ha en bra dag!

VAB-vecka

Ja hittills har det varit en sådan vecka. Ovanligt att lillan är sjuk men i söndags fick hon feber och krupphosta. Tog kontakt med vårdcentralen och fick ett recept på en ny medicin men den verkar inte ha någon större verkan. Stackars liten! Idag på morgonen hade hon dessutom ont i öronen. Vi har fått tid på vårdcentralen idag och vi får hoppas de kan ge nåt som hjälper.

Hostiga nätter och feber har blandats med den vanliga betygs- stressen inför terminsslutet. Högar att rätta och betyg som ska sättas. Då lillan varit sjuk och mest velat sitta  i famnen och gosa i soffan har det blivit mycket kvällsarbete.

Dags att ta tag i en ny dag och nya utmaningar. Ha en bra dag!

Julpyssel & Pepparkaksbak

Så var ännu en helg förbi. Den här helgen har vi mest varit hemma. I lördags eftermiddag var våra grannar här en sväng. Vi fikade, drack glögg och gjorde julpyssel med barnen. Det var mysigt. Hannah bjöd på pepparkakor som hon och Bengt bakade i torsdags. När jag kom hem från jobbet doftade det härligt av pepparkakor.

 

Idag på morgonen vaknade Hannah med krupphosta och feber. Vi hade egentligen planerat att åka på julmarknad i Eksjö men nu fick det bli en dag hemma istället och pyssla om den lilla sjuklingen. En del jobb har det blivit också i helgen då terminen börjar gå mot sitt slut och det närmar sig betygssättning. Dags att sova och ladda för en ny jobbvecka.

Vem förstår?

Ja ibland känns det som om ingen riktigt förstår. Förstår sorgen i mitt hjärta över att livet blev så här. Att olyckan för snart fem år sedan helt förändrade mitt liv. Jag vill vara stark och tänka positiva tankar. Bara känna glädje över att vi undkom med livet i behåll och kämpa på men ibland är det svårt. Jag tänker på hur livet förändrats inte bara för mig utan för alla som står mig nära. Ibland är det lättare att se hindren och begränsningarna än möjligheterna. Vem vet hur livet hade sett ut om olyckan inte hade hänt? Det kan man förståss inte veta... men ibland sveper tanken ändå förbi. Jag kan inte låta bli att jämföra mitt liv nu med hur livet kanske skulle sett ut fast jag vet att tanken är helt orimlig.

Jag har mycket att vara tacksam och glad över men ändå gömmer sig en sorgsen känsla i mitt inre. Vissa dagar kämpar jag bara på och då känns det som om smärta, kryckor och rullstol blivit vardag -andra dagar känns det motigt redan när jag ska kliva ur sängen. Orken är liksom slut innan dagen ens börjat. Trots det kör jag bara på. Det går liksom på ren vilja. Jag tänker att det går lite till. Lite till ska jag kämpa.

I början möttes jag av många kommentarer som "du är alltid så positiv" eller "du är en sån kämpe" och fast jag inte alltid tyckte det stämde så gav de liksom lite ny energi att fortsätta kämpa. Nu hörs de kommentarerna allt mer sällan. Kanske för att jag liksom "bevisat" för min omgivning att jag klarat mig i genom olyckan och all rehabilitering och hittat tillbaka till en hyfsat normal vardag. Men trots detta är varje dag fortfarande lite av en kamp. En kamp mot smärtan. En kamp för att acceptera min begränsade förmåga och framför allt begränsade ork. En kamp att acceptera att hur mycket jag än vill så räcker jag liksom ändå inte till. En kamp att vara en tillräckligt bra mamma, hustru, arbetskollega, dotter, syster och vän.

Ibland kommer jag liksom på mig själv med att svara "det är bra" när någon frågar hur det är fast det inte är så det känns. Jag vet också att jag ibland inte vill erkänna för mig själv och min omgivning att jag inte fixar saker. Tänk vad svårt det kan vara att be om hjälp. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig utan bara förstå lite grann av hur det är när livet plötsligt förändras från en dag till en annan.

Blåtiran

En snygg blåtira under vänster öga syntes efter gårdagens bravader när jag tittade i spegeln imorse. Lite undrande blickar har jag mötts av under dagen och det märks att inte alla kan med att fråga vad som hänt. En hel del gånger har jag dock fått förklara hur den uppkommit. Inte vad man väntar sig efter ett träningspass i simhallen direkt.

Idag har varit en vanlig jobbdag annars. Onsdagar är min längsta dag och efter den är jag bokstavligt talat helt slut, både i kropp och huvudknopp. Tur att jag har ledigt torsdag förmiddag och kan återhämta mig lite. Idag har vi också varit hos Mia och fixat årets julkortsbilder. Det ska bli spännande att se hur de blir. Att få två hundar och ett barn att titta åt samma håll är inte så lätt.

Min käre make har lyckats fixa min netbook som varit trasig länge. Det är inte mycket när det gäller datorer som han inte fixar men att fixa reservdelar till min minidator var inte så smidigt. Men nu funkar den alltså igen och med hjälp av den ska nog uppdateringen på bloggen kunna bli bättre.

En tisdag i december

Helgen är förbi och det är tisdag. Lite trött är jag allt efter en ganska fullbokad helg med hemarbete i form av rättning, julstämning i form av julpyssel och julskyltning och sist men inte minst firande av min käre farfar som fyllde 80 år i lördags. En ovanligt pigg 80-åring får man säga som fortfarande sköter det mesta med hem och hus själv och som utan svårigheter och med stor glädje sitter på golvet och leker med barnbarnsbarnen. Jag minns när jag var liten hur spännande det var när han lärde oss trolleritrick, kortspel eller fick en enkrona att "hoppa". Samma trick som han nu lär Hannah och det märks att hon tycker det är lika spännande. Vi träffades alla syskon med familjer i Missionshuset i söndags och firade honom och det märks att han är nöjd med det lilla och att bara ha "de sina" omkring sig. Han pratar ofta om sina tolv barnbarn och 14 barnbarnsbarn.

Idag har varit en vanlig jobbdag. Efter jobbet var jag i simhallen och tränade. Förutom träningsvärk och trötta armar och ben lyckades jag få ett blåmärke under ögat. Det var simundervisning i simhallen och plötsligt råkade en elev av misstag skicka iväg en gummiring som de skulle dyka efter så att den träffade mig. Den var hård kan jag tala om och jag har nu ett snyggt blåmärke under ögat. Hoppsan sa. Blir spännande att se hur jag ser ut imorgon.

Efter att ha väntat över 70 min på färdtjänsten som missat min resa idag kom jag äntligen hem och hann vila lite innan det var dags för avslutning på Hannahs barngympa. Bara att borsta fram bilen under all snön. I natt snöade det ordentligt så nu är det riktig vinter. Efter gympa,lite matlagning, julkalender,läsning och nattning, planering inför morgondagens lektioner och lite fix i tvättstugan ropar sängen på mig. God natt allesammans.