En häftig åktur, Lisebergsbesök och konstiga bestämmelser

Förstår inte vad tiden rusar iväg! Tänker att jag ska skriva lite nästan varje dag men trots det går det rätt så länge mellan gångerna. Någonstans mellan matningar, blöjbyten, sovstunder, läxläsning, matlagning, skjutsningar, hushållssysslor och olika aktiviteter försvinner de där stunderna. Hannah har börjat att spela keyboard, sjunga i kör och gå på dans. Lilleman är ju mer vaken nu och i farten så nu gäller det att vara med. I dagarna har han på allvar kommit på hur man tar sig fram i gåstolen och lägger man honom på rygg vänder han kvickt över till mage. Han har inte kommit på att man kan rulla tillbaka till rygg och är inte nöjd med att ligga på mage särskilt lång stund. Han uttrycker sitt missnöje när man tar ifrån honom något han vill ha eller när han inte tar sig fram dit han tänkt men i övrigt är han en väldigt glad och nöjd liten kille.

Efter en lång dag på Liseberg i lördags med massor av folk och mycket köande stod han dock inte högt i kurs hos storasyster. Det var sent när det var dags för hemfärd och vi var alla trötta. William somnade direkt när vi satte honom i babyskyddet men vi hann inte längre än Landvetter innan han vaknade igen och kom på att han var hungrig. Innan vi kommit av motorvägen och hittat någonstans att stanna var trötta storasysters tålamod med kinkig liten lillebror mer än slut. Hon var gör trött och hade nog inte tvekat på att lämna brorsan i Landvetter ;-) Skämt o sido var det två hungriga och trötta barn så det fick bli ett stopp på närmsta öppna affär. Vi hade tänkt stanna på vägen hem för att äta men kanske tänkt oss hunnit lite längre och närmare hem. Det tog sin tid med matning och blöjbyte så klockan var sent när vi äntligen kom hem och kunde krypa till kojs. På resten av vägen hem snarkade dock två goa ungar gott i kapp i baksätet.

Åkturer blev det en del på Liseberg men mycket tid gick som sagt till köande då det var 30-40 min väntetid till många av attraktionerna. Thomas, Jennie, Bengt och flickorna hade åkpass så de åkte en del men trots att jag inte åkte något på Liseberg fick jag mig dagens häftigaste åktur! Medan Thomas, Jennie och tjejerna åkte på Liseberg passade jag, Bengt och William på att ta oss en tur till Slottsskogen i Göteborg för att jag skulle få möjlighet att provköra en s.k Bead. Bead är et slags handikappfordon som kan jämföras med en eloped.

"Beaden är en elscooter för personer som sitter i rullstol. Den är en kraftfull elscooter som är utrustad med navmotorer i båda bakhjulen. Du kör in i din Bead med din manuella rullstol och med en knapptryckning låser den fast rullstolen samtidigt som den höjer sig till körbart läge. Körsträckan är upp till 50 km på blybatterier eller 120 km på Lithium Ion batterier. I varje Bead finns det en monterad batteriladdare och laddningen sker genom ett vanligt eluttag. Bead är klassad som cykel klass III och får framföras på gång, cykel och vägbanor. Det krävs inget förarbevis. Maxhastigheten är 20 km/h."

Jag fick med säljarens hjälp testa på att köra en tur genom Slottsskogen. Det var en fantastisk känsla och jag blev verkligen sugen på att köpa en Bead. Synd bara att de kostar så mycket. Nackdelen med elopeden som jag har är ju att jag inte får med mig min rullstol och då blir jag begränsad då man inte kan köra in med en eloped överallt som t.ex. på Öppna förskolans Babycafé eller i framtiden på Williams dagis. Det skulle vara suveränt att kunna ta sig lite längre sträckor med Beaden och ändå ha rullstolen med sig. Jag får helt enkelt ta och kolla upp det där lite närmare.

Jag fick tipset om att man kunde provköra Bead genom en Facebook-grupp på nätet som heter "Vardagstips för oss i rullstol" och jag har även fått många bra tips genom en annan grupp som heter "Föräldrar i rullstol". Jag har kollat upp om jag skulle kunna få hjälp via Hjälpmedelscentralen men tydligen skiljer det sig väldigt beroende på vilket landsting man tillhör vilka hjälpmedel och anpassningar man har rätt till. Man kan ju tycka att det borde vara lika oberoende av vilket landsting du tillhör och var du bor men så är det inte. I vissa landsting kan du t.ex. få ett Freewheel till din rullstol medan andra landsting säger blankt nej och brukaren själv får bekosta det. Jag fick nej via landstinget men fick istället hjälp att bekosta det via mitt försäkringsbolag. Freewhelet har jag haft mycket nytta och glädje av.

Ett s.k Freewheel är ett extra hjul som man fäster i fram på rullstolen och som gör det lättare att köra och ta sig fram i t.ex. gräs, sand, grus och snö

Busungarna provkör mammas rullstol. Bäst att hålla sig i ordentligt när syrran kör ;-)

Konstiga bestämmelser kan man tycka. Tycker det borde va samma för alla, oavsett vilket landsting man tillhör och var man bor.

Mammamys,spelning, blinkande varningslampor & sönderkörda glasögon

Denna veckan har vi hunnit med lite av varje. I måndags träffade vi Johanna som också är mammaledig och lille Jack. Vi var på shoppingrunda på a6 och åt lunch på IKEA. Det var väldigt trevligt och trots att vi tittade på mycket till barnen handlade jag faktiskt "bara" till mig själv den här gången. Brukar i regel mest handla åt barnen nuförtiden.

William och Jack satt i varsin barnmatstol på Ikea och höll varann i handen när vi åt- så gulliga. När William sov i bärselen ville Jack klappa honom på huvudet hela tiden. Ska bli roligt att se dem tillsammans när de blivit lite äldre. Tror kusinerna kommer ha mycket roligt tillsammans. När vi kom hem drack vi kaffe och när Hannah kommit hem från skolan  gick vi en liten sväng till lekparken.

I måndags var Hannah också på sin första keyboard lektion. Spännande! Vi har fått låna en keyboard av min bror som hon nu sitter och klinkar på inne på sitt rum. Hon verkar tycka det är väldigt roligt. Så härligt att se henne när hon plötsligt utbrister: -"Jag kan" och vill spela om och om igen.

I tisdags vågade jag och William oss ut i regnet för att åka till babycaféet i Församlingshemmet. Det var första gången jag var där med William och han verkade tycka det var väldigt spännande med alla barn och alla nya intryck. Det var det lek, sångstund och fika som stod på programmet. En trött liten kille sov sedan gott. På eftermiddagen firade vi Bengt då det var hans födelsedag. Jag och Hannah hade köpt paket och fixat fika.

I onsdags träffade jag en kompis och vi var ute och gick i det fina höstvädret. Solen sken från och till och vi fick en härlig promenad och en trevlig pratstund. Det gäller att passa på att komma ut. Snart är tiden av is och snö här och då är det inte alltid så lätt att ta sig fram i rullstol. Skönt också att prata med någon som vet hur det är att leva en  kronisk sjukdom/skada och hur jobbigt det kan vara att tvingas inse att man inte orkar eller kan allt man skulle vilja.

I torsdags var planen att vi skulle åka på bassängträning jag och William. Eller rättare sagt jag skulle träna och William skulle ha mysstund med mormor. Men när vi kom en liten bit, hade inte ens hunnit ut på stora vägen, så  började lamporna blinka i bilen och den lät konstigt. Jag stannade och ringde Bengt för att kolla vad det kunde va. Han var någonstans på jobb och hade jättedålig mottagning så han hörde knappt vad jag sa. Insåg att även om jag lastade ut vagnen och allt annat i bilen för att få fram instruktionsboken skulle det inte göra mig mycket klokare. Jag kan verkligen inte mycket när det kommer till bilar. Jag ringde vår granne tillika bilförsäljare och hörde mig för. Han tyckte jag skulle köra upp bilen till dem. Sagt och gjort. Körde bilen dit men den betedde sig väldigt underligt. En hel skolklass som varit på Slätten tittade stort efter mig när jag sakta gled mot Honda och bilen lät väldigt illa. Vid Missionskyrkan tänkte jag nästan stanna och tänkte det här går inte men sedan puttrade bilen på i lite bättre fart och såsmåningom kom jag fram till Bilhandeln och intill liggande verkstaden. Verkstadskillen tittade på bilen och fixade så vi snart kunde åka därifrån. Blev inte mycket klokare på vad felet egentligen var var men efter en stund funkade bilen fint igen och sen dess har det inte varit några problem. Skönt!

Någon bassängträning blev det dock inte utan istället åkte jag till optikern här i samhället och bokade en tid för synundersökning- något jag tänkt göra länge men inte kommit till skott. Jag passade också på att låna hem lite bågar att testa för att välja ut några nya då jag behöver nya glasögon. Det borde jag gjort för länge sedan men det har inte blivit av. Jag har världens beslutsångest och sedan ska man helst inte prova ut nya glasögon under graviditet och amning då det kan påverka synen. Men nu var det dags. I höstas när jag mådde så dåligt lyckades jag köra över mina glasögon med rullen (glasen höll men bågen fick sig en rejäl knäck så det sista har jag fått använda ett par av mina gamla glasögon jag hade innan de senaste).Fråga mig inte hur det gick till. Troligen lade jag ifrån mig glasögonen på sängen. De trillade ned på golvet och när jag sedan skulle flytta över till rullstolen lyckades jag på något sätt köra över dem. Får se om jag lyckas bestämma mig för några nya bågar.

Igår var jag och Hannah hos frissan för att pigga upp det trötta sommarhåret. Jag klippte mig (eller rättare sagt Jennie)och tonade håret lite mörkare. Det var väldigt slitet efter månader av hyperemesis och amning så det behövde verkligen klippas. Det senaste har jag bara satt upp det i en tofs och det har sett väldigt trist och slitet ut. Efteråt åkte vi till Huskvarna för att hälsa på mamma och gå på marknad. Det var en massa knallar, marknadssånd och tivoli. Det var mysigt.

Idag har Bengts föräldrar och mamma varit här och fikat och gratulerat Bengt som fyllde år tidigare  i veckan. Vi hade bakat björnbärspaj och blåbärspaj. Björnbären plockade vi i trädgården. Busken fick jag av min klass för ett par år sedan. I år har den verkligen tagit sig oh det har blivit massor av bär. Smaskigt!

William har i dagarna  börjat sitta själv (även om han trillar ibland och man får ladda upp med lite kuddar runt omkring) och han har också kommit på så smått hur man tar sig fram i gåstolen. Härom morgonen vart det plötsligt oroväckande tyst i köket när jag skulle krama Hannah hej då i hallen innan hon skulle gå till skolan. Kikade runt hörnet och såg då att den lille busen fått tag i panelgardinen i köket och höll på att dra i den. Inser att han snart kommer vara överallt! Jag lär få att göra att jaga den lille busen!

Redan sju månader

Igår var vi på Stora Bråared i Mullsjö där de hade familjedag på 4H- gården. Hannah och Lii red ponny och åkte hästskjuts,  gick tipspromenad, fiskade fiskdamm, klappade djur och tittade på western ridning. William hade full sjå med att hålla sig vaken för att titta på allt spännande- vem har tid att sova då liksom! Jag hade fullt sjå med att hänga med i svängarna då jag lyckades få punka på ena rullstolsdäcket. Typiskt! Sen var mamma här och åt middag och tjejerna har cyklat, lekt och hoppat studsmatta. Meija sov över hos en kompis så då ville Lii gärna sova över hos Hannah så vi lånade henne över helgen. Så mysigt! Tänk vad mycket roligt de här tjejerna har haft tillsammans ända sedan de var små.

Tjejerna åker hästskjuts

Två goa kusiner hade fiskelycka

I torsdags blev den här lille killen 7 månader. Grymt vad fort tiden går! Önskar nästan man kunde pausa tiden lite grann.

Han är en sådan glad och charmig liten kille! Sover och äter bra och skrattar mycket. Favoritsysselsättningen just nu är att vända sig från rygg till mage (och rulla utanför filten där vi lagt honom). Dock är det inte så kul att ligga någon längre stund på mage utan då protesterar han och någon får snällt vända tillbaka honom. Upprepas oändligt många gånger per dag! 

Han jollrar högt och ofta. Han har precis börjat med stavelse-joller som ma-ma, pa-pa. När han vaknar på morgonen jollrar han högt och glatt för att mamma och pappa ska förstå att det är dags att gå upp. William gillar också att gunga, busa och leka titt-ut lekar med storasyster och bada. Han börjar uttrycka egen vilja när man tar ifrån honom saker han vill titta på och tugga på och har som sagt inte alltid tid att sova även om han är jättetrött. Han tränar på att sitta utan stöd och det är nog inte långt borta. Vår fina lille kille!

Folk som stirrar & den envisa sorten

Igår var jag och William en sväng i stan och på A6. Jag brukar ofta ha honom i Ergobabyn (en bärsele) eller Wriggle wrapper (en liten ficka på magen) när vi är ute och rullar. Men ibland,där det är hyfsat plant och tillgängligt,  kör jag honom i vagnen. Jag kör vagnen med ena handen och rullstolen med den andra. Jag förstår att folk tittar. Det är ju inte vanligt att man ser någon i rullstol som kör barnvagn. Men stirrar. Stirrar så att det känns jobbigt. Vad tänker de? Egentligen bryr jag ju mig inte vad de tänker men ändå stör det mig på nåt vis att de stirrar så.

William i Wriggle Wrapper

Det är så befriande när de säger nåt istället för att bara stirra. Som den pratglade expediten på Apoteket som helt spontant sa: "-Det där var inte dåligt, rullstol och barnvagn! Det där skulle nog inte en man klarat- men det sägs ju att ni kvinnor klarar att göra två saker samtidigt".

Eller mannen i rullstol på parkeringen som sa: "Det där var imponerande!" när vi rullade ut från köpcentret och sedan kom fram och småpratade lite grann medan jag lastade in barnvagnen och rullstolen i bilen. Jag tyckte att jag kände igen honom och det visade sig att vi var på rehabilitering på Rehab medicin under samma period för några år sedan.

För ett tag sedan var Hannah också med när vi besökte ovannämnda köpcenter. Jag körde William i vagnen och vid något tillfälle sa jag till Hannah att det var hemskt vad folk stirrar. Då sa Hannah:
"- De tycker nog att du är bra som kan köra både rullstol och barnvagn samtidigt!". Jag hoppas att det är så de tänker, de som stirrar. Föräldraskap sitter ju inte i benen. Även om mina ben inte fungerar som de ska så har jag en famn att gosa in sig i, ett knä att sitta i och massor av kärlek att ge till mina barn.

Att vara förälder i rullstol medför förstås en massa olika utmaningar men det gäller att hitta lösningar (och ofta ha gott om tid för det mesta tar lite längre tid). Vid ett annat tillfälle när jag och William var iväg på egen hand och jag höll på att lasta ur oss ur bilen kom en vänlig man fram och erbjöd sig att hjälpa till. Han sa:

"-Jag ser att du är av den envisa sorten och du fixar säkert det där men får jag hjälpa till?"

Jag skrattade och sa att "-Ja jag tillhör nog den envisa sorten" och sedan hjälptes vi åt att lasta ur lill-killen ur bilen. Det är ytterst sällan någon erbjuder sig att hjälpa till så jag blev så glad och tacksam. Hans ord gjorde min dag. Det gäller att vara envis för att komma någonstans och ta sig an de utmaningar livet medför.

Tillbaka till vardagen

Ja denna veckan var det tillbaka till vardagen som gällde. Semestern är över och arbete och skola har dragit igång igen. Det härliga vädret som varit nu gör ju att man ändå försöker dröja kvar lite vid att det fortfarande är lite kvar av sommaren.

I måndags var Hannahs sista lediga dag innan hon skulle sätta sig i skolbänken igen. Vi passade på att göra en utflykt till Falköping där vi träffade Johanna och kusinen Jack för ett besök på Mösseberg. Vi tittade på djur, lekte på lekplatsen och åt glass. Skönt med en lekplats som är hyfsat tillgänglig med rullstol!

William gillar att gunga

Jack kryper i tunneln och blir jagad av kusinen

Hannah åker linbana

Hannah och Jack tittar på djuren

William 6 månader

Glasspaus på Mösseberg

Förra lördagen var vi på ettårskalas för Jack! Solen sken i kapp med denne lille goa kille och det blev kalas i trädgården med massor av hembakta godsaker. Vi hade köpt en liten fyrhjuling i present tillsammans med hans farmor och den blev populär!

Jack 1 år!

Daniel, Johanna och Jack

Bengt och Hannah

William på kusinens kalas

I tisdags började skolan igen för Hannah. På eftermiddagen när Hannah slutat kom mamma och hälsade på och vi gjorde en liten utflykt till Hjo. Vi var på Moster Elins nere i hamnen, på bokhandeln och på Hem och Hobby.

I hamnen i Hjo

Hannah firar att hon börjat trean

En sak somtillhör vardagen och som  blir mer omständigt när man använder rullstol är det här med att handla matvaror. Att skjuta en bångstyrig kundvagn framför sig med en hand funkar så där när man samtidigt ska skjuta på rullstolen med den andra. Att ha en kundkorg i knät funkar om man inte ska handla så mycket och om inte knät redan är upptaget av en mycket liten och gullig person. Om jag storhandlar på egen hand brukar jag använda mig av en sådan där liten kundkorgs-vagn med plats för en korg där uppe och en där nere. Det brukar dock resultera i att de båda korgarna till slut svämmar över av grejer. Det brukar därför ofta vara så att det är mannen som sköter inköpen av mat och då han inte uppskattar storhandling brukar följden bli att vi istället småhandlar på närmsta ICA-butiken flera gånger i veckan. Tidsödande och inte särskilt bra för plånboken! Emellanåt när jag orkar brukar jag därför göra matlistor och storhandla istället. Tycker det är så trist att laga mat och komma på vad man ska äta när man öppnar kylskåpet och det ekar tomt. I torsdags hade jag gjort matlista men blev så trött bara av tanken på att jag först skulle på möte inne i stan och sedan åka och storhandla. Kom då på att jag hört om handla24. Kollade på datorn att de hade utkörning till vårt område och sedan hjälptes jag och mannen åt att lägga in inköpslistan jag skrivit i datorn och skicka iväg den. Klockan hann bli 18 innan vi fick iväg den - men dagen efter, strax efter 12, kom det en lastbil och levererade varorna till dörren! Så skönt! De tog ut en avgift för hemkörning men det var det värt för att slippa bångstyriga kundvagnar, höga otillgängliga butikshyllor och tunga kassar att släpa på! Dessutom tror jag vi sparar in den extra avgiften på det man köper med sig från affären som egentligen inte stod på inköpslistan utan som man bara "springer" på. Den lösningen kommer vi nog använda fler gånger!

I helgen som gått har jag hälsat på min bror Peter som opererats för ett diskbråck i ryggen och legat inlagd på Ryhov. Skönt att se att han nu mår bättre och inte har så fruktansvärt ont längre.

Igår hade vi goda vänner här på vår årliga kräftskiva (årliga- det var i alla fall tre år sedan tror jag vi startade denna tradition). Majoriteten av deltagarna äter dock inte kräftor så det brukar bli paj, bröd och sallad också.Tack Ann-Sofie, Pontus, Wilhelm och Alexander för en trevlig kväll!

Nej nu är det dags att sova en stund innan måndagen och en ny vecka är är!

Semestern är över!

Ja fyra veckor går fort. Vi inledde semestern med en fantastisk vecka på Neuroförbundets Familjevecka på Valjeviken i Blekinge. Lägret riktade sig till familjer där någon av föräldrarna har en neurologisk sjukdom eller skada och jag fick tipset om att söka dit genom Facebook-gruppen "Föräldrar i rullstol". Något jag verkligen är glad över att jag gjorde och hela familjen var överens om att det måste vi göra igen. En vecka fylld av spännande aktiviteter (så som ridning, segling, flottetur, bad och cykling) och många nya erfarenheter. Det var också väldigt givande att träffa andra familjer i en liknande situation.

Efter att ha mellanlandat hemma ett par dagar för att tvätta och packa om åkte vi sedan till stugan på Askerön för att spendera några dagar där tillsammans med min bror Thomas och hans familj. Även om vädret inte riktigt var på vår sida så blev det en trevlig vistelse då vi klarade av exempelvis en shoppingtur till Göksäter (räddad en regnig förmiddag), fika på Sundby säteri, rea-shopping i Stenungsund (att fynda till 70 procents rea), krabbfiske och bad. Vi gjorde en utflykt till Klädesholmen och gick på långpromenad för att besöka en lekplats som var utmärkt på en informationskarta. Tjejerna var dock föga imponerade då det visade sig att den bestod av endast ett par gamla däckgungor och en rostig mini-rutschkana. De hade fått gå lååångt i värmen för att komma dit! Badplatsen var fin men då vädret inte såg så lovande ut när vi lämnade Askerön hade vi inte med oss badkläder. Typiskt! God lunch på restaurang Salt & Sill och en glass i solen i hamnen blev det dock.

Efter att barnens kusiner och föräldrarna åkt hem åkte vi på en utflykt till Nordens Ark tillsammans med Bengts föräldrar, hans syster och systerdottern. Det var mycket trevligt men grymt backigt! Jag hade läst om tillgängligheten med rullstol innan på hemsidan där det stod att det var kuperat och att det fanns två rejäla backar. En klar underdrift! Utan hjälp av någon som hjälpte till att skjuta på hade jag aldrig klarat mig runt på egen hand. Vi hade dessutom funderat på att ta med kärran och elopeden men tyckte att två backar fixar vi ju utan problem men informationen kändes inte som den stämde överens med hur det verkligen såg ut. Pust vilka backar!

Under tiden vi var på Askerön hann vi också med ett besök i Göteborg hos Bengts mormor och en utflykt till Slottsskogen där vi träffade Bengts kusin Sofia och Jonathan samt nytilskottet - lilla Ellen.

Sista semesterveckan tillbringade vi i mormors husvagn i Kalmar. En liten knackig start då det utlovade soliga vädret byttes mot regnsmatter mot husvagnstaket och William blev febrig och förkyld. Trots detta blev det några mysiga dagar på campingen.

Mer uppdatering från sommaren och semestern kommer senare!

Idag börjar vardagen igen då Bengt börjar jobba och imorgon börjar Hannah skolan. Tänk att hon ska börja i trean vår goa tjej!Jag ska vara föräldraledig på heltid under hösten och ta hand om lille William, en tillvaro som jag trivs väldigt bra med. Just nu längtar jag inte särskilt efter att börja jobba utan njuter av att va hemma och rå om mina älsklingar. Nu vaknade den lille igen så nu är det dags att ta tag i dagen!

Säg nej!

Ibland får man sig en rejäl tankeställare, en påminnelse om att livet är skört och att vi tar mycket för givet varje dag. Som när en ung människa dör efter lång tids sjukdom. En ung människa som borde ha livet framför sig. Cancer drabbar många och kan drabba vem som helst. Jag har flera i min omgivning som drabbats av denna sjukdom. Min pappa t.ex. var bara 36 år när han blev sjuk första gången. 2008 förlorade han kampen mot cancern. Cancer drabbar ju inte bara den som blir sjuk utan också de som finns nära, familj och vänner. Bengts systers bästa vän gick bort för några dagar sedan och hon hade fyllt 42 tidigare i år.

Cancerfonden driver nu en kampanj som heter ""Nej till Cancer". Den handlar om att vi tillsammans ska besegra cancer. Fler än någonsin insjuknar i denna hemska sjukdom. Var tredje person i Sverige får ett cancerbesked någon gång i livet och många fler berörs.Tillsammans kan vi kämpa för att vända trenden så att färre drabbas och fler överlever. 

En person som insjuknat kan inte välja bort sin sjukdom. Men om fler om fler stöder cancer-forskningen kan vi tillsammans se till att färre drabbas och fler överlever. Så var med och säg Nej till cancer. För dem som kämpar i dag, för dem som drabbas i morgon och för dem som inte längre är med oss. 

Alla har vi en anledning att säga Nej! Gå in på cancerfondens sida och ge ett bidrag du med!

Värme & käppar i (rullstols)hjulen

Senaste veckan har det varit fantastiskt härligt sommarväder. Så härligt med sol efter en kall och regnig start på sommaren men de senaste dagarna har det nästan varit väl varmt, uppemot 30 grader. Mina ben svullnar ännu mer i värmen, jag får mer värk och blir tröttare. För lille bebisen har det varit jobbigt med värmen också. Sådana där riktigt varma dagar vill man ju helst bara svalka sig i en pool eller bada i någon sjö. Gräs, grus, sand och trädrötter sätter dock käppar i rullstolshjulen när man ska ta sig till stranden och till poolen vågar jag inte riktigt bege mig med barnen på egen hand även om dottern nu är simkunnig. Avskyr att känna mig begränsad och att inte bara kunna göra vad jag vill. Vissa dagar är det jobbigare än andra att vara beroende av rullstolen.

Nog med gnäll! Det gäller att hitta andra lösningar. Hannah och hennes kompisar har fått svalka sig i hennes Water Slide i trädgården

och i helgen när Bengt var ledig var vi iväg i Svensjö och familjen (alla utom jag) badade tillsammans med brorsan och hans familj i Angsjön. Det var första gången William testade att bada i en sjö. Han sa inget (d.v.s blev inte ledsen när Bengt doppade honom) utan verkade rätt nöjd med att få lite svalka.

Andra höjdpunkter under veckan har varit att Hannahs kusin Alva varit här och lekt och sovit över. I onsdags eftermiddag när vi fått nog av hettan både inomhus och utomhus åkte vi en sväng till A6, jag och barnen, och fyndade lite på sommarrean. Gott med air-condition i bilen och svalka inne på köpcentrat. När vi kom hem hade Hannah bestämt att jag och Bengt skulle gå på date i lusthuset i trädgården. Hon fixade maten och lekte sedan servitris. Så sött! Det serverades pannkakor med grädde och egenodlade jordgubbar från växthuset. Mysigt!

Världens sötaste servitris

I torsdags åkte vi på utflykt till Tidaholm där mamma var barn(barns)vakt åt lille Jack. Vi fikade på Kaffestugan på Turbinhusön, tittade på de gamla husen och promenerade lite.

Kaffestugan i Tidaholm

Tänk att lille charmtrollet Jack redan hunnit bli 11 månader!

Jack

William testade för första gången sittdelen på sin vagn och var nöjd med att kuna sitta och se sig omkring. Dock sitter han inte själv ännu men sittdelen har fullt liggläge så när han blir trött går det bra att lägga honom ned.

William 5 månader

Jack blev så glad när han fick syn på William och de jollrade glatt till varann. Hannah passade på att bjuda kusinen på smoothie. Det var populärt!

I lördags blev det grillning hos Thomas och Jennie och Hannah sov över hos kusinerna som fått både kattungar, små kycklingar och ankungar. Planen var att de skulle testa att sova i trädgården i familjens nyinköpta tält men en invasion av knott satte stopp för de planerna och de sov inomhus istället. På söndagen blev det mer bad och Hannah var med Thomas och Jennie och barnen på hembygdsfest i Angredshestra.

Idag har det varit lite svalare temperatur och regnat lite grann. I eftermiddags var jag och Madde inne i stan och fikade och hade lite egentid utan barn. Som vanligt hade vi mycket att avhandla och tiden räckte inte riktigt till. Tack för en mysig stund!

Fantastiska fem månader!

 Idag har vi varit på BVC på femmånaderskontroll med William. Tänk vad vansinnigt fort de här månaderna gått! Man anpassar sig så fort och det känns som om man knappt minns hur det var när vi "bara" hade ett barn. William har liksom en så självklar plats i vår familj och han har fyllt ett tomrum som på något sätt fanns där tidigare. Att se Hannah tillsammans med honom ger sådan lycka! Jag är själv uppvuxen i en stor familj med många syskon som betyder väldigt mycket för mig. Det faktum att det inte var självklart att vi skulle kunna få fler barn av olika anledningar gör nog att man på något sätt glädjs ännu mer över detta nya lilla liv. Så här efteråt när jag tänker på den långa hösten och den jobbiga graviditeten kan jag ju undra hur jag egentligen stod ut?! Illamående, kräkningar, orkeslöshet, trötthet, kraftig viktminskning (gick inte upp i vikt under graviditeten utan istället ned 14 kg), näringsdropp, sondmat, sjukhusbesök och ständig oro för barnet i magen. Men vi tog oss i genom det och belöningen kunde ju inte vara mer fantastisk!

Trots att man under graviditeten upptäckte på ett s.k. tillväxtultraljud att han inte växt riktigt som han skulle så var han normalviktig när han tittade ut. Kroppen är ju fantastisk då den i första hand ser till att fostret i magen får vad det behöver och det som "blir över" får den blivande mamman. I mitt fall inte så mycket då,  vilket förklarar att jag i stort sett inte hade någon ork alls. Fantastiskt är ju också att när barnet är fött och moderkakan är ute försvinner de hormonerna i kroppen som orsakar hyperemesis (kraftigt graviditetsillamående) och illamåendet avtar. Redan dagen efter förlossningen mådde jag bättre och kunde börja försöka äta igen! Helt otrolig känsla efter flera månaders konstant illamående och kräkningar. 

Lille William följer nu fint sin kurva och för drygt två veckor sedan upptäckte vi att han redan fått sina första två små tänder, fyra månader gammal! Nu har han hunnit bli fem månader och är ett riktigt litet charmtroll. Härligt att se att det änder nya saker varje dag. 

5 månader

4 månader

3 månader

2 månader

1 månad

Nyfödd

                                                                           

En till i familjen!

Bloggen har ju legat på is ett bra tag nu. Som den som läst mina inlägg säkert förstått har vi vid det här laget blivit en till i familjen. För drygt fem månader sedan nu blev jag mamma till en underbart fin liten kille som fått namnet William. Efter nio långa månader, med tanke på hur jag mådde under graviditeten, föddes han på kvällen 20.40 den 27 januari 2015 efter igångsättning. Sedan dess har han förgyllt vår och stolta storasystern Hannahs tillvaro!

William fick dock en ganska tuff start då han tio dagar gammal drabbades av RS-virus och vi fick ligga på sjukhuset med honom i en vecka. Som förälder är det jobbigt att se sitt barn må så dåligt och man känner sig så hjälplös. Han blev förkyld, trött och orkeslös och hade det jobbigt med andningen. Han hostade när han försökte äta. På natten mellan fredag och lördag (6-7/2) slutade han nästan äta alls och sov mest. På lördag eftermiddag, efter att försökt få honom att äta under dagen utan att lyckas nåt vidare,  ringde jag 1177 för att rådfråga dem. De tyckte då att vi skulle åka in med honom till barnakuten och sa att när de är så små kan de snabbt gå ned sig om de slutar äta. 

På akuten blev han undersökt och fick inhalera. Man konstaterade att han hade s.k indragningar (som tyder på att barnet får kämpa med andningen), feber och att han syresatte sig lite dåligt. Då inhalationerna inte gav så mycket verkan kom en sköterska och sa att ni kommer nog att bli kvar här. Vi var inte alls förberedda på det då vi trodde att vi skulle bli hemskickade efter att han blivit undersökt. Istället blev han sämre under kvällen och vi blev inlagda på barnavdelningen. Där fick han syrgas och inhalationer. Jag fick pumpa ut bröstmjölk som de sedan gav honom via en sond i näsan. Prover togs och efter några dagar konstaterades att det var en RS-virus infektion och att han hade bronkiolit (inflammation i de minsta luftrören).

Den 13 februari, efter drygt en vecka på barnavdelningen på Ryhov fick vi äntligen åka hem igen med vår lille prins som då piggat på sig betydligt. Vi fick dock rådet att hålla oss borta från stora folksamlingar och undvika att träffa förkylda personer då han ju föddes i verkliga förkylningstider.  De första månaderna höll vi oss mest hemma för att undvika att han skulle dra på sig någon ny infektion och det dröjde ett bra tag innan en del av vår släkt och vänner fick träffa vår lille grabb.

Månaderna går snabbt och det händer ju så mycket att det är svårt att sammanfatta så här. En helt ny tillvaro att vara tvåbarnsmamma och en stor omställning för Hannah att ha blivit storasyster även om hon är väldigt glad i sin älskade lillebror. Tillvaron som mamma och beroende av rullstol ställer ju också nya krav framförallt när det gäller att lyfta, bära och förflytta sig. Jag säger att ofta till vänner och bekanta när de frågar hur det går att jag kommer att va expert på logistik efter det här. Det är en stor apparat att förflytta sig då man ska ha med både rullstol och barnvagn men det går! Det gäller att vara ute i god tid och det går liksom inte att stressa utan man måste göra allt i en viss ordning för att det ska fungera.  Allt det där är dock inget besvär- vi är så otroligt lyckliga över att ha vår efterlängtade lille pojk hos oss! Jag är tacksam över alla råd och tips jag fått från andra föräldrar i rullstol bl.a. genom Facebook-gruppen "Föräldrar i rullstol"- T.ex. att ha sin lille i en ficka (Wriggle wrapper) på magen liksom för all hjälp från släkt och vänner. 

Nu är William fem månader och ett riktigt litet charmtroll som lär sig nya saker varje dag. Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera framöver och fylla i lite att luckorna under de senaste månaderna.