Inte mycket klokare

Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen för att få information om vad som händer i juli månad när jag kommer att bli utförsäkrad och inte längre har rätt till sjukpenning. Vet inte om jag blev så mycket klokare precis. Jag måste ta tjänstledigt och gå det där Arbetslivsintroduktionsprogrammet men vad det egentligen ska ge mig förstår jag inte. Suck.
Efter att jag varit där var jag en sväng på stan och sedan träffades jag och Anneli för att ta en snabb fika innan det var dags för träning på Rehab. Det är ett trevligt och skojfriskt gäng som träffas där på onsdagkvällar för att träna och sedan umgås lite över en kvällsmacka. Alla med olika erfarenheter i bagaget, några rullstolsburna men också några med lindrigare skador. Trots att många har det jobbigt och tufft på olika sätt är där en väldigt go stämning och positiv anda. Onsdagsträningen ser man verkligen framemot! Eftersom jag missat (igen) att beställa Färdtjänstresan i tid fick Bengt och Hannah komma och hämta mig ikväll. Hannah verkar inte fått några mer besvär efter att hon trillat handlöst i golvet från att ha stått på sin stol idag på förmiddagen. En jättebula men ingen hjärnskakning. Skönt! Nu är det dags att sova en blund och ladda för morgondagen. Sov Gott!

Införskaffande av påskris

Med Hannah i barnvagnen som användes som rullator, med kryckorna hängande på vagnen och en busig hundvalp i koppel lyckades jag ta mig till närmaste skogsdunge nu på förmiddagen för att införskaffa lite björkris. En vådlig färd. Hannah satt snällt i vagnen men Thea var riktigt lekfull och har inte lärt sig att gå fint i koppel ännu.Hon vill jaga allt möjligt och drog ganska rejält. Men det gick! Kul med pinnar tyckte Thea och försökte gång på gång gnaga lite på riset som Hannah satt och höll i famnen i vagnen på tillbaka vägen. Väl hemma plockade vi fram påskpyntet och pyntade riset medans Thea satt på farstubron och kollade in läget på gatan. Precis när vi pyntat det sista ramlade Hannah som stod på sin stol handlöst bakåt och slog i bakhuvudet med en rejäl duns i köksgolvet. En rejäl bula blev det och jag hoppas verkligen att hon inte ådragit sig hjärnskakning! Nu vilar hon lite och vi får väl hålla henne under uppsikt under eftermiddagen. Stackars liten!

Till himlen med en ballong?

Tänk vad mycket som rör sig i ett litet barns huvud! Igår var jag och Hannah själva hemma på kvällen, då Bengt och Thea var på hundkursen. Fast hon var väldigt trött så hade hon väldigt svårt att komma till ro och låg och pladdrade om allt möjligt när hon låg där i sängen bredvid mig och jag höll om henne. Plötsligt sa hon:

- "Jag är ledsen för min Rambo" och menade att hon är ledsen för att vår hund dog. Hon pratar om honom ganska ofta och särskilt på kvällen innan hon ska somna. Hon berättade på nytt om vad som hände den där morgonen när vi var tvugna att avliva honom och frågade vad hon (vetrinären) hette som kom och gav honom en spruta. Birgitta svarade jag.

- "Är Rambo i hundhimlen nu?" frågade hon sedan och jag nickade till svar och strök henne ömt på kinden.
- "Hur åkte han dit?" fortsatte hon och mamma visste inte riktigt vad hon skulle svara.
- "Åkte han med en ballong då?" undrade hon sedan.
- "Då kan vi ta många ballonger och åka och hämta Rambo" konstaterade hon glatt.
Inte helt lätt att förklara sånt där! Har förklarat för henne tidigare att hennes morfar också är i himlen och hon undrade då också om morfar åkte till himlen med ballonger. Nä sa jag morfar la vi i en kista och sa adjö till honom i kyrkan. Då kom hon på att stenen (graven) brukar vi ju gå till och tända ljus och
"då kan vi tända ett ljus för morfar och ett för Rambo".
-"Låg din pappa i en kista då, en sån som Snövit låg i?" undrade hon sedan. Då kom jag ju på att det är ju den enda bilden av en kista som hon har, en glaskista där man lägger en sovande prinsessa som sedan väcks till liv igen av en kyss från en stilig prins. Ja i sagorna är det ju enkelt, men verkligheten är ju inte alltid lika lätt att förstå sig på! Och det är inte alltid lätt att svara på barns alla frågor... Jag förklarade att Rambo är långt borta men att man kan prata med honom ändå och mumlandes nåt om hur mycket hon saknar honom somnade hon till sist sött. Kanske drömde hon om en hund som flög till himlen med hjälp av en stor ballong...

Laddar inför påsken

Nu var det ett tag sedan jag bloggade men här kommer en liten uppdatering. Vårsolen lyser nu, även om helgen varit ganska gråmulen. I torsdags fick jag ett ryck och vårstädade lite i rabatten så nu ska det bara fyllas på med lite ny jord och kanske lite nya växter. Får hoppas bara att Thea låter bli att riva i rabatten och gräva där. All snö på baksidan har försvunnit så när som på lite grann på verandan och närmast huset. Underbart!
I lördags fixade vi lite ny blomjord till landet hos trädgårdsmästaren och så var vi i leksaksaffären så att Hannah fick välja ut en födelsepresent till lilla kusinen Alva som fyller 3 idag. GRATTIS ALVA! Ett par prinsessskor och ett set med vingar, tiara och en tyllkjol blev det. Hannah är ju i värsta prinsessåldern nu och hon älskar sina "glas-skor" som hon säger. Ett par rosa leksaksskor i plast med höga klackar som hon trippar runt i. Hon fick ett par i julklapp och till en början så trodde jag att hon skulle vricka fötterna i de där skorna men de har blivit omåttligt populära och hon trippar fram i väldig fart. Hon verkligen älskar det där med rolllekar just nu och att klä ut sig till prinsessa är en höjdare! I söndags var vi på Alvas födelsedagskalas och även hon verkade förtjust i prinsesskorna och såg så söt ut i änglavingar, tiara och vit tyllkjol.
Förkylningar hör väl våren till och det har jag dragit på mig en de senaste dagarna. Nyser och nyser och näsan rinner som en kran men i övrigt känner jag mig inte dålig. Jag har varit på jobbet som vanligt idag på fm och i em har de dropp- in fika på dagis så strax ska jag bort dit en sväng. Eftersom solen skiner hade jag tänkt rulla dit med rullstolen och njuta av det goa vädret men jag har fått punka på ena däcket så det blir inte så lätt! Istället ska Bengt smita ifrån jobbet en snabb sväng och skjutsa bort mig. Det är ju inte långt till dagis men efter att ha gått och stått hela dagen i skolan fixar jag inte att knalla dit.
Igår gjorde jag och mamma en liten vårutflykt till HEM & HOBBY i Hjo. De hade fått in en massa fina vårsaker så en del shoppat blev det. Laddar in för påsken! Påskgodiset ska jag försöka låta bli men får väl frossa i påskpynt istället! Nu i eftermiddag såg jag att de var ute med traktorn och sopade grus- då är det verkligen vår!

Våren är här

Tisdag och förmiddagens jobb på skolan avklarat. Tänk att man kan bli så trött av 4 timmars jobb! Nu väntar lunch och vila innan Hannah kommer hem från dagis.
Igår började Thea på valpkurs på Brukshundsklubben, hundskolan som Hannah säger. Det ska bli spännande och se vad det kan ge! Hon har redan lärt sig sitt och ligg (om man mutar henne med godis) och hon lyssnar till sitt namn men kommer inte alltid på inkallning (om nåt mer intressant dyker upp). Ute smälter snön undan mer och mer och det pratas lite om att det ska bli över 10 grader i slutet av veckan. Härligt, våren är här!

Shopping, Spelning & Biopremiär!

Idag är jag hemma med Hannah. Hostan och förkylningen är bättre men hon är lite trött och seg och jag tror inte hon orkar med tempot på dagis så hon får vara hemma idag med. Helgen har gått fort. I lördags förmiddag var Hannah hos mormor på förmiddagen när jag och Bengt var i stan för att uträtta lite ärenden. Vi åt sedan lunch nere på stan på Sir Simon innan vi åkte och hämtade Hannah. Bengt och Hannah åkte sedan till Stadsparken där Hannahs kompis Maria hade födelsedagskalas med lek, bus och korvgrillning. Vilken tur att det var uppehåll, nästan 10 grader och att vårsolen tittade fram då och då. Själv var jag hemma och vilade för att orka med kvällens begivenhet. Jag och mamma var och tittade när Martin, Daniel och deras band tävlade i delfinalen till MUSIK DIREKT 2010 på KFUM i Jönköping. Tyvärr gick de inte vidare men det var en bra spelning!

Igår blev det äntligen av att Hannah fick gå på premiär som jag lovat henne så länge (både sjukdom och snöoväder har satt stopp för det). Det var inte premiär för filmen vi såg men premiär för Hannah att gå på bio, första biobesöket! Mormor och mamma var med och hon bunkrade upp med både godis, popcorn och festis, vilken fest! Vi såg den senaste Disney-filmen "Prinsessan & Grodan".

Hannah tyckte filmen var jättebra även om den var lite läskig ibland och hon hade lite svårt att sitta stilla det sista. Om hon gled tillräckligt långt fram i biostolen fälldes ju sitsen upp och det tyckte hon var kul! Kolla här mormor fnittrade hon och så fick vi lyfta upp henne igen bara för att hon skulle göra samma sak igen... Tur att hon inte kom på det förrän i slutet. Efteråt åkte vi upp till A6 och fikade på det nya coffee-house:t som öppnat där och Hannah fick leka lite i leklandet. Tack mamma/mormor för en trevlig dag!

Bröllops förberedelser

Igår blev de så gott som klara, inbjudningskorten till bröllopet. Så här fina blev de! I takt med att snön sakta smälter så början man fatta att det faktiskt närmar sig dagen med stort D! Den här bilderna tog jag nere i Domsand i måndags, exakt två månader innan bröllopet. Ser inte så vårlikt ut precis!

Förra helgen var det vårkänsla riktigt för då var vi på Backamo och beställde brudbuketten fylld av härliga vårblommor. Jag hade bestämt sedan innan att de ska göra buketten men nu bestämde vi blommor, färg och form. Det blir rosa rosor, vita och rosa ranunkel, vit fresia, murgröna och eventuellt liljekonvaljer (beror lite på tillgång och pris). Finns inte ranunkler att tillgå så blir det nog pioner istället. Det ska vara en tätbunden rund bukett med lindade stjälkar och pärlor i mitten på några rosor. Vi beställde också en liten näbbukett till Hannah och ett corsage till Bengt.

I lördags var vi inne i stan och köpte en ny kostym till Bengt. Han ska ha en svart kostym, svart väst, vit skjorta och silver/gråfärgad plastrong till bröllopet. Hannahs näbbklänning har jag beställt på nätet från en butik som heter "Little faries" och den kom häromdagen. Hon blev så nöjd för den var så fin och så är de ju "ljosa" (rosa).

Bröllopsskor finns det ju jättemycket fina men tyvärr inga jag kan ha. Efter olyckan måste jag ha specialutprovade skor och kan dessutom inte ha några med klack. Så trist! Jag fick prova ut några på ortopedtekniska, synd att de inte har så mycket snyggskor utan mest arbets/tränings-och promenadskor. De hade ett par i ballerinamodell som jag kunde ha med mina inlägg i men de var svarta. De tillverkas i Portugal men de skulle försöka få fram dem i vitt om det går. De var i alla fall väldigt hjälpsamma och tyckte att det är klart att du ska ha vita skor till bröllopet om vi bara kan lösa det. I annat fall får jag väl trösta mig med att de inte syns särskilt mycket under klänningen men det vore ju kul att kunna ha nåt annat än mina vanliga gympadojor om inte annat så för känslans skull!!

Ett galet system & trist besked

Ja, idag är jag trött efter en händelserik vecka. I tisdags arbetade jag på förmiddagen och fick sedan träffa försäkringskassan på eftermiddagen. Tydligen finns det inga andra alternativ utan när mina sjukpenningsdagar är slut då tvingas jag ta tjänstledigt från mitt arbete och gå någon slags intoduktionskurs på Arbetsförmedlingen i att söka jobb, fast jag redan har en anställning på 100%. De ska då på olika sätt pröva min arbetskapacitet. Det räcker helt enkelt inte med läkarens och försäkringskassans bedömning längre utan nu är det Arbetsförmedlingen som ska göra den prövningen. I mina öron låter det helt galet, men vad gör man ?! Fast i systemet så att säga.

I torsdags fick jag äntligen prata med läkaren på ortopeden. Sedan efter nyår har ju målet varit att jag ska träna upp styrkan i benen och rörligheten i foten under tre månaders tid för att de sedan ska kunna göra en bedömning av om jag skulle vara hjälpt av en korsbands-rekonstruktion. Ju mer jag har kommit i gång och gå, ju mer känner jag av instabiliteten i framförallt vänster knät. Jag har samtidigt fått mer ont i mina fötter när jag går och belastar mer. Läkaren konstaterade att de tyvärr inte kan göra något mer åt mina fötter och att smärtan kommer att bli bestående. Han menade att trots att man försökt få ordning på det när man vinklade om foten så gör den inskränkta rörligheten i fotleden och steloperationen i foten att rörligheten tas ut på andra ställen längre fram i foten och det i sig orsakar smärta. Han menade att rörligheten i fotleden troligen inte kommer att kunna bli så mycket bättre. Samtidigt som jag uppskattar att han är ärlig och ger klara besked känns det förstås jobbigt att höra att smärtan i fötterna är något jag kommer att få leva med. Han förklarade att kroppen kanske efterhand kommer att vänja sig vid smärtan så att den inte sedan upplevs lika intensiv som nu men jag kommer alltid ha en smärtproblematik kopplad till hur mycket jag går och belastar mina ben. Ortopeden som är expert på knän ska träffa mig i maj och göra en bedömning av om man ska ge sig på en ev. knäoperation. Det skulle i så fall innebära en längre rehabiliteringsperiod på upp mot ett halvår. Till det känner jag mig lite kluven. Jag vill förstås att mitt knä ska bli bra men samtidigt skulle en operation ju innebära ytterligare tuff träningsperiod och kämpande för att komma tillbaka. Samtidigt kan jag inte se att det skulle funka som knät är nu och jag ska ju leva med det resten av livet och då vill man ju att det ska bli så bra som möjligt. Ja det återstå att se vad ortopeden säger om det.

Allt tänkande kring "om" och "ut i fall om att" gör mig trött och dessutom har Hannah åkt på en ny förkylning med hosta som följd så de senaste två nätterna har hon hostat konstant och det har inte blivit mycket sömn för någon av oss. Så nu ska jag unna mig en lugn lördagsmys-frukost med nybakta frallor (nej, jag har inte bakat men får dem hemlevererade till dörren genom ett erbjudande från den lokala idrottsföreningen under några veckor), en stor kopp te och Jönköpings-Posten. Ha en bra dag!

Tankar som snurrar

Vad kommer att hända? Hur kommer det att bli? Hur ska jag orka med? Just nu är det en massa frågor som snurrar i mitt huvud. Utförsäkrad är ordet som ekar i mitt medvetande.

"Du har inte längre rätt till sjukpenning. Du måste ta tjänstledigt från ditt arbete för att söka jobb på de procenten du inte arbetar." meddelar Försäkringskassan.

Ofta har jag inte tillåtit mig att tycka livet är jobbigt utan jag har bara tänkt "det ordnar sig", stängt av känslorna och kämpat vidare. Men just nu känner jag en stor oro och liksom tom inombords. Har jag kämpat så här länge för att bara ge upp och acceptera att jag kommer bli beroende av rullstolen för resten av livet? Hur ska jag orka med min rehabilitering om jag ska arbeta mer? Är det så här det kommer att vara resten av livet med smärtan? Vad kan jag förvänta mig av framtiden?
Önskar att någon kunde ge mig svar. Tankarna snurrar om och om igen och jag kan inte släppa det riktigt. Kanske morgondagens möte och läkarkontakten på torsdag kan ge svar på en del av det jag grubblar över.

Mina goa tjejer

Idag har vi varit och ätit middag hos Bengts föräldrar. Hans mamma fyller år i veckan så vi gratulerade henne i förskott med en blomma och en bok. Anna, Marcus och Alva var också där. På förmiddagen passade jag på att pyssla lite och fixa ett gratulationskort. Annars har vi mest varit här hemma och grejat idag jag, Bengt och mina goa tjejer. Tog en bild på Hannah och Thea när Hannah kom och skulle krama om henne för att säga godnatt för en stund sedan. Så goa båda två!

En rock n´roll kväll!

Igår var jag och Mia och såg musikalen Buddy Holly med Brolle i huvudrollen i Kinnarps Arena. Det var en mycket lyckad kväll i trevligt sällskap och med en heldel "gamla goding" -låtar i sann rock n´roll anda. Brolle är ju inte heller fel att vila ögonen på en stund, han är verkligen en sann entertainer och han bjöd på en riktig show. Stämningen i Kinnarps Arena var verkligen på topp även om sittplatserna lämnade mycket i övrigt att önska. Det var trångt och smalt och trots att det var en handikappp-rullstolsplats reserverad fick man gå tolv trappsteg uppför en väldigt brant trappa och sedan trycka sig in en bit på rätt rad för att komma till våra platser. Inte så genomtänkt. Efter dryga 45 minuter pallade jag inte att sitta där intryckt utan att kunna sträcka ut mitt skadade ben så Mia hämtade vakten som fick hjälpa mig ner för den stupbranta trappan mitt under pågående föreställning. Sedan fick vi sitta i mitten gången och då fungerade det mycket bättre och vi såg dessutom bättre därifrån. Eftersom vi skulle hämta upp biljetterna ute hos brorsan (mot betalningen av två snusdosor) fick jag och Mia en rejäl biltur då vi hade tid att avhandla livets alla väsentligheter. Mycket trevligt! Tack än en gång till Thomas & Jennie för en trevlig kväll!

En oväntad överraskning

Idag har jag trotsat min rädsla och kört själv till Bankeryd. Ni som känner mig vet att jag tycker att det där med bilkörning är jättejobbigt och att jag helst skulle vilja köra bara när jag kan vara helt ensam på vägarna men idag gjorde jag det ändå! Körde t.o.m en bit på 195:an och det känns särskilt skrämmande eftersom det var på den vägen olyckan skedde. En hel del bilister hade letat sig ut i den härliga vårsolen så ensam på vägen var jag inte. Resans mål och belöningen var ett besök på Backamo och att få spana in alla underbara vårblommor och nyheter i blomsteraffären. Jag köpte träbokstäver som tillsammans bildade ordet LOVE (kärlek kan man ju aldrig få för mycket av!), en tulpanbukett och en kruka med vita pärlhyacinter att ställa på köksbordet. Jag hittade också en perfekt (som jag tror i alla fall) födelsedagspresent till min svägerska som fyller år i början av april.

På hemvägen lyckades min käre sambo övertyga mig att vi skulle unna oss en lunch ute (fast inomhus) på Habo pizzerian så där åt vi pizza och sallad och Hannah lekte i lekrummet där. När vi satt där ringde min bror och undrade vad jag skulle göra ikväll. De hade gett bort två biljetter till musikalen Buddy Holly med Brolle på Kinnarps Arena ikväll till hans svärföräldrar i julklapp men de kunde tyvärr inte utnyttja dem. Stackars Jennies mamma som har trillat och brutit fotleden och underbenet. Istället undrade han om jag hade möjlighet att gå. Vilken oväntad överraskning. Bengt var inte så intresserad så istället ska jag ta med mig Mia och njuta av föreställningen ikväll. Sänder ett stort tack till Thomas & Jennie och många krya-på- dig hälsningar till Anette.

Lite vår-fixande har jag också hunnit med här hemma, nya gardiner i köket och en härlig vårduk från Village i en härlig grön färg och med massor av tulpaner. Man får trotsa snön där ute och se till att det i alla fall blir vår här innne! De här träbokstäverna köpte jag också på Village i veckan och de hänger nu i vår hall. Hannah såg direkt att det var "hennes" bokstav som hänger överst och blev så nöjd med det.



/Lisbeth

En låååååångsam bil & en ny cykel

Idag var jag först och tränade på sjukgymnastiken och sedan har jag varit en sväng inne i stan på hemligt uppdrag. I morse när min lilla gullunge vaknade traskade hon yrvaket ut i köket och sa: "Jag ska bara titta det inte e nån snö idag". Aj då lika besvikna blev vi båda två (fast jag ju visste) att snön fortfarande dröjer sig kvar (och den lär nog göra det ett bra tag till med tanke på hur mycket det ligger) trots att solen faktiskt tittat fram de senaste dagarna och börjat smälta eländet. I lördags var vi på bytardag i matsalen på Hagabodaskolan och där fyndade vi en cykel till Hannah. En liten röd begagnad cykel för 300 kronor så nu väntar hon otåligt på att snön ska försvinna. Tänk när vi inte längre behöver bylta på en massa kläder när vi ska till dagis och Hannah kan börja träna på att cykla på annat än sin trehjuling!

Idag har jag provkört den nya bilen för första gången sedan vi fick den i måndags. Jag var lite skeptisk först, den kändes väldigt stor, men den visade sig vara väldigt skön att köra. Det är mycket smidigare för mig att kunna ta mig i och ur bilen och att kunna lasta in rullstolen själv och det är mycket mer bagageutrymme när man ska ha med hundbur, barnvagn och rullstol och så kanske lite packning om det är en långresa. Nu har vi och brorsan identiska bilar fast de går olika fort. När jag kör går den i alla fall väldigt lååååångsamt...och helst vill jag vara helt ensam på vägen ;-)

I stan shoppade jag en del kläder till Hannah för att fylla på vårgarderoben (hon växer så det knackar), nya våriga gardiner till köket och lite annat på Village. En tur till Cinnas pysselaffär blev det också. Nu ikväll har jag rättat lite prov som eleverna ska få tillbaka imorgon när jag ska jobba på skolan så nu är jag trött och ska ta och krypa ner i min sköna säng. Sov gott!
/Lisbeth

Grattis Lii

Ett stort Grattis till min lilla brorsdotter Lii som fyller 3 år idag. Så här fin var lilla prinsessan i tidningen, fotot är taget av Emilia Ohlsson. Många grattis kramar från "pappa" Bengt, faster Isse och "bästa bus och bråk-kusinen" Hannis. Vi älskar dig!

Att söka jobb fast man redan har ett

Till en liten näbb

Idag har jag beställt Hannahs näbbklänning till bröllopet. Jag hade som vanligt svårt att bestämma mig men bestämde mig till slut för en i ljust rosa, utan ärm från en butik på nätet som heter Little Faries. Så här ser den ut:



Jag hade först tänkt hyra en på samma ställe som jag hyr brudklänningen men att köpa en på nätet kostade ungefär lika mycket så då valde jag det och tänkte att då kan jag ju sälja den sedan. I övrigt håller jag på att fundera över inbjudningskorten och brudbuketten. Inbjudningarna ska jag göra själv och buketten har jag bokat att Backamo ska göra. Det blir nog en bukett med rosa, vitt och grönt. Jag funderar på något vårigt med mycket knoppar och kanske rosor, ranunkel, hjärtan på tråd och något mer.



Ja mycket är det att tänka på och många beslut som ska fattas! Bengt är inte fullt så intresserad av planeringen även om jag försöker få honom med på ett hörn också.

Längtan efter våren

Ja fast almenackan säger att det är vår-månad och andra mars kan man inte tro det när man tittar ut genom fönstret. I helgen var det plusgrader och den stora mängden snö som vi fått sista tiden började långsamt smälta och det ingav lite hopp om att det nog blir vår såsmåningom. Men när vi vaknade upp igår morse var snön tillbaka. Det som smält undan under veckoslutet har nu ersatts med ett nytt lager eländig snö och våren tycks nu väldigt långt borta. Ja, trött på snön är jag allt så jag var tvungen att ta bort den här ifrån bloggen i alla fall ;-). Några vackra snödroppar syns inte till ännu och det lär nog dröja ett tag. Vättern är nu täckt av is så det blir nog en kall vår. Jag längtar efter sol, värme, fågelkvitter och takdropp eller något annat som säger att våren är i antågande men jag lär nog få vänta...

En liten prinsessa med ont i öronen

Igår kväll och i natt hade Hannah väldigt ont i ett öra, hon har troligen fått öroninflammation. Hon skrek, var ledsen och sov knappt en blund. Idag på morgonen var det något bättre men hon säger att det fortfarande gör lite ont. I eftermiddag gick hon ändå på kalas hos Isabelle som fyller 4 år idag. Ett riktigt prinsesskalas med pannkakstårta & rosa grädde. Så här fin var hon när hon gav sig iväg:






Hon verkade väldigt nöjd när hon kom hem så det var nog ett lyckat kalas. De är riktiga kompisar de där bägge, så fort Hannah kommer hem från dagis så frågar hon om hon får gå och leka med Isabelle om inte hon hinner före och kommer ner till oss innan Hannah hunnit upp till dem. Det är ju både roligt och praktiskt att hon har en så bra kompis precis i grannhuset!

På förmiddagen idag var Cinna och hälsade på och vi tog en tur ner till Lustfyllt i Munkaskog där vi drack en god kopp te och kaffe med hembakat och njöt av den härliga atmosfären. En väldigt trevlig och mysig stund!

Den här helgen har Daniel och Christoffer sovit över här eftersom mamma var bortrest och igår var Thomas, Jennie och barnen förbi en sväng. En helg går fort. Imorgon är det ny vecka och nya tag som gäller!

Ett (förhoppningsvis) lättare liv

Nu var det fredag igen, tänk vad veckorna går fort! Jag har ju varit hemma några dagar i veckan med Hannah, som varit förkyld och hostig, men idag verkar hon bättre. Hon var dock inte på dagis idag eftersom hon kanske fortfarande är lite nedsatt så var hon istället hos farmor och farfar när jag och Bengt jobbade. Jag var tidigt på jobbet för att jag hade tänkt att jag skulle hinna med att träna innan jag började jobba men det visade sig att nu är simhallen stängd p.g.a. att det ligger för mycket snö på taket så att de måste skotta där. Så det blev inget med träningen idag! Ute är det nu plusgrader och det tjocka snötäcket har börjat smälta och bli till slask.Tänk om den där snön kunde försvinna så att det blev lite lättare att ta sig fram. Efter jobbet var jag och fixade en födelsedagspresent som Hannah ska ta med sig när hon ska på födelsedagskalas hos Isabelle på söndag. Nu sitter jag och Hannah framför TV:n och väntar på att Bengt och mina två yngsta bröder ska komma med pizza (sallad för min del). Jag har försökt att ta tag i det där med vikten och köra lite Viktväktarprogram och hittills har det gått bra. Fast det bör kanske tilläggas att jag bara hållt på i drygt en månad. Önskar Er alla en trevlig helg & fredagskväll!

I bröllops tankar

Ute är det massor av snö och man undrar om det någonsin kommer bli vår. Sitter och surfar på nätet på brudbuketter med härliga vårblommor i underbart vackra färger. Det är mycket att tänka på inför bröllopet och veckorna går fort även om det känns väldigt avlägset just nu. Känner att min hjärna går på högvarv tänker, drömmer, fantiserar om bröllop och längtar så till den dagen. Kyrkan är bokad liksom festlokalen nere i Domsand. I torsdags var jag och Bengt och åt lunch på Björkhaga och diskuterade maten med dem. Nu väntar vi på på en offert på vad cateringen kommer kosta. Klänningen är ju utprovad på Kristinas Brud och Fest. Jag hade sådan ångest inför att prova bröllopsklänning men det gick hör och häpna på mindre än en halvtimme! Jag brukar ju ha sådan beslutsångest men personalen var väldigt tillmötesgående i butiken. Hon frågade vad jag hade tänkt mig och när jag svarade att jag inte visste riktigt så sa hon att då tittar vi lite och så börjar vi prova. Vilken känsla bara att gå runt där bland alla dessa vackra klänningar. Hon plockade fram ett par tre stycken och jag satte i gång att prova. När jag fick på mig den andra klänningen kändes det bara wow, den är det! Jag provade någon till men sen bad jag att få prova den igen. Jennie var med mig och efter en liten stund kom mamma också lagom till att se mig i klänningen. Jag kände mig så fin och kunde inte sluta le. Den klänningen blev det! Det var en sådan jag föreställt mig med mycket pärlor, vidd i kjolen och släp. Vi provade också ut en slöja, tiara, halsband och armband. Så nöjd kände jag mig. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om bröllopsförberedelserna men nu tickar klockan iväg och jag måste lägga mig. Återkommer med mer bröllopstankar vid senare tillfälle. Det ska ju bara vara ett litet bröllop med närmaste familjen, föräldrar, syskon och mor/farföräldrar så än så länge kan jag inte publicera det här på bloggen eftersom vi håller det lite hemligt för övriga men så snart vi är gifta så kommer det att gå att läsa om bröllopsförberedelserna här.