Har nyss kommit hem från sjukhuset efter att jag fått min andra Qutenza-behandling. Jag fick första tiden på morgonen och skulle infinna mig redan kl: 08.00. Sköterskorna började med att markera ut området och lade sedan på Embla- en bedövningssalva som skulle ligga på i 1,5 timma. Sedan var det dags att sätta på plåstret som skulle sitta i 45 min. Den första stunden gick bra men sedan blev smärtan mer och mer olidlig. I två omgångar fick jag morfin i sprutform innan behandlingen var över. Plåstret som innehåller Chilipeppar (se tidigare inlägg i januari) avlägsnades och de strök sedan på en svalkande gel. Det kändes skönt men det brände ändå fruktansvärt i huden. Efter att de lagt på s.k cold pack (som kylklampar fast mjuka och formbara) kändes det något bättre. I en timme och 50 min fick jag sedan vänta innan sjukresebilen kom och hämtade mig och i bilen hem började det göra mer och mer ont. Så skönt när jag var hemma igen och kunde lägga på ett nytt kylomslag och smörja på mer salva. Nu försöker jag distrahera mig själv med att se på TV och kolla på datorn för att inte tänka på hur ont det gör men det är svårt - aj, aj, aj... Tur att jag vet att det kommer avta.
Jag är 41-årig trebarnsmamma vars liv ändrades drastiskt efter en allvarlig trafikolycka 2008. En mötande bil kom av okänd anledning över på fel sida vägen och fontral-krockade med oss i 90 km i timmen. Jag bloggar om den långa vägen tillbaka, med- och motgångar och stora och små glädjeämnen i livet.
torsdag 12 maj 2011
Peppar, peppar...
Har nyss kommit hem från sjukhuset efter att jag fått min andra Qutenza-behandling. Jag fick första tiden på morgonen och skulle infinna mig redan kl: 08.00. Sköterskorna började med att markera ut området och lade sedan på Embla- en bedövningssalva som skulle ligga på i 1,5 timma. Sedan var det dags att sätta på plåstret som skulle sitta i 45 min. Den första stunden gick bra men sedan blev smärtan mer och mer olidlig. I två omgångar fick jag morfin i sprutform innan behandlingen var över. Plåstret som innehåller Chilipeppar (se tidigare inlägg i januari) avlägsnades och de strök sedan på en svalkande gel. Det kändes skönt men det brände ändå fruktansvärt i huden. Efter att de lagt på s.k cold pack (som kylklampar fast mjuka och formbara) kändes det något bättre. I en timme och 50 min fick jag sedan vänta innan sjukresebilen kom och hämtade mig och i bilen hem började det göra mer och mer ont. Så skönt när jag var hemma igen och kunde lägga på ett nytt kylomslag och smörja på mer salva. Nu försöker jag distrahera mig själv med att se på TV och kolla på datorn för att inte tänka på hur ont det gör men det är svårt - aj, aj, aj... Tur att jag vet att det kommer avta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar