Idag är det tre år sedan min älskade pappa förlorade kampen mot cancern. Jag saknar honom oerhört mycket. Jag och mamma var nere och satte blommor på graven igår kväll och i eftermiddag var jag, Bengt och Hannah där. När vi kom ner till kyrkogården var min lillebror och hans flickvän där också. Då började tårarna rinna. Livet är orättvist, att han skulle behöva förlora sin pappa när han bara var 13 år gammal. Att pappa inte skulle få fortsätta leva trots att han var full av livslust och hade mycket att leva för. Livet går vidare men sorgen och saknaden kommer alltid finnas där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar