Två små gummor på torget

Idag har jag och Hannah varit i stan och träffat Madde och Linnea. Vi hade hoppats på härligt höstväder och en tur på Västra torget i Jönköping men eftersom det var gråmulet och regnigt blev det bara en kort sväng på torget och sedan gick vi till kaféet i Pingstkyrkan istället. Vi fikade och sedan lekte tjejerna i lekhörnan och då fick jag och Madde oss en ordentlig pratstund. Hon är en sån fin vän som man kan prata med allt om och jag beundrar henne för hennes styrka i allt hon tagit sig i genom. Vi konstaterade att vi är ganska lika vi två, båda är "duktiga" storasystrar med ett riktigt j..vlar anamma som gör att man klarar det mesta även om det kan kännas tufft. Tack för att du lyssnar vännen och kom i håg att jag alltid finns här för dig!


Hannah tyckte det var extra spännande att åka till stan idag eftersom hon fick åka själv med mig i Färdtjänst-bussen. Vi hade med oss hennes bilbarnstol som ju numera är framåtvänd och därför smidig att flytta. När vi kom fram lade vi den i Maddes bil under tiden vi var i stan. Det är mysigt att ha henne med och hon tycker det är så roligt att göra saker bara hon och jag- "Du & jag mamma". Hon hade med sin lilla rosa handväska och för pengarna pappa skickat med handlade hon lördagsgodis, en målarbok (med prinsessor förstås) och klistermärken med ballerinor i från tio kronors fyndlådorna på torget. Så nöjd var hon när hon själv gått fram och betalat och hon gick där hand i hand med Linnea- "två små gummor skulle gå en gång på marknaden...." Den värsta spänningen släppte nog i bussen på väg hem för då somnade hon och snarkade ljudligt med munnen vidöppen som en liten fågelholk. Hon charmade chauffören som var jätte gullig. När vi kommit hem till oss och jag väckt henne plockade han fram muffins som han hade köpt och bjöd henne på. Gissa om hon blev glad och vad hon förväntar sig nästa gång hon åker buss...

Ofrivillig nattuggla

Ja egentligen är jag jättetrött men kan inte sova. Nattuggla är jag inte, bara en ofrivillig sådan och sedan när jag äntligen somnat ifrån värken och alla tankar som snurrar i huvudet ja då ringer klockan och det är dags att kliva upp. Just nu har jag jagat upp mig lagom mycket med (ganska rejält) när jag tänker på en viss husleverantör och hur de hanterat oss. Imorgon måste jag bara ta tag i det där men först måste jag försöka sova...

Besöksrekord och festplanering

Vad roligt att se att hela 86 personer varit inne och läst på bloggen idag. Det måste vara rekord tror jag! Inte så många förstås jämfört med andra bloggar men eftersom jag inte länkat min blogg till någon sökmotor på nätet är det ju ändå fantastiskt att så många hittar hit. Är lite tveksam där, hurvida det jag skriver egentligen kan vara av intresse för de som inte känner mig? Jag skriver ju mest om vardagliga saker och livet efter en svår trafikolycka. Blir dock jätteglad när någon varit inne och kommenterat. Tack för det!

Något som också gör mig glad är alla anmälningar till nästa helgs happening. Det ska bli jättekul och de närmaste dagarna väntar en massa festplanering och kanske får jag ta en titt i någon second hand affär för att hitta den perfekta åttiotals utstyrseln som passar till temat.

Första snön & glad att vara hemma igen

Ja på något vis klarade jag mig i genom den här dagen med. Proven blev rättade och det var roligt att se att det gått så bra för eleverna, jag kom till jobbet, klarade att guida ett gäng trötta elever genom eftermiddagens engelsk-lektion och somnade inte på konferensen. Hann hem och vända för att sedan åka och lyssna till en mycket bra föreläsning kring ämnet "så klarar du tuffa möten & konflikter" av Björn Lindell från Uppsala Fortbildning på Vätterbygdens folkhögskola med bra och handfasta tips för pedagoger inom skola och förskola. När det var dags att åka hem fick jag en extra sightseeingtur genom stan (a la färdtjänsten) - tur att jag fick åka med en av mina favorit chaufförer - då går tiden fort trots att det tog nästan en timme att komma hem. Den första snön föll ikväll och det var bitvis väldigt halt så det var skönt att komma hem och tänka att nu ska jag krypa ner i min säng, försöka sova lite grann och ladda för morgondagen- imorgon är det fredag!

Jag vill så mycket men orkar inte

Nej, hur mycket jag än vill så orkar jag inte. Konstaterade när jag tittade på dagens planering att det kommer inte funka, det blir för mycket hur gärna jag än vill...

Till sjukhuset, Bassängträning, duscha, byta om, hem igen, tjugo minuter hemma, förhoppningsvis hinner jag få i mig lite lunch innan taxin kommer och hämtar mig för att köra mig till jobbet, jobba till halvfem, hem igen, hemma en halvtimme, sedan till Vätterbygdens folkhögskola för en föreläsning genom jobbet om att hantera konflikter, föreläsningen slutar 21.00 och sedan ska jag ta mig hem också. Pust. Där i mellan skulle jag också behöva rätta skrivningar (som jag frivilligt erbjöd mig att ta mig an fast jag inte behövt).

Det känns som ett skenande tåg som bara rusar på tills jag helt plötsligt måste inse att jag är tvungen att dra i nödbromsen för att det är på väg att spåra ur. Varför lär jag mig aldrig? Panikinbromsningen den här gången innebar att jag hoppar över träningen (inte bra, jag vet) för att vila så att jag orkar med resten av dagen.


Kanske hade det fungerat om jag varit hemma och vilat och skickat mannen på gårdagens föräldramöte på dagis men jag ville ju så gärna gå. Så jag gick och det var jättetrevligt men drog ut på tiden och när jag kom hem dödstrött så ställde jag mig och packade dagisväskan, namnade kläder och letade fram vinterkläder eftersom det sades att det skulle bli snö idag. Sen hade jag så ont i mina ben att jag trots att jag var helt slut hade svårt att somna. Jag har mer ont nu än tidigare och sover dåligt på nätterna.

Ja, jag vet - det är bara jag själv som kan känna av vad jag klarar och när gränsen är nådd. Jag själv måste bromsa när det blir för mycket men det är svårt när man så gärna vill. Blir stressad av att vila också när det är så mycket man vill/ska hinna med.

För lite sömn och för dåligt minne

Ja sovit för lite har jag helt klart och glömt har jag också. Skulle ringt till ortopeden idag mellan 10-12 för att få veta när operationen blir men det glömde jag och nu har operations-planeraren telefontid först på måndag igen. Vad trött jag blir på mig själv. Idag när jag kom till jobbet fick jag ett par väldigt positiva omdömen om artikeln i tidningen från ett par av mina kollegor som tydligen prenumererar på Året runt och därför får den i postlådan i förhand. Nu är det dags att laga middag och vila lite innan det är är dags för föräldramöte på dagis. Det ska bli roligt att få lite mer info om vad vår lilla skatt gör på dagarna.

Med dina tankar skapar du ditt liv

Igår kom senaste numret av Året Runt hem i postlådan. För ett par månader sedan var ju en journalist här hemma och intervjuade mig om olyckan/orna och den långa vägen tillbaka. Det var spännande att se det färdiga resultatet fast jag ser så konstig ut på kort tycker jag. Jag hade ju fått läsa manuskriptet och godkänna det innan publicering men jag hade inte sett bilderna eller läst rubriken och bildtexterna. Rubriken kändes väl lite så där, men det är ju journalisten som valt den. "Jag lurade döden två gånger" stod det. Så känns det väl inte direkt. Första gången råkade jag ju vara på fel ställe vid fel tidpunkt och andra gången var ju likadant och då undkom jag ju med en blödning i benet och blotta förskräckelsen. Lura låter ju som om man gjort något medvetet och hade jag på nåt sätt anat att mitt liv skulle ta den här vändningen så hade jag ju undvikit att vara på den platsen där olyckan skedde till varje pris. Varför valde jag då att berätta om det här i tidningen? Jag var tveksam från början och diskuterade det med några av mina kollegor på jobbet bland annat. Jag ville absolut inte att det ska bli något "tycka synd om reportage" förklarade jag och då sa en av mina arbetskamrater att den bilden får man ju inte alls när man pratar med dig så det behöver du nog inte oroa dig för. Du är ju så positiv och en verklig kämpe tillade hon. Jag hoppas att det är så det uppfattas när man läser artikeln. Jag vill ge läsaren känslan av att även om man råkar ut för tuffa saker så går det att ta sig igenom det. När jag och mamma var på ett fik i Kungsbacka i helgen var det en utställning med tavlor där. På en av dem stod det:

"Med dina tankar skapar du ditt liv"

Jag tyckte det var ett bra talesätt som säger mycket. För visst är det så. Tänker du att livet är jobbigt och kämpigt så blir det ju det. Jag är oerhört glad att jag har haft och har (oftast i alla fall) förmågan att tänka positivt och tänka att det ska gå. Vill du själv läsa och bilda dig en uppfattning så finns reportaget i Året Runt nr 43 och finns ute i butiken fr.o.m den 21 oktober.

Den uppmärksamme tänker kanske, varför sitter hon och skriver om det här mitt i natten? Som vanligt var jag dödstrött ikväll men vaknade mitt i natten av att jag har ont och då ligger jag bara och vänder och vrider på mig så då gick jag upp en stund. Nu ska jag göra ett nytt försök och se om John Blund vill komma på besök snart. God natt!

Vi ska till solen!

Länge har jag försökt att bearbeta min käre make att vi skulle resa iväg på solsemester men det är inte lätt. Sol och värme är inte direkt hans melodi och helst av allt vill han nog bara vara hemma (har föreslagit andra resmål med men det är inget som lockar honom). Tråkigt eftersom jag gillar att resa och besöka nya platser. De senaste åren har mamma och pappa, när han levde, åkt på vintersemester till solen med mina yngre bröder. Bengt har sagt flera gånger att jag kunde kanske hänga på dem men de senaste två åren sedan olyckan har det ju inte varit aktuellt. Vi kom att prata om deras kommande resa i helgen när vi badade i poolen på Särö och sa att det skulle nog Hannah gilla också. Mamma föreslog att jag skulle höra med B vad han sa om att vi kanske kunde följa med i januari. De hade två lägenheter bokade och hon erbjöd sig att kolla om det fanns plats på flyget till Gran Canaria. Jag pratade med min älskade och han sa att självklart ska ni göra det - "bara jag slipper"! Och vet ni vad- det var ok att bo två personer till i lägenheten och två flygstolar fanns det med så i januari åker jag och Hannah tillsammans med min mamma, Martin, Linnéa, Daniel och Christoffer till sol och bad på Gran Canaria!! Tack B för att du låter oss göra detta- även om vi helst skulle se att du följde med! Tack mamma och bröderna för att ni vill dras med oss! Jag var lite orolig att det här med rullstolen skulle ställa till problem men eftersom jag kan gå ombord kan man skicka med rullstolen som bagage/hjälpmedel och då kostar det inget extra och det gick tydligen att lösa. Hannahs första kommentar när hon fick veta det var:
"-Mamma, jag har ALDRIG flygit i ett flygplan" och ögonen glittrade på henne så det ska verkligen bli spännande! Hon känner nog sin far med för hon sa "Nä, pappa ska inte med, bara du och jag och mormor". Men jag vet att hon kommer sakna sin lilla pappa med. Hur ska vi klara oss en hel vecka utan att krama och pussa på honom? ;-) Att åka utomlands på sommaren lockar inte så mycket men tänk vad härligt att få lite sol när det är som mörkast och kallast här hemma. Längtar...

Snubblande nära

Nu är jag hemma igen efter en snubblande nära perfekt helg på Säröhus. Mamma och jag åkte tidigt igår morse och spenderade förmiddagen inne i centrum i Kungsbacka. Vi började med att fika på ett mysigt fik och sedan gick vi runt i affärer och tittade. Vi hittade bl.a en jättemysig inredningsbutik och en affär där jag för ovanlighetens skull hittade mycket kläder till mig själv (oftast blir det till lillan jag handlar kläder istället för till mig själv, men de hade mycket där som jag gillade). Vid tre-tiden åt vi middag innan vi begav oss till Säröhus för att checka in. När vi gjort oss hemmastadda på vårt rum (inte med havsutsikt den här gången men med fönster mot dammen i den vackra trädgården) så gick vi ner till poolen och relaxade. Utsökt mat bestående av skagentoast, kalv-filé med klyftpotatis och dragonsås och chokladmousse till efterrätt avnjöt vi sedan. Planen var att vi skulle gjort ett besök i relaxen efter middagen också men efter att ha badat i den 37 gradiga poolen,fått vattenmassage och ätit oss mätta så bestämde vi oss för att slappa lite på rummet istället. Jag var supertrött så jag hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnade till ljudet av det porlande vattnet i dammen i trädgården. Det ljudet måste varit sövande (balkongdörren stod lite på glänt) för jag som brukar ha svårt att sova hela natten vaknade först vid tio över fyra på morgonen då mammas mobil ringde. Ja, fast man åker på Spa så blir man ju inte ledig från rollen som mamma utan en av sönerna ringde och väckte mor sin. Anledningen till det behöver ju inte nämnas här men fast det inte var någon större fara (det är ju det man tror när det ringer mitt i natten) så tog det ett tag innan vi somnade om. Vid halvnio-tiden gick vi ner till matsalen för att där njuta av havsutsikten och en underbar frukostbuffé. Efter frukost gick vi sedan till relaxen och badade i poolen och i bubbelbadet. På lördagskvällen var det ganska mycket folk i poolen men på söndagsförmiddagen var det mycket lugnare och vi önskade att vi valt att stanna två nätter för att ha kunnat njuta lite mer av relaxen och stillheten. Vi hade det i alla fall jättretrevligt och om det inte varit för att mamma snubblade i trappan när hon bar våra väskor ut till bilen när vi checkat ut så hade det varit en perfekt helg. På nåt sätt missade hon de sista två trappstegen och ramlade, slog huvudet i ledstången, vrickade foten och vred till knät. Eftersom jag tog bakvägen ut, där det finns en ramp, med rullstolen såg jag inte det hela utan fick det berättat för mig först när mamma fick skjuts med packningen av en annan gäst som också just checkat ut och sett det hela. Planen var att vi skulle gått en promenad i naturreservatet Västanskog och njutit av det härliga höstvädret men när mamma testat att halta fram med mina kryckor en bit bestämde vi oss för att spara det till en annan gång. Istället blev det en tur till apoteket för att skaffa en linda att linda om foten med och sedan haltade hon runt (hon är envis lilla mamma) en sväng på Kungsmässan (ett shopping-center i Kungsbacka), innan vi styrde kosan hemåt igen. Ja, hon beklagar sig inte i första taget men det märktes att hon hade ordentligt ont. Det blir nog så att trots att vi varit på Spa för att koppla av och vila upp oss så får hon nog vara hemma några dagar och vila upp sig.

Bilder från vår höstutflykt

Customize a photo album

Min älskade dotter

Free digital collage generated with Smilebox

Åttiotals-festen

En liten påminnelse till er som inte hört av er till min bror ang. den 30 oktober. Hoppas ni kommer och att ni drar iväg ett mail/sms till honom under helgen (osa senast idag egentligen - mest med tanke på maten). Börjat fundera på klädsel?... Inte? Då är vi två...Lycka till! Med förhoppning om en trevlig kväll kram Lisbeth

Nyklippt & laddad för en mor-dotter helg!

Ja, idag kom jag äntligen iväg till frisören- med andra ord till min kära svägerska och salongen i Norrahammar som hon driver tillsammans med sin mamma. Egentligen skulle jag åkt själv men Bengt var tvungen att vara kvar på jobbet lite längre så därför följde min lilla prinsessa också med. Anette och Jennie var snälla och fixade till oss båda och Hannah fick dessutom lockar i håret och glittersprej. Gissa om hon var nöjd?!







Ikväll blev det sedan fredagsmys och pizza framför Tv:n. Laddar för shopping och Spa-vistelse tillsammans med mamma på Säröhus i helgen. Hoppas på fint väder så att vi kan njuta lite av de vackra omgivningarna och havet också. Njuta av havet ja, genom att titta på det, badar gör jag nog i den 37 gradiga inomhus-poolen. Hoppas att du också får en trevlig helg. Passa på att mysa ordentligt i höstmörkret och skämma bort dig själv lite grann!

Ett stort Grattis till en underbar vän

Klockan är mycket och jag borde sova men har ont och kan inte somna. Tänkte spendera en stund här och skriva av mig lite av dagens tankar innan jag gör ett nytt försök att slumra.

Igår fyllde min underbara vän Madeleine år. GRATTIS! Tänkte på dig tidigare under helgen och skulle förstås ringt igår men det kom jag på alldeles försent. Hoppas du hade en trevlig födelsedag. Jag skickade i alla fall ett kort med posten idag innehållande en överraskning som jag hoppas hon kommer tycka är lika rolig som jag.

Igår var jag och Hannah i kyrkan på förmiddagen innan vi åkte in till stan för att bl.a köpa en present till lille Lucas, Hannahs nye lille kusin. På eftermiddagen samlades kusinerna i Furusjö för att hälsa på den lille nykomlingen. Jag, Bengt, Thomas, Jennie och barnen var där. Han var så söt och plötsligt verkade både Jacob och Meija så stora (fast de är 2 och 1,5 år). Åh, man blir alldeles sjuk av bebis-längtan när man håller en sån där liten ju.

Idag har jag varit ledig från jobbet eftersom jag hade fått en tid på Rehab medicin för att träffa arbetsterapeuten. Tidiga dags fick jag ge mig iväg eftersom jag först skulle hinna med bassängträning också. Det var ett bra möte och vi fick en hel del avklarat. Jag ska bl.a få en rullstol att ha på jobbet så att jag slipper det jobbiga momentet att lyfta rullstolen i och ur bilen. När jag åker arbetsresor kan jag då också åka vanlig taxi och behöver inte bli hämtad med buss. Hon skulle också hjälpa mig att titta på andra hjälpmedel som kan underlätta på jobbet. Hon var väldigt positiv och imponerad av att jag nu med en del anpassningar klarar av att jobba halvtid även om det känns tufft.



Ser framemot helgen då jag och mamma ska åka till Säröhus. Jag var med i en tävling i början av sommaren och vann en övernattning där för två personer med tillgång till relax-avdelningen och med hotellfrukost. Jag hade tur när jag ringde idag för det fanns bara ett rum kvar nu den här helgen. Till en början tänkte jag åka tillsammans med maken men han föreslog att jag skulle ta med min lilla mamma och det är hon verkligen värd. Hon kan behöva lite relax och avkoppling och att för en gångs skull bara få tänka på sig själv! Hon ställer alltid upp på alla oss barn (och barnbarn) och är en helt fantastiskt stark och fin person! Att jobba heltid och vara ensamstående mamma med tre tonårssöner och en inneboende (M:s flickvän)kan inte alltid vara lätt. Så i helgen hoppas jag på att få pyssla om och skämma bort henne lite. Följande bilder finns på Säröhus blogg på utsikten från hotellet - fantastisk eller hur?




Nu ska jag försöka sova och drömma om en helg med shopping, varma bad, relax och god mat. Sov gott!

Bäbis-kompisar

Idag har vi haft en mysig dag tillsammans med Wilhelm och hans familj. Vi började med att gå på halvelva bio på biblioteket där de visade Piff & Puff. Biblioteket i samarbete med Kulturföreningen visar film för barn mellan 3-5 år men den här gången var det ett riktigt bottennapp! Både talet och textningen var på engelska- många treåringar som förstår engelska? Båda barnen tröttnade ganska snart så vi lånade lite böcker på bibblan innan vi tog en promenad hem till oss i det härliga höstvädret för att laga middag tillsammans. Köttfärsås och spagetti blev det på barnens begäran och det smakar riktigt gott det med i trevligt sällskap. Barnen lekte både ute och inne och jag konstaterade att Alexander som nu hunnit bli 6 månader är otroligt lik Wilhelm som han såg ut i den åldern då när jag och Ann-sofie var föräldralediga och gick på Öppna förskolan och babycafé tillsammans med honom och Hannah. Trots att vi inte träffas så ofta så har de så roligt ihop när vi ses. Det var nästan 3,5 år sedan, förstår inte vart tiden tar vägen och att de varit så där små.

Utvecklat eller invecklat?

Ja det kan man fråga sig. Under de tre månader jag deltagit i arbetslivsintroduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen (trots att jag har ett heltidsarbete att gå tillbaka till) så har jag fått ansöka om aktivitetsersättning/utvecklingsersättning eftersom jag inte längre kan få någon sjukpenning. Jag har fått lämna in en s.k närvaroförsäkran vid ett antal tillfällen och funderat över vad programmet egentligen skulle ge mig. Har det utvecklat mig? Nej knappast, snarare gjort min tillvaro mer invecklad eftersom jag tvingats gå på möten hit och dit och skicka in en massa papper på att jag inte gjort någonting utöver mina 50% på min arbetsplats. Handläggaren konstaterade nämligen ganska omgående att jag faktiskt gör så gott jag kan, att jag faktiskt vill tillbaka till mitt arbete (de verkar nästan förutsätta att det inte är så)och att det vore kontraproduktivt att skicka mig på en massa grupper och kurser så att jag inte orkar med att jobba i den utsträckning jag gör nu. Så i själva verket har det bara inneburit en massa pappersarbete för mig och för dem. Kanske utvecklar det byråkratin men jag för min del kan inte se annat än att det gjort mitt liv mer invecklat.

Plötsligt borta...

En trevlig fredagskväll blev det och nu sitter jag vid datorn och uppdaterar bloggen med lite bilder. Konstaterade tidigare idag att min omtyckta,mycket användbara och smidiga netbook (mini bärbardator) gett upp så nu blir det till att använda den stationära istället. Eftersom jag har så ont i mina ben och ogärna bestiger (så känns det)trappan till övervåningen så väldigt ofta så har det varit perfekt att ha netbooken tillhands för att kolla mailen, surfa, kolla recept eller uppdatera här. Så jag kommer verkligen sakna den. Tyvärr verkar det som om det inte finns nåt att göra och det värsta är väl att det som jag sparat på den inte går att rädda. Den verkar kraschat totalt och maken som trots allt vet en hel del om datorer har dömt ut den. Det blir väl till att träna på trappbestigning och hoppas på att tomten kanske om ett par månader kan komma med ett litet bidrag som kan användas till något liknande. Tills vidare kämpar jag mig upp till mitt arbets-/hobbyrum om än kanske inte fullt så ofta. Jag beklagar mig inte (möjligtvis över att jag har ont i mina ben) över att jag inte har någon dator - det finns det ju många som inte har, nej bara över att det jag sparat nu är borta...

Spara det bästa till sist...?

Nja, så känns det nog inte riktigt nu. Det är fredag eftermiddag och jag har en hungrig dammsugare som förhoppningsvis är laddad och väntar på att jaga litte dammråttor och massor av hundhår (jösses vad vår fyrbenta familjemedlem fäller just nu-man kan tro att hon håller på att bli en nakenhund) och högen av tvätt och sånt som ska strykas bara växer och har kallat på mig flera gånger den här veckan utan att jag kommit till skott (har varit iväg flera kvällar och haft mer ont de senaste veckorna). Diskmaskinen behöver tömmas...., ja listan kan göras lång. Som tur är får vi besök ikväll av svägerskan och lilla Alva så det blir nog en trevlig avslutning på fredagen i alla fall. Plocka i ordning lite och städa, sen blir det dags för tacos och fredagsmys i trevligt sällskap. Hoppas du också får en trevlig fredagskväll!

En lekfull helg

Ja, mycket lek har det sannerligen varit i helgen och det känns underbart att spendera så mycket tid med barnen och med goda vänner. Vi har haft besök av Peter, Bengts f.d arbetskamrat och hans familj bestående av mamma Maria och två bedårande små killar; Noel och Liam. Noel fyller tre i år och lillebror blir ett år om ungefär en månad. De körde hit från Skåne och kom på fredagskvällen och då åt vi tacos tillsammans innan barnen kröp till sängs. I lördags var vi på Monkey town i Jönköping där barnen lekte och for runt i flera timmar. Sedan kände vi att, trots att det var ganska kallt ute, behövde vi lite frisk luft så då fick barnen fortsätta lekandet i Stadsparken. Sedan åkte vi hem och lagade mat och hade mys framför TV:n. Barnen var trötta efter allt lekande och vi föräldrar med (fast vi mest tittat på) så det blev ingen sen kväll. Igår var vi på promenad på förmiddagen och Hannah visade sitt dagis och de lekte en stund på lekplatsen där. Innan dess hade de också hunnit med att testa bubbelbad i vårt nya bubbelbadkar. Noel och Hannah fann verkligen varandra och hade väldigt roligt tillsammans. Noel skulle göra precis som Hannah hela tiden och t.o.m äta samma saker. Hela tiden var det Hannah, Hannah, Hannah... och de var så söta tillsammans. De pusslade, körde tågbana och busade med Thea. Alltid nåt på gång. Så efter en ganska intensiv helg och en förmiddag på jobbet är jag nu ganska trött. Det ska bli skönt att få glida ner i den varma bassängen på Ryhov för lite vattenträning om en stund. Ha en bra dag!

Jag har blivit faster

Jag har blivit faster igen och gratulerar Peter & Karolina till en liten Lucas och hälsar den lille gossen välkommen till världen. På bilden tagen av pappas mobil är han bara en timme gammal.

Jag längtar efter att också kunna skaffa fler barn. Tänk att få hålla en sån där liten i sin famn. Hannah pratar ofta om att hon så gärna vill ha en lillasyster (precis som om man kan bestämma sort)och är så avundsjuk på sina kusiner. Tänk Elin har ju nu inte bara en lillebror utan tre!