Det blir inte som man tänkt sig

Jag hade ju fått tid för röntgen av underbenet igår men natten mellan lördag och söndag hade jag så ont att jag ringde jourcentralen på nytt på söndagmorgonen och fick åka in till akutmottagningen igen. Där fick jag en spruta mot smärtan och fick sedan vänta tills jag fick tid för kontrast-röntgen. De stack in en liten nål på fotens ovansida, precis ovanför tårna och sprutade in kontrast för att se flödet i blodkärlen i benet. Undersökningen visade att det inte var någon propp. Jag blev ändå inlagd övernatt för att jag skulle kunna få bättre smärtlindring genom sprutor och för att man skulle se hur det hela utvecklade sig. De tog prover som visade att det inte blivit någon infektion utan en blödning i benet till följd av knä-operationen och att jag frestat benet alldeles för mycket efter ingreppet. Läkaren som gick ronden sa till mig när han fick veta att jag jobbade två dar förra veckan:

- "Var nu inte så ambitiös utan stanna hemma från jobbet och vila dig ordentligt och kör med andra där hemma så ska du se att benet blir bättre".

Man kan tro att han känner mig... Jag kände att det var tufft i slutet på förra veckan men ville ändå ta mig till jobbet för att inte ställa till en massa för mina kollegor och elever. Men så blev det med det. Nu är jag istället sjukskriven en vecka... Det blir inte alltid som man tänkt sig! Skönt i alla fall att jag fått bättre smärtlindring och slipper ha så ont.

Prinsesskalas och besök på akuten

Idag på förmiddagen hade Hannah prinsesskalas för sina kompisar. Paket-öppning, Prinsess-pyssel, hemlagad pizza, Barie-tårta och fiskedamm blev det och det var sex små nöjda prinsessor som tackade för sig efter ett par timmars kalasande. Isabelle. Lii och Meija stannade ett tag till och tittade på film, lekte och pysslade.

På eftermiddagen var mitt vänster ben väldigt svullet kring vaden och jag hade så ont så Bengt tyckte jag skulle ringa jourcentralen och höra vad de tyckte med tanke på att jag haft propp innan. De tyckte vi skulle komma in så de fick titta på det så vid halv sex fick vi tid. Hannah fick vara hos Isabelle en stund innan mamma som var iväg med scouterna kom och hämtade henne. På jourcentralen tyckte det att det skulle röntgas för att utesluta propp så vi fick en remiss till radiologen på sjukhuset. Där gjordes ett ultraljud men det gav inget tydligt svar så vi skickades vidare till ortoped-akuten.Ortopedläkaren i sin tur rådfrågade medicinläkaren som tyckte att jag skulle få en ny remiss till kontraströntgen imorgon eftersom man inte kan utesluta propp.De tog ett blodprov för att kolla mina njurvärden inför kontraströntgen och jag fick en spruta med extra hög inohep-dos. Remissen skickas tillsammans med provsvaret till röntgen och så ringer de från sjukhuset om vilken tid jag ska vara där för att göra en ny röntgen imorgon. Hoppas, hoppas att det inte visar något...

Tur att det finns att ta till

Ja idag har inte varit någon vidare dag. Jag somnade tidigt igår men sov inte så bra under natten så på morgonen kändes det som om jag mer än gärna bara dragit täcket över huvudet och försökt fortsätta sova. Masade mig upp, gjorde lilla H klar för dagis och tänkte att jag skulle hunnit lägga mig och vila en stund innan jag skulle till jobbet men som vanligt tar allt mycket längre tid än jag tror så när jag var klar så stod chauffören strax och ringde på dörren så så blev det med den vilan. Iväg till jobbet och försöka se pigg ut och vara alert fast benen värker och tröttheten hela tiden gör sig påmind. Skönt att det är fredag i alla fall. Idag var jag bara resurs så det känns ju bra att inte behöva ha hela ansvaret själv. När jag kom hem hade jag ont i huvudet också så jag la mig och vilade innan familjen kom hem. Sedan åkte vi för att fixa lite inför morgondagens barnkalas och byta en kappa jag köpt till Hannah. Efter det var jag helt slut, fick trycka i mig ett par extra starka värktabletter och lägga mig på sängen en stund. Tänk vilken tur att det i alla fall finns mediciner att ta till! Vad skulle jag göra annars?! Vilken skillnad det gör- efter ett gäng av den starkare sortens värktabletter, vila och makens goda mat i skenet av braskaminen känns nu livet lite lättare och bättre att leva.

Ny operation

Nu har jag kommit hem igen efter operationen. Det var tänkt att jag skulle opereras kl 13 i går men det drog ut på tiden och först vid 16-tiden rullades jag in i operationssalen för att sövas ned och opereras. Allt hade blivit försenat så för att de skulle hinna hjälptes de alla åt och operationssalen var full av sköterskor i gröna mössor och munskydd som väntade på klartecken från operationssalen bredvid att de kunde sätta i gång. Vid kvart över fyra fick de klartecken att starta och jag fick andas i en mask medan de sprutade in sömnmedel och bedövning i kanylen som de som vanligt fått sticka mig flera gånger för att få dit. Sedan spred sig den där värmen i kroppen och jag somnade. Vaknade sedan efter operationen och var helt borta och grymt trött. De pratade med mig men jag orkade knappt svara. Eftersom klockan hunnit bli sju och jag fortfarande inte piggnat till bestämdes det att jag skulle stanna över natt på sjukhuset. Jag rullades upp till ortopedavdelningen där jag fick ett rum. Delade rum med en förvirrad äldre kvinna som om vartannat snarkade och pratade i sömnen hela natten så mycket riktig sömn blev det inte. På ronden i förmiddags berättade de att läkaren tagit bort benfragment som varit lösa i mitt knä och sedan filat lite grann. Förhoppningsvis ska detta göra att jag får mindre ont i mitt knä i annat fall ser man ingen annan lösning än att sätta in en knäprotes. Men egentligen tycker de att jag är för ung för det eftersom en knä-protes bara håller i 10-15 år och man bara kan byta den två gånger. Bara att hoppas att det räcker med den här operationen.

Kusin-partaj

Ja igår kväll hade Hannah födelsedagskalas för alla kusinerna. Alla sju var här: Elin, Philip, Jacob, Lucas, Lii, Meija och Alva. Tänk vad roligt att de är så många kusiner i samma ålder, äldst är Elin som är 6 år och yngst Lucas som bara är drygt 1,5 månad gammal. De hade skoj tillsammans och eftersom många i Damberg släkten kommit till världen just i november så blir det mycket kalasande om man inte slår ihop det så därför så vi firade också lille Jacob som fyllde två förra veckan. Vi började med att äta Tacos i sann fredagsmys-anda och sedan blev det förstås tårta och fiskedamm. Många fina paket fick Hannah av kusinerna med familj. Av Furusjö gänget fick hon små söta ponny hästar och ett pussel, av Alva med familj en Barbie-docka och prinsessfigurer att sätta upp på väggen och av Lii och Meija fick hon My little ponies och en jättesöt kjol och klänning. TACK så mycket för de fina paketen! När fiskdammen var avklarad var barnen som ju varit på dagis/i skolan och sedan åkt på kalas ganska trötta så då tittade de en stund på film och såg Pippi Långstrump. Här sitter de hela gänget:




Trötta men nöjda barn var det som sedan åkte hem. Födelsedagsbarnet var nog också trött för hon kom själv och sa att hon ville gå och lägga sig och det tillhör INTE vanligheterna.

Allt för dig hjärtat mitt

Gör allt för dig älskade lilla unge. Du får mig fortsätta kämpa när allt känns hopplöst, du får mig gå fast smärtan säger stopp. Allt vill jag göra, allt vill jag klara för din skull. Jag är så glad, tacksam och lycklig att få vara din mamma!

Foto: Marie Wärnbring

Vår lilla prinsessa

Bilderna är lånade från vår vän Mia och tagna inför 4-årsdagen. Gå in och titta på hennes sida på www.mariewarnbring.se för att se fler fina bilder.

En födelsedagstjej

Idag fyller min lilla tjej 4 år. Naturligtvis uppvaktade vi henne med frukost på sängen, sång och paket. Glädjen över att födelsedagen äntligen är här går väl knappast att ta miste på ?

Nytt rekord Boris?

Idag har nog jag och mamma gjort Boris glad genom att bidra till nytt jul-handelsrekord? Korta köer, långa kassakvitton, mycket folk och lite vila kan nog sammanfatta dagen i Ullared. Vi lämnade Habo tidigt redan innan resten av familjen (läs dottern- maken får jag alltid väcka) vaknat och vi var där en kvart efter att shopping-metropolen öppnat. Kissnödiga efter den långa bilfärden började vi vi vårt besök i butiken med att söka upp toaletten. Vagnen med varor som vi hunnit plocka på oss på vägen lämnade vi utanför och när vi sedan kom ut igen var det någon som tagit vår vagn (snacka om lathet- utanför entréen fanns hundratals vagnar) och vi fick helt enkelt gå ut och hämta en ny vagn och börja om på nytt. Bortsett från en fikapaus, lunchbuffé på en närliggande Thai restaurang och en kort titt i en inredningsbutik så spenderade vi hela dagen på inne på Ullared. Trots det såg vi inte till några kändisar som Morgan, Ola-Conny eller Kjell;-)

Förutom kläder så köpte jag mest födelsedagspresenter och julklappar till en liten fröken som fyller 4 år imorgon. Jag kan inte förstå var tiden tagit vägen? Tänk att hon blivit så stor. Många paket ska du få lilla hjärtat men framför allt ska jag ge dig massor av kärlek! Du betyder allt för mig! Kram från mamma

Första snökaoset

Ja, det första snökaoset tycks ha infunnit sig idag. Resan till jobbet gick bra, bilen kom som den skulle om än något försenad men när jag skulle åka hem fick jag vänta i över en timma på att taxin skulle komma och då snackar vi knappa halv-decimetern snö i Mullsjö. Hem kom jag till sist men eftersom jag inte hunnit vila och väglaget var som det var avbokade jag eftermiddagens inplanerade bassängträning. Hannah skulle åkt på barngympa ikväll men vi bestämde oss för att stanna hemma med tanke på trafikkaoset och alla bilister som fortfarande uppenbarligen åker runt med sommardäck. Plötsligt känns vår, sommar och höst som bortblåst och visst känns det som om det var alldeles nyss det var vinter sist.Lillan kryper upp med en filt i TV-soffan istället och mamma bänkar sig vid datorn för lite skolarbete. Kalla mig nojig eller överbeskyddande kanske (den här typen av väglag lär ju vara ett faktum de kommande månaderna) men jag hoppas på att de som ännu inte fått på vinterdäcken inser att det är dags nu. Om du ska ut och köra- ta det försiktigt och om du inte fått på vinterdäcken, tänk då på att det kan vara en billig livräddare!!

Energi-tjuvar

Ja det finns det i ens omgivning. Sådana där människor som alltid tycker sig ha rätt och som aldrig kan se saker från ett annat perspektiv. Som inte öppet kritiserar det man tycker är fel utan som med en tunga vassare än en synål fäller sarkastiska kommentarer kring det som inte "passar" dem . Människor som man kanske inte har så mycket med att göra men som ändå liksom varje gång man talas vid eller träffas tar chansen att trampa en på tårna och trycka ner en i skorna. Människor som tycker sig ha rätten att ha åsikter om någon annans liv och där man får känslan av att aldrig vara "good enough". Kommentarer från sådana människor skulle man ju bara vilja kunna skjuta ifrån sig men på något sätt ligger de ändå kvar inom en och skaver precis som ett litet litet gruskorn i skon som man känner av under promenaden men ändå inte tar sig tid att stanna och tömma ur skon. Konflikt-rädda människor som hellre sopar problemen eller tyckanden under mattan istället för att städa undan och göra rent hus för att relationen ska kunna fungera bättre. Energi-tjuvar som helt enkelt inte tycks vilja vara något annat än just energi-tjuvar...

Jobb-ångesten

Söndagkväll, helgen och höstlovet är snart slut och söndags/jobb-ångesten börjar infinna sig. En hel vecka tills man är ledig igen. Fast varför har jag ångest egentligen? Jag tycker ju om mitt jobb, har fantastiska arbetskollegor och massor av roligt att se framemot den här veckan, så varför? Kanske för att väckarklockan alltid ringer när man sover som bäst och det alltid är de morgnar när man måste gå upp som man känner att man helst av allt hade velat ligga kvar i sängen? Eller kanske för att man vet att man kommer ha en massa tider att passa och att jag hur jag än försöker planera vet att allting tar mycket längre tid än jag tror och att jag kommer behöva stressa i slutändan. Jag avskyr verkligen att stressa och det gör mig ibland på dåligt humör. Den där känslan av att aldrig hinna med så mycket som man tänkt är jobbig och att dessutom hela tiden dras med smärtan frestar på.

Idag har vi haft besök av Henke, Ramona och hennes flickor Emma och Milla. Vi lagade mat tillsammans, tog en promenad till lekparken och fikade. Tjejerna hade skoj tillsammans och Hannah som fyller år i veckan fick paket med bl.a en liten leksakskaffebryggare som de hade väldigt roligt med. Tack allesammans för en trevlig eftermiddag. Att faktiskt hitta på något trevligt på söndagen gör ju att man glömmer söndagsångesten ett tag.










Nu ska jag ta och förbereda lite grann för morgondagen : då väntar jobb och ett återbesök på sjukhuset. Ha det gott!

Grattis Jacob!

Igår fyllde Hannahs lille kusin Jacob 2 år! Ett stort Grattis i efterskott kommer här. Ett riktigt litet charmtroll är han som plötsligt känns stor nu när han för drygt en månad sedan blev storebror till lille Lucas. Fyra syskon Damberg bor nu med sin far (läs min bror) och hans fru i Furusjö. Kanske tittar kusin Hannah förbi där med en liten paket idag?...

Tankar om både liv & död

Idag var mamma, jag och Hannah runt på kyrkogårdarna för att tända ljus och göra fint inför Allahelgona- helgen. Vi var först vid pappas och farmors grav och sedan åkte vi runt till gravarna på Slottskyrkogården, Östra kyrkogården och Huskvarna kyrkogård. Även om det förstås är jobbigt med tanke på den oerhörda saknad jag känner så tycker jag ändå att det är en fin högtid och viktig. Viktigt att man i vardagen får stanna upp och liksom ta sig tid och tänka de där tankarna som påminner en om dem man håller kär men som inte längre finns med oss. Fast det är över två år sedan min pappa gick bort kan jag fortfarande känna att jag ofta skjuter de där tankarna på att han inte längre finns här ifrån mig för att det är alltför smärtsamt att tänka på. Samtidigt är man plågsamt medveten om att livet måste gå vidare för man vet att hur många tårar jag än gråter så kommer inget kunna ge mig min pappa tillbaka. Kanske känns det extra svårt eftersom han fick lämna jordelivet alltför tidigt pågrund av den otäcka sjukdomen cancer- min älskade pappa dog av en hjärntumör.

Ja dagen idag har fyllts av tankar på både död och liv för finns det nåt som är mer fyllt av liv än en sprallig och go liten tjej som om bara en vecka ska fylla fyra år?
Tänk vad oerhört glad och tacksam jag är över att ha denna lilla solstråle i mitt liv, min alldeles fantastiskt underbara lilla dotter. Tänk att det snart gått fyra år sedan jag för första gången höll detta lilla underverk i min famn! När vi ändå var i stan gjorde vi ett besök (liksom många andra höstlovs-lediga) på A6 för att Hannah skulle få vara med och välja ut en klänning till sitt födelsedagskalas. Hon valde snabbt ut en lila klänning med pärlbroderi (till skillnad från sin mamma tycks hon inte ha beslutsångest) och vi hann också med ett besök på Mcdonalds och att köpa skor.

Kvällen har vi tillbringat i goda vänners sällskap. Vi var hembjudna till Ann-Sofie, Pontus, Wilhelm och Alexander för att äta tacos och ha fredagsmys. Barnen leker bra ihop och Hannah tycker lille Alexander är super gullig. Pontus & Bengt försvann ner i källaren och vart helt förlorade i datorernas och teknikprylarnas värld medans jag och Ann-sofie satt och pratade om allt möjligt. Det sägs ju att tiden går fort när man har trevligt och det gjorde den verkligen. Hannah och Wilhelm satt och tittade på en film men plötsligt hade båda slocknat framför TV:n. Fler än jag som är lite trötta en fredagskväll ;-)

Ledig torsdag

Konstaterar att dagen gått snabbt och att jag hunnit med en hel del. Jag och Hannah började dagen med att mysa och ta det lugnt. Härligt att inte ha någon tid att passa och att behöva stressa iväg. Härliga höstlov. Den enda tiden idag var tiden för bassängträning på Ryhov på eftermiddagen. Innan dess hann jag med att ta en titt på torghandeln i Habo och hälsa på Anneli en sväng. Efter träningen bestämde jag mig för att göra ett första besök på City gross som öppnade i Jönköping för ett par veckor sedan. Jag tycker att det var en trevlig butik och de hade mycket mer än bara matvaror. Bra priser var det med. När jag kom hem lagade vi mat och tände lite ljus. Det behövs verkligen i höstmörkret. Jag och Hannah fixade i ordning inbjudningar till hennes prinsess- barnkalas om ett par veckor. Hon tycker precis som mamma att det är roligt att pyssla. Något annat hon tycker om är när man läser böcker högt för henne. Just nu är det en bok som vi lånat på biblan som är favoriten- "Petter & hans fyra getter". Det är en mysig bok på rim som vi läst om och om igen och nu har hon lärt sig nästan hela boken utantill. Det låter så härligt när hon bläddrar i boken själv och läser på rim. Petter och hans getter...

Höstlov

Ja nu är det äntligen höstlov. Ofta har vi ju varit lediga hela veckan men i år fick vi jobba mån och tis eftersom det ska införas en ny läroplan och komma en ny skollag och nytt betygssystem i grundskolan 2011. Det har varit två intressanta dagar men nu känns det att det ska bli skönt att vara lite ledig! Idag har Hannah varit ledig från dagis och min arbetskamrat Carina har varit här och hälsat på. Innan hon kom bakade jag och Hannah muffins och sedan fikade vi tillsammans med Carina, satt och pratade och pysslade. Sedan kom mina små gullegryn Meija och Lii förbi tillsammans med Thomas och Jennie. Vi var och tittade på en ny barnklädesaffär "Gustav & Lillan" som öppnat här i Habo nere på industriområdet. Där fanns mycket fint till helt ok priser. Jag köpte en jeans-kjol, två tröjor & en klänning till Hannah. Thomas & Jennie handlade mycket fint till töserna också. När vi kom hem åt vi hämtmat från Thai-restaurangen. Riktigt gott och nu är jag riktigt, riktigt proppmätt. Lite slapp i TV-soffan blir det nu innan jag somnar.

Som en kniv

Ja så känns det plötsligt i mitt knä, som om en kniv stuckits in och vridits om. Inte hela tiden men allt oftare när jag går. Knät har blivit mycket sämre det sista
men som tur är har jag fått tid för operation om två veckor. Då ska man göra en artroskopi av mitt knä för att se vad man kan göra åt det. Jag googlade lite för att ta reda på hur det går till:


Så går artroskopi till Ett litet stickhål görs i huden och genom detta förs ett mycket tunt metallrör, artroskop, in i leden. Röret har en lins i spetsen så att ortopeden via en videokamera kan se insidan av leden på en bildskärm
Koksalt sprutas in i leden genom en slang som är kopplad till artroskopet. Det gör att ledkapseln spänns upp för att läkaren lättare ska kunna se området. Hela leden kartläggs och de förändringar som behöver behandlas kan åtgärdas direk
t.

Fantastiskt vad de kan göra - kartlägga hela knät utan att behöva öppna upp mer än ett litet titthål. Jag hoppas verkligen de kan åtgärda mitt knä på nåt sätt så att jag slipper ha så ont.

Vilken fest!

Trött, trött, trött men så glad och nöjd. Lördagens bröllopsfest/ åttiotalsfest blev lyckad och det var så trevligt! Tack till Er alla som på olika sätt bidrog till att göra denna kväll till ett oförglömligt minne! Tack för all hjälp, trevliga överraskningar, bra musik, fina paket, vackra blommor och för att ni anammade vårt klädtema och såg till att feststämningen var på topp!!!

När vi gifte oss i maj så hade vi bara den närmaste familjen närvarande men bestämde oss redan då för att vi skulle fira tillsammans med våra vänner senare - och så blev det. Vi hyrde lokalen i Bygdegården i Gustav Adolf och höll festen där. När gästerna kom var det välkomstbål, mingel och autograf-jakt som gällde. Bara det att gå runt och prata med alla och kommentera kvällens klädval var en höjdare... (vi snackar benvärmare, axelvaddar, våfflat hår, sprejade luggar, glittrande disco-klänningar, midjekorta kavajer, snowjoggings, tubsockar utan på jeansen etc). Sedan drog vi lott och gästerna fick 2 och 2 svara på frågor i en Frågesport om åttiotalet med frågor som "Vilket år vann Carola melodifestivalen med främling?" och "Vad hette den manlige huvudrollsinnehavaren i Dirty dancing?". Sedan var det dags för mat. Vi hade fixat catering från Björkhaga och maten som bestod av exotisk planka med fläskfilé, kyckling, rostbiff, potatis- och pestogratäng och pastasallad som serverades med sallad, bröd och en massa exotiska frukter. Det var jättegott. Efter maten spelade Martin och hans band live och det var mycket uppskattat. Några av våra vänner framförde en egen komponerad sång med rolig text som handlade om mitt och Bengts liv tillsammans - jag skrattade så jag grät. Till tårtan och kaffet hade Mia satt ihop ett bildspel med bilder från vårt bröllop och Martin spelade "vår" låt där jag skrivit texten och han musiken. Vi fortsatte sedan med att utse vinnare i frågesporten (jämt blev det men Johan & Jimmy vann) och sedan utsågs Samuel iförd en otroligt färggladd åttiotals-skjorta till kvällens bäst klädde tätt följd av Bengts syster Anna. Fler lekar och dans följde sedan. Mia hade satt upp kort på oss från bröllopet och de auktionerades ut till högstbjudande för att pengarna skulle gå till att brudparet dvs jag och Bengt ska få göra nåt trevligt tillsammans. Gästerna fick välja kort och pengar trillade in. Tack snälla ni! I bröllopspresent fick vi av Bengts syster med familj att vi i slutet av november ska få åka till Göteborg och gå på föreställningen On Stage. Kanske blir det att vi hittar på något mysigt då tillsammans för pengarna som vi fick in under kvällen. Bilderna från festen har jag inte fått ännu, men de kommer, jag lovar! Än en gång tusen tack. Vi är så glada att vi har så många underbara vänner som lyser upp både vardag och fest! Tack för att ni finns!

Dina tankar- Dina möjligheter

Fick ett sms igår att dagens rehab-träning istället bytts ut mot att gå ut och äta i trevligt sällskap. Det lät mysigt tyckte jag, så jag hängde på. Vi var ett gäng på 16personer som träffades och åt god mat på restaurang La dolce vita i centrala Jönköping.

Mina tränings-polare H och A var inte där men det var ett trevligt gäng ändå. H befann sig på tjänsteresa i Norrland och A kom bara förbi en liten sväng med den lille för att säga hej. Varje gång jag träffar gänget slås jag av tanken på hur många olika livsöden det finns och vilken styrka vi människor har att ta oss i genom tuffa perioder i livet. Det är ett härligt gäng och alla är riktiga kämpar med vilja och en positiv inställning.

Jag fick skjuts av mamma in till stan (det är jobbigt att köra nu när det är mörkt och börjar bli halt) och under tiden jag var och träffade Rehab gänget var mamma och Linnéa på en föreläsning med Lasse Gustavson, brandmannen som 1981 råkade ut för en olycka och blev brännskadad. De tyckte båda att det var en mycket bra föreläsning och mamma köpte med sig både hans bok och en DVD med en utav hans föreläsningar.

DINA TANKAR- DINA MÖJLIGHETER1981 upplevde Lasse Gustavson alla brandmäns mardröm. Tjugo ton propangas förvandlades till tusen ödeläggande grader. Håret. Huden. Öronen. Fingrarna. Allt brann. Men Lasse skulle inte dö. I detta föredrag berättar Lasse om olyckan, om vägen tillbaka och om att få kontakt med sitt inre jag när det yttre är förstört. Lasses otroliga historia, hans livslust och hans förmåga att få oss att förstå att vi måste ta kontrollen över våra egna liv, har skapat en av tidernas föredragssuccéer i Skandinavien. Denna DVD kan förändra ditt sätt att tänka.

Så står det på baksidan av DVD och jag ser verkligen framemot att se den och läsa boken. Vilken fantastisk människa, vilken otrolig styrka!

Första framträdandet

På onsdagar går Hannah på en sång- och musik grupp i kyrkan som heter Maracas. Ledaren är en jättegullig tjej som hittar på massa roliga saker för barnen som är 4 och 5-åringar som gillar att sjunga. Tanken var att Hannah skulle vara där själv men det ville hon inte och Ellen (ledaren) tyckte att det var bara trevligt om jag ville vara med där också så så har det blivit. De sjunger, dansar och leker lekar. De har bl.a fått måla och dekorera sin egen maracas som de spelar med.

Igår var det så dags för det första framträdandet i kyrkan. Maracas skulle sjunga i gudstjänsten tillsammans med barnkören. Men Hannah ville inte. Hon ville inte gå fram där och ställa sig bland de andra barnen utan skulle bestämt sitta kvar i mitt knä i kyrkbänken där också mormor satt - (det där lät konsigt) hon satt också i bänken - inte i mitt knä ;-). Vi försökte puscha Hannah men hon ville inte. Sjöng gjorde hon dock för fullt och spelade på sin Maracas men stå där framme ville hon inte. Nå ja, nästa gång kanske hon vågar.