Söndagkväll, helgen och höstlovet är snart slut och söndags/jobb-ångesten börjar infinna sig. En hel vecka tills man är ledig igen. Fast varför har jag ångest egentligen? Jag tycker ju om mitt jobb, har fantastiska arbetskollegor och massor av roligt att se framemot den här veckan, så varför? Kanske för att väckarklockan alltid ringer när man sover som bäst och det alltid är de morgnar när man måste gå upp som man känner att man helst av allt hade velat ligga kvar i sängen? Eller kanske för att man vet att man kommer ha en massa tider att passa och att jag hur jag än försöker planera vet att allting tar mycket längre tid än jag tror och att jag kommer behöva stressa i slutändan. Jag avskyr verkligen att stressa och det gör mig ibland på dåligt humör. Den där känslan av att aldrig hinna med så mycket som man tänkt är jobbig och att dessutom hela tiden dras med smärtan frestar på.
Idag har vi haft besök av Henke, Ramona och hennes flickor Emma och Milla. Vi lagade mat tillsammans, tog en promenad till lekparken och fikade. Tjejerna hade skoj tillsammans och Hannah som fyller år i veckan fick paket med bl.a en liten leksakskaffebryggare som de hade väldigt roligt med. Tack allesammans för en trevlig eftermiddag. Att faktiskt hitta på något trevligt på söndagen gör ju att man glömmer söndagsångesten ett tag.
Nu ska jag ta och förbereda lite grann för morgondagen : då väntar jobb och ett återbesök på sjukhuset. Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar