Ja sedan jag kom hem i måndags från sjukhuset med förhållningsorder att ta det lugnt så har jag försökt att göra just ingenting. Men det är inte lätt och man vill ju så mycket. Den som vet att jag började måndags kvällen med att besöka Kulturskolan och Hannahs avslutning på musiklekis skulle kanske protestera. Men jag ville ju så gärna. Övriga gånger får inte föräldrarna vara med så detta var ju enda tillfället att få se vad de pysslat med under terminen och dessutom avslutningen innan jul så ett besök där ville jag verkligen inte missa. De var så duktiga och det märks att de verkligen tycker det är roligt.
De senaste dagarnas snöande och blåsande har orsakat en hel del mer arbete för min käre man och hans arbetskollegor (han jobbar på det lokala Energi- och Kraftbolaget) så igår kväll var Mia snäll och var här och hjälpte mig på kvällen då B var tvungen att jobba till långt in på natten. Min make känner mig väl vid det här laget så han bad henne om hjälp utan att fråga mig först eftersom han vet att jag annars skulle svarat att "det fixar jag själv" fast det är jobbigt när jag har ont och han var rädd att jag skulle överanstränga mig så att benet blir värre. Omtänksam är han hjärtat mitt.
Det är svårt som sagt att göra ingenting och när man får några dar extra hemma så här är det ju mycket man skulle vilja göra när det börjar att närma sig advent men jag har verkligen fått ta mig i kragen och vila och inte fresta benet mer. Snälla Mia var gullig att hjälpa mig att rota fram adventsljusstakarna ur förrådet igår kväll så nu lyser det fint i fönstret i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar