Idag var mamma, jag och Hannah runt på kyrkogårdarna för att tända ljus och göra fint inför Allahelgona- helgen. Vi var först vid pappas och farmors grav och sedan åkte vi runt till gravarna på Slottskyrkogården, Östra kyrkogården och Huskvarna kyrkogård. Även om det förstås är jobbigt med tanke på den oerhörda saknad jag känner så tycker jag ändå att det är en fin högtid och viktig. Viktigt att man i vardagen får stanna upp och liksom ta sig tid och tänka de där tankarna som påminner en om dem man håller kär men som inte längre finns med oss. Fast det är över två år sedan min pappa gick bort kan jag fortfarande känna att jag ofta skjuter de där tankarna på att han inte längre finns här ifrån mig för att det är alltför smärtsamt att tänka på. Samtidigt är man plågsamt medveten om att livet måste gå vidare för man vet att hur många tårar jag än gråter så kommer inget kunna ge mig min pappa tillbaka. Kanske känns det extra svårt eftersom han fick lämna jordelivet alltför tidigt pågrund av den otäcka sjukdomen cancer- min älskade pappa dog av en hjärntumör.
Ja dagen idag har fyllts av tankar på både död och liv för finns det nåt som är mer fyllt av liv än en sprallig och go liten tjej som om bara en vecka ska fylla fyra år?
Tänk vad oerhört glad och tacksam jag är över att ha denna lilla solstråle i mitt liv, min alldeles fantastiskt underbara lilla dotter. Tänk att det snart gått fyra år sedan jag för första gången höll detta lilla underverk i min famn! När vi ändå var i stan gjorde vi ett besök (liksom många andra höstlovs-lediga) på A6 för att Hannah skulle få vara med och välja ut en klänning till sitt födelsedagskalas. Hon valde snabbt ut en lila klänning med pärlbroderi (till skillnad från sin mamma tycks hon inte ha beslutsångest) och vi hann också med ett besök på Mcdonalds och att köpa skor.
Kvällen har vi tillbringat i goda vänners sällskap. Vi var hembjudna till Ann-Sofie, Pontus, Wilhelm och Alexander för att äta tacos och ha fredagsmys. Barnen leker bra ihop och Hannah tycker lille Alexander är super gullig. Pontus & Bengt försvann ner i källaren och vart helt förlorade i datorernas och teknikprylarnas värld medans jag och Ann-sofie satt och pratade om allt möjligt. Det sägs ju att tiden går fort när man har trevligt och det gjorde den verkligen. Hannah och Wilhelm satt och tittade på en film men plötsligt hade båda slocknat framför TV:n. Fler än jag som är lite trötta en fredagskväll ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar