Inte äldre än man känner sig

Så var man då plötsligt ett helt år äldre fast man inte känner sig så... 33 år låter nästan medelålders :-). Fast det är väl så att när man är yngre vill man bli äldre och sedan när man passerat 30 vill man bli yngre eller i alla fall stanna upp i åldern. En del säger ju att man är inte äldre än man känner sig så då lär jag nog förbli 25 ett tag till...

Födelsedagen tillbringades här hemma tillsammans med Bengt, Hannah, mamma,farfar, mina bröder och deras familjer. Vi bjöd på taco-, salami, och skinkpaj till lunch och sedan blev det tårta och kaffe. Tårta ja... Jag brukar oftast köpa tårta men den här gången hade jag bestämt mig för att baka själv. Jag hittade ett recept på nätet på en tårta med marängbotten med Rice crisps och smörkräm. Glad i hågen satte jag i gång och baka i söndags morse och det gick jättebra tills tårtbotten var gräddad och skulle lossas från bakplåtspappret - då gick det mindre bra!! Det var helt enkelt lättare sagt än gjort. När jag sedan surfade på några liknande recept stod det att bakplåtspappret skulle oljas innan man smetade ut botten på det- något som INTE stod i det recept jag hade följt... Suck. Nå ja, jag lyckades i alla fall pilla bort pappret till slut även om en del av tårtbotten blev till småsmulor och den smakade i alla fall gott.

Thomas & Jennie hade med sig en av Jennies pappas hundar, labradoren Isa så Thea fick också en lekkamrat medan Hannah lekte och busade med kusinerna. Fina presenter fick jag- en clicker (att använda när man tränar lydnad med hundar), ett sällskapsspel, blommor, ljuslyktor och ett presentkort på Bok- och presentaffärn. Det blev en mycket trevlig födelsedag!

Igår hade jag Teammöte på Rehab. Vi bestämde att jag fr.o.m nästa vecka ska börja träna inom primärvården på vårdcentralen här hemma istället. Det känns jätteskönt när jag nu börjat arbetsträna också att slippa de tidsödande resorna till Ryhov. När man åker sjukresa måste man ofta åka 1 och en halv timme innan man ska vara där för att de ev. ska kunna samköra vilket innebär nästan tre timmar i restid fram och tillbaka. En resa som i själva verket inte tar en timme på båda håll.

När jag hade tränat klart var jag och åt lunch med A, H och C som också tränat på Rehab- en "Rehab reunion lunch" eftersom ett par av dem inte tränar där längre. Det var mycket trevligt! Det är skönt ibland att prata med någon som också varit med om en olycka och som har liknande erfarenheter i bagaget. Mycket snack om olyckor blev det dock inte den här gången då en av dem väntar barn och en annan förlovat sig och vi skaffat hundvalp. Vi skrattade lite när vi gick i från lunchrestaurangen dock - det var de halta och lyttas gäng då vi alla skadat benen och går lite stappligt trots att jag med mina 33 år nog är äldst.

När jag varit och hämtat Hannah på dagis igår var vi förbi Johan och Neta och tittade på deras lille bebis. De fick en son för ett par veckor sedan och vi var och lämnade en liten "välkommen till världen"-present till lille Noel som han ska heta. Han var så liten och söt men kläderna vi köpt var för små så de får vi byta. Liten var han men ändå stor för att bara vara två veckor.

Idag har jag varit och arbetstränat på skolan. Förhoppningsvis om det känns som att det funkar så ska jag testa på att börja arbeta 25% fr.o.m nästa vecka. Tillbaka till en något mer normal vardag helt enkelt: Det känns härligt!
/Lisbeth