Thea är så duktig och har skött sig så bra sedan hon kom till oss. Fast hon är bara 3,5 månad så är hon i princip redan rumsren och redan första natten klarade hon sig hela natten utan att vi behövde gå ut med henne. Ett par broddar till mina skor och en lampsladd har blivit sönderbitna/gnagda på men det får man väl räkna med när man har en liten valp. Hon verkar lära sig snabbt och kommer man på henne med något i munnen som hon inte ska tugga på så släpper hon direkt bara man säger till henne. Av någon konstig anledning verkar hon ha en viss förkärlek för husses använda strumpor!
Lill-matte är väldigt glad åt sin nya hund även om hon ibland tycker att Thea är lite väl busig och inte vant sig vid att hon är betydligt större än vår förra hund. Hannah saknar allt sin Rambo emellanåt! Men när kusinerna var och hälsade på i helgen var hon snabb med att påpeka när de skulle gå att de inte fick ta med sig hennes hund. Den här veckan är Bengt hemma och är pappaledig med Hannah för att Thea ska få chans att vänja sig vid sitt nya hem. Idag ringde de från Brukshundsklubben och sa att vi kommit med på valpkursen så det ska bli roligt!
För en vecka sedan var jag på återbesök på ortopeden. Läkaren var nöjd med resultatet av extern fixationen och benbrotten har nu läkt ordentligt så att jag får belasta fullt. I nuläget kan de inte göra något mer utan nu ska jag träna framförallt vänsterbenet i tre månader eftersom det är så svagt. Sedan ska jag få träffa en knäspecialist i april någon gång för att se om de ev. kan göra något mer åt instabiliteten i mitt vänster knä. Igår var jag på ortopedteknik och provade ut en ny ortos som jag ska använda så längre för att få mer stabilitet i knäet när jag går så att jag vågar lita mer på det benet. För första gången på drygt två år vet jag vad som väntar de kommande månaderna. Det känns helt otroligt! Sedan olyckan har det alltid varit en osäkerhet kring vad som väntar och det har varit operation efter operation. Nu vet jag att det är arbetsträning och träning som gäller den närmaste tiden. Känns härligt men konstigt, som ett nytt avstamp helt enkelt!
/Lisbeth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar