Mycket rök & lite eld

Idag är det Valborgsmässoafton. Har jobbat som vanligt idag och ikväll var sedan M, P och lilla N här och vi åt lite tacos tillsammans innan vi begav oss bort till Musikparken och årets Valborgsmässofirande. Där träffade vi också Bengts syster och lilla A som slog följe med oss. Tjejerna hann leka lite i lekparken och fiska i fiskdammen, lyssna till körsång och höra musikkåren spela innan det var dags för scouterna att tända eld på majbrasan. Så mycket eld blev det inte till en början utan mest rök. Efter att ha beskådat rökmolnen som steg mot skyn och såsmåningom lite eld när brasan till sist tog sig åkte vi hem till oss igen och avnjöt en härlig blåbärspaj som M bakat.
Tack allesammans för en trevlig kväll!

En torsdag med fullt program

Idag har det varit full fart hela dagen så nu är jag helt slut. Laddade genom att ligga kvar lite extra i sängen imorse men sen var det dags att göra Hannah i ordning för dagis, lämna henne och sedan åka till vårdcentralen och träna. Idag hade jag turen att H var där samtidigt så att jag fick chansen att träna käkmusklerna lite också och snacka lite strunt medans vi tränade ;-)

Efter träningen ringde mamma och undrade om jag skulle med in till stan och storhandla så det blev det en tur in till ICA Maxi. Ofta brukar B sköta det mesta av det där med att handla matvaror men idag var han hemma och var sjuk. Mamma skulle fixa korv och bröd som scouterna ska sälja imorgon vid Valborgsmässoelden i Musikparken så det ordnade vi också och styrde sedan bilen fullastad med rullstol, matvaror och korvburkar mot Habo. Väl hemma blev det en snabb storrensning av kylskåpet (slängde alla sådana där halvläskiga grejer som lyckats gömma sig längst in och bakom nåt annat och som man undrar vart de kom ifrån) och lastade sedan in det som inhandlats. Sedan var det dags att hoppa in i duschen och göra sig klar för en tur till Mullsjö. Hade tänkt hinna vila med en stund innan men det hanns inte med så det lär jag känna av imorgon...

Ikväll hade vi pedagogisk afton på Folkhögskolan tillsammans med all personal som jobbar inom förskola och skola i Mullsjö. Det var en intressant föreläsning om utagerande elever och hur man bäst bemöter dem. Föreläsaren var psykolog Lasse Lindsjö och han talade mycket om "plikt"- och "lust" elever. Förr gjorde barn och ungdomar i större utsträckning saker av "plikt" d.v.s för att de fått lära sig att så gör man medan elever idag mer är styrda av vad de för tillfället har lust att göra och vill få någon form av omedelbar belöning. En verklig utmaning för oss pedagoger!

Kvällarna är ju inte min tid på dygnet längre, har ofta mer värk efter att ha stått, gått och belastat benen hela dagen och blir väldigt trött så nu ska det verkligen bli skönt att lägga sig. Sov gott!

Klänningen med stort K

Nu är jag riktigt nervös inför morgondagen. Tänk om velpottan Lisbeth plötsligt ändrat sig och den inte alls känns lika klockren som när jag prövade den första gången?! Bröllopsklänningen alltså- imorgon är det dags att prova den igen inför de sista justeringarna. Ska prova den med skor så att man kan justera längden och kolla att den sitter som den ska. Det var ju mer än två månader sedan jag provade ut den så jag kommer inte riktigt ihåg hur den såg ut i detalj. Mamma tog kort på den då men de bilderna ligger fortfarande kvar i hennes kamera.

Att Jennie ska hjälpa mig med håruppsättningen är också klart sedan länge men vi har inte bokat in nån tid ännu för klippning, toning och provuppsättning än så det gör mig också lite nervig. Hur vill jag egentligen ha det? Och hur ska vi få till det med tiden när Jennie jobbar så mycket som hon gör eftersom hennes mamma som driver egen frisörsalong trillade för ungefär en och en halv månad sedan och bröt fotleden.

I helgen var jag och träffade tjejen som ska göra min Brud Make up. Jag är ju inte så mycket för att sminka mig i vanliga fall men på bröllopsdagen kan det ju vara lite roligt att vara lite extra fin. Hon verkar duktig så det ska nog bli bra tror jag.

Försöker att inte få panik över att min blivande man inte verkar insett att det är mindre än tre veckor kvar till bröllopet. Nu ska jag försöka att lugna mina nerver lite grann och sova en blund för imorgon ska det provas!

"Du kan låna min pappa"

Idag har jag varit inne på fysioterapin på Ryhov och tränat vattenträning i bassängen där. Härligt att kunna röra sig i vattnet utan att det gör lika ont och njuta av det varma vattnet. Efteråt var jag på Ortopedteknik för att kolla om mina specialbeställda skor kommit. Det hade de inte men de trodde att de kommer i dagarna. Sedan var jag en sväng på A6 och uträttade lite ärenden och träffade Anneli för en fika och trevlig pratstund. Hon går ju i väntans tider och har det ganska jobbigt så hon räknar verkligen dagarna tills bebisen beräknas titta ut.

Bengt kom och hämtade mig och sedan åkte vi till Backamo för att köpa lite blommor att sätta på pappas grav. Han skulle han ha fyllt 57 idag. Vi tände ljus också och Hannah ville så gärna tända ett extra ljus för Rambo också. Hon undrade än en gång om vi inte kunde ta en stor ballong så att vi kunde åka och hälsa på morfar och Rambo. Tänk vad mycket tankar och funderingar som rör sig i ett sånt litet huvud. När jag var ledsen nån gång för att pappa inte längre lever sa hon glatt: "Men du kan få låna min pappa, då behöver inte du va ledsen mer".

Ikväll är Bengt och Thea på hundkursen så vi tjejer är själva hemma. Efter pannkaks-ätning och lite mys i TV-soffan är det nu dags för mamma att stoppa lillan i säng så att hon kan sätta i gång och planera och rätta inför morgondagens lektioner. Bäst att sätta fart för jag är redan ganska trött och seg. Ha en bra kväll!

Oerhörd saknad

Idag skulle min pappa ha fyllt år om han hade fått leva. För snart två år sedan, i mitten av maj, gick han bort till följd av en hjärntumör. Jag saknar honom så oerhört mycket, ibland kommer jag fortfarande på mig själv med att tänka att det måste jag säga till pappa och jag saknar verkligen våra pratstunder och det faktum att han alltid fanns där. Trots att han fått kämpa mot cancern i många år gav han aldrig, aldrig upp och jag beundrar verkligen hans styrka. Sorgen tar man sig på något sätt i genom för att man måste, livet går vidare vare sig man vill eller inte men saknaden kommer alltid, alltid finnas där och det gör ont. Älskade pappa...

1-årskalas och SM-guld

Är just hemkommen från 1-årskalas i Svensjö som följdes av en högst oplanerad men trevlig övernattning. Vi kom på att vi kanske skulle stanna över först när vi kom dit. Hannah hade kvar sin övernattningsväska i bilen eftersom hon sovit hos mormor men vi andra fick klara oss med det vi hade men det var inte några större problem.Thea fick avnjuta en frukost bestående av kattmat och prickig korv eftersom hundmaten var kvar hemma. Men hon lämnade inget - det bästa med att sova borta är ju hotellfrukosten ;-)

Miss i planeringen med barnkalas en timme innan HV och Djurgården gör upp om årets SM-guld i hockey? För mig som är helt ointresserad av sport spelade det ingen roll men ett gäng grabbar förflyttade sig snabbt efter tårta och födelsedagsfirande in i vardagsrummet och bänkade sig framför TV: n för att se HV spöa Djurgården och ta hem guldet.

Lilla Meija blev jättefin i sina nya tröjor fast hon nog inte riktigt förstått tjusningen med att öppna paket ännu. Jag, mamma och småtjejerna höll till utomhus i det härliga vårvädret och njöt av lugnet på landet medans resten kollade på hockeyn. På kvällen blev det sedan hemmagjord pizza och mys i soffan. Tack Thomas & Jennie för en trevlig dag/kväll. Nöjd är jag också med att jag faktiskt körde hela vägen hem idag! Jag undvek större vägar så gott det gick och det var inte mycket trafik, men ändå!

Igår förmiddag hann vi också titta förbi på industriområdet där handlarna anordnat olika aktiviteter under lördagsförmiddagen såsomsom ponyridning, bilutställning, lottdragning, hoppborg och godisregn. Hannah såg mest framemot att rida på en pony och mormor hjälpte henne så att hon fick göra det. När det blev godisregn tog hon snabbt av sig mössan för att ha något att lägga godiset i. Efter att ha handlat med oss lite enkel lunch och gjort oss iordning begav vi oss sedan till Svensjö.

Nu är det dags att fundera över vad det ska bli till middag idag och sedan ska jag försöka njuta lite grann av det härliga vädret och vara ute i trädgården. Ha en skön söndag!

En rosa sparkcykel

Hannah de senaste veckorna fått samla klistermärken för gott uppförande och belöningen som hon länge sett framemot var en sparkcykel i rosa som vi sett i annonsbladet från den lokala leksakshandeln. Inte så allvarligt men det har funkat, hon har sovit hela natten i sin egen säng (konstaterade själv att hon är ju en stor tjej nu), gjort som hon blivit tillsagd (nästan jämt) och ätit betydligt bättre utan massa tjat så en sparkcykel var hon verkligen värd. Tanken var inte att köra värsta Nanny-stilen utan bara ge lite positiv förstärkning som morot istället för en massa tjat. Klistermärkena gör bara det hela mer konkret annars fanns väl det där med belöning för gott uppförande också när man själv var liten. Vem minns inte planschen man fick från tandläkaren där man fick klistra upp ett klistermärke när man borstat tänderna t.ex.? Eller lyckan när man fick köpa något man länge sett framemot att få?

Vi hämtade henne båda på dagis och då var hon riktigt laddad att åka och hämta cykeln. Vi var tvugna att besöka en annan affär först och då vart hon riktigt otålig. Helnöjd såg hon ut när hon och pappa sedan varit på leksaksaffärn och hämtat cykeln som jag varit där och tingat i mitt namn dagen innan eftersom de tydligen var väldigt efterfrågade och hade tagit slut. När Bengt sedan skulle skruva ihop den hemma kunde hon knappt bärga sig. "Är den färdig nu?" frågade hon gång på gång. Så här lycklig blev hon när hon till slut fick provcykla/sparka. Favorit gosedjuret Nasse fick hedersplats i cykelkorgen.



249:- tyckte jag inte var farligt dyrt för cykeln och lillan blev så lycklig över den att hon t.o.m skulle ha den med sig när hon skulle sova över hos mormor igår kväll!

Lite pyssel

Då var det fredag igen. Idag har jag varit på jobbet och vi har haft "Elevens val"-dag. Det innebär att eleverna får välja någon slags fördjupning att arbeta med den dagen istället för att följa det ordinarie schemat. Jag var med gruppen som valt engelsk fördjupning och idag på förmiddagen tittade de på film. Vi såg filmen baserad på boken skriven av John Boyne "The boy in the striped pyjamas".

"Set during World War II, a story seen through the innocent eyes of Bruno, the eight-year-old son of the commandant at a concentration camp, whose forbidden friendship with a Jewish boy on the other side of the camp fence has startling and unexpected consequences."

Det är verkligen en både se- och tänkvärd film. Efter att ha jobbat på fm på skolan brukar jag åka till simhallen och simma eller träna wetwest men idag upptäckte jag när jag kommit till skolan att jag glömt badkläderna hemma :-( Så nån simning blev det inte idag.

Igår var jag och tränade på sjukgymnastiken. Jag fick då veta att min mycket duktiga och trevliga sjukgymnast som följt mig sedan innan olyckan då jag hade problem med min rygg tyvärr ska sluta sin tjänst på vårdcentralen om en månad. Verkligen trist då jag trivts jättebra med henne. Hon har verkligen stöttat och puschat mig på alla sätt så det känns tråkigt. I början direkt efter olyckan kom hon t.o.m hem till mig flera gånger i veckan och tränade med mig fast jag var helt sängliggande och inte fick belasta något av benen.

Nu ska jag vila lite och kanske slå in lite paket inför morgondagens 1-årsfirande. Fixade med presenterna igår. Jag har specialbeställt tröjtryck från gladagrodan.se som jag strök på på en body och en tröja som den lilla ska få. Visst blev de fina?!
Sen väntar tacos hemma hos mamma ikväll och Hannah har bestämt i samråd med mormor att hon ska sova över där så vi får nog en fredagskväll här hemma på tu man hand. Hoppas du också får en trevlig fredagskväll!

Bröllopsmusik & snö i april

Ja här sitter jag och lyssnar på en CD med Bröllopsmarscher som prästen hade med sig i måndags när han var här. Utanför fönstret singlar små, små vita snöflingor ned från skyn. Mindre än fyra veckor kvar. Hoppas att detta inte är vädret som bröllopsdagen kommer att bjuda på! Både jag och Hannah b ska ha klänningar utan ärm så jag hoppas verkligen att det blir lite varmare tills dess. Det lutar nog åt Mendelssohns Bröllopsmarsch till ingångsmusik resten tål att funderas på...

Livet jag vill leva

Tänk vad svårt det är att acceptera att livet är som det är, fast det gått över två år sedan olyckan. Hur många gånger har jag inte tänkt att tänk om vi inte åkt iväg den där dagen när olyckan skedde eller om vi bara kommit förbi olycksplatsen några sekunder senare- då hade det kanske aldrig hänt? I början efter olyckan upptog det all min kraft och energi att försöka förstå varför det hände. Vad har jag gjort för att råka ut för det här? Och var finns Gud i allt detta med sjukdom och lidande, inte bara i mitt liv utan överhuvudtaget?

Så efter ett par månader så hade jag besök av en samtalskontakt som jag kommit i kontakt med på sjukhuset och jag förklarade att dessa tankar upptog mycket av min tid och ork. Han ställde frågan som fick mig att liksom släppa allt det där och istället fokusera på vägen tillbaka. Han frågade mig:

- "Om du fick svaret på papper här idag på varför det hände,
skulle det ändra något i din situation då?"

Nej, det skulle det ju inte! Då plötsligt gick det upp för mig att även om jag fick svaret på varför bilen som körde på oss plötsligt kom över på fel sida och varför jag råkade ut för detta så skulle det ändå inte ändra det faktum att det faktiskt hänt och är en del att mitt liv. Jag blev liksom lättad på något sätt och kände att de där frågorna var jag tvungen att släppa för att orka gå vidare.

Fast det gått så lång tid så tänker jag ibland på hur livet hade varit om det inte hänt. Förnuftet säger att du måste acceptera hur livet blivit medans känslan ändå finns där som en liten trotsig figur som sparkar, slår och skriker "Nej, det är inte rättvist! Jag vill att mitt liv ska bli som förrut!". Jag vill leva ett liv utan ständig smärta, kunna röra mig obehindrat och ta den där långpromenaden i skogen nu när vitsipporna börjar slå ut. Jag vill!

Om jag kunde önska så skulle jag förstås önska att det aldrig hänt men samtidigt finns det goda saker till följd av olyckan också även om det inneburit hårda påfrestningar inte bara för mig utan också för familj och vänner runt omkring. Jag har fått en större ödmjukhet inför livet, uppskattar mer det som verkligen är viktigt och lever mer här och nu. Jag har mött människor i liknande situationer och med liknande erfarenheter som gett mig mycket och som jag förmodligen inte skulle träffat annars.

Ibland stöter jag på människor som jag inte känner så väl som glatt säger:

"Åh vad roligt att det går så bra för dig och att du går med kryckor nu".

Det är naturligtvis roligt att höra och fantastiskt att det gått så mycket framåt men inombords kan jag inte bara känna odelad glädje för det som inte syns utåt är förstås vad det "kostat" och fortfarande "kostar" i många timmars tränande, smärta och tårar att nå hit. Att kunna ta sig fram på sina ben är något man (också jag tidigare) tar förgivet och för min del innebär det fortfarande ett evigt kämpande mot smärta och trötthet. Hur konstigt det än låter så är det ibland en frihet att använda rullstolen för då slipper jag få så ont och bli så trött utav smärtan. Ibland tar smärtan liksom överhanden och det "kostar" för mycket så sådant som jag egentligen tycker är roligt blir bara jobbigt och lämnar ingen glädje kvar när man gjort det utan man minns bara hur jobbigt det blev.

Får ofta höra att jag är en riktig kämpe och människor undrar hur jag orkar. Men vad finns det för alternativ?! Ibland kan jag väl känna att det är lätt att skapa en fasad utåt av att "det här fixar jag" men det speglar inte alltid de tankar och känslor som rör sig i mitt inre. Men jag har fantastiskt mycket att vara glad och tacksam för i mitt liv, inte minst min familj och vänner runt omkring. Tack för att ni finns! Jag vill leva mitt liv och försöka till så stor del som möjligt ta tillvara det som är bra och positivt i livet. För hur jobbigt det än varit så är jag övertygad om att Gud fanns med den där dagen och att han finns där när vi stöter på motgångar ger ny kraft. Ny kraft ger också människor i ens omgivning. Ge dem du älskar en extra kram idag och tänk på allt positivt livet har att ge.

Bröllopsnerver!

Tänk att det är mindre än fyra veckor kvar tills vi ska bli man och hustru. Mycket som ska fixas och många tankar som rör sig i huvudet. Ena stunden säger känslan "det blir som det blir med allt runt omkring- det viktiga är att vi ska säga JA till att leva resten av vårt liv tillsammans" nästa stund känner jag mig som värsta Bridezillan och vet inte i vilken ände jag ska börja med allt jag vill hinna ordna. Igår var prästen här på vigselsamtal så nu har planeringen verkligen dragit i gång på allvar. Mycket som ska bestämmas och dessutom så ska man försöka att hålla tyst om det, eftersom vi ska gifta oss i enkelhet och med bara närmaste familjen närvarande. Sen längre fram har vi tänkt fira att vi tagit steget med en fest för vänner och bekanta men det datumet är inte spikat ännu. Ja just nu känns det som om det är rätt många bollar i luften eftersom vi också ska dra i gång lite renovering här hemma i mitten av maj.

Tillbaka i skolans värld

Idag har jag varit på jobbet fast jag känner att jag inte hämtat mig helt hundra efter bihåleinflammationen. Men jag äter ju pencillin så det smittar ju i alla fall inte. Det kändes som det var jättelänge sen jag var där, och faktiskt var det tre veckor sedan. På onsdagen innan påsklovet var jag tvungen att gå på det där mötet på Arbetsförmedlingen så då tog jag ledigt, sen var det påsk och påsklov och sedan blev jag ju sjuk. Det var i alla fall kul att vara tillbaka! Bara att kasta sig in igen i nationella prov och svenskarbeten om författare som Strindberg, Lagerlöf och Moberg. Roligt men tröttande, så nu blir det lite mat och sedan vila innan lillan kommer hem från dagis.

Grattis lilla Meija!

Igår fyllde min brorsdotter och guddotter Meija 1 år. GRATTIS lilla solstråle! Vi hade ingen möjlighet att åka till dem då men ser framemot att få gratta den lilla till helgen. På lördag bär det av till Svensjö på 1-årskalas! Hipp hipp hurra! Då ska vi fira lilla kusinen som är så go att man skulle vilja äta upp henne!! Hannah har köpt presenter som passar en riktig liten prinsessa! Vi ringde och sjöng för henne igår och Hannah pratade med henne och med storasyster Lii.Sen var det nästan helt omöjligt att få henne i säng- hon ville åka på kalas på en gång! Att vänta till på lördag är ju en evighet...

Små, små vårsolar

Ja idag skiner inte vårsolen så värst mycket, den bara glimtar fram då och då mellan molnen men de här små solarna hittade jag precis vid husknuten. Visst är de underbara! Tussilago - det är verkligen vår för mig.
Bihåleinflammationen har inte gett med sig helt ännu men pencillinet har hjälpt en del, så bättre har det blivit. Jag har inte varit ute knappt något på hela veckan, för när det blåser och blir kallt då värker det ännu mer, men idag vågade jag mig ut en stund när Hannah och Isabelle var ute och gungade. Känner dock att jag är blir väldigt trött av pencillinet så i form känner jag mig inte. Bengt och Thea är på hundkursen idag på förmiddagen, så nu håller jag på att laga mat (eller laga förresten - hade gjort ett storkok kalops för ett tag sen så det fanns i frysen så det enda som behöver kokas är lite potatis) och sen blir det nog middagsvila. Gör gott oavsett om man är tre eller trettiotre. Ha en skön söndag du med!

Usch för bihåleinflammation!

Nä den här veckan har jag inte varit i form och haft nån större lust att blogga. Har ju sedan en tid varit förkyld och hostig och nu har jag åkt på bihåleinflammation. Har varit hemma från jobbet i veckan och i dag var jag på vårdcentralen och fick pencillin. Huvudet känns som om det skulle sprängas, käken värker ungefär som om jag hade fruktansvärd tandvärk och det trycker bakom vänster öga. Usch, vill bara dra täcket över huvudet och sova för att vakna och upptäcka att det är borta. Får hoppas att pencillinet hjälper snart. Var förkyld i helgen men då kändes det som om det var på väg tillbaka men inte då! Nu är det värre ändå. Usch för bihåleinflammation.Hoppas att du har en bättre dag än jag och att jag inte smittat nån i min omgivning.
Kram

Klart för vigsel

Idag fick jag ett trevligt besked. När vi ringde i början av året och bokade vigseln så önskade vi en vigselförrättare som vi känner men tyvärr fick vi beskedet att han jobbar inte den helgen vi ska gifta oss. Istället blev det en annan präst. Funderade inte så mycket mer på det utan tänkte att så få det bli. Men så pratade jag med min mamma och en vän som tyckte att jag ändå skulle ringa och fråga om det inte gick att lösa så att den vigselförrättare vi tänkt oss kunde hålla i bröllopet. Igår bara drygt en månad innan vigseln ringde jag till slut men fick inte tag i honom. Istället skrev jag ett mail och förklarade läget, informerade honom om att vi ska gifta oss och skrev att jag vill i alla fall ställa frågan till dig om du vill viga oss även om jag förstår att det kanske är svårt att ordna. Idag fick jag svar. De löste det så nu blir det den präst som både konfirmerat mig och döpt Hannah. Han blev glad att bli tillfrågad och jag blev glad att det blev han i alla fall. Kan inte fatta att det bara är en månad kvar!

Inget påsklovsbloggande

Påsklovsveckan har gått och fast jag kanske borde haft tid att blogga har det inte blivit några nya inlägg. Här kommer en kort sammanfattning av veckan:

Tisdag: Hannah var ledig från dagis och vi var och hälsade på Mia som fyllde år. Grattis i efterskott! En trevlig pratstund, lite pyssel och tårta blev det. På kvällen var Bengt och Thea på hundskolan och Hannah är så sur för att hon inte får följa med dit.

Ons: Jag och mamma var på Backamo Handelsträdgård, handlade och fixade iordning på pappas grav med lite minipåskliljor och penséer innan jag åkte in till stan för Teammöte på Rehab Medicin. Efter mötet där rullade jag bort till A6 (över det super ångestframkallande övergångsstället där jag blev påkörd i somras) där jag träffade Martin, Linnea, Daniel och mamma för en snabb fika. Sedan bort till Rehab igen för att träna med onsdagsgänget och träffa Anneli.

Tors: Hannah var på dagis och jag skjutsade henne dit innan jag åkte och tränade på vårdcentralen. På kvällen kom mamma, Martin, Linnea och Daniel och hälsade på.

Fre: Var jag och Hannah tillsammans med mamma, Thomas och småtjejerna på Barnens Hus i Tidaholm. En heldag fylld med lek och skratt avslutades med middag på en grekisk restaurang innan det var dags att åka hem. Hade fullt sjå med att försöka hålla Hannah vaken på vägen hem. Hon var helt slut! Men vad roligt de hade kusinerna!

Idag har vi bara haft en lugn dag här hemma. Vi har åkt på en förkylning, både jag och Hannah har en förfärlig hosta och Bengt har ont av sin astma. Det har varit grått och kallt ute idag, liknat mer höst än vår. Ikväll har jag varit iväg på KFUM Ungdomens Hus i Jönköping där Martin och Daniel haft en spelning med sitt band. Det gick bra och det var en hel del folk där. De fick t.o.m köra två X-tra nummer! Har du inte hört dem kan du gå in på http://www.myspace.com/martindambergstoraplaner och lyssna.
Nu ropar min sköna säng på mig och mina fötter och ben vill ha lite välbehövlig vila. Sov gott!

Nu har jag lagt dem på lådan!

Nu äntligen har jag gjort klart bröllopsinbjudningarna och postat dem. Så här blev de till slut. Har använt ett vitt skimrande vikkort, brun bakgrund och ett papper med hjärtan på som heter "wedding Bliss", rosa organzaband och champangefärgade pärlor. Jag har stämplat och embossat "nu och för alltid" på kortets framsida. Initialerna har Mia hjälpt mig med i cuttlebuggen. Allt matrial är inköpt på Hobbyglädje och Hildas rum i Jönköping respektive Huskvarna. Tack Carina, Therese, Angelica & Mia för inspitation och hjälp.

En trevlig påsk

Då var påskhelgen över, tänk vad några dagar går fort. Skönt att jag har påsklov den här veckan och att Hannah kan vara hemma några extra dagar från dagis.
På påskafton tillbringade vi eftermiddagen hos mamma tillsammans med mina bröder (minus två- D & M var inte hemma) och deras familjer. Vi åt lunch tillsammans och Hannah lekte och busade med sina kusiner. På kvällen var vi bjudna till Johan och Neta och träffade resten av kompisgänget där. Det var mycket trevligt! Nu för tiden träffas vi tyvärr mest vid högtider som jul, nyår, påsk och midsommar så då är det ju extra kul och träffas när alla är "hemma". Oftast är det ju bara barnen som kommer med på bild men den här gången blev det de vuxna, barnen hade redan ätit och hunnit iväg för att leka. Tyvärr kom inte Neta och Torbjörn med på bilden och Samuel var hemma och var sjuk :-(

Påskdagen blev en lugn dag hemma, efter ett par intensiva dagar behövde jag verkligen vila så det var skönt. Vädret bjöd tyvärr inte på samma härliga vårsol som på påskafton men Hannah var ändå ute och visade mormor sin nya cykel och att hon kan cykla (med stödhjul). Cykeln köpte vi på bytesdagen för ett tag sedan för trehundra kronor men den är i princip som ny och Hannah är så lycklig över sin cykel. Hon kan cykla för egen maskin men mormor var ändå tvungen att hålla i handtaget av någon anledning.

På Annan dagen var jag och hjälpte till i kyrkan på förmiddagen och sedan åkte vi och hälsade på i Svensjö. Hannah tjatade om att hon ville leka med Lii och när vi ringde och kollade planerna för dagen blev vi inbjudna på lunch. Mycket gott & trevligt!
Ha en bra dag!

En härlig tur till Stadsparken

Påskaftons morgon! Idag väntar påsklunch hos mamma tillsammans med mina bröder och deras familjer och sedan är vi bjudna på påskfest hos några kompisar ikväll. Idag skiner solen och det verkar vara riktigt härligt vårväder. Gårdagens tur till Stadsparken var riktigt trevlig även om det var lite kallare än vad vi väntat oss. Madde och Linnea hade bakat så fina och gudomligt goda påskmuffins "fågelbon" och de avnjöt vi tillsammans med kaffe och saft. Barnen lekte i lekparken och jag och Madde fick oss en liten pratstund. Jag fick en bukett med underbart härliga vårtulpaner av min goa vän. TACK! Sedan var vi hos Kerstin & Göran och åt påsklunch, mycket gott!
Idag ska jag fixa lite mat som vi ska ha med oss innan vi svidar om till påskkärring (kanske inte jag men Hannah) och beger oss mot Blåkulla eller Bagaregatan menar jag förstås. Ha en trevlig påskafton!

GLAD PÅSK!

Varför vaknar jag alltid så tidigt när jag kan få sova? Idag är det ju långfredag och ledigt och ändå vaknar jag vid fem-tiden. Känner att jag egentligen är jättetrött men men kan inte somna om! Till slut gav jag upp och nu sitter jag vid datorn och surfar lite istället medan mina älsklingar sover sött.
Idag blir det en tur till Stadsparken för att träffa Madde och Linnea en sväng. Ser framemot det jättemycket, var verkligen länge sen vi träffades nu! Bengts föräldrar ville gärna att vi skulle komma och äta påsklunch på Kärnekulla idag eller imorgon så det står nog också på schemat för dagen! Tänkte jag skulle koka lite ägg till frukosten sen också så att Hannah kan få måla dem. Igår kväll hade vi besök av påskkärringar, samma gäng som var här och utklädda i höstas vid Halloween. Då blev Hannah jätterädd men påskakärringarna såg inte lika skrämmande ut så den här gången gick det bra.

På en blogg jag brukar besöka skrevs det om Arlas Betessläpp i maj. Förra året var jag, Bengt, Thomas och Jennie och barnen och tittade när korna släpptes ut på grönbete och jag blev lite sugen på att göra en liknande utflykt i år. Förra året var vi på en gård utanför Forsheda men jag såg att det fanns även betessläpp utanför Bankeryd. Är du intresserad så kolla in Arlas hemsida. Konstaterar snabbt när jag letar efter bilderna att jag borde ha bättre ordning på dem, väldigt många bilder ligger bara i datorn under mappen osorterat.

När jag letade efter bilderna i från betessläppet hittade jag bilder från när vi var och träffade lilla Meija för första gången. Om drygt två veckor ska hon fylla 1 år min lilla guddotter. Tänk vad tiden går fort! Passa på och njut av ledigheten & ha en riktigt GLAD PÅSK!

Inte mycket klokare

Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen för att få information om vad som händer i juli månad när jag kommer att bli utförsäkrad och inte längre har rätt till sjukpenning. Vet inte om jag blev så mycket klokare precis. Jag måste ta tjänstledigt och gå det där Arbetslivsintroduktionsprogrammet men vad det egentligen ska ge mig förstår jag inte. Suck.
Efter att jag varit där var jag en sväng på stan och sedan träffades jag och Anneli för att ta en snabb fika innan det var dags för träning på Rehab. Det är ett trevligt och skojfriskt gäng som träffas där på onsdagkvällar för att träna och sedan umgås lite över en kvällsmacka. Alla med olika erfarenheter i bagaget, några rullstolsburna men också några med lindrigare skador. Trots att många har det jobbigt och tufft på olika sätt är där en väldigt go stämning och positiv anda. Onsdagsträningen ser man verkligen framemot! Eftersom jag missat (igen) att beställa Färdtjänstresan i tid fick Bengt och Hannah komma och hämta mig ikväll. Hannah verkar inte fått några mer besvär efter att hon trillat handlöst i golvet från att ha stått på sin stol idag på förmiddagen. En jättebula men ingen hjärnskakning. Skönt! Nu är det dags att sova en blund och ladda för morgondagen. Sov Gott!

Införskaffande av påskris

Med Hannah i barnvagnen som användes som rullator, med kryckorna hängande på vagnen och en busig hundvalp i koppel lyckades jag ta mig till närmaste skogsdunge nu på förmiddagen för att införskaffa lite björkris. En vådlig färd. Hannah satt snällt i vagnen men Thea var riktigt lekfull och har inte lärt sig att gå fint i koppel ännu.Hon vill jaga allt möjligt och drog ganska rejält. Men det gick! Kul med pinnar tyckte Thea och försökte gång på gång gnaga lite på riset som Hannah satt och höll i famnen i vagnen på tillbaka vägen. Väl hemma plockade vi fram påskpyntet och pyntade riset medans Thea satt på farstubron och kollade in läget på gatan. Precis när vi pyntat det sista ramlade Hannah som stod på sin stol handlöst bakåt och slog i bakhuvudet med en rejäl duns i köksgolvet. En rejäl bula blev det och jag hoppas verkligen att hon inte ådragit sig hjärnskakning! Nu vilar hon lite och vi får väl hålla henne under uppsikt under eftermiddagen. Stackars liten!

Till himlen med en ballong?

Tänk vad mycket som rör sig i ett litet barns huvud! Igår var jag och Hannah själva hemma på kvällen, då Bengt och Thea var på hundkursen. Fast hon var väldigt trött så hade hon väldigt svårt att komma till ro och låg och pladdrade om allt möjligt när hon låg där i sängen bredvid mig och jag höll om henne. Plötsligt sa hon:

- "Jag är ledsen för min Rambo" och menade att hon är ledsen för att vår hund dog. Hon pratar om honom ganska ofta och särskilt på kvällen innan hon ska somna. Hon berättade på nytt om vad som hände den där morgonen när vi var tvugna att avliva honom och frågade vad hon (vetrinären) hette som kom och gav honom en spruta. Birgitta svarade jag.

- "Är Rambo i hundhimlen nu?" frågade hon sedan och jag nickade till svar och strök henne ömt på kinden.
- "Hur åkte han dit?" fortsatte hon och mamma visste inte riktigt vad hon skulle svara.
- "Åkte han med en ballong då?" undrade hon sedan.
- "Då kan vi ta många ballonger och åka och hämta Rambo" konstaterade hon glatt.
Inte helt lätt att förklara sånt där! Har förklarat för henne tidigare att hennes morfar också är i himlen och hon undrade då också om morfar åkte till himlen med ballonger. Nä sa jag morfar la vi i en kista och sa adjö till honom i kyrkan. Då kom hon på att stenen (graven) brukar vi ju gå till och tända ljus och
"då kan vi tända ett ljus för morfar och ett för Rambo".
-"Låg din pappa i en kista då, en sån som Snövit låg i?" undrade hon sedan. Då kom jag ju på att det är ju den enda bilden av en kista som hon har, en glaskista där man lägger en sovande prinsessa som sedan väcks till liv igen av en kyss från en stilig prins. Ja i sagorna är det ju enkelt, men verkligheten är ju inte alltid lika lätt att förstå sig på! Och det är inte alltid lätt att svara på barns alla frågor... Jag förklarade att Rambo är långt borta men att man kan prata med honom ändå och mumlandes nåt om hur mycket hon saknar honom somnade hon till sist sött. Kanske drömde hon om en hund som flög till himlen med hjälp av en stor ballong...

Laddar inför påsken

Nu var det ett tag sedan jag bloggade men här kommer en liten uppdatering. Vårsolen lyser nu, även om helgen varit ganska gråmulen. I torsdags fick jag ett ryck och vårstädade lite i rabatten så nu ska det bara fyllas på med lite ny jord och kanske lite nya växter. Får hoppas bara att Thea låter bli att riva i rabatten och gräva där. All snö på baksidan har försvunnit så när som på lite grann på verandan och närmast huset. Underbart!
I lördags fixade vi lite ny blomjord till landet hos trädgårdsmästaren och så var vi i leksaksaffären så att Hannah fick välja ut en födelsepresent till lilla kusinen Alva som fyller 3 idag. GRATTIS ALVA! Ett par prinsessskor och ett set med vingar, tiara och en tyllkjol blev det. Hannah är ju i värsta prinsessåldern nu och hon älskar sina "glas-skor" som hon säger. Ett par rosa leksaksskor i plast med höga klackar som hon trippar runt i. Hon fick ett par i julklapp och till en början så trodde jag att hon skulle vricka fötterna i de där skorna men de har blivit omåttligt populära och hon trippar fram i väldig fart. Hon verkligen älskar det där med rolllekar just nu och att klä ut sig till prinsessa är en höjdare! I söndags var vi på Alvas födelsedagskalas och även hon verkade förtjust i prinsesskorna och såg så söt ut i änglavingar, tiara och vit tyllkjol.
Förkylningar hör väl våren till och det har jag dragit på mig en de senaste dagarna. Nyser och nyser och näsan rinner som en kran men i övrigt känner jag mig inte dålig. Jag har varit på jobbet som vanligt idag på fm och i em har de dropp- in fika på dagis så strax ska jag bort dit en sväng. Eftersom solen skiner hade jag tänkt rulla dit med rullstolen och njuta av det goa vädret men jag har fått punka på ena däcket så det blir inte så lätt! Istället ska Bengt smita ifrån jobbet en snabb sväng och skjutsa bort mig. Det är ju inte långt till dagis men efter att ha gått och stått hela dagen i skolan fixar jag inte att knalla dit.
Igår gjorde jag och mamma en liten vårutflykt till HEM & HOBBY i Hjo. De hade fått in en massa fina vårsaker så en del shoppat blev det. Laddar in för påsken! Påskgodiset ska jag försöka låta bli men får väl frossa i påskpynt istället! Nu i eftermiddag såg jag att de var ute med traktorn och sopade grus- då är det verkligen vår!

Våren är här

Tisdag och förmiddagens jobb på skolan avklarat. Tänk att man kan bli så trött av 4 timmars jobb! Nu väntar lunch och vila innan Hannah kommer hem från dagis.
Igår började Thea på valpkurs på Brukshundsklubben, hundskolan som Hannah säger. Det ska bli spännande och se vad det kan ge! Hon har redan lärt sig sitt och ligg (om man mutar henne med godis) och hon lyssnar till sitt namn men kommer inte alltid på inkallning (om nåt mer intressant dyker upp). Ute smälter snön undan mer och mer och det pratas lite om att det ska bli över 10 grader i slutet av veckan. Härligt, våren är här!

Shopping, Spelning & Biopremiär!

Idag är jag hemma med Hannah. Hostan och förkylningen är bättre men hon är lite trött och seg och jag tror inte hon orkar med tempot på dagis så hon får vara hemma idag med. Helgen har gått fort. I lördags förmiddag var Hannah hos mormor på förmiddagen när jag och Bengt var i stan för att uträtta lite ärenden. Vi åt sedan lunch nere på stan på Sir Simon innan vi åkte och hämtade Hannah. Bengt och Hannah åkte sedan till Stadsparken där Hannahs kompis Maria hade födelsedagskalas med lek, bus och korvgrillning. Vilken tur att det var uppehåll, nästan 10 grader och att vårsolen tittade fram då och då. Själv var jag hemma och vilade för att orka med kvällens begivenhet. Jag och mamma var och tittade när Martin, Daniel och deras band tävlade i delfinalen till MUSIK DIREKT 2010 på KFUM i Jönköping. Tyvärr gick de inte vidare men det var en bra spelning!

Igår blev det äntligen av att Hannah fick gå på premiär som jag lovat henne så länge (både sjukdom och snöoväder har satt stopp för det). Det var inte premiär för filmen vi såg men premiär för Hannah att gå på bio, första biobesöket! Mormor och mamma var med och hon bunkrade upp med både godis, popcorn och festis, vilken fest! Vi såg den senaste Disney-filmen "Prinsessan & Grodan".

Hannah tyckte filmen var jättebra även om den var lite läskig ibland och hon hade lite svårt att sitta stilla det sista. Om hon gled tillräckligt långt fram i biostolen fälldes ju sitsen upp och det tyckte hon var kul! Kolla här mormor fnittrade hon och så fick vi lyfta upp henne igen bara för att hon skulle göra samma sak igen... Tur att hon inte kom på det förrän i slutet. Efteråt åkte vi upp till A6 och fikade på det nya coffee-house:t som öppnat där och Hannah fick leka lite i leklandet. Tack mamma/mormor för en trevlig dag!

Bröllops förberedelser

Igår blev de så gott som klara, inbjudningskorten till bröllopet. Så här fina blev de! I takt med att snön sakta smälter så början man fatta att det faktiskt närmar sig dagen med stort D! Den här bilderna tog jag nere i Domsand i måndags, exakt två månader innan bröllopet. Ser inte så vårlikt ut precis!

Förra helgen var det vårkänsla riktigt för då var vi på Backamo och beställde brudbuketten fylld av härliga vårblommor. Jag hade bestämt sedan innan att de ska göra buketten men nu bestämde vi blommor, färg och form. Det blir rosa rosor, vita och rosa ranunkel, vit fresia, murgröna och eventuellt liljekonvaljer (beror lite på tillgång och pris). Finns inte ranunkler att tillgå så blir det nog pioner istället. Det ska vara en tätbunden rund bukett med lindade stjälkar och pärlor i mitten på några rosor. Vi beställde också en liten näbbukett till Hannah och ett corsage till Bengt.

I lördags var vi inne i stan och köpte en ny kostym till Bengt. Han ska ha en svart kostym, svart väst, vit skjorta och silver/gråfärgad plastrong till bröllopet. Hannahs näbbklänning har jag beställt på nätet från en butik som heter "Little faries" och den kom häromdagen. Hon blev så nöjd för den var så fin och så är de ju "ljosa" (rosa).

Bröllopsskor finns det ju jättemycket fina men tyvärr inga jag kan ha. Efter olyckan måste jag ha specialutprovade skor och kan dessutom inte ha några med klack. Så trist! Jag fick prova ut några på ortopedtekniska, synd att de inte har så mycket snyggskor utan mest arbets/tränings-och promenadskor. De hade ett par i ballerinamodell som jag kunde ha med mina inlägg i men de var svarta. De tillverkas i Portugal men de skulle försöka få fram dem i vitt om det går. De var i alla fall väldigt hjälpsamma och tyckte att det är klart att du ska ha vita skor till bröllopet om vi bara kan lösa det. I annat fall får jag väl trösta mig med att de inte syns särskilt mycket under klänningen men det vore ju kul att kunna ha nåt annat än mina vanliga gympadojor om inte annat så för känslans skull!!

Ett galet system & trist besked

Ja, idag är jag trött efter en händelserik vecka. I tisdags arbetade jag på förmiddagen och fick sedan träffa försäkringskassan på eftermiddagen. Tydligen finns det inga andra alternativ utan när mina sjukpenningsdagar är slut då tvingas jag ta tjänstledigt från mitt arbete och gå någon slags intoduktionskurs på Arbetsförmedlingen i att söka jobb, fast jag redan har en anställning på 100%. De ska då på olika sätt pröva min arbetskapacitet. Det räcker helt enkelt inte med läkarens och försäkringskassans bedömning längre utan nu är det Arbetsförmedlingen som ska göra den prövningen. I mina öron låter det helt galet, men vad gör man ?! Fast i systemet så att säga.

I torsdags fick jag äntligen prata med läkaren på ortopeden. Sedan efter nyår har ju målet varit att jag ska träna upp styrkan i benen och rörligheten i foten under tre månaders tid för att de sedan ska kunna göra en bedömning av om jag skulle vara hjälpt av en korsbands-rekonstruktion. Ju mer jag har kommit i gång och gå, ju mer känner jag av instabiliteten i framförallt vänster knät. Jag har samtidigt fått mer ont i mina fötter när jag går och belastar mer. Läkaren konstaterade att de tyvärr inte kan göra något mer åt mina fötter och att smärtan kommer att bli bestående. Han menade att trots att man försökt få ordning på det när man vinklade om foten så gör den inskränkta rörligheten i fotleden och steloperationen i foten att rörligheten tas ut på andra ställen längre fram i foten och det i sig orsakar smärta. Han menade att rörligheten i fotleden troligen inte kommer att kunna bli så mycket bättre. Samtidigt som jag uppskattar att han är ärlig och ger klara besked känns det förstås jobbigt att höra att smärtan i fötterna är något jag kommer att få leva med. Han förklarade att kroppen kanske efterhand kommer att vänja sig vid smärtan så att den inte sedan upplevs lika intensiv som nu men jag kommer alltid ha en smärtproblematik kopplad till hur mycket jag går och belastar mina ben. Ortopeden som är expert på knän ska träffa mig i maj och göra en bedömning av om man ska ge sig på en ev. knäoperation. Det skulle i så fall innebära en längre rehabiliteringsperiod på upp mot ett halvår. Till det känner jag mig lite kluven. Jag vill förstås att mitt knä ska bli bra men samtidigt skulle en operation ju innebära ytterligare tuff träningsperiod och kämpande för att komma tillbaka. Samtidigt kan jag inte se att det skulle funka som knät är nu och jag ska ju leva med det resten av livet och då vill man ju att det ska bli så bra som möjligt. Ja det återstå att se vad ortopeden säger om det.

Allt tänkande kring "om" och "ut i fall om att" gör mig trött och dessutom har Hannah åkt på en ny förkylning med hosta som följd så de senaste två nätterna har hon hostat konstant och det har inte blivit mycket sömn för någon av oss. Så nu ska jag unna mig en lugn lördagsmys-frukost med nybakta frallor (nej, jag har inte bakat men får dem hemlevererade till dörren genom ett erbjudande från den lokala idrottsföreningen under några veckor), en stor kopp te och Jönköpings-Posten. Ha en bra dag!

Tankar som snurrar

Vad kommer att hända? Hur kommer det att bli? Hur ska jag orka med? Just nu är det en massa frågor som snurrar i mitt huvud. Utförsäkrad är ordet som ekar i mitt medvetande.

"Du har inte längre rätt till sjukpenning. Du måste ta tjänstledigt från ditt arbete för att söka jobb på de procenten du inte arbetar." meddelar Försäkringskassan.

Ofta har jag inte tillåtit mig att tycka livet är jobbigt utan jag har bara tänkt "det ordnar sig", stängt av känslorna och kämpat vidare. Men just nu känner jag en stor oro och liksom tom inombords. Har jag kämpat så här länge för att bara ge upp och acceptera att jag kommer bli beroende av rullstolen för resten av livet? Hur ska jag orka med min rehabilitering om jag ska arbeta mer? Är det så här det kommer att vara resten av livet med smärtan? Vad kan jag förvänta mig av framtiden?
Önskar att någon kunde ge mig svar. Tankarna snurrar om och om igen och jag kan inte släppa det riktigt. Kanske morgondagens möte och läkarkontakten på torsdag kan ge svar på en del av det jag grubblar över.

Mina goa tjejer

Idag har vi varit och ätit middag hos Bengts föräldrar. Hans mamma fyller år i veckan så vi gratulerade henne i förskott med en blomma och en bok. Anna, Marcus och Alva var också där. På förmiddagen passade jag på att pyssla lite och fixa ett gratulationskort. Annars har vi mest varit här hemma och grejat idag jag, Bengt och mina goa tjejer. Tog en bild på Hannah och Thea när Hannah kom och skulle krama om henne för att säga godnatt för en stund sedan. Så goa båda två!

En rock n´roll kväll!

Igår var jag och Mia och såg musikalen Buddy Holly med Brolle i huvudrollen i Kinnarps Arena. Det var en mycket lyckad kväll i trevligt sällskap och med en heldel "gamla goding" -låtar i sann rock n´roll anda. Brolle är ju inte heller fel att vila ögonen på en stund, han är verkligen en sann entertainer och han bjöd på en riktig show. Stämningen i Kinnarps Arena var verkligen på topp även om sittplatserna lämnade mycket i övrigt att önska. Det var trångt och smalt och trots att det var en handikappp-rullstolsplats reserverad fick man gå tolv trappsteg uppför en väldigt brant trappa och sedan trycka sig in en bit på rätt rad för att komma till våra platser. Inte så genomtänkt. Efter dryga 45 minuter pallade jag inte att sitta där intryckt utan att kunna sträcka ut mitt skadade ben så Mia hämtade vakten som fick hjälpa mig ner för den stupbranta trappan mitt under pågående föreställning. Sedan fick vi sitta i mitten gången och då fungerade det mycket bättre och vi såg dessutom bättre därifrån. Eftersom vi skulle hämta upp biljetterna ute hos brorsan (mot betalningen av två snusdosor) fick jag och Mia en rejäl biltur då vi hade tid att avhandla livets alla väsentligheter. Mycket trevligt! Tack än en gång till Thomas & Jennie för en trevlig kväll!

En oväntad överraskning

Idag har jag trotsat min rädsla och kört själv till Bankeryd. Ni som känner mig vet att jag tycker att det där med bilkörning är jättejobbigt och att jag helst skulle vilja köra bara när jag kan vara helt ensam på vägarna men idag gjorde jag det ändå! Körde t.o.m en bit på 195:an och det känns särskilt skrämmande eftersom det var på den vägen olyckan skedde. En hel del bilister hade letat sig ut i den härliga vårsolen så ensam på vägen var jag inte. Resans mål och belöningen var ett besök på Backamo och att få spana in alla underbara vårblommor och nyheter i blomsteraffären. Jag köpte träbokstäver som tillsammans bildade ordet LOVE (kärlek kan man ju aldrig få för mycket av!), en tulpanbukett och en kruka med vita pärlhyacinter att ställa på köksbordet. Jag hittade också en perfekt (som jag tror i alla fall) födelsedagspresent till min svägerska som fyller år i början av april.

På hemvägen lyckades min käre sambo övertyga mig att vi skulle unna oss en lunch ute (fast inomhus) på Habo pizzerian så där åt vi pizza och sallad och Hannah lekte i lekrummet där. När vi satt där ringde min bror och undrade vad jag skulle göra ikväll. De hade gett bort två biljetter till musikalen Buddy Holly med Brolle på Kinnarps Arena ikväll till hans svärföräldrar i julklapp men de kunde tyvärr inte utnyttja dem. Stackars Jennies mamma som har trillat och brutit fotleden och underbenet. Istället undrade han om jag hade möjlighet att gå. Vilken oväntad överraskning. Bengt var inte så intresserad så istället ska jag ta med mig Mia och njuta av föreställningen ikväll. Sänder ett stort tack till Thomas & Jennie och många krya-på- dig hälsningar till Anette.

Lite vår-fixande har jag också hunnit med här hemma, nya gardiner i köket och en härlig vårduk från Village i en härlig grön färg och med massor av tulpaner. Man får trotsa snön där ute och se till att det i alla fall blir vår här innne! De här träbokstäverna köpte jag också på Village i veckan och de hänger nu i vår hall. Hannah såg direkt att det var "hennes" bokstav som hänger överst och blev så nöjd med det.



/Lisbeth

En låååååångsam bil & en ny cykel

Idag var jag först och tränade på sjukgymnastiken och sedan har jag varit en sväng inne i stan på hemligt uppdrag. I morse när min lilla gullunge vaknade traskade hon yrvaket ut i köket och sa: "Jag ska bara titta det inte e nån snö idag". Aj då lika besvikna blev vi båda två (fast jag ju visste) att snön fortfarande dröjer sig kvar (och den lär nog göra det ett bra tag till med tanke på hur mycket det ligger) trots att solen faktiskt tittat fram de senaste dagarna och börjat smälta eländet. I lördags var vi på bytardag i matsalen på Hagabodaskolan och där fyndade vi en cykel till Hannah. En liten röd begagnad cykel för 300 kronor så nu väntar hon otåligt på att snön ska försvinna. Tänk när vi inte längre behöver bylta på en massa kläder när vi ska till dagis och Hannah kan börja träna på att cykla på annat än sin trehjuling!

Idag har jag provkört den nya bilen för första gången sedan vi fick den i måndags. Jag var lite skeptisk först, den kändes väldigt stor, men den visade sig vara väldigt skön att köra. Det är mycket smidigare för mig att kunna ta mig i och ur bilen och att kunna lasta in rullstolen själv och det är mycket mer bagageutrymme när man ska ha med hundbur, barnvagn och rullstol och så kanske lite packning om det är en långresa. Nu har vi och brorsan identiska bilar fast de går olika fort. När jag kör går den i alla fall väldigt lååååångsamt...och helst vill jag vara helt ensam på vägen ;-)

I stan shoppade jag en del kläder till Hannah för att fylla på vårgarderoben (hon växer så det knackar), nya våriga gardiner till köket och lite annat på Village. En tur till Cinnas pysselaffär blev det också. Nu ikväll har jag rättat lite prov som eleverna ska få tillbaka imorgon när jag ska jobba på skolan så nu är jag trött och ska ta och krypa ner i min sköna säng. Sov gott!
/Lisbeth

Grattis Lii

Ett stort Grattis till min lilla brorsdotter Lii som fyller 3 år idag. Så här fin var lilla prinsessan i tidningen, fotot är taget av Emilia Ohlsson. Många grattis kramar från "pappa" Bengt, faster Isse och "bästa bus och bråk-kusinen" Hannis. Vi älskar dig!

Att söka jobb fast man redan har ett

Till en liten näbb

Idag har jag beställt Hannahs näbbklänning till bröllopet. Jag hade som vanligt svårt att bestämma mig men bestämde mig till slut för en i ljust rosa, utan ärm från en butik på nätet som heter Little Faries. Så här ser den ut:



Jag hade först tänkt hyra en på samma ställe som jag hyr brudklänningen men att köpa en på nätet kostade ungefär lika mycket så då valde jag det och tänkte att då kan jag ju sälja den sedan. I övrigt håller jag på att fundera över inbjudningskorten och brudbuketten. Inbjudningarna ska jag göra själv och buketten har jag bokat att Backamo ska göra. Det blir nog en bukett med rosa, vitt och grönt. Jag funderar på något vårigt med mycket knoppar och kanske rosor, ranunkel, hjärtan på tråd och något mer.



Ja mycket är det att tänka på och många beslut som ska fattas! Bengt är inte fullt så intresserad av planeringen även om jag försöker få honom med på ett hörn också.

Längtan efter våren

Ja fast almenackan säger att det är vår-månad och andra mars kan man inte tro det när man tittar ut genom fönstret. I helgen var det plusgrader och den stora mängden snö som vi fått sista tiden började långsamt smälta och det ingav lite hopp om att det nog blir vår såsmåningom. Men när vi vaknade upp igår morse var snön tillbaka. Det som smält undan under veckoslutet har nu ersatts med ett nytt lager eländig snö och våren tycks nu väldigt långt borta. Ja, trött på snön är jag allt så jag var tvungen att ta bort den här ifrån bloggen i alla fall ;-). Några vackra snödroppar syns inte till ännu och det lär nog dröja ett tag. Vättern är nu täckt av is så det blir nog en kall vår. Jag längtar efter sol, värme, fågelkvitter och takdropp eller något annat som säger att våren är i antågande men jag lär nog få vänta...