Två tjejer med spring i benen!

Idag var det Barnens dag framme i centrum. Ett av arrangemangen var Habolöpet- en springtävling för barn mellan 0-5 år. Hannah var väldigt laddad och hon fick sällskap av kusin Lii som också kom för att springa. Vi var och anmälde dem innan start och de fick sina nummerlappar. Hand i hand sprang de sedan banan och när de kom i mål (inte först och inte sist) fick de var sitt diplom, en festis och ett presentkort från leksaksaffären. De var mycket nöjda! Mormor, farmor, farfar, Thomas, Jennie, Meija, jag och Bengt hejade på tjejerna när de sprang. Efteråt var vi och fikade, handlade en liten leksak för presentkorten och tjejerna fiskade fiskdamm och hoppade hoppborg. Ett besök på biblioteket hann vi också med. En mycket trevlig förmiddag! Att pengarna som det kostade går till insamlingen för Världens Barn känns ju också bra. Efter att vi varit hemma och ätit och Hannah sovit middag åkte vi ner till mamma och då fick kusinerna träffas en stund till och busa och leka. Nu blir det en lugn lördagskväll framför TV:n. Ha det gott!
/Lisbeth

Så var det dags för fredagsmys

Så var veckan slut och det är helg. Dags för fredagsmys! Jag och Hannah lagade egen pizza ikväll. Hon tyckte det var riktigt roligt att hjälpa till men när vi sedan satte oss vid bordet, tände några ljus och skulle äta ville hon inte äta, vår lilla matvägrare. Det blev i alla fall en mysig stund i köket då vi fixade tillsammans även om Hannah tydligen inte blev särskilt nöjd med resultatet! Mamma och pappa tyckte i alla fall att det smakade bra och Rambo (vår hund) hade mer än gärna smakat. Sedan myste vi tillsammans i soffan och tittade på Lilla Spöket Laban innan Hannah skulle lägga sig.

Imorgon är det Barnens Dag framme i centrum. Då anordnas Habolöpet för springglada barn mellan 0-5 år. Tänkte att Hannah skulle få ställa upp och springa och hon verkar tycka det ska bli roligt. Det brukar vara uppträdanden, hoppborg, fiskedamm etc för barnen och pengarna går till insamlingen för Världens barn. Mormor har lovat att följa med och eventuellt kommer kusinerna också. Det blir roligt att se hur det går. Ha en mysig fredagskväll!

/Lisbeth

Många stick men ingen propp

I natt sov jag också dåligt. Det har gjort mer ont i benet i ett par dagar. När jag var hos ortopeden i måndags fick jag ett schema över hur jag själv ska skruva på stagen på ställningen på benet lite varje dag för att gradvis få upp vinkeln på foten, så att jag kan gå på hela foten. De olika stagen är markerade med olika nummer och färger och så får man kolla på schemat hur mycket det ska justeras just den dagen. Läkaren visade mig när jag var där och sedan får jag sköta det själv de kommande 2,5 vecka- sedan är det förhoppningsvis färdigskruvat. Då ska bara ställningen sitta där till minst mitten av december. Kanske blir det bästa julklappen att bli av med ställningen (extern fixationen med ett fint ord).


De första dagarna när jag skruvade gjorde det inte särskilt ont utan spände bara men de senaste dagarna har det känts mer. Igår när Bengt skulle hjälpa mig att skruva på stagen på baksidan av benet som är svåra att komma åt kommenterade han att jag var väldigt gul-grönaktig på benet (som efter ett blåmärke som börjar försvinna). Det var också väldigt hårt och ömt just på det stället. När jag kom till Rehab bad jag sjukgymnasten titta på det och hon hämtade en sjuksköterska som i sin tur hämtade en läkare. Hon tyckte det skulle kollas upp för att utesluta att det blivit en blodpropp i benet. Jag fick en remiss till röntgen och fick komma dit på eftermiddagen. Innan hade de stuckit mig på Rehab och provtagningscentralen för att få ett blodprov och på röntgen stack de mig i foten för att kunna spruta in kontrastvätskan. Jag var inte lättstucken så totalt stack de mig 10 eller 11 gånger igår. Tur att man inte är stickrädd! När de stack mig i foten gjorde det dock grymt ont och det kändes som det tog en evighet innan det lyckades. Under undersökningen fick man ligga fastspänd på en brits som sedan hissades upp i nästan stående. Precis när de skulle börja att ta röntgenbilder och hade hissat upp mig svimmade jag nästan så de fick sänka ned mig igen. Det var en obehaglig undersökning som jag hoppas att jag inte behöver göra om någon mer gång! Undersökningen visade i alla fall att det inte var någon propp så det var ju skönt! Det gör fortfarande ont och spänner så vi får hoppas att det inte blivit någon infektion i benet. Det ska läggas om på måndag så då får de väl kolla noga hur såren ser ut.

Eftersom jag blev kvar längre än planerat på sjukhuset för att röntgas kom jag hem senare. Då var det bara att laga mat,äta och sedan göra Hannah i ordning för läggdags. Fast att hon är jättetrött så tar det tid innan hon varvat ned på kvällen så hon somnade inte förrän 20-tiden. Bengt, hans pappa och Henke kollade på hockey på TV, HV-Djurgården, men eftersom jag inte är ett dugg sportintresserad kollade jag på IDOL och Lyxfällan istället. Missade som vanligt slutet på avsnittet av Lyxfällan eftersom jag somnade framför TV:n- det är jag expert på! Typiskt när man nästan lyckats hålla sig vaken hela programmet och sedan somnar de sista minuterna. Ja, jag är verkligen ingen kvällsmänniska nu mer.
/Lisbeth

Huvudvärk och en liten matvägrare

Har sovit dåligt i natt pga av smärta och den otympliga ställningen på benet. Under dagen har jag mest vilat, vet inte om det var för att jag sovit för lite eller för det är så mycket just nu men jag har haft en migränliknande huvudvärk hela dagen. Så där så att man bara vill ligga och blunda i ett mörkt rum och dra täcket över huvudet.

När Hannah kom hem från dagis var det dags att laga lite mat och som tur var hade huvudvärken lagt sig lite. Mammas lilla hjälpreda hjälpte till i köket. Hannah är förnärvarande ganska petig med maten och det är inte alltid så lätt att få henne att äta. När hon varit på dagis är hon ganska trött vid 17-tiden när vi äter middag så ofta petar hon inte i sig många tuggor även om vi trugar. Ena dagen ska hon äta bara potatis eller pasta och nästa dag vill hon inte ha det utan äter bara kött eller korv eller vad som nu serveras. Det som är en riktig favorit ena dagen går inte alls hem nästa så det är inte så lätt att veta vad man ska laga för att det ska passa lilla damen. Det är likadant på dagis, ibland äter hon men oftast är hon ganska petig. Ibland säger fröknarna när man hämtar att hon bara ätit några bitar potatis till lunch den dagen (och sedan ofta flera mackor till mellanmålet på eftermiddagen). Det är absolut förbjudet att blanda ihop maten, den måste ligga välsorterad i olika småhögar på tallriken annars blir det vilda protester och hon kan bryta ihop fullständigt.

När mamma hjälpte mig att handla i början av veckan var vi på ICA MAXI. Där hittade vi bland pastan "princess-pasta" - pasta formad som prinsessor, slott, Askungens sko o.s.v. Hannah älskar ju allt vad prinsessor heter just nu så jag köpte en förpackning. Hon blev eld och lågor när jag visade henne och skulle hjälpa till att laga "Prinsess-pasta". Och vad hon åt sedan! Hon lassade in slott, prinsessor, skor etc i rask följd och köttbitarna blev plötsligt husvagnar och slank ner de också i snabb följd. Det var länge sen hon åt så bra och till slut fick vi säga att nu är det nog fullt i magen när hon tryckt i sig en jätteportion. Pastan var alltså en hit! Så det kan vara ett tips till andra som också har små matvägrare hemma, figurpasta kan vi rekommendera. Förutom prinsesspasta fanns det också pasta i form av Disneys bilar. Det får helt enkelt bli en tur till till ICA MAXI.

/Lisbeth

Smärta & tacksamhet

Idag har jag haft mer ont i benet. Det går an om jag har benet i högläge men så fort jag rör det och har foten nedåt gör det grymt ont. Ställningen är väldigt otymplig och det är inte lätt att hitta byxor som är tillräckligt vida nedtill så att det går att få över dem över ställningen och på sig. Jag har suttit ute i trädgården en stund på förmiddagen. Hannah har lärt sig idag hur hon själv ska ta fart när hon gungar och var så lycklig för detta. Jag har fått en annan rullstol, en tyngre och osmidigare variant men med ställbart fotstöd så att jag kan ha benet i högläge när jag sitter, sådant fanns inte till active rullstolen.

Just nu känns tre månader som en lång tid. När jag får ta bort ställningen har det gått nästan två år sedan olyckan. Två år av smärta, lidande, bakslag och kämpande. Inte bara för mig utan också för de i min omgivning. Jag tänker ofta på att det kunde varit så mycket värre men ibland är det en klen tröst. Men jag är så oändligt tacksam varje dag när jag ser Hannah springa omkring för att hon klarade sig helt oskadd. För henne är det helt naturligt att mamma har ont i benen, behöver kryckor när hon går och ibland rullstol. Det som är svårare för människor runt omkring att förstå är nog vad det gör med en som människa när något sånt här händer. Vilken påfrestning det innebär för hela familjen, sorgen över att inte kunna vara den aktiva och närvarande mamman som jag vill vara, känslan av att tappa kontrollen över sitt liv och inte kunna planera framtiden. Jag försöker att inte fundera så mycket över hur livet hade sett ut om det inte hänt, men ibland är det svårt. Samtidigt har jag så mycket att vara tacksam över, en underbar sambo, en fantastisk glädjespridare till dotter (vad skulle jag tagit mig till utan henne- hon får en att inse att det finns inget annat alternativ än att fortsätta kämpa, hon har ju ingen annan mamma), min härliga familj och vänner. Jag känner också tacksamhet över livet, att vi faktiskt överlevde och att jag får möjlighet att finnas här på jorden ett tag till. Olyckan blev en tydlig påminnelse om hur skört livet är och hur omständigheter kan vara väldigt avgörande för hur livet ter sig.
/Lisbeth

Opererad och saknad

Skönt att vara hemma igen från sjukhuset. Jag lades in i måndags kväll och opererades sedan på tisdags förmiddagen. Operationen gick bra och jag har nu fått en extern fixation (utvändig ställning på benet). Jag var uppe på avdelningen igen vid 7 tiden på kvällen. Jag var väldigt trött så efter att ha ringt ett par samtal, hem och till mamsen, somnade jag. Läkaren hade satt en blokad i benet där jag fick smärtlindring var fjärde timme så till en början hade jag inte ont och foten var helt bortdomnad. Tanken var från början att jag skulle fått åka hem på torsdagen men då jag fick mer ont under andra dygnet efter operationen fick jag stanna kvar till fredagen då blokaden bytts ut mot smärtlindring i tablettform.

Jag fick ligga på en enkelsal och pga det blodiga förbandet (som man ogärna ville byta och lägga om på nytt) och infektionsrisken fick jag bara vara på rummet. Det fanns ingen TV på rummet och jag hade inte tagit med så mycket att läsa så det blev ganska långtråkigt att sitta/ligga på sängen och stirra i taket och bara se de där fyra väggarna. Mobilräkningen för de här dagarna blir nog inte nådig...På onsdagen fick jag inga besök så då kändes det riktigt ensamt och trist. Jag försökte övertala Bengt men han var inte så sugen på att åka till sjukhuset. På kvällen pratade jag med Hannah i telefon. Hon undrade massor:
- "Var e du mamma?"
- "Vad heter doktorn och var är han?" och
- "Har du ont i benet?"

När vi pratat ett stund sa hon "jag saknar dig mamma" och blev helt hysterisk och grät och skrek:
-"Du måste komma hem till mitt hus mamma", "du måste sova i din säng" och "du måste komma NU". Själv blev jag jätteledsen när jag hörde hur upprörd hon var och började gråta i telefonen. Då blev det ännu värre och hon sa "Du gråter mamma", "du måste komma min hus NU". Till slut fick Bengt ta ifrån henne telefonen och det gjorde verkligen ont i mitt modershjärta att höra henne så ledsen. Som tur var lugnade hon sedan ner sig och somnade lugnt.

På torsdagen var mamma och hälsade på på förmiddagen och sen kom Thomas, Jennie, Lii och lilla Meijsingen förbi efter att Thomas slutat jobbet. Bengt hade skickat med Hannahs DVD med mamma så på kvällen kunde jag fördriva tiden med att kolla på film. Mamma hade också med sig fika och lite att läsa och Jennie och Lii hade bakat bullar.

Igår fick jag som sagt komma hem. Hannah blev jätteglad men bekymrad över ställningen på benet. Jag har haft ont både igår och idag men det har i alla fall varit uthärdligt. På måndag ska jag träffa läkaren och gå i genom hur det ska gå till när jag ska skruva på den under 2,5 vecka. Ställningen ska sedan sitta i tremånader så förhoppningsvis blir väl det en härlig julklapp att bli av med den till jul!

Idag har det varit en lugn lördag. Jag har varit tvungen att vila en hel del pga smärtan och vi har tagit det lugnt. Hannah har lekt med grannflickorna Isabelle, Inez och Olivia i lekstugan, gungat och busat i trädgården. Det har varit riktigt kanon väder idag -en fantastisk september lördag med solsken.

/Lisbeth

Höststädning i trädgården, picknick och sista grillningen

Ja nu är det onekligen höst för nu börjar löven på träden att skifta färg. I går var jag och Hannah hos mormor och hjälpte henne med höststädning i trädgården. Thomas, Jennie, Lii och Meija var också där. Lii och Hannah hjälpte mormor/farmor att plocka äpplen och sedan gjorde jag och Jennie en paj av dem medan de andra var ute och röjde i trädgården. Sedan åt vi middag och tjejerna sov en stund. På eftermiddagen gick vi ut allihop och hjälptes åt med det som var kvar. Hannah och Lii hade jätteroligt, tänk vad man kan ha skoj med en ogräs-hink när man är 2 år! Man kan ju ha den på huvudet, sitta på den, brottas så man trilla av den.... o.s.v.

När vi var klara hade mormors småhjälpredor bestämt att vi skulle gå på "Nick-nick" (picknick)i lekparken. De åkte rutschkana, gungade och åt festis och bulle på en filt på gräset. Efter en hel dag med lek och bus avslutade kusinerna med ett bad med massor av skum i mormors badkar. Väldigt populärt! Efter att ha ätit kvällsmat tillsammans var de så trötta båda två att Lii t.o.m sa att "nu vill jag åka hem". Är ganska säker på att hon somnade i bilen innan hon hunnit dit.

Inspirerad av gårdagen tog jag mig idag an att höststäda här i vår trädgård med. Eftersom jag ska opereras imorgon och sedan få gå med öppna sår och en ställning på benet i ca 3 månader så kände jag att om det ska bli gjort så är det bäst att göra det nu. Så nu är landen rensade från ogräs och en del av växterna nedklippta. Gräset lär väl behöva klippas några gånger till och utemöblerna ska in men annars är det nog avslutat för säsongen. Känns lite sorgligt att sommaren är över men ändå skönt att få krypa in inomhus och mysa istället. Så här års är man inte så sugen på trädgårdsarbete längre, det blir ju både mörkare och kallare. Bengt är ju hemma nu också och är sjukskriven så till lunch passade vi på att grilla, troligtvis sista gången för säsongen. Nu ska jag gå ut och njuta av solskenet och röja lite till innan det är dags att hämta Hannah på dagis och sedan åka till sjukhuset. Ska bli inlagd ikväll och sedan opereras imorgon. Hoppas ni håller tummarna för mig då, lite nervös börjar jag allt bli. Återkommer med bloggandet när jag kommit hem från sjukhuset. Ha det gott!
/Lisbeth

En tur till torget och smaskig äppelpaj

En höstkrans att hänga på dörren, strumpor, lördagsgodis och en målarbok till Hannah, några krukor och en blus till mig var lite av det vi hittade när vi var på torget idag jag och Hannah tillsammans med Magdalena och Kristina. Det var soligt härligt höstväder och så här i skördetid fanns det massor av blommor i alla olika färger, svamp, frukt och grönsaker i de välfyllda stånden. Efter att ha gått över det vi ville titta på på torget fikade vi på det välbesökta caféet i Pingstkyrkan precis intill. Vi satt sedan och pratade en stund medan Hannah lekte i lekhörnan.
Väntar på att ge oss iväg till torget.

På eftermiddagen var vi bjudna ner till Villa Lübeck på äppelpaj med vaniljsås och för att spela en omgång kubb. Det fina höstvädret hade dock ändrats till en kallare och blåsigare variant så planen på att sitta ute och att spela kubb byttes istället mot att äta inomhus istället. Pajen var mycket god. Tack Magdalena och Margareta! Bengt var hemma för han mådde inte bra men Ankie, Samuel och lilla Tyra var också där och småtjejerna busade för fullt. Senare när solen tittade fram var vi ute i trädgården en stund och tjejerna provsmakade päron från Magdalenas eget träd.
/Lisbeth

En underbar skatt och usel mat

Idag var Hannah på dagis på förmiddagen och jag hämtade henne vid 13-tiden. Sen sov hon middag och lekte lite ute med pappa medan jag lagade mat. Testade ett nytt recept på färsbiffar och grönsakspuré gjord på blomkål, broccoli och creme fraiche men det var inte särskilt uppskattat. Bengt sa att han inte var hungrig (?) och Hannah vägrade äta mer än ett par skedar. Tacksamt när man stått och lagat mat! Jag tyckte inte att det var nåt större fel på maten. Bengt erkände senare att det var grönsakerna som avskräckte och kokade på kvällen pasta istället som han åt till biffarna. Hannah ville ha frukt istället för att äta middag men det blev det inget med.

På eftermiddagen tittade vi ner till mamma en sväng och träffade också mina bröder. När vi först kom dit och Bengt släppte av oss för att åka till apoteket blev Hannah helt hysterisk "Min pappa, min pappa" grät hon och ropade också på mig när mormor bar in henne. Stackarn, hon trodde nog att vi skulle åka ifrån henne den här helgen också men hon lugnade sig snart. Efter att mormor erbjudit lite att äta (man blir väldigt hungrig om man inte äter nån middag) var humöret snart på topp igen. Hannah fick en skattkista av mormor som min farfar snickrat till Toffe när han var liten. Det var väldigt spännande. Hon fyllde den med en skatt av halsband av plastpärlor som mamma samlat på sig genom åren (det blir några stycken när man har sex barn som alla gått på barntimmar och lekis och trätt pärlor). På hemvägen svängde vi också förbi på Kyrkvägen och pratade med farfar. Hannah tittade på fiskarna i hans damm och fick lite fler "skatter" att fylla kistan med.

Ikväll har Henke varit här en sväng. Det var ett tag sen vi sågs så vi satt och pratade en stund och sedan tittade vi på Idol på TV. Nu ska jag sova en stund för imorgon ska jag och Hannah upp och iväg tidigt fast det är lördag. Vi ska gå på Västratorget tillsammans med Magdalena och Kristina. Det ska bli kul!
/Lisbeth

Ett sms kan kosta dig massor

En kompis undrade om jag sett den här videon på Aftonbladets hemsida. Tyckte den påminde om det som hände oss. Enligt polisen så blev föraren som körde på oss inte sjuk och var inte påverkad. Deras förklaring var att hon antingen somnade vid ratten eller höll på med något annat samtidigt som hon körde. Vi lär aldrig få svaret på vad som egentligen hände, men enligt några som kände föraren höll hon på att sms:a. Hoppas att alla som ser den här får sig en tankeställare och låter mobilen vara när de kör bil. OBS! otäcka bilder.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5733188.ab

Var försiktig i trafiken, kör lugnt!

/Lisbeth

En duktig och glad dagistjej

Igår var vi på det första utvecklingssamtalet med Hannah. Eller rättare sagt jag och Bengt var för Hannah sov middag på dagis medan vi pratade med fröken. Allt var jätte bra, de tyckte liksom vi att inskolningen fungerat bra och det märks att Hannah trivs. Hon har kommit in jätte bra i rutinerna och är alltid med någonstans och leker med barnen även om hon inte hittat någon riktig bästis bland lekkompisarna på dagis ännu. Hennes humör och att hon ibland har ganska kort tålamod är inte något de märkt av ännu, mer än att hon kan bli lite "svart" i blicken ibland när det inte går som hon vill. Men det kommer väl... De tycker liksom vi att hon är en väldigt go och smidig tjej att ha att göra med. Fröken sa att hon sköter sig i alla fall mycket bra när hon är borta så det trotsiga visar väl sig mest här hemma. Det är aldrig något problem att lämna henne på dagis och det är ju skönt. En extra kram eller puss och sen vinkar hon glatt i fönstret när man går. Vissa dagar så börjar hon gråta lite när hon får syn på en när man kommer för att hämta henne. Det är som att då kommer hon på att man varit borta och att hon saknat oss. Men då håller man bara om henne en liten stund och sen är det full rulle igen.
Nu ska jag iväg och träna på Rehab. Ha en bra dag!
/Lisbeth

Veckomatlista och mysiga sagostunder

Idag har jag varit duktig och planerat matsedeln för den kommande veckan. Jag är så trött på att stå där och stirra in i ett halvtomt kylskåp och vad man än tänker sig att laga så saknas det alltid något. Så nu tog jag tag i saken, surfade efter lite nya recept och varvat med några gamla favoriter satte jag ihop veckans meny. Bengt hjälpte mig sedan med handlingen och vips känns det mycket roligare och mer inspirerande att laga mat nu när kylen är välfylld. Att laga mat är ju i självaverket ganska roligt men inhandlingen och planeringen är mindre kul. Vi har funderat på att testa familyfood men det får väl bli sen efter operationen. I eftermiddag ska här lagas Kycklingsaltimbocca med tomatsås serverad med pasta. Nytt recept för min del så vi får väl se hur det smakar!

När jag ändå var framme i samhället passade jag på att titta in på Bok och present affären. Där hittade jag några söta böcker till Hannah på rea. Två söta böcker om att säga förlåt, snälla och tack (kanske passar en trotsig 2,5 åring?). Hannah är i och försig ganska duktig på det där men jag tror hon kommer gilla dem. Köpte också ett ex av min favoritbok när jag var liten: Lotta på bråkmakargatan lär sig cykla. Den lär visst mamma vara rätt trött på efter att ha läst den många gånger för mig. Med boken följde också en DVD och en CD som Hannah kan lyssna på när hon blir större. Just nu är det annars sagor om prinsessor och troll som lilla damen efterfrågar. Innan har hon inte riktigt haft tid och sitta still och lyssna när vi läser för henne men nu tycker hon det är mysigt att krypa upp i mammas säng och ligga där och mysa och läsa en bok innan läggdags. Hon försöker också med: -"Du läsa en till saga" för att hon ska slippa lägga sig. Det är inte utan att mamma också ser framemot de där mysstunderna med gos och bokläsning.

Nu ska jag ta tag i tvättstugan innan det är dags att rulla bort och hämta lillan på dagis. Ha det gott!
/Lisbeth

Avkoppling och värmande ord från den lilla

Helgen har varit härlig och avkopplande. Vi checkade in på Säröhus vid fem-tiden i fredags och började med att installera oss på rummet och fräscha till oss innan det var dags att äta en god trerätters middag i den vackra matsalen med utsikt över havet. Middagen bestod av blomkålssoppa med pilgrimsmussla och palsternackpuré till förrätt. Huvudrätten var strutsfilé, stallbackspotatis och sås. Till efterrätt serverades en vaniljpannacotta med hallonsås. Vi var inte så övertygade när vi först såg menyn men blev glatt överraskade. Efter middagen gick vi upp till rummet och bytte om till badkläder, satte på oss morgonrockarna och tofflorna man får låna och gick ner till spa-anläggningen. Vi var nästan ensamma där, bara ett par till hade tagit sig ett bad. På relaxavdelningen kan man testa ångbastu, bubbelbad med olika arombad, glida ned i den 37° grader varma källan och flyta under kristallkronan och stjärnhimlen, njut av tystnaden och lugn musik. Man har också fri tillgång till juice och frukt. Härligt avslappnade efter badet somnade vi sedan tidigt.

Lördagen började med en härlig sovmorgon och sedan frukostbuffe. Efter att ha vilat en stund på rummet efter frukost gav vi oss iväg för att införskaffa lite lunch som vi sedan åt ute på innergården på Säröhus. Där har de en trevlig trädgård med bland annat en ro givande damm med fiskar. På fredagen när vi åkte ner regnade det men på lördagen var det soligt. Efter lunchen satt vi i salongen och läste innan vi gick ner till relaxen och badade. I duscharna i omklädningsrummet har man tillgång till olika scrub, krämer, ansiktsmasker o.s.v. så man kan passa på att pyssla om sig själv lite. På kvällen åt vi middag som bestod av en lax och rom tallrik till förätt och lamm ytterfilé med rosmarinsky och någon slags ugnspotatis till huvudrätt. Efterrätten var en passionsfruktsparfait med jordgubbssås. Det var en väldigt duktig kock även om inte köttet var riktigt i min smak. På kvällen tog vi ett dop i den varma källan igen innan vi gick tillbaka till vårt rum.

Efter att ha avnjutit söndagens frukostbuffé checkade vi ut och sedan åkte vi en liten bit till Särö Västanskog, ett naturreservat i närheten och tog en härlig förmiddagspromenad i solskenet och njöt av havsluften, naturen och tittade på de fantastiskt stora och pampiga villorna som ligger utmed strandpromenaden. Nöjda med helgen styrde vi sedan kosan hemåt och till vår lilla goa tjej som tillbringat helgen hos sin mormor. Det hade gått jättebra, hon hade frågat efter mamma och pappa några gånger men inte varit ledsen. Många kramar blev det i alla fall när vi kom hem. Det var härligt att åka iväg på tu man hand men jag har saknat min lilla älskling! Tusen tack för hjälpen mamma!

Idag var det tillbaka till vardagen igen. På morgonen körde jag Hannah i rullstolen till dagis. Det är härligt att kunna göra det och få den där lilla pratstunden på väg dit. Idag sa hon:
-"Jag saknar dej när ja e på dagis mamma". Det värmde verkligen när hon sa det. Det var inte så att hon inte ville gå dit utan hon kom bara på det att när jag är där är inte du där och då saknar jag dig. Det är aldrig nåt problem att lämna henne men ibland börjar hon gråta när jag kommer och hämtar henne och kastar sig i famnen på mig. Min lilla stumpa!

När jag lämnat Hannah var det bara att åka hem och packa träningskläderna för då skulle jag åka till Rehab och träna. När jag åkte hem därifrån blev jag av släppt vid dagis, var inne och hämtade Hannah och sedan åkte vi hem. Sen var det dags att komma på vad det skulle bli till middag och sedan göra Hannah klar för kvällen efter att hon och Isabelle lekt en stund. Hannah somnade vid halvåtta och då var jag helt slut med så jag hade kunnat somna jag med. Bäst att ladda för morgondagen och sova en blund, klockan närmar sig 22.30. Sov gott!
/Lisbeth

Om att ladda batterierna och Hannahs kusin-abstinens

Äntligen fredag! Nu känns det verkligen som om hösten är här, regn och rusk och bara 12 grader. Skönt att vi ska tillbringa det mesta av helgen inomhus. Vi får sitta i den 37-gradiga poolen på Särö och njuta av värmen, koppla av och se höstrusket utanför.

Hannah ska vara på dagis på förmiddagen idag och sedan ska hon vara hos mormor i helgen. Hon pratade hela kvällen igår om att de ska åka och hälsa på kusinerna. "-Jag åka till min Lii" tjatade hon och jag ångrade att jag nämnt det precis innan hon skulle lägga sig. Mormor tittade upp en sväng hit efter att hon varit på scouterna, så när hon försäkrat Hannah om att hon visst skulle få sova hos henne och att de ska åka till Lii och Meija på lördag somnade hon till slut gott i sin säng. Bilden på kusinerna är tagen förra sommaren.

Hannah ser verkligen framemot att vara hos mormor, frågan är bara hur hennes mamma ska klara sig utan sin lilla "sessa"? Jag får helt enkelt se till att rå om min älskling i helgen, han behöver få komma iväg och vila upp sig och koppla av ett tag. Kanske är vi två om det. Hoppas ni också får en bra helg!

/Kram Lisbeth

Grattis till världens bästa pappa och sambo

Idag fyller Hannahs pappa och min älskade sambo år. Hannah och jag gratulerade honom imorse med frukost på sängen och sång,"ja latå leva" som Hannah säger. GRATTIS BENGT!

Eftersom det är tisdag skulle Hannah iväg till dagis och jag till skolan. Bengt har inte kännt sig riktigt bra så han var hemma idag. På eftermiddagen kom Bengts föräldrar förbi en snabb sväng för att gratulera honom. Han fick ett bidrag till Säröhus-vistelsen. Det ska bli jätte härligt, på fredag åker vi dit. Idag var sista dagen på skolan på ett tag så nu får jag några dagar att vila upp mig och ladda inför den kommande operationen. Det känns skönt, det har varit mycket med arbetsträning på skolan, träning på Rehab, orka med vardagen här hemma och ladda inför det nya ingreppet.
/Lisbeth

Hösttankar och lördagsgodis

Näst sista dagen i augusti och man känner på något vis att hösten närmar sig, t.o.m på bloggen här. Jag ändrade lite grann på layouten igår, så nu har höstlöven smygit sig in här även om de tack och lov inte är så många ute ännu. Bilderna är från en härlig höstdag förra året.

Ja, det känns som det är på väg att bli höst nu när jobb, dagis och träning dragit i gång igen. Ett annat tecken på det är väl det faktum att Bengt var hemma från jobbet i fredags för att han fått nån form av influensa (inte svininfluensan dock). Han hade känt sig hängig i flera dagar med halsont, huvudvärk och yrsel men nu verkar det bättre. Eftersom inte Bengt var bra så var jag hemma och tog hand om Hannah i fredags. På eftermiddagen hade jag bokat tid för klippning åt henne. (Annars har vi ju vår favorit-frisör men den här gången fick det bli en drop-in tid här i Habo). Hannah hade klart och tydligt deklarerat innan att hon vill ha sådant där långt "Prinsesshår". När hon talade om det sa jag att "- då kan man ju inte skrika varje morgon när man ska kamma håret". "Näe, svarade hon, jag ska inte göra det mer". Och tro det eller ej men sen den dagen har hon inte skrikit när jag kammar henne för hon vill ju ha "sånt där långt prinsesshår som Isabelle har". Tänk att hon är så medveten fast hon bara är 2,5 år. Nå ja eftersom Hannah höll sitt löfte var ju mamma tvungen att hålla sitt så det blev bara luggen och de slitna topparna som blev klippta. Hon blev så nöjd och fin! Efteråt hade vi tänkt att låna lite roliga barnböcker på biblioteket men de tycker inte det är höst för de kör fortfarande med sommaröppettider och då har de inte öppet på fredagar.

Igår blev det en riktigt lång slappar-förmiddag. Efter att ha röjt och plockat iordning på en del här hemma var det dags att äta lunch. På eftermiddagen lekte Hannah och Isabelle. Isabelle och hennes mamma skulle gå fram till affären och köpa lördagsgodis och kom och frågade om Hannah fick följa med dem. Vi har inte gett Hannah något lördagsgodis direkt innan men hon har ju sett att Isabelle får en egen påse så hon ville gärna följa med. "-Ni får inte följa me, ni stanna här då" sa hon till mig och Bengt, det var tydligen väldigt spännande att få följa med själv. Hon fick en liten peng i sin plånbok och la den i Pippi -ryggsäcken och med den på ryggen vandrade de iväg. Tillbaka kom två väldigt trötta men nöjda tjejer med varsin liten påse. Hannah hade fått betala själv i affären och lämnat fram pengarna. Att få några pengar tillbaka var inte så intressant nu hade hon ju fått sin lördagsgodispåse... På kvällen när vi läste saga åt hon några bitar och sen fick hon ett riktigt sockerrus, blev full med hopp, skutt och bus och det tog långt tid innan hon kommit ner i varv och hade somnat. Godiset ska nog inte förtäras precis innan läggdags... Den vetskapen har nu mamma och pappa fått i alla fall.

Igår bokade vi äntligen en helg på Säröhus (se www.sarohus.se) Vi pratade om det redan i våras men det har inte blivit av. Vi var där i november förra året och nu ska vi åka dit på fredag. Det ska bli så härligt att åka iväg på tu man hand, bara umgås, bada i den 37 gradiga poolen, njuta av lugnet och äta gott. Det känns som vi behöver det efter allt som varit och för att ladda inför den kommande operationen och en lång höst. Hannah ska sova över hos mormor nästa helg och hon ska också vara hundvakt. Det ska bli härligt!

/Lisbeth

Både hit och dit

Idag har det varit mycket. Det började med fotografering till skolkatalogen på morgonen så jag åkte till skolan så att jag var där till klockan åtta. Sedan skulle jag åka till sjukhuset för att ta prover inför operationen men eftersom Beställningscentralen inte gick med på att hämta mig på arbetsplatsen och köra mig till Ryhov, var jag tvungen att åka hem till hemadressen först för att där bli upphämtad av en annan bil (10 min senare) som kunde köra mig intill stan och till sjukhuset. Jag diskuterade med dem i säkert 20 min när jag beställde men det gick inte få dem att hämta mig i Mullsjö eftersom det ena var en färdtjänstresa och det andra en sjukresa så istället bokades två bilar. Varför göra det enkelt när man kan krångla till det? Suck.

Efter provtagningen som var avklarad vid 10.30 var jag tvungen att äta eftersom jag inte ätit något på morgonen då jag var tvungen att vara fastande när jag skulle ta proverna. På eftermiddagen tränade jag på Rehab och hade tid hos läkaren där. På vägen hem därifrån blev vi stående i bilkö på 195:an i över en timme p.g.a vägarbete. Tur att jag hade så trevligt sällskap i bussen idag och att det var en sådan trevlig färdtjänst -chaufför. Jag hade trott att jag skulle hinna hem och vila en stund innan men p.g.a förseningen släppte chauffören av mig vid dagis så att jag bara kom ett par minuter försent till föräldramötet där som började halv sex. Efter informationen där rullade jag hem för att stoppa lilla prinsessan i säng. Det var en riktigt ljummen och härlig augustikväll i kväll. Efter att ha läst godnattsaga för Hannah försökte jag få henne i säng men hon hade mycket energi kvar i kroppen så det tog ett tag. Hon försöker komma på massa anledningar att få gå upp en gång till nu för tiden (måste dricka, kissa o.s.v), allt för att slippa sova. Men till slut somnade hon i alla fall. Tur att jag hann med att vila en stund mitt på dagen på Rehab så att jag orkade med hela dagen. Nu har jag ätit kvällsmat och sett på TV en stund så nu kallar sängen på mig för imorgon är det arbetsträning som gäller. Ha det gott!

/Lisbeth

Sommarland, svamp och saknad

Söndagens utflykt till Skara Sommarland blev väldigt lyckad - Hannah och Lii hade jätteroligt. De åkte karusell, lekte i lekparken, tittade på vattenshow, hoppade studsmatta, testade hinderbanan, åkte roddbåt, bil, tåg och mycket mer. Hannah t.o.m badade och åkte vattenrutschbana i vattenlandet - hon som inte brukar vara så förtjust i att bada! Vädret var växlande- både sol och moln men det var ganska varmt och det kom bara några droppar regn. Det blev en heldag och vi var inte hemma förrän sent på kvällen. Bengt var hemma och vilade så det var jag, mamma, Daniel, Hannah, Lii, Jennie, Thomas och Meija som var iväg.

I måndags hade vi Team-möte på Rehab-medicin. Det kändes som om de förstod att det är mycket nu med den kommande operationen, träning, arbetsträning i skolan och att samtidigt orka med det som ska göras hemma och att vara mamma. De lovade att stötta mig och ta diskussionen med handläggaren på försäkringskassan. Resten av dagen tränade jag på Rehab.

När jag kom hem i måndags slängde jag ihop en ungsomelett med kantarell-stuvning. Mammas arbetskamrat hade hittat så mycket kantareller vid sin sommarstuga att hon gav bort påsvis med svamp till sina kollegor. Mamma hade fått mycket så hon gav bort en del till mig. Mums! Jag tänker på när vi var små och åkte ut till Somneryd med mamma och pappa för att leta svamp. Det var jättemysigt! Jag kan fortfarande känna skogsdoften och se den där stigen framför mig. Känslan av att gå där i gummistövlar, känna hur solstrålarna värmde, se den mjuka mossan, granarna och blåbärsriset, höra tystnaden och andas in den klara luften. Pappa hade riktiga "svampögon" och hittade oftast kantarellerna först. Han pekade och så fick vi plocka. Åh, jag längtar dit! Jag saknar att kunna gå så där i skogen och jag saknar min pappa.

I går och idag har jag varit på skolan och arbetstränat. Det känns bra även om jag känner att jag blir väldigt trött. På förmiddagen idag var jag och klippte mig, fick tag i en drop-in tid. Imorgon ska vi nämligen förevigas- fotograferas till skolkatalogen. Bäst att jag sover min skönhetssömn (tror inte det hjälper men försöka kanske duger). Sov gott!
/Lisbeth

Skratt och gråt i Rosariet

Det har varit en tuff vecka med arbetsträning och träning på Rehab så när fredagen kom var jag helt slut. I fredags eftermidddag-kväll orkade jag inte med något och i går vilade jag hela förmiddagen. På eftermiddagen åkte jag, mamma och Hannah en sväng till Kroatorpet i Huskvarna och fikade. Fin utsikt och väldigt god fika. På vägen hem besökte vi Rosariet i Jönköping och tittade på blommor och en damm med fiskar och sköldpaddor. Det tyckte Hannah var spännande. Plötsligt när vi gick där bland rosor och dalior och tittade fick hon för sig att dra iväg på egen hand. Hon försvann bland buskarna på en sekund och sprang i väg längs de labyrint-liknande gångarna och lyssnade inte alls när vi sa åt henne att stanna. Fy vad rädd jag blev. Gångarna leder ju rakt ut mot vägen upp mot Rosenlund och där är mycket trafik. Mormor satte av för att få fatt på henne och då tyckte hon det var ännu roligare att bli jagad. Hon lyssnade inte alls utan ibland såg man bara hennes små tofsar flimra förbi. Jättekul tyckte hon och buset lyste i ögonen. Mamma fick fatt i henne och när hon såg hur arg och ledsen jag var blev hon lite tagen. I den situationen känner man sig väldigt begränsad i rullstolen. Jag tror dock att hon förstod allvaret och att hon inte gör om det. Bengt var hemma och vilade för han har inte känt sig riktigt pigg. Han var hemma från jobbet i fredags och Hannah var inte på dagis. Hon var lite gnällig på morgonen så vi trodde att hon kanske var på väg att bli sjuk men det blev inte något av det mer än lite förkylning och det hör väl nästan till nu när skolorna drar i gång efter semestern och hösten närmar sig. Usch hemska tanke! Vart tog sommaren vägen? Idag tänker vi dock trotsa den tanken att hösten är i antågande och hoppas på härligt sommarväder när vi besöker Skara Sommarland. Full rapport därifrån kommer senare! Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Trött men nöjd

Nu är jag hemma igen efter att ha varit på skolan på förmiddagen och arbetstränat. Jag är helt slut! Men det är väldigt roligt att träffa alla kollegor igen och känna på att jobba. Imorgon drar det i gång på allvar- då börjar eleverna skolan igen efter sommarlovet. Första dagen kommer jag dock inte vara med för då ska jag till Rehab och träna. Nu ska jag vila mig en stund innan det är dags att hämta Hannah på dagis.
/Lisbeth

Bland riddare och prinsessor

Så närmar sig veckan sitt slut. I torsdags var jag som vanligt och tränade på Rehab. Förmiddagen i fredags ägnades åt en föreläsning på HLK om betygsättning och bedömning som vi skulle gå på genom jobbet. Efteråt gick vi i arbetslaget ner till piren och åt tillsammans. Vädret var jättehärligt och maten smakade bra. På kvällen var vi bjudna på grillparty hos grannarna (något som Bengt berättade en halvtimme innan det skulle börja fast han vetat det ett tag). Jag var tvungen att vila mig lite grann innan vi gick dit för att orka med. Det var en trevlig kväll även om jag och Hannah inte stannade uppe så sent.

Igår åkte vi tillsammans med mamma och Toffe till Tonerspelen på Visingsö. Vi hade tur med vädret och Hannah tyckte det var väldigt spännande att åka båt och besöka den medeltida marknaden. Där köpte vi henne en underbar handsydd prinsessklänning, hon red på en ponny, testade på att vara riddare, bakade bröd m.m. Det var mysigt att gå där bland marknadsstånden, hästar, riddare och andra klädda i medeltida- kläder. Vi har aldrig varit där förrut men det var värt ett besök.
Vi var också uppe och tittade på Visingsborg men den är tyvärr avstängd så nu för tiden så man får inte längre gå in inuti borgen och titta. Efter att ha ätit på en restaurang nere vid hamnen tog vi färjan tillbaka till Gränna. Hannah var trött efter dagens alla intryck och det blåste ganska bra så vågorna vaggade henne till sömns- på den korta biten hann hon somna i mormors famn. I Gränna tog vi en tur till polkagrisfabriken innan vi åkte tillbaka hem.

Idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Efter en heldag som igår är jag helt slut. Imorgon ska jag till jobbet och på tisdag drar skolan i gång på allvar- då börjar eleverna också. Bäst att sova en stund så att jag orkar med morgondagen. Sov gott!
/Lisbeth

Både bra och dåligt

Sammanfattning av den här dagen:

+ Positivt

Att träffa gamla f.d kollegor i från Sandems skola på gemensam föreläsningsdag om stress

Att tillbringa en trevlig eftermiddag tillsammans med mitt nya arbetslag

Goda Vätter-kräftor med tillbehör och kaffe som förtärdes i trevligt sällskap med kollegorna
hemma hos mig

Att kunna åka iväg själv med Hannah till dagis och prata en stund med personalen.

Att Hannah trivs på förskolan och det fungerar bra


- Negativt

Var helt färdig efter förmiddagens föreläsning

Att jag inte orkar fast jag så gärna vill, har svårt att sätta gränsen för mig själv

Vädret (Planen var att vi skulle ätit kräftor i hamnen i Baskarp men det ösregnade)

Oron inför hur jag ska orka med arbetsträning, rehabilitering och vardagen
som småbarnsförälder

/Lisbeth

Det som gör mest ont...

Det som gör mest ont är inte att leva med smärtan i benen utan att acceptera att hela livet förändras på några sekunder och det att en del människor faktiskt inte förstår eller vill förstå hur det är - hur mycket man får kämpa. Förstå hur det är att från den ena dagen till den andra gå från att vara fullt frisk och ifarten och klara sig själv, till att bli helt beroende av andras hjälp, inte kunna och orka det man kunnat förrut. Att de inte kan förstå hur man brottas med tankarna på det som hänt och skräcken för att det skulle kunna hända igen. Några sekunders ouppmärksamhet från en annan människa gör att jag tappar kontrollen över mitt liv (om man nu kan ha kontroll - i alla fall intalar man ju sig det). I över 1,5 år har jag kämpat för att ta mig tillbaka till där jag var före olyckan utan att lyckas och kanske kommer jag aldrig dithän. Att acceptera att det är så här mitt liv ser ut nu, det är det som gör mest ont och det som är svårast.
/Lisbeth

Sista semesterdagen!

Så var det söndag och sista dagen på semestern, imorgon börjar vardagen igen. Hannah ska till dagis, Bengt ska till jobbet och jag ska iväg och träna på rehab. Tänk vad fyra veckor går fort!

Besöket på "öa" i onsdags var jättemysigt. Vi tittade runt lite i hamnen i Gränna och åt mat på en trevlig restaurang intill piren innan vi åkte över till Visingsö. Vädret var kanon. När vi satt på uteserveringen vid lagunen och åt kändes det nästan som om man var utomlands. På Visingsö tittade vi runt lite i hamnen och vid borgruinen innan vi gick till Piri Piri, en restaurang strax intill hamnen, för att höra Martin och Daniel spela och sjunga. Under kvällen blev det sedan räkfrossa. Spelningen var mycket uppskattad och de fick ett gig där nästa vecka också. Kvällen var alldeles ljummen och vid 22.30 gick sista färjan tillbaka så då åkte vi hemåt, nöjda och belåtna.

I torsdag var jag helt slut efter Visingsö-besöket (jag är ju ingen kvällsmänniska nu för tiden, har väl aldrig varit ), så på förmiddagen försökte jag ta det lugnt och vila. På eftermiddagen hade jag ett avstämningsmöte med försäkringskassan, arbetsgivaren och personal från Rehab medicin inför det att jag ska börja arbetsträna. Återkommer mer till det senare.

I fredags var det sista dagen på Hannahs inskolning på dagis. Allt har gått jättebra och hon verkar verkligen trivas! På kvällen var vi hos mamma och firade hennes födelsedag. Grattis i efterskott mamsen! Vi grillade ute i trädgården och umgicks med mamma, alla bröderna med familj och farfar. Det var riktigt varmt och soligt så vi fick flytta borden till skuggan. Daniel lyckades med bedriften att fastna med fingret i örat på kaffemuggen så vi fick oss ett riktigt gott skratt.

Igår var Madde och Linnea här och hälsade på. Det var verkligen kul, det var så länge sen vi träffade dem nu. Hannah och Linnea badade i poolen och busade för fullt medan vi satt på altanen i solen och uppdaterade varann om det som hänt sen sist. Alltid lika trevligt att ses! På kvällen var Anneli och Jocke här och vi grillade. Vi satt ute på altanen och pratade och när det blev för kallt förflyttade vi oss in för en omgång Buzz. Det var väldigt trevligt! När de hade åkt skulle Bengt bara gå en sväng med hunden innan vi lade oss, men han fastnade på vägen på ett grillparty hos grannarna så jag vaknade till vid fyra på morgonen när han kom tillbaka från sin promenad! Jag somnade och hade ingen aning om att han varit borta så länge. Behöver det tilläggas att han är ganska seg och att det var jag som fick gå upp med lilla "sessan" idag när hon vaknade 06.20?

Nu sitter jag ute på altanen med datorn framför mig. Typiskt att det riktigt fina sommarvädret ska komma lagom till att semestern är slut. Hannah och Isabelle busar för fullt i poolen. Det gäller att njuta så länge det är så soligt och varmt!

/Kram Lisbeth

"Ta inte mitt dagis" och se upp för övergångsställen

Sitter just nu och har ätit lunch. Jag har varit på dagis och hämtat Hannah för en stund sedan. Idag var första dagen hon var själv på dagis. Inskolningen har gått jätte bra och Hannah verkar trivas på förskolan. Hon säger "du får inte ta mitt dagis" och "du får inte ta mina barnor" (barn) d.v.s lekkamrater. Var hon har fått den idén ifrån att vi skulle göra det vet jag inte. Hon säger likadant till andra att "du får inte ta min pappa" eller "du får inte ta min mamma". Vi var och hälsade på första gången i måndags på dagis, då var både jag och Bengt med. Hon verkar tycka det är väldigt spännande. Igår var jag där själv med henne, testade att spänna fast henne med en sele och ha henne sittande i mitt knä och skjutsa dit henne i rullstolen. Det fungerade bra och som tur är är det ju inte så långt och inte så backigt dit. Hon har redan hittat en kompis och idag när Bengt lämnade henne hade hon knappt tid att säga hej då utan skulle springa iväg och leka. Tänk att vår lilla tjej blivit så stor! Så stor att hon gick utan blöja igår (förutom när hon sov) och det blev inte en enda olycka.

Förutom inskolning så har början på den här veckan ägnats åt att fixa här hemma. Det finns ju alltid att göra. Gräs som måste klippas (inte min uppgift dock), garderober och land som ska rensas, tvätt som ska tvättas o.s.v. Efter att vi tapetserat om i hallen bestämde vi oss för att köpa en garderob dit eftersom vi har så dåligt med förvaring där. Den var ett IKEA köp så eftermiddagen igår ägnades åt att skruva. Men bra blev det och nu har vi plötsligt 100% mer förvaring där än innan. Jag har också sett till att rumstera om lite på Hannahs rum, flyttat om i garderob och byrå och flyttat på skänken i köket. Plötsligt blir det massor av grejer överallt när man börjar flytta om lite. Lite många projekt på en gång... Jag som egentligen bara vill ligga i hängmattan (om jag nu hade ägt en) men någon gång ska det ju göras.Vi får väl se hur mycket jag orkar och hur långt vi kommer.

I eftermiddag ska jag och mamma åka till Gränna. Där är det så mysigt och ett besök där hör ju sommaren till. På kvällen åker vi sedan över till Visingsö. En restaurang där Petra jobbar extra som ligger vid hamnen har s.k räkfrossa på onsdag kvällar och Martin och Daniel har en spelning där ikväll så jag ska dit och lyssna. Det ska bli kul, det var länge sedan jag hörde dem live. Jag ska dock akta mig för övergångsställen, sist jag skulle höra dem spela blev jag ju påkörd på vägen dit så jag hamnade på akuten istället och fick aldrig höra dem. Bengt är ju inget fan av räkor precis och det blir nog lite för sent för Hannah som ska till dagis imorgon med så de valde att stanna hemma istället.

I måndags ringde de från ortopedmottagningen, det hade tydligen blivit något fel för de hade bokat in mig på ett besök där då utan att meddela mig. Jag fick en ny tid på tisdag istället. Det blir spännande att se när operationen kan bli av. Nu ska jag vila en stund innan vi ger oss av till Gränna. Ha en bra dag!
/Kram Lisbeth

Att ta ställning till en ställning

Förra veckan (22/7) var jag på återbesök på sjukhuset. De röntgade både vänster höft, lårben, knä och fot samt höger fotled. Läkaren konstaterade sedan att jag inte fått upp tillräcklig rörlighet i vänster fot och att det troligen är inne i själva leden som smärtan nu sitter. Han trodde att en del av smärtan i höft och knä också kan bero på att jag inte kan belasta på hela foten. Jag fick därför en spruta med bedövning in i leden vilket förövrigt gjorde grymt ont och jag fick sedan vänta en stund för att den skulle verka. När jag sedan gick på foten gjorde det inte alls lika ont. Läkaren hade vid besöket sagt att om sprutan hade önskad effekt så vore det möjligt att göra en ny operation för att vinkla upp foten. Efter som den hade det fick jag ett brev där han föreslog en ny operation och att jag ska ta ställning till om jag vill genomgå den och om jag orkar med det nu. Jag har funderat mycket på det. Om jag väljer operation så kommer jag sedan att behöva ha en stålställning utan på benet i ca tre månader. Jag måste alltså ta ställning till om jag orkar med att gå med ställning på benet. Det känns som det kan bli väldigt jobbigt men vad är alternativet? Det går ju inte att gå på foten som det är nu och vad vinner jag på att vänta och göra ingreppet senare? Läkaren ville att jag skulle diskutera det med min sjukgymnast och min läkare på Rehab Medicin. Läkaren där undrade om jag orkade med att göra ingreppet nu och om jag inte istället ska satsa på att komma i gång med arbetsträningen. Jag vill absolut tillbaka till jobbet så snart som möjligt men jag känner att min första prioritering nu är att kunna komma i gång att gå och få en vardag här hemma som fungerar. Därför valde jag efter mycket övervägande att säga ja till en ny operation och önskade att få den avklarad så snart som möjligt. Jag har inte fått något besked om när det blir men jag hoppas att jag inte behöver vänta för länge och att jag gjort rätt val.
/Lisbeth

Semester på västkusten

Borta bra men hemma bäst, ja kanske stämmer det talesättet. Det är i varje fall jätteskönt att komma hem när man varit borta och jag har sovit så skönt i natt i min egen säng. Vi har varit på västkusten i lite mer än en vecka. Vi åkte ner till Askerön den 22:e då Bengts mormor fyllde 92 år. Bengt äger tillsammans med släkten en stuga där. På morgonen hade jag först varit på röntgen och återbesök på ortopeden (återkommer till det) och sedan kom Bengt och Hannah och hämtade mig på sjukhuset. Bilen var fullastad och när vi skulle packa in rullstolen också där på parkeringen var det någon som drog några haranger med väl valda ord. När vi äntligen fått in allt, var han (Bengt) ganska uppretad. Han backade ut bilen, missade att han glömt att stoppa in mina kryckor och backade helt enkelt över dem. Behöver det sägas att han inte vart på bättre humör efter detta. Jag vågade inte börja skratta eftersom det säkert inte skulle tas emot så väl, men när Bengt lämnat bilen för att gå in och få en ny krycka kunde jag inte hålla mig. Jag skrattade högt för mig själv och Hannah frågade oförstående: "- Vad gör du mamma?".
Det kändes som en scen hämtad ur "Sunes sommar" eller nåt liknande och om det var någon där på parkeringen som såg oss först trycka in allt i bilen och sedan backa över kryckorna så måste den personen fått sig ett gott skratt. Bengt kunde inte skratta åt det just då, men så här i efterhand tycker han med att det var ganska dråpligt. Det var ju tur att det hände utanför sjukhuset, då behöver det ju inte bli så krångligt att få fatt på en ny krycka.

Efter denna fadäs gav vi alltså oss iväg mot Askerön. Hannah somnade i bilen och sov gott hela vägen tills vi kom fram till Almö Livs där vi åt lite lunch innan vi gick in för att handla lite grann. På eftermiddagen var det sedan kalas för Anna-Märta i stugan på Askerön. Bengts föräldrar, hans syster med familj, hans kusin Sofia och hennes sambo Kalle var där, liksom en del vänner och bekanta till Anna-Märta. På kvällen stekte vi till färsk rödspättafilé som vi köpt på Almön och åt till färsk potatis tillsammans med Sofia och Kalle. Sedan spelade vi Buzz och Guitar Hero. Bengt hade tagit med playstation i fall det skulle bli dåligt väder.

På torsdagen var Hannah en stund hos farmor och farfar medan jag och Bengt åkte in till Stenungssund och handlade. På eftermiddagen kom Bengts mammas kusin Affi och hennes man Tobbe på besök med sin husbil. På kvällen åt vi tillsammans med Sofia, Kalle, Bengts mormor, och hans föräldrar i deras hus och umgicks med dem. Senare på kvällen vaknade Hannah och hade feber. Hon sov oroligt på natten och skrek att hon hade ont i magen när hon skulle kissa på pottan. Hon hade klagat på magont också tidigare på dagen men först när hon fick feber började vi misstänka att något inte var som det skulle.

På fredag morgonen försökte vi komma i kontakt med vårdcentralen i Stenungsund men de hade nåt fel på telefonerna så det gick inte att komma fram så vi fick åka dit istället. Vi fick träffa en läkare som konstaterade att Hannah hade uvi, på gränsen till njurbäckeninflammation, och han skrev ut pencillin. Hannah var varm och hängig, inte alls sig själv. Hon brukar inte vara gnällig men nu märktes det att hon inte mådde bra. Sofia och Kalle som seglat från Göteborg till Askerön tidigare i veckan begav sig hemåt igen på fredagen.

På dan på lördagen verkade Hannah lite bättre och vädret också så då var vi nere vid havet vid Fiskevik. Bengt badade men jag och Hannah tittade bara på. Hannah tyckte det var väldigt spännande att gå på stenarna vid bryggan och leka i sanden. Affi och Tobbe kom förbi och hjälpte till att fånga krabbor. Hannah hade jätteroligt men när vi tempade henne igen på kvällen hade febern stigit.

På söndagen kom Thomas, Jennie och barnen till Askerön. De skulle kommit tidigare i veckan men semesterprojektet "vedbod" hade inte hunnit bli klart och därför kom de senare.

På måndagen hade Hannah fortfarande feber så vi åkte med henne till vårdcentralen igen. Då visade det sig att de fått svar på proverna och att det inte alls var någon urinvägsinfektion! Hannah hade dock fortfarande feber och klagade på ont i magen. Läkaren tyckte därför att vi skulle åka till barnmottagningen i Trollhättan för att kolla upp henne. Efter att ha ätit lunch med Thomas, Jennie och barnen begav vi oss dit. Thomas följde med som chaufför eftersom Hannah hållit sin pappa vaken nästan hela natten och han var väldigt trött. På sjukhuset Näl blev vi istället hänvisade till akuten eftersom de stängde barnmottagningen vid fem så där satt vi i flera timmar innan vi fick åka hem. Det konstaterades att Hannah hade en halsinfektion orsakad av virus- så någon uvi var det alltså inte.

På tisdagen var det dåligt väder så på förmiddagen åkte jag, Thomas, Jennie och Meija till Göksäter (ett ,slags "mini-ullared") för att shoppa. Eftersom gå i affärer inte tillhör Bengts favorit-sysselsättningar var han lika glad för att slippa så han, Hannah och Lii var kvar ute i stugan. Några större fynd mer än ett dockhus till Hannah gjorde jag inte. Vi åkte sedan till Almön där vi åt lunch och sedan provianterade för de kommande dagarna.

Onsdags vädret var ganska ok så vi gick ner till Fiskevik där Thomas, Bengt, Jennie och barnen fiskade krabbor. Lii var jätteintresserad och väldigt nyfiken. Det slutade med att hon lutade sig för långt fram på bryggan så att hon trillade i och Jennie fick fiska upp henne. Det gick bra men Lii blev genomblöt och ganska chockad. Stackars liten! På kvällen var Thomas och Jennie barnvakt och jag och Bengt åkte iväg på tu man hand och åt ute. Vi åkte till Skärhamn för att äta på en favorit restaurang "Haddocks" men de hade inget på menyn som lockade så mycket och dyrt var det. Det blev Stenungsund och "Hamnkrogen" istället. Där satt vi ute med utsikt över hamnen (med tak och infravärme) och njöt av en god middag. Mycket trevligt, gott och avkopplande.

På torsdagen gjorde vi en liten utflykt till Sundby säteri. Där fanns en mysig liten kaffe-servering där de serverade hembakat och en trevlig liten gårdsbutik. Det är väl värt ett besök, god fika och vackra omgivningar. Precis när vi fikat klart var det som om himmelen öppnade sig och det började ösregna. Vi blev helt genomdränkta på väg till bilen så det var bara att åka hem och byta kläder och hänga dem på tork. Vi hade tänkt oss en eftermiddag nere på stranden men det blev det inget med på grund av regnet. Istället var jag och Bengt barnvakt så att de trötta småbarnsföräldrarna fick sig en ordentlig, välbehövlig middagslur. Lilla Meija sov snällt och åt sedan för första gången ur flaska när hennes stolta faster och gudmor matade henne. På eftermiddagen fick Hannah också träffa faster Anna och kusin Alva som kom på besök för att leka en stund.

Fredagen bjöd inte heller på annat än regnväder så på förmiddagen åkte vi på en loppis på ön och sedan bestämde vi oss för att packa ihop och åka hem trots att vi egentligen tänkt oss att stanna till söndag. Sagt och gjort vi packade in oss i bilen på kvällen och vid tio-tiden var vi hemma igen. Det har varit en trevlig vecka och Hannah har haft så roligt med sin bus och bråk kusin (de gör både och) och hennes lillasyster.
Hannah och Lii tycker jätte mycket om att vara med varann men Hannah kan ibland vara väldigt lättretad och Lii en riktig liten retsticka. De är för goa de där bägge! Hannah är så avundsjuk på Lii som är storasyster att hon vill pyssla om Meija hela tiden vilket Lii inte alltid uppskattar. Hannah har döpt sin docka till lillasyster och kallar henne ibland för Meija. Tur att hon har en så söt liten kusin att låna ibland när hon inte har någon egen lillasyster! Tack Thomas och Jennie för en trevlig semestervecka!
/Lisbeth