Grattis Jacob!

Igår fyllde min lille brorson, Hannahs lille kusin 1 år.

GRATTIS JACOB!

Många grattiskramar från Lisbeth, Bengt & Hannah

Om träning, vaccination och en stackars docka

Den här veckan har jag varit lite dålig på att uppdatera på bloggen och nu är det plötsligt fredag igen! En liten sammanfattning av veckan kommer här:

I måndags var jag och tränade på Rehab som vanligt. Det känns betydligt bättre i foten nu även om jag fortfarande har en del värk och ställningen gör ont emellanåt. Tränar på sjukgymnastiken på att få upp rörligheten kring vristen, att kunna belasta på vänsterfoten och få bättre styrka i benen.

På arbetsterapin håller jag just nu på med en födelsedagspresent till Hannah, eller rättare sagt till "lillasyster". Lillasyster kallar hon nämligen sin första docka som hon fick julen då hon fyllt 1 år. Den dockan var med i bilen vid trafikolyckan. Den låg i den svarta sopsäcken med personliga tillhörigheter som Bengt plockat ur bilen då den blivit bortforslad och stod på bilskroten. Dockan var smutsig och kläderna var fulla med glassplitter. Bengt hade egentligen tänkt slänga den men jag kände att den var speciell eftersom det var Hannahs första docka. Därför kasserade vi kläderna och jag tvättade rent henne. Sedan dess har "lillasyster" inte haft några kläder men ändå varit den docka Hannah håller mest kär. Det har inte blivit av att vi köpt några nya kläder men nu är det snart dags för lillasyster att få en ny outfit. Att sy tycker jag är riktigt roligt även om jag inte är särskilt bra på det. Igår när jag sydde gjorde jag en klassiker och blandade ihop rätan och avigsidan så det blev till att sätta i gång och sprätta! Förhoppningsvis hinner det bli klart till nästa vecka, annars får det väl bli en julklapp. Det känns roligt att kunna sy lite nya kläder till lillasyster (antar att namnet är en pik om en önskan om ett syskon och tyder kanske på att Hannah är lite avundsjuka på Lii som har en riktig sådan).

På måndagskvällen var vi och tittade på min kusin Annelis tavelutställning med akvarellmålningar på biblioteket och lånade lite nya barnböcker. En bok om Lilla Spöket Laban och hans lillasyster Labolina är favorit just nu annars gillar Hannah Lilla Prinsessan mest.

I tisdags var det Team möte på Rehab medicin. Vi konstaterade att operationen varit lyckad och att det gått framåt på många sätt. Jag ska försöka att ta tag i det där med bilkörningen nu också även om det bär emot. Det är ju ändå en stor frihet att kunna ta bilen själv och ta sig någonstans. Det som känns jobbigast är ju landsvägskörning och framförallt i mörker. Det får bli små steg i början- att köra kortare sträckor på dagtid.

I onsdags var jag ledig från träningen. Jag fixade med en massa papper till Försäkringskassan, var och fick mina glasögon fixade hos optikern och tittade på kläder på Per & Lisa. Passade också på att röja lite här hemma innan Hannah kom hem. Igår var det träning igen och sedan var jag på vårdcentralen på eftermiddagen. De hade inte tid att lägga om såren på benet så jag har fått tid för det i eftermiddag. I tisdags fick jag min vaccination mot den beryktade Svininfluensan. Det gjorde inte särskilt ont och jag fick inga biverkningar förrutom att det ömmade lite vid stickstället. Så det var inte farligt alls för dig som undrar och funderar på att vaccinera dig.

Det var lite om veckan så här långt. Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Ljus i höstmörkret

Idag är det Alla helgonsdag. På förmiddagen var jag, mamma och Hannah runt på kyrkogårdarna och dekorerade och tände ljus. Vi var först i Fiskebäck och när vi var och besökte pappas och farmors grav kom också farfar dit. Han följde sedan med oss när vi också åkte till Huskvarna kyrkogård, Östra kyrkogården och Skogskyrkogården inne i stan.



Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att min älskade pappa inte längre finns här bland oss och att det gått 1,5 år sedan jag miste honom. Jag såg en intervju på TV med artisten Louise Hoffsten för några dagar sedan där hon pratade om en ny låt hon skrivit som heter "På andra sidan Vättern". Den handlar om hennes saknad efter sin pappa som gått bort. Hon sa att innan han gick bort pratade de om det faktum att han inte alltid skulle finnas där och han sa då till henne att han alltid skulle finnas med henne ändå. Louise sa att tanken på att hennes pappa fanns i himmelen gjorde att det kändes som om han var väldigt långt bort så istället tänker hon sig att han finns "På andra sidan Vättern". Jag tyckte den tanken var väldigt fin. Jag känner också att min pappa finns med mig och Vättern betydde ju mycket för honom så tanken på att han finns i närheten av sjön tilltalar mig också.

När vi kom hem efter att ha varit på kyrkogården var Lii, Meija, Thomas och Jennie och hälsade på. Vi åt lunch tillsammans och tjejerna lekte. Imorse när jag talade om för Hannah att Lii skulle komma sa hon:

"-Åh, min snälla kompis Lii kommer, då ska inte jag va dum mot henne!"

Hon försäkrade mormor också om att hon inte skulle vara dum mot Lii och inte knuffas. De är ju kusiner de där bägge men ibland påminner deras relation om syskonkärlek; de tycker jätte mycket om varann men bråkar också emellanåt. Den här gången bråkade de dock inte alls och hade så roligt tillsammans. Det är så roligt att se dem och jag fick ju chansen att krama lite om lilla Meija också, precis som jag hade önskat. Om två veckor ska det vara kalas för min lille brorson Jacob som firar sin första födelsedag ena dagen och den andra ska vi fira att vår lilla prinsessa fyller 3 år. Den helgen ska Thomas, Jennie och barnen sova över här och vi ska få vara barnvakt åt de små töserna när Thomas och Jennie får en barnledig kväll och chansen att hitta på något trevligt tillsammans på tu man hand. Ser verkligen framemot att få vara barnvakt, ha pyjamasparty och en massa mys.

Igår kväll var jag på ljusparty hos Annelie. Det var trevligt och det fanns mycket fint att köpa men det var dyrt. Vi åt först hemlagad pizza tillsammans och satt och
pratade.Sedan visade försäljaren från Partylite olika produkter och vi fick lukta på en massa doftljus. Jag hade svårt att bestämma mig (som vanligt) men köpte teljus (som värmeljus), några votivljus och ett större ljus, de flesta med olika juldofter. Tänka sig att imorgon är det november månad och det är bara fyra veckor till första advent!
/Lisbeth

Helt skräckslagen!

Hoppas att Hannah kan sova gott i natt. Hon blev helt skräckslagen och skrek hysteriskt när det ringde på ytterdörren ikväll, hon öppnade och några av grannbarnen stod där utklädda eftersom det är Halloween. Stackars liten! Hon klamrade sig fast i min famn och vågade inte gå fram och ge dem godis. Lite senare kom en annan grannpojke som går på hennes dagis och hans kompis. De var inte lika utspökade så dem kände hon igen och då var det inte riktigt lika läskigt. William är hon allt lite förtjust i.

När vi var i affären köpte jag en pumpa som jag och Hannah gjorde en lykta av när hon kom hem från dagis. Det tyckte hon var riktigt kul. Först fick jag skära av locket med en kniv och sedan hjälptes vi åt att gröpa ur den- riktigt geggigt! Därefter skar jag ut ögon, näsa och mun och Hannah och Bengt hjälptes åt att bära ut den och tända den. Så här fin blev den!





I eftermiddag har vi också bakat bullar som vi ska ha till Hannahs födelsedagskalas. Baka tycker hon också är roligt. Sedan åt vi tacos och hade fredagsmys. Vi provsmakade de ljumma nygräddade bullarna innan Hannah gick
och lade sig. Nu blir det en stunds TV-tittande innan jag somnar. God natt!
/Lisbeth

Nästan som Pippi!

Ja, jag sover inte med fötterna på huvudkudden som Pippi gör men med skor, precis som hon! För ett tag sedan fick jag en fotskena i plast som jag spänner mot ställningen och ska ha på när jag sover och vilar. Den har dock inte fungerat så bra, efter ett tag har det domnat i foten så att jag inte kunnat ha den på hela natten. På återbesöket på ortopeden i onsdags hade läkaren en ny idé om hur vi skulle lösa det. Ortopedteknikern har nu gjort en specialanpassning av en en mina gympadojor som jag nu spänner på och sover med på natten. Inte för att jag går i sömnen utan för att tvinga upp foten i rätt läge även när jag sover. Alla sätt är bra utan de dåliga!

-"Är det ledigt på dagis idag?" var Hannahs första fråga när hon slog upp ögonen imorse. Tur att det är fredag! Hon ska vara på dagis på dagen men ikväll blir det fredagsmys och sen är det helg- härligt! Jag ska åka iväg och skaffa nån krans eller nåt och ljus till pappas och farmors grav. Imorgon ska jag och mamma åka till kyrkogården och göra fint till Allhelgonahelgen. Imorgon kväll är jag bjuden på ljusparty hos Anneli och på söndag ska Hannah på barnkalas. Jag hoppas också att jag ska hinna få träffa min lilla guddotter Meija och krama lite om henne och storasyster Lii. Jag får kolla upp vad brorsan med familj har för planer, fast vid närmare eftertanke ska jag nog kolla med Jennie, det är hon som har koll på agendan ;-). Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Nu är det nedräkning!!!

Det är tidig morgon och jag ska strax göra iordning Hannah till dagis. Måste bara skriva några rader och tala om att nu är det nedräkning!!

Var hos ortopeden igår som konstaterade att jag nu fått upp vinkeln på foten och att jag inte behöver fortsätta skruva på ställningen längre! Benbrotten har börjat läka så smått så om 1,5 månad ska jag förhoppningsvis bli av med ställningen. Yes! Vilken härlig julklapp att bli av med eländet. Känner på mig att 2010 kommer bli ett mycket bättre år för oss än de senaste två åren sen trafikolyckan.

Idag är det träning som gäller, nu kör vi hårt! Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Hängigt värre!

I natt var det dags att ställa om klockan till vintertid. Det märks tydligt nu att det blir allt mörkare, både på morgonen och kvällen. Hannah hade dock inte ställt om utan vaknade tidigt. Jag känner mig hängig idag som om jag håller på att bli sjuk så idag har jag tagit det väldigt lugnt. Det värker i benet, såren där de två översta stagen går in var lite irriterade sist de lade om, så jag hoppas att det inte är någon slags infektion och att det är därför jag inte känner mig på topp. En förkylning gör väl också sitt till men sådana hör ju vinterhalvåret till. Hannah är också förkyld och har hostat en del i natt men nu är det full fart på henne.




Igår var vi hos Bengts föräldrar på lunch och träffade hans syster med familj. På kvällen var vi hos Johan och Neta tillsammans med Magda och Tomas som var hemma från Stockholm den här helgen. Det var kul att träffa dem allihop, det var länge sedan nu. Små grabbarna busade för fullt och Linus var lite tveksam till att sitta jämte Hannah- hon är ju tjej ju! Han hade deklarerat tydligt på dagis häromdagen att han ville minsann inte sitta jämte tjejer och småbarn. De är verkligen roliga i den där åldern. Det var roligt också att få gratulera familjen till den väntade tillökningen. När vi var på väg ut till bilen för att åka hem halkade jag och slog i ställningen. Det gjorde vansinnigt ont så när vi kom hem kräktes jag. Det blev en tidig kväll till sängs. Det har hänt vid några tillfällen innan, så fort det blir blött blir det väldigt halt med kryckorna och de glider lätt undan. Längtar tills jag blir av med den eländiga ställningen!
/Lisbeth

Helt otroligt!

Jag är chockad själv. Igår var jag, mamma och en bekant till henne i Ullared och jag har nu redan köpt både födelsedagspresenter och julklappar. Jag brukar aldrig vara ute i så god tid men det känns riktigt bra. Frågan är bara om jag kan hålla mig från att avslöja vad jag köpt och framförallt se till att inte köpa mer saker till Hannah innan jul. Det låter som jag snart är ett fall för TV-programmet lyxfällan, så är det inte (har lärt mig hemifrån att man aldrig ska köpa nåt på avbetalning eller ta en massa onödiga lån) men det är roligt att köpa nåt litet till henne då och då. Hon blir så glad, slänger sig om benen och säger "tack såå myyycket mamma". Det kan vara nästan vad som och hon blir själaglad. Dessutom brukar jag ha världens beslutsångest när jag ska köpa nåt (det kan både Bengt och mamma intyga) oavsett om det är nåt stort eller litet, billigt eller dyrt jag ska köpa så att jag faktiskt fattade så många beslut om vad som skulle inhandlas eller inte när vi var där är helt otroligt. Det gick ju åt några kronor, men mycket är ju väldigt mycket billigare där som t.ex. kläder och leksaker. Jag köpte exempelvis en ny vinterjacka för 349 kronor och jag tyckte den var jättefin. När vi kom hem var jag dock helt slut, har inte ens orkat plockat upp allt jag handlat än.

Idag har jag varit på Rehab och lagt om såren på benet och tränat. Såren vid de två översta stagen är lite irriterade och det gör mer ont där, men det var inget de gör något åt mer än att tvätta rent och lägga om på nytt . Nu i eftermiddag ska vi åka in en sväng till stan och fotografera Hannah så att hon får vara med i tidningen när hon fyller år. Det blir spännande att se hur det går. Tänk att hon snart fyller 3 år!! Ha det gott!
Kram Lisbeth

Detta skruvande!

Nu sitter jag här vid datorn och det är mitt i natten. De andra sover gott t.o.m Rambo snarkar högljutt men jag kan inte sova. Ställningen på benet är otymplig och det gör ont. Igår var jag på återbesök på ortopeden. Jag hade hoppats att jag hade skruvat färdigt på stagen på ställningen nu för nu gör det riktigt ont att skruva. Men inte! Det visade sig på röntgenbilderna att jag fått upp tillräcklig vinkel på foten så det var han nöjd med. Däremot har det kännts som om jag belastat bara på utsidan av foten när jag försöker gå på den och så var det, så nu måste jag skruva en vecka till för att få ordning på det. Så en veckas skruvande till blir det och sedan ny röntgen. Samtidigt är det ju bra att fixa till det när ställningen nu sitter på benet för jag vill ju inte gärna göra om det här ingreppet. Så jag får helt enkelt härda ut en vecka till. Doktorn konstaterade att för att kunna fortsätta skruva var vi tvugna att byta ut ett av stagen till ett kortare och det skulle egentligen göras på torsdag. Men för att slippa åka in till sjukhuset bara för det då skruvade vi för ett par dagar och bytte staget direkt. Det gjorde ordentligt ont och nu spänner det hemskt i hälsenan och bak i vaden. Jag har legat vaken i flera timmar och vänt och vridit på mig men nu är det väl dags att göra ett nytt försök att sova lite. Sov gott!
/Lisbeth

Vilka goa kusiner!

Nu ligger jag på sängen och vilar mig lite innan jag ska åka iväg till rehab och träna. Igår lånade vi ut vår bil så vi var lite "strandsatta" här hemma. Hannah ringde till kusinen och frågade om hon ville komma och leka. De kom hela familjen på eftermiddagen och vi åt middag tillsammans. Jag hade lagat kalops och hör och häpna vår lilla matvägrare åt upp hela portionen!! De andra verkade också uppskatta maten. Efteråt gick vi ut en stund och promenerade upp till lekparken där tjejerna hade fullt upp ett tag. Lilla Meija somnade gott i vagnen. När vi kom hem kom Isabelle förbi en stund och de lekte och stojade alla tre. Men det är svårt det där att vara tre stycken tjejer och leka fast man bara är två-tre år! Det blir någon som blir lite utanför men efter ett tag gick det bra att leka allihop. Mamma tittade också förbi en sväng. Jag passade på att gosa med lilla Meija, hon är så söt och go! Det sista på kvällen innan de skulle åka hem så klämde kusinerna ner sig i Hannahs lilla TV-fåtölj med varsin vällingflaska. Det är mys det!



Nu ska jag göra mig iordning. Jag har missat att beställa skjuts idag (inte första gången) så Bengt ska skjutsa in mig om en stund. Jag får schemat för kommande vecka på torsdagar och beställer jag inte resorna direkt så glömmer jag det, de måste bokas en vardag i förväg innan kl. 16. Ofta kommer jag på det först på söndagskvällen och det var så det var den här gången. Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Mys i höstmörkret

Idag sken höstsolen till skillnad från igår då det var både regnigt och blåsigt. Jag och Hannah träffade Madde och Linnea inne i stan för att gå en sväng (den blev kort för det var kallt) på torget och sedan gick vi till Pingstkyrkan och fikade och tjejerna lekte. Det var länge sen vi sågs nu och det var verkligen roligt att sitta ner och prata. Redan när vi satte oss i bilen för att åka hem frågade Hannah när hon får leka med Nea igen. Det är kul att de har roligt ihop fast det skiljer 4 år på dem. Gratulerade Maddde på födelsedagen i efterskott och till att de blivit husägare!

I eftermiddag har jag bara slappat framför TV:n och planterat lite ljung i krukorna ute för att göra det lite höstfint. Nu funderar vi på att tända lite grann i braskaminen och fixa nåt gott att äta. Hannah tog en tio minuters tupplur i bilen på väg hem från stan och hoppade sen över middagsluren. Hon somnade vid 17-tiden mot min axel framför TV:n så nu sover hon så gott. Försökte hålla henne vaken, men det var omöjligt - hon var så trött. Får hoppas att hon inte vaknar vid 23-tiden och är jättepigg för det är inte mamma då. Ha en mysig lördagskväll i höstmörkret!

/Lisbeth

Rullstolshaveri och Stora Planer

Idag har jag varit på stan en sväng och träffat min kompis Annelie. Vi var och åt lunch på Åtta Glas och gick sedan en sväng i affärer. När vi var på väg från väster till öster i regnet och jag skulle åka nedför en trottoarkant fastnade det ena länkhjulet fram på rullstolen på något sätt och själva gummidäcket krängdes av från fälgen. Det gick inte fortsätta köra utan vi fick försöka flytta rullstolen åt sidan och försöka få på däcket igen. Där stod vi i regnet, jag stod med en krycka i var hand och Annelie försökte fixa hjulet. Massor av folk runt omkring men inte en enda som erbjöd sig att hjälpa till. Med gemensamma krafter lyckades vi till slut få dit det men min stackars vän blev helt svart om händerna av olja. Tur att hon var med, vad hade jag annars gjort? TACK Annelie!

Efter att ha gått i affärer en stund och ute i regnet och blåsten (det var riktigt trist höstväder idag) gick vi in på ett konditori och tog en fika. Vi satt där och pratade tills det var dags för mig att rulla iväg för att bli upphämtad av mamma för att fortsätta till Nordisk Gårdsbands festival i Huskvarna Parken. Martin och Daniel spelade där med sitt band STORA PLANER ikväll och vi åkte dit tillsammans med farfar, Jimmies mamma och hans mormor för att lyssna. Det var en kanon spelning- de var jätteduktiga. De håller på att spela in en demoskiva så det ska bli kul att höra den när den är klar. Jag hade glömt kameran ikväll så bilderna ovan är från deras första spelning i våras.
/Lisbeth

Nästan som hemma

Idag har jag varit och tränat på Rehab som vanligt . Det har nästan blivit som mitt andra hem. Usch- det där lät hemskt men jag har ju varit där och tränat sedan förra sommaren. Det låter inte sant när jag säger det men så lång tid har det gått. Jag kan knappt fatta det själv. Men det har ju hela tiden varit liksom två steg framåt och ett tillbaka. Först har jag tränat och sedan har det blivit en ny operation och då har man liksom fått börja om på nytt. Samtidigt om jag tänker tillbaka så har det ju hänt saker.

När jag först kom till Rehab medicin ungefär 6 månader efter olyckan hade jag precis bara börjat att få belasta vänsterfoten och var väldigt svag i benen. Jag hade så ont i vänster hälen att jag var tvungen att ha den s.k Brolin-stöveln på för att kunna sätta ned foten i golvet. Jag hade väldigt dålig rörlighet i vänster knä och fick ligga mycket i en s.k kinetec-apparat för att få upp rörligheten.

Jag har tappat räkningen på hur många operationer jag genomgått; mobilisering av knäet vid flera tillfällen, steloperation av foten, borttagande av skrot som satts in, mejslat bort överflödigt ben och strålats m.m och nu senast extern fixationen. Jag hoppas att detta ska vara den sista operationen men man har ännu inte gjort något åt vänster knäet för att man först vill få ordning på foten så det är inte säkert att det är den sista. Jag hoppas i alla fall att jag ska ha skruvat färdigt på ställningen på tisdag så att de bägge benbrotten i underbenet kan få börja läka. Förhoppningsvis blir det en bra julklapp att bli av med ställningen. Man kan ju alltid hoppas!
/Lisbeth

Lilla Pärlan

Ja, Pärlan är från och med idag Hannahs nya smeknamn. Jag fick ett telefonsamtal från dagis i eftermiddag då en av hennes fröknar berättade att Hannah trätt pärlhalsband och plötsligt fått för sig att stoppa in en pärla i näsan. De hade lyckats att få ut en men visste inte om hon kanske stoppat in fler. Själv hade hon först sagt att hon stoppat upp tre stycken och sedan att det bara var en så vad skulle man tro?




Vi ringde till vårdcentralen men de hänvisade istället till öron- näsa-halsmottagningen på Ryhov så vi fick ringa dit. Jag pratade med dem där och som tur var hann vi dit innan de stängde klockan 17. Annars hade det nog blivit många timmars väntande på akutmottagningen dit man skickas när de stängt för dagen. När vi kom dit möttes vi av en sköterska som sa "Är det lilla pärlan som kommer?". En läkare tittade i Hannahs lilla näsa och konstaterade att det inte satt fast något mer där inne. Hannah skötte sig bra men hon blev lite ledsen när hon var tvungen att ha bomullstussar med något slags medel på i näsan och när doktorn sedan skulle föra upp sitt instrument för att se hur det såg ut. Efteråt gick vi och köpte henne en glass i cafeét för att hon skött sig så bra, lilla Pärlan. Hoppas och tror att hon inte kommer stoppa upp pärlor i näsan någon mer gång!

/Lisbeth

Den första snön!

Idag kom den första snön! Jag skulle åka till sjukhuset för återbesök på ortopeden och skulle åka redan 06.20. Chauffören från sjukresor ringde och talade om att hon var försenad p.g.a vädret. Tyckte det lät lite konstigt för när man tittade ut genom köksfönstret regnade det bara lite grann. När vi var halvvägs till Jönköping var det dock snö som föll och det hade också lagt sig en del på marken. Efter besöket på ortopeden då några av stagen på ställningen byttes ut var jag på Rehab och tränade. När jag kom hem hade det fortfarande inte snöat här i Habo men på hemvägen syntes det snö utmed vägen. Usch - en kall påminnelse om att vintern snart är här!
/Lisbeth

Viva la Mexico!

Igår kväll var vi på Anna och Kristoffers fest med Mexico-tema. De gifte sig i somras och hade nu bjudit in vänner och några av grannarna på gatan till fest. Alla hade gått in för temat och kom utklädda med sombreros, ponchos, lös-mustach, peruk, volangkjol etc. Till mat var det naturligtvis tacos och sedan var det tävlingar av olika slag och dans. Vi var i Folkets hus och det var nog 30-35 personer där. Mycket trevligt! Vi var inte hemma så sent men Hannah sov hos mormor så på söndagen fick vi njuta av en härlig sovmorgon.

På lördags morgonen var jag och Hannah uppe tidigt för att åka till torget tillsammans med mamma. På söndags eftermiddagen kom Thomas, Jennie, Lii och Meija på besök. Hannah fick leka med sin älskade kusin och faster fick inspektera lilla guddotterns första två små bissingar (tänder). Förutom att jag har haft ont i benet har det varit en bra helg. Jag var på återbesök på ortopeden i fredags. Foten har fortfarande inte kommit upp i rätt vinkel så jag måste fortsätta skruva i 12 dagar till. Jag ska få en fotplatta som ska tvinga upp foten när jag vilar och på tisdag måste några av stagen på ställningen bytas ut så att jag kan fortsätta skruva. Hoppas att det ger resultat så att det är värt det.
/Lisbeth

Om tandtroll och monster under sängen

Igår var Hannah hos tandläkaren för första gången. Vi har ju träffat en tandhygenist på BVC tidigare men det här var första besöket på tandläkar mottagningen. När vi satt och åt frukost igår innan vi skulle dit, berättade jag för henne att tandläkaren skulle hitta så att hennes tänder var fina och att det inte fanns några tandtroll. Ögonen lyste på henne när jag berättade det, hon blev helt exalterad och berättade med inlevelse:

-"Jag inte borsta tänderna då, då kommer tandtrollet då och då biter han mig i tanden då och då gör det ont då. Och då blir jag ledsen då och då skriker jag".



Eftersom hennes pappa verkligen avskyr att gå till tandläkaren tog vi hjälp av mormor. Hon skjutsade oss dit och när vi ringde till henne för att bestämma när hon skulle komma och hämta oss berättade Hannah för henne i telefon om tandtrollen och hur de skulle bita hennes tänder om hon inte borstade dem. Hon tyckte det skulle bli spännande att åka till tandläkaren och frågade om och om igen när mormor skulle komma och upprepade historien om tandtrollen flera gånger. I väntrummet hos tandläkaren ritade hon ett par teckningar som naturligtvis föreställde tandtroll. När vi kom in till tandsköterskan satt en gosedjursdrake i tandläkarstolen och Hannah fick titta på dess tänder (den hade löständer, precis som människotänder) med hjälp av en liten spegel och fick hjälpa sköterskan att räkna drakens tänder. Sedan fick sköterskan titta på och räkna Hannahs tänder men hon hittade inga tandtroll. Hannah skötte sig jättebra och var så lycklig över den lilla grodan hon fick för att hon varit så duktig och för att det inte fanns några tandtroll. På dagis berättade hon sedan stolt om sitt besök hos tandläkaren och att hon köpt sig en tandborste med en prinsessa på.

Hannah har väldig livlig fantasi just nu och berättar då och då om spöken, monster, troll och häxor. På kvällarna när hon lagt sig brukar hon ropa på pappa efter en stund och då ska han komma för att de tillsammans ska kolla att det inte finns några monster under hennes säng. Pappa försäkrar henne då om att det inte finns några monster och säger att skulle det komma några så skulle Rambo jaga bort dem och sedan kan hon somna lugnt i sin säng.

Idag har jag varit på A6 en sväng och bland annat inhandlat vinterskor till lillan. Jag träffade en kompis från Rehab och lunchade tillsammans med henne, det var väldigt trevligt. Jag passade också på att köpa lite mer prinsesspasta och lite grejer inför festen med Mexico-tema på lördag. Imorgon är det träning som gäller så nu ska jag ta och sova en blund. Sov gott!
/Lisbeth

(H)anna Anka

De senaste veckorna har ju deltagarna i den nya TV-serien "Svenska Hollywood fruar" på TV 3 diskuterats flitigt i media. Mest omtalad är väl Anna Anka med sina uttalanden om kvinnans roll gentemot sin man och sin syn på den svenska jämställdheten

I kväll var vi och hälsade på mamma och Hannah badade i hennes badkar. Vi har bara dusch hemma så hon tycker det är roligt att få plaska där lite. När hon ska duscha blir det skrik och gråt- hon gillar det verkligen inte så jag tyckte också det var en bra idé. Hon hade några badankor som hon lekte med i vattnet.

- "Titta mamma jag är en anka" sa hon och lade sig på mage i vattnet.
- "Jaså, är det Anna Anka?" skrattade jag och mamma.
- "Nej jag heter Hannah Anka", svarade hon bestämt.

Hannah och Anna, där slutar förhoppningsvis likheterna. De värderingar som Anna Anka står för
hoppas jag att Hannah aldrig kommer behöva stöta på. Hon har ju uttalat påståenden som att "kvinnans uppgift är att tillfredsställa mannen" och "svenska pappor med sina blöjbyten och sin jämställdhet är patetiska". Och Anna Anka säger sig vilja bli en förebild för svenska kvinnor för om de levde ett sånt liv som hon lever så skulle de bli lyckligare?!!

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor

Uttalande som man skulle kunna tro var hämtade från 1800-talet, inte nutid! Visst att pengar är bra att ha men jag tror inte att enbart pengar gör en människa lycklig. Nä, som de säger "allt kan inte köpas för pengar". Visst skulle man vilja slippa fundera på ekonomin men jag skulle inte vilja leva det liv hon lever. Hon följer sin man på hans resor och visar upp sig vid hans sida och menar att hennes uppgift är att se snygg ut.

Hannah tycker i alla fall att blöjbytande pappor är toppen, ofta när jag erbjuder min hjälp så säger hon "pappa hjälpa mig" och jag tror också att jämställdhet är bra, både för kvinnor, män och barn.
/Lisbeth

En liten Kalastjej

Idag är Hannah på sitt första "riktiga" barnkalas. Hon har förstås varit på kalas förrut med familj och släkt men det här är det första kalaset hon är på för att fira en kompis som fyllt 3 år. Det är en liten tjej i grannhuset så hon behövde bara gå tvärs över gatan. Det skulle vara ett enkelt kalas för några småtjejer och så var deras pappor inbjudna till kalaset också så Bengt är med. Hannah skulle absolut ha klänning och sina tights med små prinsessor på. Mamma tyckte hon skulle ha ett band med rosett på i håret men det tyckte inte Hannah så det blev till slut tofsar istället. Så här fin och förväntansfull var hon när de skulle gå iväg.



Det ska bli spännande att få höra hur det gått. Det där med att ge bort paket är ju inte alltid så lätt att förstå när man är liten. Hannah verkar ganska övertygad om att det är hon som ska öppna paketet när de kommer till Inez. Mamma är allt lite nyfiken, men det var pappan som anordnade kalaset så det var bara papporna som var inbjudna. Ser framemot att bjuda på kalas när Hannah fyller år, det får väl bli ett riktigt prinsesskalas!
/Lisbeth

Inte slut med bloggandet

Nej, jag har inte slutat med bloggandet. Jag har bara inte haft lust och ork det sista. Livet känns som rätt så mycket uppförsbacke just nu och det är fullt upp att försöka få vardagen att gå runt. Men så snart jag känner att jag orkar och inspirationen infunnit sig så kommer det dyka upp nya inlägg på bloggen. Och kära vänner, om vi inte hört av oss och varit så sociala det sista så beror det inte på att vi inte vill, det har bara varit mycket helt enkelt. Som sagt bloggandet fortsätter när tid och ork finnes. Till dess, ha det så gott och sköt om er!
Kram Lisbeth

Två tjejer med spring i benen!

Idag var det Barnens dag framme i centrum. Ett av arrangemangen var Habolöpet- en springtävling för barn mellan 0-5 år. Hannah var väldigt laddad och hon fick sällskap av kusin Lii som också kom för att springa. Vi var och anmälde dem innan start och de fick sina nummerlappar. Hand i hand sprang de sedan banan och när de kom i mål (inte först och inte sist) fick de var sitt diplom, en festis och ett presentkort från leksaksaffären. De var mycket nöjda! Mormor, farmor, farfar, Thomas, Jennie, Meija, jag och Bengt hejade på tjejerna när de sprang. Efteråt var vi och fikade, handlade en liten leksak för presentkorten och tjejerna fiskade fiskdamm och hoppade hoppborg. Ett besök på biblioteket hann vi också med. En mycket trevlig förmiddag! Att pengarna som det kostade går till insamlingen för Världens Barn känns ju också bra. Efter att vi varit hemma och ätit och Hannah sovit middag åkte vi ner till mamma och då fick kusinerna träffas en stund till och busa och leka. Nu blir det en lugn lördagskväll framför TV:n. Ha det gott!
/Lisbeth

Så var det dags för fredagsmys

Så var veckan slut och det är helg. Dags för fredagsmys! Jag och Hannah lagade egen pizza ikväll. Hon tyckte det var riktigt roligt att hjälpa till men när vi sedan satte oss vid bordet, tände några ljus och skulle äta ville hon inte äta, vår lilla matvägrare. Det blev i alla fall en mysig stund i köket då vi fixade tillsammans även om Hannah tydligen inte blev särskilt nöjd med resultatet! Mamma och pappa tyckte i alla fall att det smakade bra och Rambo (vår hund) hade mer än gärna smakat. Sedan myste vi tillsammans i soffan och tittade på Lilla Spöket Laban innan Hannah skulle lägga sig.

Imorgon är det Barnens Dag framme i centrum. Då anordnas Habolöpet för springglada barn mellan 0-5 år. Tänkte att Hannah skulle få ställa upp och springa och hon verkar tycka det ska bli roligt. Det brukar vara uppträdanden, hoppborg, fiskedamm etc för barnen och pengarna går till insamlingen för Världens barn. Mormor har lovat att följa med och eventuellt kommer kusinerna också. Det blir roligt att se hur det går. Ha en mysig fredagskväll!

/Lisbeth

Många stick men ingen propp

I natt sov jag också dåligt. Det har gjort mer ont i benet i ett par dagar. När jag var hos ortopeden i måndags fick jag ett schema över hur jag själv ska skruva på stagen på ställningen på benet lite varje dag för att gradvis få upp vinkeln på foten, så att jag kan gå på hela foten. De olika stagen är markerade med olika nummer och färger och så får man kolla på schemat hur mycket det ska justeras just den dagen. Läkaren visade mig när jag var där och sedan får jag sköta det själv de kommande 2,5 vecka- sedan är det förhoppningsvis färdigskruvat. Då ska bara ställningen sitta där till minst mitten av december. Kanske blir det bästa julklappen att bli av med ställningen (extern fixationen med ett fint ord).


De första dagarna när jag skruvade gjorde det inte särskilt ont utan spände bara men de senaste dagarna har det känts mer. Igår när Bengt skulle hjälpa mig att skruva på stagen på baksidan av benet som är svåra att komma åt kommenterade han att jag var väldigt gul-grönaktig på benet (som efter ett blåmärke som börjar försvinna). Det var också väldigt hårt och ömt just på det stället. När jag kom till Rehab bad jag sjukgymnasten titta på det och hon hämtade en sjuksköterska som i sin tur hämtade en läkare. Hon tyckte det skulle kollas upp för att utesluta att det blivit en blodpropp i benet. Jag fick en remiss till röntgen och fick komma dit på eftermiddagen. Innan hade de stuckit mig på Rehab och provtagningscentralen för att få ett blodprov och på röntgen stack de mig i foten för att kunna spruta in kontrastvätskan. Jag var inte lättstucken så totalt stack de mig 10 eller 11 gånger igår. Tur att man inte är stickrädd! När de stack mig i foten gjorde det dock grymt ont och det kändes som det tog en evighet innan det lyckades. Under undersökningen fick man ligga fastspänd på en brits som sedan hissades upp i nästan stående. Precis när de skulle börja att ta röntgenbilder och hade hissat upp mig svimmade jag nästan så de fick sänka ned mig igen. Det var en obehaglig undersökning som jag hoppas att jag inte behöver göra om någon mer gång! Undersökningen visade i alla fall att det inte var någon propp så det var ju skönt! Det gör fortfarande ont och spänner så vi får hoppas att det inte blivit någon infektion i benet. Det ska läggas om på måndag så då får de väl kolla noga hur såren ser ut.

Eftersom jag blev kvar längre än planerat på sjukhuset för att röntgas kom jag hem senare. Då var det bara att laga mat,äta och sedan göra Hannah i ordning för läggdags. Fast att hon är jättetrött så tar det tid innan hon varvat ned på kvällen så hon somnade inte förrän 20-tiden. Bengt, hans pappa och Henke kollade på hockey på TV, HV-Djurgården, men eftersom jag inte är ett dugg sportintresserad kollade jag på IDOL och Lyxfällan istället. Missade som vanligt slutet på avsnittet av Lyxfällan eftersom jag somnade framför TV:n- det är jag expert på! Typiskt när man nästan lyckats hålla sig vaken hela programmet och sedan somnar de sista minuterna. Ja, jag är verkligen ingen kvällsmänniska nu mer.
/Lisbeth

Huvudvärk och en liten matvägrare

Har sovit dåligt i natt pga av smärta och den otympliga ställningen på benet. Under dagen har jag mest vilat, vet inte om det var för att jag sovit för lite eller för det är så mycket just nu men jag har haft en migränliknande huvudvärk hela dagen. Så där så att man bara vill ligga och blunda i ett mörkt rum och dra täcket över huvudet.

När Hannah kom hem från dagis var det dags att laga lite mat och som tur var hade huvudvärken lagt sig lite. Mammas lilla hjälpreda hjälpte till i köket. Hannah är förnärvarande ganska petig med maten och det är inte alltid så lätt att få henne att äta. När hon varit på dagis är hon ganska trött vid 17-tiden när vi äter middag så ofta petar hon inte i sig många tuggor även om vi trugar. Ena dagen ska hon äta bara potatis eller pasta och nästa dag vill hon inte ha det utan äter bara kött eller korv eller vad som nu serveras. Det som är en riktig favorit ena dagen går inte alls hem nästa så det är inte så lätt att veta vad man ska laga för att det ska passa lilla damen. Det är likadant på dagis, ibland äter hon men oftast är hon ganska petig. Ibland säger fröknarna när man hämtar att hon bara ätit några bitar potatis till lunch den dagen (och sedan ofta flera mackor till mellanmålet på eftermiddagen). Det är absolut förbjudet att blanda ihop maten, den måste ligga välsorterad i olika småhögar på tallriken annars blir det vilda protester och hon kan bryta ihop fullständigt.

När mamma hjälpte mig att handla i början av veckan var vi på ICA MAXI. Där hittade vi bland pastan "princess-pasta" - pasta formad som prinsessor, slott, Askungens sko o.s.v. Hannah älskar ju allt vad prinsessor heter just nu så jag köpte en förpackning. Hon blev eld och lågor när jag visade henne och skulle hjälpa till att laga "Prinsess-pasta". Och vad hon åt sedan! Hon lassade in slott, prinsessor, skor etc i rask följd och köttbitarna blev plötsligt husvagnar och slank ner de också i snabb följd. Det var länge sen hon åt så bra och till slut fick vi säga att nu är det nog fullt i magen när hon tryckt i sig en jätteportion. Pastan var alltså en hit! Så det kan vara ett tips till andra som också har små matvägrare hemma, figurpasta kan vi rekommendera. Förutom prinsesspasta fanns det också pasta i form av Disneys bilar. Det får helt enkelt bli en tur till till ICA MAXI.

/Lisbeth

Smärta & tacksamhet

Idag har jag haft mer ont i benet. Det går an om jag har benet i högläge men så fort jag rör det och har foten nedåt gör det grymt ont. Ställningen är väldigt otymplig och det är inte lätt att hitta byxor som är tillräckligt vida nedtill så att det går att få över dem över ställningen och på sig. Jag har suttit ute i trädgården en stund på förmiddagen. Hannah har lärt sig idag hur hon själv ska ta fart när hon gungar och var så lycklig för detta. Jag har fått en annan rullstol, en tyngre och osmidigare variant men med ställbart fotstöd så att jag kan ha benet i högläge när jag sitter, sådant fanns inte till active rullstolen.

Just nu känns tre månader som en lång tid. När jag får ta bort ställningen har det gått nästan två år sedan olyckan. Två år av smärta, lidande, bakslag och kämpande. Inte bara för mig utan också för de i min omgivning. Jag tänker ofta på att det kunde varit så mycket värre men ibland är det en klen tröst. Men jag är så oändligt tacksam varje dag när jag ser Hannah springa omkring för att hon klarade sig helt oskadd. För henne är det helt naturligt att mamma har ont i benen, behöver kryckor när hon går och ibland rullstol. Det som är svårare för människor runt omkring att förstå är nog vad det gör med en som människa när något sånt här händer. Vilken påfrestning det innebär för hela familjen, sorgen över att inte kunna vara den aktiva och närvarande mamman som jag vill vara, känslan av att tappa kontrollen över sitt liv och inte kunna planera framtiden. Jag försöker att inte fundera så mycket över hur livet hade sett ut om det inte hänt, men ibland är det svårt. Samtidigt har jag så mycket att vara tacksam över, en underbar sambo, en fantastisk glädjespridare till dotter (vad skulle jag tagit mig till utan henne- hon får en att inse att det finns inget annat alternativ än att fortsätta kämpa, hon har ju ingen annan mamma), min härliga familj och vänner. Jag känner också tacksamhet över livet, att vi faktiskt överlevde och att jag får möjlighet att finnas här på jorden ett tag till. Olyckan blev en tydlig påminnelse om hur skört livet är och hur omständigheter kan vara väldigt avgörande för hur livet ter sig.
/Lisbeth

Opererad och saknad

Skönt att vara hemma igen från sjukhuset. Jag lades in i måndags kväll och opererades sedan på tisdags förmiddagen. Operationen gick bra och jag har nu fått en extern fixation (utvändig ställning på benet). Jag var uppe på avdelningen igen vid 7 tiden på kvällen. Jag var väldigt trött så efter att ha ringt ett par samtal, hem och till mamsen, somnade jag. Läkaren hade satt en blokad i benet där jag fick smärtlindring var fjärde timme så till en början hade jag inte ont och foten var helt bortdomnad. Tanken var från början att jag skulle fått åka hem på torsdagen men då jag fick mer ont under andra dygnet efter operationen fick jag stanna kvar till fredagen då blokaden bytts ut mot smärtlindring i tablettform.

Jag fick ligga på en enkelsal och pga det blodiga förbandet (som man ogärna ville byta och lägga om på nytt) och infektionsrisken fick jag bara vara på rummet. Det fanns ingen TV på rummet och jag hade inte tagit med så mycket att läsa så det blev ganska långtråkigt att sitta/ligga på sängen och stirra i taket och bara se de där fyra väggarna. Mobilräkningen för de här dagarna blir nog inte nådig...På onsdagen fick jag inga besök så då kändes det riktigt ensamt och trist. Jag försökte övertala Bengt men han var inte så sugen på att åka till sjukhuset. På kvällen pratade jag med Hannah i telefon. Hon undrade massor:
- "Var e du mamma?"
- "Vad heter doktorn och var är han?" och
- "Har du ont i benet?"

När vi pratat ett stund sa hon "jag saknar dig mamma" och blev helt hysterisk och grät och skrek:
-"Du måste komma hem till mitt hus mamma", "du måste sova i din säng" och "du måste komma NU". Själv blev jag jätteledsen när jag hörde hur upprörd hon var och började gråta i telefonen. Då blev det ännu värre och hon sa "Du gråter mamma", "du måste komma min hus NU". Till slut fick Bengt ta ifrån henne telefonen och det gjorde verkligen ont i mitt modershjärta att höra henne så ledsen. Som tur var lugnade hon sedan ner sig och somnade lugnt.

På torsdagen var mamma och hälsade på på förmiddagen och sen kom Thomas, Jennie, Lii och lilla Meijsingen förbi efter att Thomas slutat jobbet. Bengt hade skickat med Hannahs DVD med mamma så på kvällen kunde jag fördriva tiden med att kolla på film. Mamma hade också med sig fika och lite att läsa och Jennie och Lii hade bakat bullar.

Igår fick jag som sagt komma hem. Hannah blev jätteglad men bekymrad över ställningen på benet. Jag har haft ont både igår och idag men det har i alla fall varit uthärdligt. På måndag ska jag träffa läkaren och gå i genom hur det ska gå till när jag ska skruva på den under 2,5 vecka. Ställningen ska sedan sitta i tremånader så förhoppningsvis blir väl det en härlig julklapp att bli av med den till jul!

Idag har det varit en lugn lördag. Jag har varit tvungen att vila en hel del pga smärtan och vi har tagit det lugnt. Hannah har lekt med grannflickorna Isabelle, Inez och Olivia i lekstugan, gungat och busat i trädgården. Det har varit riktigt kanon väder idag -en fantastisk september lördag med solsken.

/Lisbeth

Höststädning i trädgården, picknick och sista grillningen

Ja nu är det onekligen höst för nu börjar löven på träden att skifta färg. I går var jag och Hannah hos mormor och hjälpte henne med höststädning i trädgården. Thomas, Jennie, Lii och Meija var också där. Lii och Hannah hjälpte mormor/farmor att plocka äpplen och sedan gjorde jag och Jennie en paj av dem medan de andra var ute och röjde i trädgården. Sedan åt vi middag och tjejerna sov en stund. På eftermiddagen gick vi ut allihop och hjälptes åt med det som var kvar. Hannah och Lii hade jätteroligt, tänk vad man kan ha skoj med en ogräs-hink när man är 2 år! Man kan ju ha den på huvudet, sitta på den, brottas så man trilla av den.... o.s.v.

När vi var klara hade mormors småhjälpredor bestämt att vi skulle gå på "Nick-nick" (picknick)i lekparken. De åkte rutschkana, gungade och åt festis och bulle på en filt på gräset. Efter en hel dag med lek och bus avslutade kusinerna med ett bad med massor av skum i mormors badkar. Väldigt populärt! Efter att ha ätit kvällsmat tillsammans var de så trötta båda två att Lii t.o.m sa att "nu vill jag åka hem". Är ganska säker på att hon somnade i bilen innan hon hunnit dit.

Inspirerad av gårdagen tog jag mig idag an att höststäda här i vår trädgård med. Eftersom jag ska opereras imorgon och sedan få gå med öppna sår och en ställning på benet i ca 3 månader så kände jag att om det ska bli gjort så är det bäst att göra det nu. Så nu är landen rensade från ogräs och en del av växterna nedklippta. Gräset lär väl behöva klippas några gånger till och utemöblerna ska in men annars är det nog avslutat för säsongen. Känns lite sorgligt att sommaren är över men ändå skönt att få krypa in inomhus och mysa istället. Så här års är man inte så sugen på trädgårdsarbete längre, det blir ju både mörkare och kallare. Bengt är ju hemma nu också och är sjukskriven så till lunch passade vi på att grilla, troligtvis sista gången för säsongen. Nu ska jag gå ut och njuta av solskenet och röja lite till innan det är dags att hämta Hannah på dagis och sedan åka till sjukhuset. Ska bli inlagd ikväll och sedan opereras imorgon. Hoppas ni håller tummarna för mig då, lite nervös börjar jag allt bli. Återkommer med bloggandet när jag kommit hem från sjukhuset. Ha det gott!
/Lisbeth

En tur till torget och smaskig äppelpaj

En höstkrans att hänga på dörren, strumpor, lördagsgodis och en målarbok till Hannah, några krukor och en blus till mig var lite av det vi hittade när vi var på torget idag jag och Hannah tillsammans med Magdalena och Kristina. Det var soligt härligt höstväder och så här i skördetid fanns det massor av blommor i alla olika färger, svamp, frukt och grönsaker i de välfyllda stånden. Efter att ha gått över det vi ville titta på på torget fikade vi på det välbesökta caféet i Pingstkyrkan precis intill. Vi satt sedan och pratade en stund medan Hannah lekte i lekhörnan.
Väntar på att ge oss iväg till torget.

På eftermiddagen var vi bjudna ner till Villa Lübeck på äppelpaj med vaniljsås och för att spela en omgång kubb. Det fina höstvädret hade dock ändrats till en kallare och blåsigare variant så planen på att sitta ute och att spela kubb byttes istället mot att äta inomhus istället. Pajen var mycket god. Tack Magdalena och Margareta! Bengt var hemma för han mådde inte bra men Ankie, Samuel och lilla Tyra var också där och småtjejerna busade för fullt. Senare när solen tittade fram var vi ute i trädgården en stund och tjejerna provsmakade päron från Magdalenas eget träd.
/Lisbeth

En underbar skatt och usel mat

Idag var Hannah på dagis på förmiddagen och jag hämtade henne vid 13-tiden. Sen sov hon middag och lekte lite ute med pappa medan jag lagade mat. Testade ett nytt recept på färsbiffar och grönsakspuré gjord på blomkål, broccoli och creme fraiche men det var inte särskilt uppskattat. Bengt sa att han inte var hungrig (?) och Hannah vägrade äta mer än ett par skedar. Tacksamt när man stått och lagat mat! Jag tyckte inte att det var nåt större fel på maten. Bengt erkände senare att det var grönsakerna som avskräckte och kokade på kvällen pasta istället som han åt till biffarna. Hannah ville ha frukt istället för att äta middag men det blev det inget med.

På eftermiddagen tittade vi ner till mamma en sväng och träffade också mina bröder. När vi först kom dit och Bengt släppte av oss för att åka till apoteket blev Hannah helt hysterisk "Min pappa, min pappa" grät hon och ropade också på mig när mormor bar in henne. Stackarn, hon trodde nog att vi skulle åka ifrån henne den här helgen också men hon lugnade sig snart. Efter att mormor erbjudit lite att äta (man blir väldigt hungrig om man inte äter nån middag) var humöret snart på topp igen. Hannah fick en skattkista av mormor som min farfar snickrat till Toffe när han var liten. Det var väldigt spännande. Hon fyllde den med en skatt av halsband av plastpärlor som mamma samlat på sig genom åren (det blir några stycken när man har sex barn som alla gått på barntimmar och lekis och trätt pärlor). På hemvägen svängde vi också förbi på Kyrkvägen och pratade med farfar. Hannah tittade på fiskarna i hans damm och fick lite fler "skatter" att fylla kistan med.

Ikväll har Henke varit här en sväng. Det var ett tag sen vi sågs så vi satt och pratade en stund och sedan tittade vi på Idol på TV. Nu ska jag sova en stund för imorgon ska jag och Hannah upp och iväg tidigt fast det är lördag. Vi ska gå på Västratorget tillsammans med Magdalena och Kristina. Det ska bli kul!
/Lisbeth

Ett sms kan kosta dig massor

En kompis undrade om jag sett den här videon på Aftonbladets hemsida. Tyckte den påminde om det som hände oss. Enligt polisen så blev föraren som körde på oss inte sjuk och var inte påverkad. Deras förklaring var att hon antingen somnade vid ratten eller höll på med något annat samtidigt som hon körde. Vi lär aldrig få svaret på vad som egentligen hände, men enligt några som kände föraren höll hon på att sms:a. Hoppas att alla som ser den här får sig en tankeställare och låter mobilen vara när de kör bil. OBS! otäcka bilder.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5733188.ab

Var försiktig i trafiken, kör lugnt!

/Lisbeth

En duktig och glad dagistjej

Igår var vi på det första utvecklingssamtalet med Hannah. Eller rättare sagt jag och Bengt var för Hannah sov middag på dagis medan vi pratade med fröken. Allt var jätte bra, de tyckte liksom vi att inskolningen fungerat bra och det märks att Hannah trivs. Hon har kommit in jätte bra i rutinerna och är alltid med någonstans och leker med barnen även om hon inte hittat någon riktig bästis bland lekkompisarna på dagis ännu. Hennes humör och att hon ibland har ganska kort tålamod är inte något de märkt av ännu, mer än att hon kan bli lite "svart" i blicken ibland när det inte går som hon vill. Men det kommer väl... De tycker liksom vi att hon är en väldigt go och smidig tjej att ha att göra med. Fröken sa att hon sköter sig i alla fall mycket bra när hon är borta så det trotsiga visar väl sig mest här hemma. Det är aldrig något problem att lämna henne på dagis och det är ju skönt. En extra kram eller puss och sen vinkar hon glatt i fönstret när man går. Vissa dagar så börjar hon gråta lite när hon får syn på en när man kommer för att hämta henne. Det är som att då kommer hon på att man varit borta och att hon saknat oss. Men då håller man bara om henne en liten stund och sen är det full rulle igen.
Nu ska jag iväg och träna på Rehab. Ha en bra dag!
/Lisbeth

Veckomatlista och mysiga sagostunder

Idag har jag varit duktig och planerat matsedeln för den kommande veckan. Jag är så trött på att stå där och stirra in i ett halvtomt kylskåp och vad man än tänker sig att laga så saknas det alltid något. Så nu tog jag tag i saken, surfade efter lite nya recept och varvat med några gamla favoriter satte jag ihop veckans meny. Bengt hjälpte mig sedan med handlingen och vips känns det mycket roligare och mer inspirerande att laga mat nu när kylen är välfylld. Att laga mat är ju i självaverket ganska roligt men inhandlingen och planeringen är mindre kul. Vi har funderat på att testa familyfood men det får väl bli sen efter operationen. I eftermiddag ska här lagas Kycklingsaltimbocca med tomatsås serverad med pasta. Nytt recept för min del så vi får väl se hur det smakar!

När jag ändå var framme i samhället passade jag på att titta in på Bok och present affären. Där hittade jag några söta böcker till Hannah på rea. Två söta böcker om att säga förlåt, snälla och tack (kanske passar en trotsig 2,5 åring?). Hannah är i och försig ganska duktig på det där men jag tror hon kommer gilla dem. Köpte också ett ex av min favoritbok när jag var liten: Lotta på bråkmakargatan lär sig cykla. Den lär visst mamma vara rätt trött på efter att ha läst den många gånger för mig. Med boken följde också en DVD och en CD som Hannah kan lyssna på när hon blir större. Just nu är det annars sagor om prinsessor och troll som lilla damen efterfrågar. Innan har hon inte riktigt haft tid och sitta still och lyssna när vi läser för henne men nu tycker hon det är mysigt att krypa upp i mammas säng och ligga där och mysa och läsa en bok innan läggdags. Hon försöker också med: -"Du läsa en till saga" för att hon ska slippa lägga sig. Det är inte utan att mamma också ser framemot de där mysstunderna med gos och bokläsning.

Nu ska jag ta tag i tvättstugan innan det är dags att rulla bort och hämta lillan på dagis. Ha det gott!
/Lisbeth

Avkoppling och värmande ord från den lilla

Helgen har varit härlig och avkopplande. Vi checkade in på Säröhus vid fem-tiden i fredags och började med att installera oss på rummet och fräscha till oss innan det var dags att äta en god trerätters middag i den vackra matsalen med utsikt över havet. Middagen bestod av blomkålssoppa med pilgrimsmussla och palsternackpuré till förrätt. Huvudrätten var strutsfilé, stallbackspotatis och sås. Till efterrätt serverades en vaniljpannacotta med hallonsås. Vi var inte så övertygade när vi först såg menyn men blev glatt överraskade. Efter middagen gick vi upp till rummet och bytte om till badkläder, satte på oss morgonrockarna och tofflorna man får låna och gick ner till spa-anläggningen. Vi var nästan ensamma där, bara ett par till hade tagit sig ett bad. På relaxavdelningen kan man testa ångbastu, bubbelbad med olika arombad, glida ned i den 37° grader varma källan och flyta under kristallkronan och stjärnhimlen, njut av tystnaden och lugn musik. Man har också fri tillgång till juice och frukt. Härligt avslappnade efter badet somnade vi sedan tidigt.

Lördagen började med en härlig sovmorgon och sedan frukostbuffe. Efter att ha vilat en stund på rummet efter frukost gav vi oss iväg för att införskaffa lite lunch som vi sedan åt ute på innergården på Säröhus. Där har de en trevlig trädgård med bland annat en ro givande damm med fiskar. På fredagen när vi åkte ner regnade det men på lördagen var det soligt. Efter lunchen satt vi i salongen och läste innan vi gick ner till relaxen och badade. I duscharna i omklädningsrummet har man tillgång till olika scrub, krämer, ansiktsmasker o.s.v. så man kan passa på att pyssla om sig själv lite. På kvällen åt vi middag som bestod av en lax och rom tallrik till förätt och lamm ytterfilé med rosmarinsky och någon slags ugnspotatis till huvudrätt. Efterrätten var en passionsfruktsparfait med jordgubbssås. Det var en väldigt duktig kock även om inte köttet var riktigt i min smak. På kvällen tog vi ett dop i den varma källan igen innan vi gick tillbaka till vårt rum.

Efter att ha avnjutit söndagens frukostbuffé checkade vi ut och sedan åkte vi en liten bit till Särö Västanskog, ett naturreservat i närheten och tog en härlig förmiddagspromenad i solskenet och njöt av havsluften, naturen och tittade på de fantastiskt stora och pampiga villorna som ligger utmed strandpromenaden. Nöjda med helgen styrde vi sedan kosan hemåt och till vår lilla goa tjej som tillbringat helgen hos sin mormor. Det hade gått jättebra, hon hade frågat efter mamma och pappa några gånger men inte varit ledsen. Många kramar blev det i alla fall när vi kom hem. Det var härligt att åka iväg på tu man hand men jag har saknat min lilla älskling! Tusen tack för hjälpen mamma!

Idag var det tillbaka till vardagen igen. På morgonen körde jag Hannah i rullstolen till dagis. Det är härligt att kunna göra det och få den där lilla pratstunden på väg dit. Idag sa hon:
-"Jag saknar dej när ja e på dagis mamma". Det värmde verkligen när hon sa det. Det var inte så att hon inte ville gå dit utan hon kom bara på det att när jag är där är inte du där och då saknar jag dig. Det är aldrig nåt problem att lämna henne men ibland börjar hon gråta när jag kommer och hämtar henne och kastar sig i famnen på mig. Min lilla stumpa!

När jag lämnat Hannah var det bara att åka hem och packa träningskläderna för då skulle jag åka till Rehab och träna. När jag åkte hem därifrån blev jag av släppt vid dagis, var inne och hämtade Hannah och sedan åkte vi hem. Sen var det dags att komma på vad det skulle bli till middag och sedan göra Hannah klar för kvällen efter att hon och Isabelle lekt en stund. Hannah somnade vid halvåtta och då var jag helt slut med så jag hade kunnat somna jag med. Bäst att ladda för morgondagen och sova en blund, klockan närmar sig 22.30. Sov gott!
/Lisbeth

Om att ladda batterierna och Hannahs kusin-abstinens

Äntligen fredag! Nu känns det verkligen som om hösten är här, regn och rusk och bara 12 grader. Skönt att vi ska tillbringa det mesta av helgen inomhus. Vi får sitta i den 37-gradiga poolen på Särö och njuta av värmen, koppla av och se höstrusket utanför.

Hannah ska vara på dagis på förmiddagen idag och sedan ska hon vara hos mormor i helgen. Hon pratade hela kvällen igår om att de ska åka och hälsa på kusinerna. "-Jag åka till min Lii" tjatade hon och jag ångrade att jag nämnt det precis innan hon skulle lägga sig. Mormor tittade upp en sväng hit efter att hon varit på scouterna, så när hon försäkrat Hannah om att hon visst skulle få sova hos henne och att de ska åka till Lii och Meija på lördag somnade hon till slut gott i sin säng. Bilden på kusinerna är tagen förra sommaren.

Hannah ser verkligen framemot att vara hos mormor, frågan är bara hur hennes mamma ska klara sig utan sin lilla "sessa"? Jag får helt enkelt se till att rå om min älskling i helgen, han behöver få komma iväg och vila upp sig och koppla av ett tag. Kanske är vi två om det. Hoppas ni också får en bra helg!

/Kram Lisbeth

Grattis till världens bästa pappa och sambo

Idag fyller Hannahs pappa och min älskade sambo år. Hannah och jag gratulerade honom imorse med frukost på sängen och sång,"ja latå leva" som Hannah säger. GRATTIS BENGT!

Eftersom det är tisdag skulle Hannah iväg till dagis och jag till skolan. Bengt har inte kännt sig riktigt bra så han var hemma idag. På eftermiddagen kom Bengts föräldrar förbi en snabb sväng för att gratulera honom. Han fick ett bidrag till Säröhus-vistelsen. Det ska bli jätte härligt, på fredag åker vi dit. Idag var sista dagen på skolan på ett tag så nu får jag några dagar att vila upp mig och ladda inför den kommande operationen. Det känns skönt, det har varit mycket med arbetsträning på skolan, träning på Rehab, orka med vardagen här hemma och ladda inför det nya ingreppet.
/Lisbeth

Hösttankar och lördagsgodis

Näst sista dagen i augusti och man känner på något vis att hösten närmar sig, t.o.m på bloggen här. Jag ändrade lite grann på layouten igår, så nu har höstlöven smygit sig in här även om de tack och lov inte är så många ute ännu. Bilderna är från en härlig höstdag förra året.

Ja, det känns som det är på väg att bli höst nu när jobb, dagis och träning dragit i gång igen. Ett annat tecken på det är väl det faktum att Bengt var hemma från jobbet i fredags för att han fått nån form av influensa (inte svininfluensan dock). Han hade känt sig hängig i flera dagar med halsont, huvudvärk och yrsel men nu verkar det bättre. Eftersom inte Bengt var bra så var jag hemma och tog hand om Hannah i fredags. På eftermiddagen hade jag bokat tid för klippning åt henne. (Annars har vi ju vår favorit-frisör men den här gången fick det bli en drop-in tid här i Habo). Hannah hade klart och tydligt deklarerat innan att hon vill ha sådant där långt "Prinsesshår". När hon talade om det sa jag att "- då kan man ju inte skrika varje morgon när man ska kamma håret". "Näe, svarade hon, jag ska inte göra det mer". Och tro det eller ej men sen den dagen har hon inte skrikit när jag kammar henne för hon vill ju ha "sånt där långt prinsesshår som Isabelle har". Tänk att hon är så medveten fast hon bara är 2,5 år. Nå ja eftersom Hannah höll sitt löfte var ju mamma tvungen att hålla sitt så det blev bara luggen och de slitna topparna som blev klippta. Hon blev så nöjd och fin! Efteråt hade vi tänkt att låna lite roliga barnböcker på biblioteket men de tycker inte det är höst för de kör fortfarande med sommaröppettider och då har de inte öppet på fredagar.

Igår blev det en riktigt lång slappar-förmiddag. Efter att ha röjt och plockat iordning på en del här hemma var det dags att äta lunch. På eftermiddagen lekte Hannah och Isabelle. Isabelle och hennes mamma skulle gå fram till affären och köpa lördagsgodis och kom och frågade om Hannah fick följa med dem. Vi har inte gett Hannah något lördagsgodis direkt innan men hon har ju sett att Isabelle får en egen påse så hon ville gärna följa med. "-Ni får inte följa me, ni stanna här då" sa hon till mig och Bengt, det var tydligen väldigt spännande att få följa med själv. Hon fick en liten peng i sin plånbok och la den i Pippi -ryggsäcken och med den på ryggen vandrade de iväg. Tillbaka kom två väldigt trötta men nöjda tjejer med varsin liten påse. Hannah hade fått betala själv i affären och lämnat fram pengarna. Att få några pengar tillbaka var inte så intressant nu hade hon ju fått sin lördagsgodispåse... På kvällen när vi läste saga åt hon några bitar och sen fick hon ett riktigt sockerrus, blev full med hopp, skutt och bus och det tog långt tid innan hon kommit ner i varv och hade somnat. Godiset ska nog inte förtäras precis innan läggdags... Den vetskapen har nu mamma och pappa fått i alla fall.

Igår bokade vi äntligen en helg på Säröhus (se www.sarohus.se) Vi pratade om det redan i våras men det har inte blivit av. Vi var där i november förra året och nu ska vi åka dit på fredag. Det ska bli så härligt att åka iväg på tu man hand, bara umgås, bada i den 37 gradiga poolen, njuta av lugnet och äta gott. Det känns som vi behöver det efter allt som varit och för att ladda inför den kommande operationen och en lång höst. Hannah ska sova över hos mormor nästa helg och hon ska också vara hundvakt. Det ska bli härligt!

/Lisbeth

Både hit och dit

Idag har det varit mycket. Det började med fotografering till skolkatalogen på morgonen så jag åkte till skolan så att jag var där till klockan åtta. Sedan skulle jag åka till sjukhuset för att ta prover inför operationen men eftersom Beställningscentralen inte gick med på att hämta mig på arbetsplatsen och köra mig till Ryhov, var jag tvungen att åka hem till hemadressen först för att där bli upphämtad av en annan bil (10 min senare) som kunde köra mig intill stan och till sjukhuset. Jag diskuterade med dem i säkert 20 min när jag beställde men det gick inte få dem att hämta mig i Mullsjö eftersom det ena var en färdtjänstresa och det andra en sjukresa så istället bokades två bilar. Varför göra det enkelt när man kan krångla till det? Suck.

Efter provtagningen som var avklarad vid 10.30 var jag tvungen att äta eftersom jag inte ätit något på morgonen då jag var tvungen att vara fastande när jag skulle ta proverna. På eftermiddagen tränade jag på Rehab och hade tid hos läkaren där. På vägen hem därifrån blev vi stående i bilkö på 195:an i över en timme p.g.a vägarbete. Tur att jag hade så trevligt sällskap i bussen idag och att det var en sådan trevlig färdtjänst -chaufför. Jag hade trott att jag skulle hinna hem och vila en stund innan men p.g.a förseningen släppte chauffören av mig vid dagis så att jag bara kom ett par minuter försent till föräldramötet där som började halv sex. Efter informationen där rullade jag hem för att stoppa lilla prinsessan i säng. Det var en riktigt ljummen och härlig augustikväll i kväll. Efter att ha läst godnattsaga för Hannah försökte jag få henne i säng men hon hade mycket energi kvar i kroppen så det tog ett tag. Hon försöker komma på massa anledningar att få gå upp en gång till nu för tiden (måste dricka, kissa o.s.v), allt för att slippa sova. Men till slut somnade hon i alla fall. Tur att jag hann med att vila en stund mitt på dagen på Rehab så att jag orkade med hela dagen. Nu har jag ätit kvällsmat och sett på TV en stund så nu kallar sängen på mig för imorgon är det arbetsträning som gäller. Ha det gott!

/Lisbeth