En härlig höstutflykt

Idag när jag åkte hem ifrån stan efter mötet på Arbetsförmedlingen sken solen och när jag åkte förbi vid Bokskogen kände jag plötsligt en väldig längtan dit. Jag var ju hemma med Hannah idag eftersom hon inte var riktigt pigg men tänkte att om jag bara klär henne ordentligt kan nog lite höstluft göra henne gott. När jag kom hem hade B lagat middag som vi åt innan han skulle tillbaka till jobbet och jag och Hannah tog en tur till bokskogen. Lite olydiga var vi för vi körde upp för backen där det står motortrafikförbjuden med bilen (den hade inte varit lätt med rullstolen) och packade sedan ut den och vår medhavda fika-ryggsäck (med prinsessor på- Hannahs tillägg). Vi promenerade genom skogen bort till utsiktsplatsen dit vi ofta gick med min dagmamma Eva när vi var små. Där fikade vi i solen och tog en massa härliga höstbilder. En del av dem har Hannah tagit själv, inte dåliga för en fotograf på tre år (snart fyra). Vi såg en massa underliga svampar, vackra höstlöv och omkullvälta trädgrenar som med lite fantasi kan föreställa både det ena och andra. Ja det var en härlig stund, ett sådant där tillfälle som man sparar i hjärtat. Ofta tänker jag att man ska göra sånt där oftare, men det blir liksom inte av. Inte så lätt alltid att ta sig fram men helt klart värt mödan!

Att bollas hit & dit

Igår var jag kallad till Arbetsförmedlingen för att ha ett avstämningsmöte med dem och Försäkringskassan efter som mina tre månader i det s.k arbetslivsintroduktionsprogrammet går mot sitt slut. Men när jag kom dit var ingen av dem där. De hade skickat ut en felaktig kallelse så ingen av handläggarna var anträffbara. Typiskt när man ändrat och ordnat och tagit ledigt från jobbet för att ta sig dit. Först idag på morgonen fick jag veta att det var idag jag skulle vara där. Jag skulle vara hemma med lill-skruttan eftersom hon är förkyld, tät i luftvägarna och har krupp-hosta men istället fick Bengt komma hem ett par timmar för att jag på nytt skulle åka in till stan på ett avstämningsmöte. Den här gången var de i alla fall där och handläggaren på AF redogjorde för vad de kommit fram till i sin rapport som ska sammanfatta de här tre månaderna och tala om vilken arbetskapacitet jag har. Vad har de då kommit fram till? Jo att jag gör så gott jag kan och att min arbetsförmåga trots anpassningar på min arbetsplats just nu ligger på 50 procent... precis det man visste sedan innan. Vad har då de här tre månaderna egentligen inneburit? Jo en massa blanketter, pappersarbete, möten och att jag slussats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen och tillbaka till Försäkringskassan. Man känner sig som en boll i ett flipperspel som skickas hit och dit och som ingen riktigt vill kännas vid. Politikerna tycks tro att om man bara skickar utförsäkrade långtidssjukskrivna till Arbetsförmedlingen så kan de plötsligt börja jobba igen. Ingen vore gladare än jag om jag kunde jobba heltid imorgon men om det inte funkar vad gör man då? Ska jag hoppas på att Försäkringskassan godkänner en ny sjukskrivningsperiod med sjukpenning eller hoppas på att kunna få sjukersättning? Usch blir så ledsen, har inte bett om att hamna i den här situationen och hela systemet får en att känna sig riktigt misslyckad. Det känns inte som de ser hur mycket jag kämpat och vad som faktiskt har krävts för att ta sig dit jag är idag. För dem är man bara ett ärende i högen inte ett människoöde.

Vi har blivit med höna!

Ja Thilda heter hon enligt Hannah. Brorsan med familj har skaffat hönor och vi har fått adoptera en som Hannah fått som sin fast den ska bo i hönshuset i Svensjö (tur det tycker mamma). Vi har inte sett henne än men idag planeras en tur till Gällstad för att shoppa lite och sedan ett besök i Svensjö. Jag får väl erkänna att just fåglar inte varit min melodi men har jag kommit över min hundfobi får jag väl också trotsa min fjäderfä rädsla. Vad gör man inte för lilla hjärtat... Återstå att se om hon törs gå in i hönshuset och hälsa på sin nya vän.

(Som ni ser så vågade hon. Hannah är mycket stolt över sin höna som bor i hönshuset tillsammans med tuppen Oskar och de andra hönorna).

Barn- bytardag

I helgen har maken varit iväg och fixat i stugan på Askerön inför hösten så jag och lill-stumpan har varit själva hemma. Inte alltid en lätt kombination - en pigg och busig liten treåring och kryckor/rullstol och smärta i ben och knä men som tur är har jag haft hjälp av min goa mamma och min svägerska. Vi började dagen med att besöka Barnens dag framme i centrum där det anordnades en rad olika aktiviteter till förmån för Världens barn. Hannah och kusinerna Lii och Meija deltog i Habolöpet. De var riktigt laddade innan men när startskottet gått var inte Hannah på humör och Lii snubblade och slog i knät (inte så farligt) men hon skrek sig runt banan med tårarna sprutande - i själva verket var det nog stoltheten/tävlingsinstinkten snarare än knät som fick sig en törn. Meija däremot sken mer än höstsolen denna dag. Glada miner blev det i alla fall när de kommit i mål och fick pris i form av ett presentkort i leksaksaffärn, en festis och ett äpple. Sedan tittade vi på barnboksloppis som arrangerades av biblioteket och uppträdanden på scenen på Blå torget innan vi flydde det plötsliga regnet och gick in för att ta en fika på Briljanten som bjöd barnen på saft och chokladboll denna dag. Efter ett besök i leksaksaffären där tjejerna tillsammans köpte ansiktsmålarfärger åkte vi hem till mamma där barnen sedan roade sig med ansiktsmålning medan jag och Jennie åkte fram till Hagabodaskolan och Bytardagen för att se om vi kunde göra några fynd. Utanför ringlade sig en lång kö med mer rutinerade besökare som hade stora kassar med sig där de tryckte ned en massa fynd så när vi kom fram tyckte vi inte att det inte fanns så mycket att ha. Jag handlade för hela tio kronor och Jennie hittade lite mer men några större fynd gjorde vi inte. Istället åkte vi hem till barnen och mamma som bjöd på middag. Efteråt åkte vi hem till oss och tjejerna testade bubbelbadkaret. Roligt var det med bubbel och de små badfantasterna ville inte gå upp när det var dags att åka hem så mamma/faster fick helt enkelt dra ur proppen! Tack allesammans för en trevlig dag! (Tyvärr glömde jag kameran).

Om framtiden

Ett kort inlägg kommer här eftersom jag snart är på språng. Ja, kommentarer om söndagens val känns ju överflödiga annat än att jag tycker att det är förskräckligt att Sverige demokraterna nu kommit in i Sveriges riksdag. Det var verkligen en sorgedag för svensk demokrati då ett parti med främlingsfientliga och rasistiska åsikter nu ska vara med och styra vårt land. Som sjukskriven och utförsäkrad känner jag förstås en oro för vad ett fortsatt borgerligt styre ska innebära i framtiden för min del men det får väl visa sig.

Närmaste framtiden idag innefattar ett besök hos sjukgymnasten för att träna, en snabb sväng hem för att duscha och äta och sedan till jobbet. Sjukgymnasten såg förresten helt chockad ut när jag sa att de på ortopeden ska ta ställning till om man ska byta en del av eller hela knäleden. Hon tyckte verkligen att jag skulle kolla upp om det fanns några andra alternativ och menade på att en sådan operation innebär mycket träning efteråt. Ja vad ska man tro? Även där får väl framtiden utvisa då det först ska göras en titthålsoperation i slutet av oktober för att få klarhet i hur det ser ut i mitt skadade knä (båda är ju skadade fast vänster är värst). Jag hoppas bara att man på något sätt kan åtgärda det så att jag slipper att ha så ont!

Nu ska jag kela lite med Thea som pockar på uppmärksamhet innan jag ger mig iväg. Ha en trevlig dag!

Spännande valdag!

Själv röstade jag redan igår. Se till att göra din medborgerliga plikt du med och rösta om hur Sveriges framtid ska se ut! Vill vi ha ett samhälle med ökande klyftor där människor får teckna privata sjukvårdsförsäkringar och där plånboken får styra istället för behovet av vård? Ett samhälle där det finns privata vinstintressen inom skola och äldreomsorg? Ett samhälle där människor som bedöms vara för sjuka för att jobba men inte får någon sjukpenning utan tvingas gå till socialen?
http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1815621

För mig är svaret självklart NEJ! Alliansens politik tycks gå ut på att alla sjuka bara är myglare som inte vill jobba och därmed inte ska vara berättigade till någon form av inkomst.
Att man drabbats av sjukdom eller olycksfall tycks ointressant- de vill se människor som arbetsföra till varje pris!

Jag utgår från att alla Alliansvänner är helgarderade från sjukdomar och olyckor för all framtid och till absolut 100% säkerhet, eftersom de så gärna vill ha detta och kanske tom ett ännu sämre system även i fortsättningen. Vem som helst kan drabbas av sjukdom eller olycksfall! Det kan hända dig imorgon! Se till att rösta för ett bättre och medmänskligare Sverige! Se till att Sverige får en ny regering!

En liten gymnast

Idag har jag jobbat på förmiddagen och på eftermiddagen hade jag vattengympa i bassängen på Fysioterapin på Ryhov. Jag hämtade sedan Hannah på dagis och så åkte vi till uppstarten på barngympan i Bankeryd. Hannah tyckte det var jätteroligt även om hon var lite försiktig och avvaktande i början. Hon vill gärna stå lite vid sida av och titta på och se hur de andra barnen gör innan hon försöker sig på det själv men sedan sprang, hoppade, klättrade hon för fullt med de andra. Så nöjd var hon över sin nya gympadräkt med liten volangkjol på och duktig var hon. Så bra på att gå balansgång och stå på händer (mot en tjockmadrass) och mamma var så stolt över att ha en sån go liten tjej. Det var verkligen roligt att se att hon tyckte att det var så kul. Efter kvällsmat och ett dopp i badkaret somnade hon sedan gott.

Ett trasigt knä

Dagens röntgen och besök på ortopeden visade att jag har artros, förslitning i mitt knä. Det bestämdes att jag ska göra en titthålsundersökning av knät i narkos - troligen i slutet av oktober. Efter det ska man ta ställning till vad man kan göra åt det. Det kan resultera i att man byter en del av knät eller att jag får en helt ny knäled. Det kändes förstås inte så roligt att få höra det men samtidigt skönt att få bekräftelse på att det faktiskt är något som är trasigt och som gör så ont. Jag vet att man inte kan byta knäleden mer än ett par gånger så jag är med tanke på det kanske för ung för att göra det men samtidigt känner jag att är det någon gång jag ska ha ett fungerande knä så är det ju nu när man har småbarn. Även om inte problemen skulle vara ur världen med tanke på den bestående smärtproblematik som frakturerna i vänster fot fört med sig så skulle det ju i alla fall minska smärtan om jag hade ett knä som inte gör ont.

Bara till mig

Det blev en härlig tur till skogen igår. Hannah tyckte det var jätteroligt och vi tränade Thea på att spåra och det gillade hon verkligen. Hannah gömde sig bakom nån gran tillsammans med mormor eller bland ormbunkarna och sen letade hunden efter henne. På att spåra kantareller var hon inte lika duktig utan vi hittade bara tre fyra stycken ynkligt små svampar. Bättre lycka blev det idag när Bengt och Thea var ute en sväng själva i skogen. En hel kastrull full med härliga kantareller. Bara till mig också för varken Bengt eller Hannah äter svamp. Mums!

Nu ska jag ta och sova en blund för imorgon bitti ska jag vara på ortopeden och innan dess göra en ny röntgen av knät. En fullspäckad dag blir det, ska på avstämningsmöte hos handläggaren på Arbetsförmedlingen, träna bassängträning och ha utvecklings/lära känna samtal med några av mina elever också innan morgondagen är till ända. Ha det så gott!

En längtan & trevligt besök

Ja just nu känner jag att jag längtar ut i skog och mark. Det är nåt speciellt att vara i skogen på hösten tycker jag. Luften är speciell, kall och klar och det doftar så härligt. Tänk att bara sitta där bland blåbärsriset och den mjuka mossan, lyssna till tystnaden och låta tankarna vandra fritt. Lanserade idén om en skogsutflykt vid middagen och familjen verkade taggade men plötsligt infann sig en väldig trötthet och 2/3 av den tyckte att det var läge att sova middag först och snarkar nu i kapp... Så vi får väl se hur det blir.

Idag på förmiddagen hade vi besök av Linneá, Madde och hennes sambo Jocke och hans dotter Amanda. En trevlig fikastund som lyste upp tillvaron efter en lång arbetsvecka och som det då tycktes en väldigt grå höstdag. Det var jättetrevligt att träffa dem och fast det var ett tag sen vi sågs så känns det som det var igår. Madde är verkligen en fantastisk vän. Nu har molnen skingrat sig lite och solen tittar fram då och då så en liten tripp till något närbeläget skogsområde känns lockande. Jag får nog ta mig an projektet att väcka man och barn och stuva in dem och hunden i bilen, hämta upp mamma och följa min längtan. Ha en trevlig lördags eftermiddag!

Alldeles vimmelkantig

Ja så känner jag mig nu, snurrig i huvudet och trött. Jag har varit och jobbat (lite längre blev det än enligt schemat) och nu skulle jag egentligen på bassängträning men jag känner mig så yr och konstig så jag vill inte sätta mig i bilen. Kanske blev det lite för mycket med tanke på kvällens föräldramöte också. Jag bestämde mig i alla fall för att vara hemma och vila lite istället innan jag ska träffa min kollega och förbereda inför kvällens föräldramöte. I huvudet snurrar tankar om vad vi måste ta upp på mötet och sånt vi måste informera om. Ibland önskar jag att det fanns en sån där stäng av knapp när hjärnan går på högvarv och man inte kan komma till ro. Ska i alla fall försöka sova en stund nu och hoppas på att det blir bättre.

En kort veckosammanfattning

Lördag kväll och jag är dödstrött så egentligen borde jag nog sova men skriver ett kort inlägg för att tala om att jag lever fast jag inte varit så aktiv i bloggvärlden det sista. Det känns som om att jobba 50% (med ett anpassat schema och anpassade arbetsuppgifter) är precis vad jag orkar med just nu. Början av veckan går ofta bra men i slutet av veckan är jag så trött och sliten att tårarna är nära. Usch vad det gör ont i mina ben! Men det ska gå, det är bara så.

I måndags var jag på bassängträning inne i stan efter jobbet. Jag tvingade mig själv att köra bilen själv dit och det gick över förväntan men när jag skulle hem mitt i värsta rusningstrafiken blev det för mycket. Jag ringde hem och sa att jag stannar i stan ett tag tills trafiken lättat. Det var på sätt och vis bra för jag hade några ärenden att uträtta. Med en ny klocka. två par byxor till mig och ett par höstskor till Hannah (de förra tuggade ju hunden sönder) så åkte jag sedan hem och fast det var jobbigt så kändes det i alla fall lite bättre när trafiken inte var så intensiv. Men det finns många dårar ute på vägarna. Ibland önskade jag nästan att jag hade en sån där övningskörningsskylt på bilen så att folk kunde visa lite hänsyn, trafikskadad får det väl stå istället för jag har ju haft körkort i ganska många år... ;-)

I tisdags kväll höll jag på att ringa en massa för att anmäla Hannah till Barngympa. Men det var lättare sagt än gjort. Jag ringde oavbrutet i 25 minuter men det tutade bara upptaget. När jag till slut kom fram var platserna redan slut. Hannah blev jätte besviken. Hon pratar så mycket om att hon vill gå på gympa. Så kom jag på att jag kunde kolla på nätet om det fanns någon barngympa i Bankeryd och det fanns det så nu ska Hannah gå där istället. Det blev istället på tisdagar och det passar egentligen bättre. Visst blir det till att skjutsa lite längre men det ska nog gå bra.

I onsdags fyllde min käre make år. Vi gratulerade honom med blommor och paket på sängen och på kvällen köpte vi bakelse till honom. Efter att ha hämtat Hannah på dagis var jag med henne på Maracas, en grupp för sång, musik och lek i kyrkan. Hon verkade tycka det var roligt men blev plötsligt jätte blyg- hon som inte alls brukar vara det. På kvällen var jag och tränade på Rehab och träffade Henrik, Anneli, Ida & de andra.

Torsdag och fredag ägnade jag mest åt skolarbete och lördagens projekt var att höststäda garaget och köra en massa skräp till återvinningsstationen. Min yngste bror var snäll och hjälpte till så det gick ganska smidigt ändå. Äldste brodern är i full fart med utbyggnaden av deras hus och var här och lånade en borrmaskin för hans hade gått sönder. Han får nog ligga i för det är bara drygt 2 veckor tills han beräknas bli pappa igen. Spännande! Jag gissar på att det blir en liten tjej-kusin.

Nä nu är det dags att sova och ladda för kalas för maken imorgon. Då kommer svärmor, svärfar, Bengts syster och lilla Alva på besök. Marcus kan tyvärr inte komma med p.g.a den cancerbehandling han genomgått, det känns väldigt tråkigt men han måste undvika husdjur m.m. Hoppas innerligt att allt elände och alla motgångar snart är över för deras del, de har haft det väldigt tufft. Sänder massor av styrkekramar till dem och alla andra som på olika sätt drabbats av denna hemska sjukdom innan jag somnar. God natt & sov gott!

En rackare till hund

Ja det kan man verkligen säga, en sån sko-ätare hon är. Och finsmakare också. Gillar inte skor i storlek 38-42 så värst, nej små ska de vara. Små prinsesskor smakar bra liksom gummistövlar passande en treåring. Två par gummistövlar och ett par skor är nu mer än bättre begagnade (läs söndertuggade). Lurig är hon också för hon gör det aldrig när vi är hemma utan liksom i protest när vi åkt ifrån henne, hur länge verkar inte spela någon roll. Inte kan man skälla på henne när man kommer hem heller, då förstår hon ju inte alls varför husse eller matte är arg. Ja sko-kontot har verkligen ränt i väg sedan Thea blev en del av vår familj. Men i övrigt är hon världens goaste lilla vovve, full av bus och leklust.

Hektisk andra vecka

Den här veckan har varit riktigt hektisk och där av har det inte blivit några nya blogginlägg skrivna.

Veckan började med måndagens skolstart för eleverna. Eftersom jag nu blivit klassföreståndare för en sexa var jag med dem hela första dagen och när jag kom hem var jag helt slut. Inte på grund av eleverna, de verkar goa tycker jag, utan för att det blev för många timmars arbete i sträck. Egentligen skulle jag åkt och tränat vattengymnastik på Ryhov men jag orkade helt enkelt inte och tanken på att köra hem från stan själv i värsta rusningstrafiken lockade inte direkt så jag stannade hemma istället.

I tisdags efter jobbet fick jag besök av en frilans-journalist och en fotograf som ville intervjua mig om olyckan och vägen tillbaka. De har tidigare intervjuat en bekant till oss som ska vara med i en TV-produktion under hösten och synas i rutan. De ställde frågan till henne och hennes man om de kände någon som varit med om något utöver det vanliga och som de kunde göra ett reportage om och då nämnde de mig! De var nog här i tre timmar och jag försökte berätta i korta drag om allt som hänt under de två och ett halvt år som gått sedan olyckan, inte så lätt precis. Journalisten antecknade febrilt och fotografen tog bilder på både mig och familjen. I veckan fick jag sedan ett manuskrift som jag fick läsa i genom och godkänna och reportaget kommer sedan publiceras i tidskriften Året runt om ett par månader. Det blir spännande att se det färdiga resultatet!

I onsdags kväll var jag på Spinnet och tittade när mina bröder Martin och Daniel och deras band hade spelning där. Det var ett väldigt lyckat gig - de är så duktiga.

I torsdags fick vi äntligen vårt efterlängtade bubbelbadkar så där tog jag mig ett härligt bad på kvällen när Hannah hade somnat och jag vilade mina trötta och onda ben efter jobbet. Så trött var jag och kände att det var verkligen skönt att det bara var en arbetsdag kvar innan helgen.

På fredagen åkte jag, mamma och Hannah in till stan efter att jag slutat jobba och hämtat lillan på dagis. Bröderna med band spelade på JC under eftermiddagen och sedan åkte vi och handlade innan vi kom hem och lilla H fick testa nya badkaret också. Första gången på säkert 2 år som hon tvättade håret utan att illskrika så att grannarna kan tro att det pågår barnmisshandel. Skönt för mamma och pappa som tidigare fått ta en rejäl strid varje gång det skulle duschas... Nu ber hon t.o.m med om att få bada! ;-) Det ni!

Lördagen bjöd mest på regn så vi bestämde oss för att åka in till stan och se den senaste Shrek-filmen SHREK- nu & för alltid. Det var mycket trevligt.

Idag har vi varit och hälsat på ute i Svensjö och Hannah har fått leka lite med kusin Lii och kusin Meija. Det tycker hon alltid är lika roligt.

Ja som sagt en hel vecka har gått utan någon uppdatering genom ett enda blogginlägg, tiden har varit knapp och orken inte riktigt funnits. Men nu är jag förhoppningsvis på banan igen och kanske dröjer det inte lika länge till nästa inlägg! Nu ska jag sova och ladda för en ny arbetsvecka. Ha det så gott & sköt om dig!

Första jobbveckan & Visingsö-besök

Kan nu konstatera att jag klarat mig i genom första jobb-veckan. Inga elever men en massa möten och planerande hit och dit. Vi får väl se hur det går nästa vecka när eleverna kommer... ;-). Onsdagens kräftskiva/personalfest i skolans matsal var en höjdare. Vårt arbetslag ansvarade för dukningen medans de andra fixade kaffe och kakbuffe, underhållning och städning. De hade ordnat en kul lek som påminde om Magnus och Brasses "Vilken ska bort?". Fyra kollegor fick komma fram och sedan skulle man komma på den gemensamma nämnaren mellan tre av dem. Det fanns förstås många svar men bara det var rätt som lekledarna tänkt sig. Det var en kul tävling som lockade till många skratt precis som när skolsyster gjorde entre utklädd till "Syster Gertrud" och agerade ståuppkomiker. Allsång och fantastiskt goda Vätter kräftor förgyllde också kvällen.



Det är mycket att göra inför skolstarten. Nu känns det ändå som det mesta är under kontroll men under veckan har det varit en massa strul med scheman. Jag och min klf-kollega ska ta emot en ny sexa så det ska bli spännande. Det kändes ändå gott när det var fredag.

Lördagen fylldes med riddare och polkagrisar. Vi åkte till Visingsö tillsammans med mamma och Thomas med familj. Vädret såg till en början inte så lovande ut men som tur var klarade vi oss utan en droppe regn. Småtjejerna tyckte det var jätte spännande på färjan mellan Gränna och Visingsö och det gungade en hel del eftersom det blåste ganska bra. Framme på ön hade vi picknick innan vi besökte Tonerspelen och Medeltidsmarknaden. Tio riddare red i full galopp och tornerade med lansar och svärd. Vi testade vildsvinskebab som dock inte var någon jätte höjdare. Lii köpte sig en prinsessklänning och hon och Hannah red ponnyridning. Nöjda och belåtna åkte vi sedan tillbaka till Gränna och införskaffade lite polkagrisar innan det var kväll och dags att åka hem. Tyvärr hade jag missat att ladda kameran så några bilder blev det inte men jag hoppas jag får några av brorsan.

Nu ska jag läsa en bok och äta lite polkagrisar innan jag tar tag i lite förberedelser inför morgondagen. Ha en skön söndagseftermiddag!

Kräftskiva

Idag väntar lite vila och skolarbete hemma på förmiddagen eftersom jag jobbar eftermiddag idag på skolan. Det är mycket som ska hinnas med och fixas innan skolstarten för eleverna och en massa möten hit och dit. Det känns som om jag skulle behövt vara där på heltid, fast jag jobbar halvtid, men det fixar jag ju inte. Det får liksom lösa sig ändå. Dagens höjdpunkt blir nog kvällens kräftskiva tillika personalfest på skolan. Det kommer säkert bli jättetrevligt!

Öland, Allsång, Sol & Bad

Efter en veckas semester i Kalmar och på Öland är man nu tillbaka i "verkligheten" och på jobbet igen. Vi hade några väldigt soliga och trevliga dagar på kusten. Vi åkte ner först på måndags eftermiddagen då jag hade ett möte inbokat med Arbetsförmedlingen tidigare på dagen. Jag och Hannah åkte iväg tillsammans med min mamma, min yngste bror Christoffer och hans kompis Pontus. När man är 15 bast är det ju inte direkt så spännande att åka och campa med morsan, storasyster och treåriga systerdottern så Toffe ville gärna ha med en kompis att hänga med ;-).

På tisdagen spenderade vi förmiddagen på campingens badplats och lilla Hannah som tidigare varit en riktig badkruka har nu blivit en riktig badfantast! Att bygga sandslott och fånga småfiskar med håv från bryggan var också en höjdare. På eftermiddagen åkte vi in till Kalmar centrum och strosade runt lite. Mycket kullersten har de i den stan så ett par rullstolshaveri blev det när gummit krängde av ett av de främre länkhjulen. Inte så kul. Min stackars lilla mamma fick agera rullstolsmekaniker och fixa till det vilket gjorde att hon blev alldeles svart och oljig om händerna. Men i övrigt var det väldigt trevligt. Hannah hade sparat pengar för att köpa sig en barbiedocka (hon är helt förlorad i Barbies förtrollade värld av prinsar och prinsessor just nu)så vi besökte en leksaksaffär i gallerian Baronen för att hon skulle få köpa sig en "Lilla sjöjungfrun Barbie" som hon pratat om. Det hade de inte (förutom en som kostade 300 kr- helt galet dyrt för en docka) men utanför affären satt en affisch om ett evenemang för barn som skulle hållas på Kalmar slott dagen efter. Förra gången vi var i Kalmar tyckte ju både Lii och Hannah att det var roligt och spännande att besöka ett riktigt slott så jag tänkte att en allsångsshow för barn på slottet vore kanske kul att gå på. På kvällen surfade jag och tog reda på lite mer och på onsdag förmiddag åkte vi sedan och skaffade biljetter till "Duran & Mollans Allsångsshow" på slottet.



Vilken höjdare! Vilken show!

Duran och Mollan hade ett allsångs-hjul de snurrade på och när det var dags att sjunga allsång satte alla barnen på sig sina allsångsglasögon. Snygga va?! De var verkligen jätteduktiga och barnen som var där hade så skoj. Riktigt medryckande och underhållande både för stora och små. Hannahs "Duran och Mollan" favorit-sång är just nu en där refrängen går så här:

" Lägg en vattenballong, i pappas kalsong, klappa honom lite i baken..."

Hon vill lyssna på den om och om igen och den verkligen etsar sig fast i huvudet... Barnunderhållning på hög nivå.



På torsdagen åkte vi över till Öland. Vi började med ett besök på Soliden där vi fikade, tittade på slottet och strosade runt i den vackra parkliknande trädgården. Ganska långt på grusgångarna blev det så dagen efter hade jag sådan träningsvärk i armarna efter att ha kört med rullstolen där. Från parkeringen var det en jättebrant och lång backe ned till slottet och när vi promenerat runt i parken där började jag fundera på hur jag i hela friden skulle orka ta mig upp till bilen igen. Som tur var upptäckte vi att det fanns ett litet tåg som skjutsade besökare till och från entrén till slottet så där lastade vi upp rullstolen och fick åka med uppför den långa backen upp till parkeringen. Lokföraren var en trevlig och skojfrisk man som åkte runt runt flera varv extra på parkeringen för att skoja med oss, till Hannahs stora förtjusning. Hon tyckte det var jättekul att åka det lilla tåget och pratar om hur tokigt han körde den där lokföraren. Efter slottsbesöket åkte vi in till Borgholm och åt lunch och gick en liten sväng på stan. Hannah fick syn på ytterligare ett litet tåg så hon och mormor åkte på en liten sightseeingtur runt stan med det. Efter det bestämde vi oss för att vi behövde ett svalkande dopp i havet men efter att ha frågat om vägen blev vi rekommenderade att fortsätta 3 km norr om Borgholm till Köpingsvik där stranden skulle vara mycket finare. Det gjorde vi och fann en underbar vit sandstrand där vi badade. Det var väldigt långgrunt men ett väldigt fint badställe. Nöjda efter en dag på Öland åkte vi och handlade lite i Färjestaden innan vi åkte tillbaka över bron till fastlandet och Rafshagsuddens camping.




De två sista dagarna bjöd också på sol, bad och en del shopping. En av kvällarna satt vi nere vid havet en bit från campingen och grillade- så mysigt. På söndagen kändes det riktigt vemodigt att plocka ned förtältet och packa ihop husvagnen för att åka tillbaka hem. Dels för att det varit underbart härliga dagar med sol (till skillnad från hemma) och också för att sommarlovet nu är slut och det är bara att kasta sig tillbaka in i vardagen med jobb, dagis och hushållsbestyr. Tänk om man kunde stannat tiden ibland bara för att få njuta lite till! Samtidigt var det förstås skönt att komma hem till sin egen säng och maken. Vi har saknat honom så, både Hannah och jag :-)

Skolstart

Ja igår var det dags att börja skolan igen efter somarlovet. Vi kom tillbaka efter semestern på ostkusten i söndagskväll och då var det bara att packa väskorna till dagis och skola och försöka få lite sömn innan det var dags att bege sig dit. Jag hade riktig ångest i söndags över att börja jobba men igår när jag kom dit kändes det rätt ok ändå. Vi har haft en härlig sommar och njöt in i det sista. Rapport från Kalmar och Öland kommer förhoppningsvis i eftermiddag. Ha en bra dag!

Sista veckan

Ja nu är det sista veckan på sommarlovet, på måndag börjar jag att jobba igen. De sista sommarlovsdagarna ska jag och Hannah tilllbringa med camping ytterligare en vecka i Kalmar. Rapport därifrån kommer senare. Idag var jag och träffade min handläggare från försäkringskassan utan att bli särskilt mycket klokare. Ska i alla fall testa attjobbba 50 procent i mitten av augusti och sedan ha en ny avstämning i september.

Premiär

Idag har vi haft mina brorsbarn Lii och Meija här då de sovit över i natt. Lii har gjort det tidigare men för Meija var det övernattnings-premiär hos faster. Det gick i alla fall jätte-bra och vi hade så mysigt. Började med att steka pannkakor och göra pannkakstårta. Tanken var att de sista jordgubbarna i vårt trädgårdsland skulle användas för att dekorera tårtan med men tyvärr var de slut för säsongen så vi fick garnera med blåbär istället. Frysta sådana, men det gick bra det med. Tjejerna åt med god aptit:






På kvällen låg de stora tjejerna och pratade och fnittrade länge (precis som det ska vara när man har pyjamas-party) innnan jag till slut fick dem att somna genom att själv lägga mig bredvid dem en stund, läsa godnattsaga och klappa dem en stund på ryggen. Lilla Meija hade somnat gott i sin vagn. Visst är de för söta!




Imorse skulle Bengt iväg och jobba och då låg jag och tjejerna i vår säng och kollade på TV:n en stund. Tre flaskor välling beställde de och sedan var det bara botten upp som gällde... ;-)



Tack Thomas & Jennie att jag fick låna era små charm-troll ett tag, hoppas de snart kommer igen :-)

Premiär var det idag också för mina bröder och deras band att spela live i radio. Vid nio-tiden på SR P4 Jönköping spelade de, Martin Damberg & Stora planer, två av sina låtar för radiolyssnarna. GRATTIS grabbar, det gjorde ni bra!

www.martindamberg.se

Om arbetsförmåga

Tankar om jobb och arbetskapacitet har fyllt mitt huvud de senaste dagarna. Innan vårterminen slutade var tanken att jag skulle gå upp och arbeta 50% men jag kände p.g.a av smärtan att jag inte klarade det. Jag har sedan dess varit i kontakt med Smärtenheten och under de senaste månaderna provat nya mediciner som delvis haft en positiv inverkan och gjort att jag har lite mindre ont. Nu funderar jag på om jag ska börja jobba på 50% direkt när höstterminen börjar och känna på det eller om det är bättre att börja på 25% och sedan gå upp i tid? Kanske ska jag satsa allt och se om det bär eller brister?

Jag tillhör ju nu mera skaran kallad utförsäkrade, där politikerna så fint fått ner antalet långtidssjukskrivna genom att fösa över dem från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Läste en notis i lokal-tidningen idag om det:



Precis som jag får man delta i ett arbetslivsintroduktionsprogram när man hamnat hos Arbetsförmedlingen för att man blivit utförsäkrad (detta tvingas jag göra trots att jag har en 100% tjänst att gå tillbaka till). Arbetsförmedlingen har nu själva gjort en utredning och lämnat till regeringen där man konstaterar att bara 2 % av de som deltagit i arbetslivsintroduktionen har fått jobb utan någon form av lönesubtention. Konstigt? Nä, knappast! Det handlar ju om människor som varit sjukskrivna under lång tid för att de är just det - SJUKA. Trodde man att man bara skulle kunna skicka dem till arbetsförmedlingen och så blev de friska igen?

Nästa vecka ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen och förhoppningsvis få lite mer klarhet i vad den här introduktionskursen egentligen ska ge mig? Hon konstaterade sist vi sågs att det kanske var lite kontraproduktivt att skicka mig till massa olika grupper och kurser eftersom jag inte har ork nog p.g.a smärtan att arbeta fullt. Så än så länge har det inte inneburit någonting för mig mer än fler blanketter och papper att fylla i hit och dit. Och det är ju inte tröttande? ;-) Blir matt bara jag tänker på det. Så du som tycker att det känns lite motigt att gå tillbaka till jobbet så här efter semestern; var glad att du har ett arbete att gå till och att du har hälsan i behåll! Var rädd om dig!

2,5 år sedan

Idag är det på dagen 2,5 år sedan trafikolyckan. Fast det kan tyckas länge sedan så gör den sig dagligen påmind:

- I begränsningen av vad jag orkar med och klarar av,

- i smärtan i mina ben

- i rädslan att åka bil

- och i oron över att det ska hända mig själv eller dem jag älskar något.

- I ständigt grubblande över hur livet hade varit om det inte hade hänt??

Samtidigt är jag fantastiskt LYCKLIG över att vi faktiskt överlevde och att vår då ett-åriga dotter klarade sig helt oskadd. Mina tankar går förstås idag också till de anhöriga till föraren i den andra bilen som avled till följd av kollisionen.
Tänk vad livet kan ändras på några sekunder, vad skört det är och vad mycket man har att vara tacksam över...

Ännu mera väntan

Ja, det blir det nu efter att jag pratat med min ordinarie ortopedläkare dr H i förra veckan. Jag förklarade att besöket hos knäexperten A inte gav särskilt mycket då han inte alls var insatt i mina skador och de alla operationer och ingrepp jag genomgått. Ortopeden H tyckte då att det ska göras en ny röntgen av vänster knät (det gjordes inte inför besöket hos experten fast jag i frågasatte om det inte borde göras) så igår fick jag en ny kallelse till mitten av september då jag ska röntgas och sedan få träffa läkaren H för en ny bedömning. Ny väntan alltså.

Det är tydligen inte någon vanlig röntgen utan man ska stå upp och belasta under själva röntgen så att de kan se vad som händer i knät vid belastning. Lite jobbigt känns det eftersom jag vet att det är väldigt jobbigt att belasta på vänster ben eftersom det gör så ont. Hoppas att röntgen-undersökningen inte tar så lång tid. Lite förvirrande är det också efter som den andre ortopedläkaren (knäexperten) A sa att röntga kunde man inte göra p.g.a att en den skulle störas av det långa stag jag har i lårbenet efter benbrottet där. Konstigt att de kan säga så olika!

Jag antar att det vid detta besök också ska göras en slutbedömning av mina skador för att man ska kunna skriva ett s.k invaliditetsintyg. Detta ligger sedan till grund för den ekonomiska ersättning som man får från försäkringsbolaget. Invaliditeten bestäms i procent och sedan går de efter någon slags tabell som trafikskadenämnden fastställt där det avgörs vilken summan blir. Invalid- är det det man är? Till vilken procent då? Det hela känns märkligt och även om pengar kanske kan vara något som underlättar i vardagen så kan det ju aldrig ersätta det lidande jag utsatts för de senaste 2,5 åren. Jag såg länge fram emot den dagen då jag skulle vara färdigbehandlad och skadan slutreglerad men nu vet jag ju att jag kommer få bestående men och en bestående smärtproblematik så över är det ändå liksom inte. Jag är så evigt tacksam att jag har människor runt omkring mig som på olika sätt stöttat mig och fått mig igenom denna tuffa och smärtsamma tid i mitt liv. TACK!



Min lilla samling: skruvar och plattor som används för att lappa ihop mina ben och som sedan tagits ut.



Röntgenbild av underbenet när man tagit av de båda benen för att vinkla om foten för att jag skulle kunna gå på den. Fick sedan gå med en extern-fixation på benet i 3 månader.




Röntgenbild på foten efter steloperation och omvinkling med hjälp av Hoffman-ställning.

"Den funkar inte"

Jag säger som lilla Hannah sa för ett tag sedan när hon vaknade mitt i natten nästan panikslagen och super-täppt i näsan:

"-Min näsa funkar inte!"

Sen i söndags har jag haft ont i halsen och öronen och varit täppt i näsan. Övriga familjen verkar ha klarat sig från förkylning än så länge. Just nu ligger jag och vilar på sängen medan Hannah tittar på Bolibompa eller sommarlovsmorgon heter det kanske. Det blir en lugn dag idag, tror att jag har lite feber också. Måste ju va pigg och kry till på torsdag då vi ska va barnvakt till två små gullungar. Ha en bra dag!

Att packa upp

Dagen idag har mest ägnats åt att packa upp efter semestern, tvätta och städa. Fy så tråkigt det är att packa upp när man varit i väg någonstans, tänkte att det är bäst att göra det med en gång annars kan väskorna bli stående länge... Att packa när man ska iväg är så mycket roligare konstigt nog, fast ofta ganska stressigt. Jag är sådan där som helst skriver långa listor på vad som ska med eftersom jag avskyr att upptäcka att jag glömt något hemma. Tar ofta med mycket mer än det jag använder och det slutar ofta med en proppfull väska. Hellre för mycket än för lite är mitt motto. Tycker det är riktigt jobbigt att komma på på väg någonstans att jag glömt nåt, viktigt eller oviktigt spelar ingen större roll. Tror det beror på att det bor lite av ett kontroll-freak i mig. Efter olyckan har jag dock tvingats släppa lite grann på det där och ta saker och ting lite mer som de kommer. Har helt enkelt tvingats inse att hur väl man än planerar så blir det inte alltid som man tänkt sig! That's life!

Maken hade gjort en rokad i vardagsrummet och flyttat om alla möbler när vi var borta, så idag har vi diskuterat fram och tillbaka och flyttat möbler fram och tillbaka för att bestämma hur rummet ska möbleras. Helt eniga är vi fortfarande inte. Var ska soffan och TV-bänken stå egentligen? ;-) Diskussionen lär nog fortsätta imorgon med och risken finns nog att ingen av oss riktigt vill ge med sig. Tänk vilka struntsaker vi människor kan hänga upp oss på!

Var och hämtade ett paket på posten idag med en skylt i emalj som jag beställt med vår adress som ska sitta på fasaden på vårt nymålade hus. Jättefin blev den.

Ikväll har vi grillat tillsammans med Henrik och hans flickvän Ramona. Vi åt gott, spelade Buzz och sjöng singstar. Nu ska jag knoppa in och drömma sött. Gör det du med!

Camping, nöjespark- & slottsbesök!

Hemma igen efter en veckas campande i Kalmar och på Öland. I måndags packade vi ihop och en något nervös bror kopplade husvagnen bakom bilen och satte sig vid ratten för att köra hela ekipaget ner till Rafshagsuddens camping strax norr om Kalmar. Med på resan var jag, Hannah, min mamma, Jennie och barnen. Thomas, Jennie och Meija åkte i en bil medans jag och mamma hade tjejerna i baksätet i en annan bil. Alldeles knäpptysta satt de där i bak! Tacka vet jag DVD i bilen! De tittade med stor förtjusning på Barbie Mermaidia och det enda som hördes var bubblande skratt ibland när det hände något roligt. Ett matstop blev det på vägen och ett besök på Kosta outlet. I Kosta fikade vi också och firade mamma som fyllde 53 år denna dag. GRATTIS! Vi kom fram till campingen först vid 20 på kvällen och då var det bara att installera sig i husvagnen och natta tjejerna som tyckte det var mycket spännande att sova i husvagn. Brorsan som tyckte det var skönt att husvagnen var på plats imponerade genom att ha på ett mycket säkert sätt transporterat dit den, trots att det var första gången han körde med husvagn någon längre sträcka. Bra jobbat!

Tisdagen började med att vi satte upp förtältet till husvagnen, eller rättare sagt mamma, Thomas och Jennie fick lite hjälp av våra trevliga skåningar till husvagnsgrannar medans jag och tjejerna höll till i lekparken. Under dagen hann vi också med att leta efter giraffen (shopping-centrat heter underligt nog så),proviantera för veckan, fixa bord och stolar till förtältet, bada och bygga sandslott.

Ölands djur- och nöjespark blev onsdagens besöksmål. Lii och Hannah åkte en massa karuseller, lekte i lekparker och tittade på massor av olika djur. Tigrarna & lejonen var nog de som imponerade mest! Vi hade tänkt oss ett dopp i poolerna också men tyvärr började det regna mycket på eftermiddagen och då kändes det inte så lockande. Blöta men nöjda åkte vi sedan tillbaka till fastlandet och husvagnen.








Vid tio-tiden på torsdagsförmiddagen styrde vi kosan mot Kalmar och slottet där. Det var tur för på eftermiddagen när vi gick ut därifrån ringlade sig kön till biljettkassan lång. De hade ett evenemang där som de kallade "Barnens slott" med olika aktiviteter. Vi började med att barnen blev guidade runt på slottet av en prinsessa (guide). Det tyckte tjejerna var väldigt spännande även om de inte riktigt orkade lyssna hela tiden. Hannah tyckte fängelsehålorna var läskiga men var överlycklig när hon vart den av barnen som hittade kungens hemliga rum i tornrummet. Efter guidningen gick vi till Brostugan där barnen kunde klä ut sig i vackra prinsess- och riddarkläder, lyssna på när sagofén läste sagor i sagotornet och pyssla till självkostnadspris. Hannah målade ett träsvärd i guld och silverfärg och gjorde en spira. Lii gjorde en fé-hatt och en spira. De äldre barnen kunde också delta i något de kallade för "Slottskampen" med olika utmaningar. Om man klarade dem kunde man sedan bli dubbad till riddare eller prinsessa, tyvärr var våra flickor för små för det. Mycket nöjda lämnade vi sedan slottet för att äta lunch inne i Kalmar centrum.






Med mätta magar begav vi oss sedan till shopping-centrat i Berga där vi bl.a besökte en trevlig inredningsbutik och shoppade barnkläder på rean. Efter några intensiva dagar och en del promenerande med kryckorna på slottet (inte så rullstolsvänligt där) var jag sedan helt slut på kvällen. Jag fick migrän-liknande huvudvärk och väldigt ont i benen. Det slutade med att jag kräktes och somnade tidigt, helt färdig. Tråkig avslutning på dagen men jag vet ju egentligen att jag inte orkar med så mycket men samtidigt vill jag ju, framförallt för Hannahs skull, kunna vara med på så mycket som möjligt. Men det har inte blivit mycket vila under de här dagarna så i helgen ska jag ta igen mig ordentligt. Det kändes i alla fall bättre idag på morgonen när jag vaknade, även om jag är trött. Vi packade ihop våra grejer och begav oss hemåt. Vi stannade strax efter Växjö för att äta på ett café bredvid Klockaregårdens trädgårdsbutik. Där var väldigt mysigt och trevligt. Dit skulle jag gärna åka fler gånger.
Tack mamma, Thomas, Jennie, Lii och Meija för en trevlig semester-trip!