Nytt rekord Boris?

Idag har nog jag och mamma gjort Boris glad genom att bidra till nytt jul-handelsrekord? Korta köer, långa kassakvitton, mycket folk och lite vila kan nog sammanfatta dagen i Ullared. Vi lämnade Habo tidigt redan innan resten av familjen (läs dottern- maken får jag alltid väcka) vaknat och vi var där en kvart efter att shopping-metropolen öppnat. Kissnödiga efter den långa bilfärden började vi vi vårt besök i butiken med att söka upp toaletten. Vagnen med varor som vi hunnit plocka på oss på vägen lämnade vi utanför och när vi sedan kom ut igen var det någon som tagit vår vagn (snacka om lathet- utanför entréen fanns hundratals vagnar) och vi fick helt enkelt gå ut och hämta en ny vagn och börja om på nytt. Bortsett från en fikapaus, lunchbuffé på en närliggande Thai restaurang och en kort titt i en inredningsbutik så spenderade vi hela dagen på inne på Ullared. Trots det såg vi inte till några kändisar som Morgan, Ola-Conny eller Kjell;-)

Förutom kläder så köpte jag mest födelsedagspresenter och julklappar till en liten fröken som fyller 4 år imorgon. Jag kan inte förstå var tiden tagit vägen? Tänk att hon blivit så stor. Många paket ska du få lilla hjärtat men framför allt ska jag ge dig massor av kärlek! Du betyder allt för mig! Kram från mamma

Första snökaoset

Ja, det första snökaoset tycks ha infunnit sig idag. Resan till jobbet gick bra, bilen kom som den skulle om än något försenad men när jag skulle åka hem fick jag vänta i över en timma på att taxin skulle komma och då snackar vi knappa halv-decimetern snö i Mullsjö. Hem kom jag till sist men eftersom jag inte hunnit vila och väglaget var som det var avbokade jag eftermiddagens inplanerade bassängträning. Hannah skulle åkt på barngympa ikväll men vi bestämde oss för att stanna hemma med tanke på trafikkaoset och alla bilister som fortfarande uppenbarligen åker runt med sommardäck. Plötsligt känns vår, sommar och höst som bortblåst och visst känns det som om det var alldeles nyss det var vinter sist.Lillan kryper upp med en filt i TV-soffan istället och mamma bänkar sig vid datorn för lite skolarbete. Kalla mig nojig eller överbeskyddande kanske (den här typen av väglag lär ju vara ett faktum de kommande månaderna) men jag hoppas på att de som ännu inte fått på vinterdäcken inser att det är dags nu. Om du ska ut och köra- ta det försiktigt och om du inte fått på vinterdäcken, tänk då på att det kan vara en billig livräddare!!

Energi-tjuvar

Ja det finns det i ens omgivning. Sådana där människor som alltid tycker sig ha rätt och som aldrig kan se saker från ett annat perspektiv. Som inte öppet kritiserar det man tycker är fel utan som med en tunga vassare än en synål fäller sarkastiska kommentarer kring det som inte "passar" dem . Människor som man kanske inte har så mycket med att göra men som ändå liksom varje gång man talas vid eller träffas tar chansen att trampa en på tårna och trycka ner en i skorna. Människor som tycker sig ha rätten att ha åsikter om någon annans liv och där man får känslan av att aldrig vara "good enough". Kommentarer från sådana människor skulle man ju bara vilja kunna skjuta ifrån sig men på något sätt ligger de ändå kvar inom en och skaver precis som ett litet litet gruskorn i skon som man känner av under promenaden men ändå inte tar sig tid att stanna och tömma ur skon. Konflikt-rädda människor som hellre sopar problemen eller tyckanden under mattan istället för att städa undan och göra rent hus för att relationen ska kunna fungera bättre. Energi-tjuvar som helt enkelt inte tycks vilja vara något annat än just energi-tjuvar...

Jobb-ångesten

Söndagkväll, helgen och höstlovet är snart slut och söndags/jobb-ångesten börjar infinna sig. En hel vecka tills man är ledig igen. Fast varför har jag ångest egentligen? Jag tycker ju om mitt jobb, har fantastiska arbetskollegor och massor av roligt att se framemot den här veckan, så varför? Kanske för att väckarklockan alltid ringer när man sover som bäst och det alltid är de morgnar när man måste gå upp som man känner att man helst av allt hade velat ligga kvar i sängen? Eller kanske för att man vet att man kommer ha en massa tider att passa och att jag hur jag än försöker planera vet att allting tar mycket längre tid än jag tror och att jag kommer behöva stressa i slutändan. Jag avskyr verkligen att stressa och det gör mig ibland på dåligt humör. Den där känslan av att aldrig hinna med så mycket som man tänkt är jobbig och att dessutom hela tiden dras med smärtan frestar på.

Idag har vi haft besök av Henke, Ramona och hennes flickor Emma och Milla. Vi lagade mat tillsammans, tog en promenad till lekparken och fikade. Tjejerna hade skoj tillsammans och Hannah som fyller år i veckan fick paket med bl.a en liten leksakskaffebryggare som de hade väldigt roligt med. Tack allesammans för en trevlig eftermiddag. Att faktiskt hitta på något trevligt på söndagen gör ju att man glömmer söndagsångesten ett tag.










Nu ska jag ta och förbereda lite grann för morgondagen : då väntar jobb och ett återbesök på sjukhuset. Ha det gott!

Grattis Jacob!

Igår fyllde Hannahs lille kusin Jacob 2 år! Ett stort Grattis i efterskott kommer här. Ett riktigt litet charmtroll är han som plötsligt känns stor nu när han för drygt en månad sedan blev storebror till lille Lucas. Fyra syskon Damberg bor nu med sin far (läs min bror) och hans fru i Furusjö. Kanske tittar kusin Hannah förbi där med en liten paket idag?...

Tankar om både liv & död

Idag var mamma, jag och Hannah runt på kyrkogårdarna för att tända ljus och göra fint inför Allahelgona- helgen. Vi var först vid pappas och farmors grav och sedan åkte vi runt till gravarna på Slottskyrkogården, Östra kyrkogården och Huskvarna kyrkogård. Även om det förstås är jobbigt med tanke på den oerhörda saknad jag känner så tycker jag ändå att det är en fin högtid och viktig. Viktigt att man i vardagen får stanna upp och liksom ta sig tid och tänka de där tankarna som påminner en om dem man håller kär men som inte längre finns med oss. Fast det är över två år sedan min pappa gick bort kan jag fortfarande känna att jag ofta skjuter de där tankarna på att han inte längre finns här ifrån mig för att det är alltför smärtsamt att tänka på. Samtidigt är man plågsamt medveten om att livet måste gå vidare för man vet att hur många tårar jag än gråter så kommer inget kunna ge mig min pappa tillbaka. Kanske känns det extra svårt eftersom han fick lämna jordelivet alltför tidigt pågrund av den otäcka sjukdomen cancer- min älskade pappa dog av en hjärntumör.

Ja dagen idag har fyllts av tankar på både död och liv för finns det nåt som är mer fyllt av liv än en sprallig och go liten tjej som om bara en vecka ska fylla fyra år?
Tänk vad oerhört glad och tacksam jag är över att ha denna lilla solstråle i mitt liv, min alldeles fantastiskt underbara lilla dotter. Tänk att det snart gått fyra år sedan jag för första gången höll detta lilla underverk i min famn! När vi ändå var i stan gjorde vi ett besök (liksom många andra höstlovs-lediga) på A6 för att Hannah skulle få vara med och välja ut en klänning till sitt födelsedagskalas. Hon valde snabbt ut en lila klänning med pärlbroderi (till skillnad från sin mamma tycks hon inte ha beslutsångest) och vi hann också med ett besök på Mcdonalds och att köpa skor.

Kvällen har vi tillbringat i goda vänners sällskap. Vi var hembjudna till Ann-Sofie, Pontus, Wilhelm och Alexander för att äta tacos och ha fredagsmys. Barnen leker bra ihop och Hannah tycker lille Alexander är super gullig. Pontus & Bengt försvann ner i källaren och vart helt förlorade i datorernas och teknikprylarnas värld medans jag och Ann-sofie satt och pratade om allt möjligt. Det sägs ju att tiden går fort när man har trevligt och det gjorde den verkligen. Hannah och Wilhelm satt och tittade på en film men plötsligt hade båda slocknat framför TV:n. Fler än jag som är lite trötta en fredagskväll ;-)

Ledig torsdag

Konstaterar att dagen gått snabbt och att jag hunnit med en hel del. Jag och Hannah började dagen med att mysa och ta det lugnt. Härligt att inte ha någon tid att passa och att behöva stressa iväg. Härliga höstlov. Den enda tiden idag var tiden för bassängträning på Ryhov på eftermiddagen. Innan dess hann jag med att ta en titt på torghandeln i Habo och hälsa på Anneli en sväng. Efter träningen bestämde jag mig för att göra ett första besök på City gross som öppnade i Jönköping för ett par veckor sedan. Jag tycker att det var en trevlig butik och de hade mycket mer än bara matvaror. Bra priser var det med. När jag kom hem lagade vi mat och tände lite ljus. Det behövs verkligen i höstmörkret. Jag och Hannah fixade i ordning inbjudningar till hennes prinsess- barnkalas om ett par veckor. Hon tycker precis som mamma att det är roligt att pyssla. Något annat hon tycker om är när man läser böcker högt för henne. Just nu är det en bok som vi lånat på biblan som är favoriten- "Petter & hans fyra getter". Det är en mysig bok på rim som vi läst om och om igen och nu har hon lärt sig nästan hela boken utantill. Det låter så härligt när hon bläddrar i boken själv och läser på rim. Petter och hans getter...

Höstlov

Ja nu är det äntligen höstlov. Ofta har vi ju varit lediga hela veckan men i år fick vi jobba mån och tis eftersom det ska införas en ny läroplan och komma en ny skollag och nytt betygssystem i grundskolan 2011. Det har varit två intressanta dagar men nu känns det att det ska bli skönt att vara lite ledig! Idag har Hannah varit ledig från dagis och min arbetskamrat Carina har varit här och hälsat på. Innan hon kom bakade jag och Hannah muffins och sedan fikade vi tillsammans med Carina, satt och pratade och pysslade. Sedan kom mina små gullegryn Meija och Lii förbi tillsammans med Thomas och Jennie. Vi var och tittade på en ny barnklädesaffär "Gustav & Lillan" som öppnat här i Habo nere på industriområdet. Där fanns mycket fint till helt ok priser. Jag köpte en jeans-kjol, två tröjor & en klänning till Hannah. Thomas & Jennie handlade mycket fint till töserna också. När vi kom hem åt vi hämtmat från Thai-restaurangen. Riktigt gott och nu är jag riktigt, riktigt proppmätt. Lite slapp i TV-soffan blir det nu innan jag somnar.

Som en kniv

Ja så känns det plötsligt i mitt knä, som om en kniv stuckits in och vridits om. Inte hela tiden men allt oftare när jag går. Knät har blivit mycket sämre det sista
men som tur är har jag fått tid för operation om två veckor. Då ska man göra en artroskopi av mitt knä för att se vad man kan göra åt det. Jag googlade lite för att ta reda på hur det går till:


Så går artroskopi till Ett litet stickhål görs i huden och genom detta förs ett mycket tunt metallrör, artroskop, in i leden. Röret har en lins i spetsen så att ortopeden via en videokamera kan se insidan av leden på en bildskärm
Koksalt sprutas in i leden genom en slang som är kopplad till artroskopet. Det gör att ledkapseln spänns upp för att läkaren lättare ska kunna se området. Hela leden kartläggs och de förändringar som behöver behandlas kan åtgärdas direk
t.

Fantastiskt vad de kan göra - kartlägga hela knät utan att behöva öppna upp mer än ett litet titthål. Jag hoppas verkligen de kan åtgärda mitt knä på nåt sätt så att jag slipper ha så ont.

Vilken fest!

Trött, trött, trött men så glad och nöjd. Lördagens bröllopsfest/ åttiotalsfest blev lyckad och det var så trevligt! Tack till Er alla som på olika sätt bidrog till att göra denna kväll till ett oförglömligt minne! Tack för all hjälp, trevliga överraskningar, bra musik, fina paket, vackra blommor och för att ni anammade vårt klädtema och såg till att feststämningen var på topp!!!

När vi gifte oss i maj så hade vi bara den närmaste familjen närvarande men bestämde oss redan då för att vi skulle fira tillsammans med våra vänner senare - och så blev det. Vi hyrde lokalen i Bygdegården i Gustav Adolf och höll festen där. När gästerna kom var det välkomstbål, mingel och autograf-jakt som gällde. Bara det att gå runt och prata med alla och kommentera kvällens klädval var en höjdare... (vi snackar benvärmare, axelvaddar, våfflat hår, sprejade luggar, glittrande disco-klänningar, midjekorta kavajer, snowjoggings, tubsockar utan på jeansen etc). Sedan drog vi lott och gästerna fick 2 och 2 svara på frågor i en Frågesport om åttiotalet med frågor som "Vilket år vann Carola melodifestivalen med främling?" och "Vad hette den manlige huvudrollsinnehavaren i Dirty dancing?". Sedan var det dags för mat. Vi hade fixat catering från Björkhaga och maten som bestod av exotisk planka med fläskfilé, kyckling, rostbiff, potatis- och pestogratäng och pastasallad som serverades med sallad, bröd och en massa exotiska frukter. Det var jättegott. Efter maten spelade Martin och hans band live och det var mycket uppskattat. Några av våra vänner framförde en egen komponerad sång med rolig text som handlade om mitt och Bengts liv tillsammans - jag skrattade så jag grät. Till tårtan och kaffet hade Mia satt ihop ett bildspel med bilder från vårt bröllop och Martin spelade "vår" låt där jag skrivit texten och han musiken. Vi fortsatte sedan med att utse vinnare i frågesporten (jämt blev det men Johan & Jimmy vann) och sedan utsågs Samuel iförd en otroligt färggladd åttiotals-skjorta till kvällens bäst klädde tätt följd av Bengts syster Anna. Fler lekar och dans följde sedan. Mia hade satt upp kort på oss från bröllopet och de auktionerades ut till högstbjudande för att pengarna skulle gå till att brudparet dvs jag och Bengt ska få göra nåt trevligt tillsammans. Gästerna fick välja kort och pengar trillade in. Tack snälla ni! I bröllopspresent fick vi av Bengts syster med familj att vi i slutet av november ska få åka till Göteborg och gå på föreställningen On Stage. Kanske blir det att vi hittar på något mysigt då tillsammans för pengarna som vi fick in under kvällen. Bilderna från festen har jag inte fått ännu, men de kommer, jag lovar! Än en gång tusen tack. Vi är så glada att vi har så många underbara vänner som lyser upp både vardag och fest! Tack för att ni finns!

Dina tankar- Dina möjligheter

Fick ett sms igår att dagens rehab-träning istället bytts ut mot att gå ut och äta i trevligt sällskap. Det lät mysigt tyckte jag, så jag hängde på. Vi var ett gäng på 16personer som träffades och åt god mat på restaurang La dolce vita i centrala Jönköping.

Mina tränings-polare H och A var inte där men det var ett trevligt gäng ändå. H befann sig på tjänsteresa i Norrland och A kom bara förbi en liten sväng med den lille för att säga hej. Varje gång jag träffar gänget slås jag av tanken på hur många olika livsöden det finns och vilken styrka vi människor har att ta oss i genom tuffa perioder i livet. Det är ett härligt gäng och alla är riktiga kämpar med vilja och en positiv inställning.

Jag fick skjuts av mamma in till stan (det är jobbigt att köra nu när det är mörkt och börjar bli halt) och under tiden jag var och träffade Rehab gänget var mamma och Linnéa på en föreläsning med Lasse Gustavson, brandmannen som 1981 råkade ut för en olycka och blev brännskadad. De tyckte båda att det var en mycket bra föreläsning och mamma köpte med sig både hans bok och en DVD med en utav hans föreläsningar.

DINA TANKAR- DINA MÖJLIGHETER1981 upplevde Lasse Gustavson alla brandmäns mardröm. Tjugo ton propangas förvandlades till tusen ödeläggande grader. Håret. Huden. Öronen. Fingrarna. Allt brann. Men Lasse skulle inte dö. I detta föredrag berättar Lasse om olyckan, om vägen tillbaka och om att få kontakt med sitt inre jag när det yttre är förstört. Lasses otroliga historia, hans livslust och hans förmåga att få oss att förstå att vi måste ta kontrollen över våra egna liv, har skapat en av tidernas föredragssuccéer i Skandinavien. Denna DVD kan förändra ditt sätt att tänka.

Så står det på baksidan av DVD och jag ser verkligen framemot att se den och läsa boken. Vilken fantastisk människa, vilken otrolig styrka!

Första framträdandet

På onsdagar går Hannah på en sång- och musik grupp i kyrkan som heter Maracas. Ledaren är en jättegullig tjej som hittar på massa roliga saker för barnen som är 4 och 5-åringar som gillar att sjunga. Tanken var att Hannah skulle vara där själv men det ville hon inte och Ellen (ledaren) tyckte att det var bara trevligt om jag ville vara med där också så så har det blivit. De sjunger, dansar och leker lekar. De har bl.a fått måla och dekorera sin egen maracas som de spelar med.

Igår var det så dags för det första framträdandet i kyrkan. Maracas skulle sjunga i gudstjänsten tillsammans med barnkören. Men Hannah ville inte. Hon ville inte gå fram där och ställa sig bland de andra barnen utan skulle bestämt sitta kvar i mitt knä i kyrkbänken där också mormor satt - (det där lät konsigt) hon satt också i bänken - inte i mitt knä ;-). Vi försökte puscha Hannah men hon ville inte. Sjöng gjorde hon dock för fullt och spelade på sin Maracas men stå där framme ville hon inte. Nå ja, nästa gång kanske hon vågar.

Två små gummor på torget

Idag har jag och Hannah varit i stan och träffat Madde och Linnea. Vi hade hoppats på härligt höstväder och en tur på Västra torget i Jönköping men eftersom det var gråmulet och regnigt blev det bara en kort sväng på torget och sedan gick vi till kaféet i Pingstkyrkan istället. Vi fikade och sedan lekte tjejerna i lekhörnan och då fick jag och Madde oss en ordentlig pratstund. Hon är en sån fin vän som man kan prata med allt om och jag beundrar henne för hennes styrka i allt hon tagit sig i genom. Vi konstaterade att vi är ganska lika vi två, båda är "duktiga" storasystrar med ett riktigt j..vlar anamma som gör att man klarar det mesta även om det kan kännas tufft. Tack för att du lyssnar vännen och kom i håg att jag alltid finns här för dig!


Hannah tyckte det var extra spännande att åka till stan idag eftersom hon fick åka själv med mig i Färdtjänst-bussen. Vi hade med oss hennes bilbarnstol som ju numera är framåtvänd och därför smidig att flytta. När vi kom fram lade vi den i Maddes bil under tiden vi var i stan. Det är mysigt att ha henne med och hon tycker det är så roligt att göra saker bara hon och jag- "Du & jag mamma". Hon hade med sin lilla rosa handväska och för pengarna pappa skickat med handlade hon lördagsgodis, en målarbok (med prinsessor förstås) och klistermärken med ballerinor i från tio kronors fyndlådorna på torget. Så nöjd var hon när hon själv gått fram och betalat och hon gick där hand i hand med Linnea- "två små gummor skulle gå en gång på marknaden...." Den värsta spänningen släppte nog i bussen på väg hem för då somnade hon och snarkade ljudligt med munnen vidöppen som en liten fågelholk. Hon charmade chauffören som var jätte gullig. När vi kommit hem till oss och jag väckt henne plockade han fram muffins som han hade köpt och bjöd henne på. Gissa om hon blev glad och vad hon förväntar sig nästa gång hon åker buss...

Ofrivillig nattuggla

Ja egentligen är jag jättetrött men kan inte sova. Nattuggla är jag inte, bara en ofrivillig sådan och sedan när jag äntligen somnat ifrån värken och alla tankar som snurrar i huvudet ja då ringer klockan och det är dags att kliva upp. Just nu har jag jagat upp mig lagom mycket med (ganska rejält) när jag tänker på en viss husleverantör och hur de hanterat oss. Imorgon måste jag bara ta tag i det där men först måste jag försöka sova...

Besöksrekord och festplanering

Vad roligt att se att hela 86 personer varit inne och läst på bloggen idag. Det måste vara rekord tror jag! Inte så många förstås jämfört med andra bloggar men eftersom jag inte länkat min blogg till någon sökmotor på nätet är det ju ändå fantastiskt att så många hittar hit. Är lite tveksam där, hurvida det jag skriver egentligen kan vara av intresse för de som inte känner mig? Jag skriver ju mest om vardagliga saker och livet efter en svår trafikolycka. Blir dock jätteglad när någon varit inne och kommenterat. Tack för det!

Något som också gör mig glad är alla anmälningar till nästa helgs happening. Det ska bli jättekul och de närmaste dagarna väntar en massa festplanering och kanske får jag ta en titt i någon second hand affär för att hitta den perfekta åttiotals utstyrseln som passar till temat.

Första snön & glad att vara hemma igen

Ja på något vis klarade jag mig i genom den här dagen med. Proven blev rättade och det var roligt att se att det gått så bra för eleverna, jag kom till jobbet, klarade att guida ett gäng trötta elever genom eftermiddagens engelsk-lektion och somnade inte på konferensen. Hann hem och vända för att sedan åka och lyssna till en mycket bra föreläsning kring ämnet "så klarar du tuffa möten & konflikter" av Björn Lindell från Uppsala Fortbildning på Vätterbygdens folkhögskola med bra och handfasta tips för pedagoger inom skola och förskola. När det var dags att åka hem fick jag en extra sightseeingtur genom stan (a la färdtjänsten) - tur att jag fick åka med en av mina favorit chaufförer - då går tiden fort trots att det tog nästan en timme att komma hem. Den första snön föll ikväll och det var bitvis väldigt halt så det var skönt att komma hem och tänka att nu ska jag krypa ner i min säng, försöka sova lite grann och ladda för morgondagen- imorgon är det fredag!

Jag vill så mycket men orkar inte

Nej, hur mycket jag än vill så orkar jag inte. Konstaterade när jag tittade på dagens planering att det kommer inte funka, det blir för mycket hur gärna jag än vill...

Till sjukhuset, Bassängträning, duscha, byta om, hem igen, tjugo minuter hemma, förhoppningsvis hinner jag få i mig lite lunch innan taxin kommer och hämtar mig för att köra mig till jobbet, jobba till halvfem, hem igen, hemma en halvtimme, sedan till Vätterbygdens folkhögskola för en föreläsning genom jobbet om att hantera konflikter, föreläsningen slutar 21.00 och sedan ska jag ta mig hem också. Pust. Där i mellan skulle jag också behöva rätta skrivningar (som jag frivilligt erbjöd mig att ta mig an fast jag inte behövt).

Det känns som ett skenande tåg som bara rusar på tills jag helt plötsligt måste inse att jag är tvungen att dra i nödbromsen för att det är på väg att spåra ur. Varför lär jag mig aldrig? Panikinbromsningen den här gången innebar att jag hoppar över träningen (inte bra, jag vet) för att vila så att jag orkar med resten av dagen.


Kanske hade det fungerat om jag varit hemma och vilat och skickat mannen på gårdagens föräldramöte på dagis men jag ville ju så gärna gå. Så jag gick och det var jättetrevligt men drog ut på tiden och när jag kom hem dödstrött så ställde jag mig och packade dagisväskan, namnade kläder och letade fram vinterkläder eftersom det sades att det skulle bli snö idag. Sen hade jag så ont i mina ben att jag trots att jag var helt slut hade svårt att somna. Jag har mer ont nu än tidigare och sover dåligt på nätterna.

Ja, jag vet - det är bara jag själv som kan känna av vad jag klarar och när gränsen är nådd. Jag själv måste bromsa när det blir för mycket men det är svårt när man så gärna vill. Blir stressad av att vila också när det är så mycket man vill/ska hinna med.

För lite sömn och för dåligt minne

Ja sovit för lite har jag helt klart och glömt har jag också. Skulle ringt till ortopeden idag mellan 10-12 för att få veta när operationen blir men det glömde jag och nu har operations-planeraren telefontid först på måndag igen. Vad trött jag blir på mig själv. Idag när jag kom till jobbet fick jag ett par väldigt positiva omdömen om artikeln i tidningen från ett par av mina kollegor som tydligen prenumererar på Året runt och därför får den i postlådan i förhand. Nu är det dags att laga middag och vila lite innan det är är dags för föräldramöte på dagis. Det ska bli roligt att få lite mer info om vad vår lilla skatt gör på dagarna.

Med dina tankar skapar du ditt liv

Igår kom senaste numret av Året Runt hem i postlådan. För ett par månader sedan var ju en journalist här hemma och intervjuade mig om olyckan/orna och den långa vägen tillbaka. Det var spännande att se det färdiga resultatet fast jag ser så konstig ut på kort tycker jag. Jag hade ju fått läsa manuskriptet och godkänna det innan publicering men jag hade inte sett bilderna eller läst rubriken och bildtexterna. Rubriken kändes väl lite så där, men det är ju journalisten som valt den. "Jag lurade döden två gånger" stod det. Så känns det väl inte direkt. Första gången råkade jag ju vara på fel ställe vid fel tidpunkt och andra gången var ju likadant och då undkom jag ju med en blödning i benet och blotta förskräckelsen. Lura låter ju som om man gjort något medvetet och hade jag på nåt sätt anat att mitt liv skulle ta den här vändningen så hade jag ju undvikit att vara på den platsen där olyckan skedde till varje pris. Varför valde jag då att berätta om det här i tidningen? Jag var tveksam från början och diskuterade det med några av mina kollegor på jobbet bland annat. Jag ville absolut inte att det ska bli något "tycka synd om reportage" förklarade jag och då sa en av mina arbetskamrater att den bilden får man ju inte alls när man pratar med dig så det behöver du nog inte oroa dig för. Du är ju så positiv och en verklig kämpe tillade hon. Jag hoppas att det är så det uppfattas när man läser artikeln. Jag vill ge läsaren känslan av att även om man råkar ut för tuffa saker så går det att ta sig igenom det. När jag och mamma var på ett fik i Kungsbacka i helgen var det en utställning med tavlor där. På en av dem stod det:

"Med dina tankar skapar du ditt liv"

Jag tyckte det var ett bra talesätt som säger mycket. För visst är det så. Tänker du att livet är jobbigt och kämpigt så blir det ju det. Jag är oerhört glad att jag har haft och har (oftast i alla fall) förmågan att tänka positivt och tänka att det ska gå. Vill du själv läsa och bilda dig en uppfattning så finns reportaget i Året Runt nr 43 och finns ute i butiken fr.o.m den 21 oktober.

Den uppmärksamme tänker kanske, varför sitter hon och skriver om det här mitt i natten? Som vanligt var jag dödstrött ikväll men vaknade mitt i natten av att jag har ont och då ligger jag bara och vänder och vrider på mig så då gick jag upp en stund. Nu ska jag göra ett nytt försök och se om John Blund vill komma på besök snart. God natt!

Vi ska till solen!

Länge har jag försökt att bearbeta min käre make att vi skulle resa iväg på solsemester men det är inte lätt. Sol och värme är inte direkt hans melodi och helst av allt vill han nog bara vara hemma (har föreslagit andra resmål med men det är inget som lockar honom). Tråkigt eftersom jag gillar att resa och besöka nya platser. De senaste åren har mamma och pappa, när han levde, åkt på vintersemester till solen med mina yngre bröder. Bengt har sagt flera gånger att jag kunde kanske hänga på dem men de senaste två åren sedan olyckan har det ju inte varit aktuellt. Vi kom att prata om deras kommande resa i helgen när vi badade i poolen på Särö och sa att det skulle nog Hannah gilla också. Mamma föreslog att jag skulle höra med B vad han sa om att vi kanske kunde följa med i januari. De hade två lägenheter bokade och hon erbjöd sig att kolla om det fanns plats på flyget till Gran Canaria. Jag pratade med min älskade och han sa att självklart ska ni göra det - "bara jag slipper"! Och vet ni vad- det var ok att bo två personer till i lägenheten och två flygstolar fanns det med så i januari åker jag och Hannah tillsammans med min mamma, Martin, Linnéa, Daniel och Christoffer till sol och bad på Gran Canaria!! Tack B för att du låter oss göra detta- även om vi helst skulle se att du följde med! Tack mamma och bröderna för att ni vill dras med oss! Jag var lite orolig att det här med rullstolen skulle ställa till problem men eftersom jag kan gå ombord kan man skicka med rullstolen som bagage/hjälpmedel och då kostar det inget extra och det gick tydligen att lösa. Hannahs första kommentar när hon fick veta det var:
"-Mamma, jag har ALDRIG flygit i ett flygplan" och ögonen glittrade på henne så det ska verkligen bli spännande! Hon känner nog sin far med för hon sa "Nä, pappa ska inte med, bara du och jag och mormor". Men jag vet att hon kommer sakna sin lilla pappa med. Hur ska vi klara oss en hel vecka utan att krama och pussa på honom? ;-) Att åka utomlands på sommaren lockar inte så mycket men tänk vad härligt att få lite sol när det är som mörkast och kallast här hemma. Längtar...