Laddar inför påsken

Nu var det ett tag sedan jag bloggade men här kommer en liten uppdatering. Vårsolen lyser nu, även om helgen varit ganska gråmulen. I torsdags fick jag ett ryck och vårstädade lite i rabatten så nu ska det bara fyllas på med lite ny jord och kanske lite nya växter. Får hoppas bara att Thea låter bli att riva i rabatten och gräva där. All snö på baksidan har försvunnit så när som på lite grann på verandan och närmast huset. Underbart!
I lördags fixade vi lite ny blomjord till landet hos trädgårdsmästaren och så var vi i leksaksaffären så att Hannah fick välja ut en födelsepresent till lilla kusinen Alva som fyller 3 idag. GRATTIS ALVA! Ett par prinsessskor och ett set med vingar, tiara och en tyllkjol blev det. Hannah är ju i värsta prinsessåldern nu och hon älskar sina "glas-skor" som hon säger. Ett par rosa leksaksskor i plast med höga klackar som hon trippar runt i. Hon fick ett par i julklapp och till en början så trodde jag att hon skulle vricka fötterna i de där skorna men de har blivit omåttligt populära och hon trippar fram i väldig fart. Hon verkligen älskar det där med rolllekar just nu och att klä ut sig till prinsessa är en höjdare! I söndags var vi på Alvas födelsedagskalas och även hon verkade förtjust i prinsesskorna och såg så söt ut i änglavingar, tiara och vit tyllkjol.
Förkylningar hör väl våren till och det har jag dragit på mig en de senaste dagarna. Nyser och nyser och näsan rinner som en kran men i övrigt känner jag mig inte dålig. Jag har varit på jobbet som vanligt idag på fm och i em har de dropp- in fika på dagis så strax ska jag bort dit en sväng. Eftersom solen skiner hade jag tänkt rulla dit med rullstolen och njuta av det goa vädret men jag har fått punka på ena däcket så det blir inte så lätt! Istället ska Bengt smita ifrån jobbet en snabb sväng och skjutsa bort mig. Det är ju inte långt till dagis men efter att ha gått och stått hela dagen i skolan fixar jag inte att knalla dit.
Igår gjorde jag och mamma en liten vårutflykt till HEM & HOBBY i Hjo. De hade fått in en massa fina vårsaker så en del shoppat blev det. Laddar in för påsken! Påskgodiset ska jag försöka låta bli men får väl frossa i påskpynt istället! Nu i eftermiddag såg jag att de var ute med traktorn och sopade grus- då är det verkligen vår!

Våren är här

Tisdag och förmiddagens jobb på skolan avklarat. Tänk att man kan bli så trött av 4 timmars jobb! Nu väntar lunch och vila innan Hannah kommer hem från dagis.
Igår började Thea på valpkurs på Brukshundsklubben, hundskolan som Hannah säger. Det ska bli spännande och se vad det kan ge! Hon har redan lärt sig sitt och ligg (om man mutar henne med godis) och hon lyssnar till sitt namn men kommer inte alltid på inkallning (om nåt mer intressant dyker upp). Ute smälter snön undan mer och mer och det pratas lite om att det ska bli över 10 grader i slutet av veckan. Härligt, våren är här!

Shopping, Spelning & Biopremiär!

Idag är jag hemma med Hannah. Hostan och förkylningen är bättre men hon är lite trött och seg och jag tror inte hon orkar med tempot på dagis så hon får vara hemma idag med. Helgen har gått fort. I lördags förmiddag var Hannah hos mormor på förmiddagen när jag och Bengt var i stan för att uträtta lite ärenden. Vi åt sedan lunch nere på stan på Sir Simon innan vi åkte och hämtade Hannah. Bengt och Hannah åkte sedan till Stadsparken där Hannahs kompis Maria hade födelsedagskalas med lek, bus och korvgrillning. Vilken tur att det var uppehåll, nästan 10 grader och att vårsolen tittade fram då och då. Själv var jag hemma och vilade för att orka med kvällens begivenhet. Jag och mamma var och tittade när Martin, Daniel och deras band tävlade i delfinalen till MUSIK DIREKT 2010 på KFUM i Jönköping. Tyvärr gick de inte vidare men det var en bra spelning!

Igår blev det äntligen av att Hannah fick gå på premiär som jag lovat henne så länge (både sjukdom och snöoväder har satt stopp för det). Det var inte premiär för filmen vi såg men premiär för Hannah att gå på bio, första biobesöket! Mormor och mamma var med och hon bunkrade upp med både godis, popcorn och festis, vilken fest! Vi såg den senaste Disney-filmen "Prinsessan & Grodan".

Hannah tyckte filmen var jättebra även om den var lite läskig ibland och hon hade lite svårt att sitta stilla det sista. Om hon gled tillräckligt långt fram i biostolen fälldes ju sitsen upp och det tyckte hon var kul! Kolla här mormor fnittrade hon och så fick vi lyfta upp henne igen bara för att hon skulle göra samma sak igen... Tur att hon inte kom på det förrän i slutet. Efteråt åkte vi upp till A6 och fikade på det nya coffee-house:t som öppnat där och Hannah fick leka lite i leklandet. Tack mamma/mormor för en trevlig dag!

Bröllops förberedelser

Igår blev de så gott som klara, inbjudningskorten till bröllopet. Så här fina blev de! I takt med att snön sakta smälter så början man fatta att det faktiskt närmar sig dagen med stort D! Den här bilderna tog jag nere i Domsand i måndags, exakt två månader innan bröllopet. Ser inte så vårlikt ut precis!

Förra helgen var det vårkänsla riktigt för då var vi på Backamo och beställde brudbuketten fylld av härliga vårblommor. Jag hade bestämt sedan innan att de ska göra buketten men nu bestämde vi blommor, färg och form. Det blir rosa rosor, vita och rosa ranunkel, vit fresia, murgröna och eventuellt liljekonvaljer (beror lite på tillgång och pris). Finns inte ranunkler att tillgå så blir det nog pioner istället. Det ska vara en tätbunden rund bukett med lindade stjälkar och pärlor i mitten på några rosor. Vi beställde också en liten näbbukett till Hannah och ett corsage till Bengt.

I lördags var vi inne i stan och köpte en ny kostym till Bengt. Han ska ha en svart kostym, svart väst, vit skjorta och silver/gråfärgad plastrong till bröllopet. Hannahs näbbklänning har jag beställt på nätet från en butik som heter "Little faries" och den kom häromdagen. Hon blev så nöjd för den var så fin och så är de ju "ljosa" (rosa).

Bröllopsskor finns det ju jättemycket fina men tyvärr inga jag kan ha. Efter olyckan måste jag ha specialutprovade skor och kan dessutom inte ha några med klack. Så trist! Jag fick prova ut några på ortopedtekniska, synd att de inte har så mycket snyggskor utan mest arbets/tränings-och promenadskor. De hade ett par i ballerinamodell som jag kunde ha med mina inlägg i men de var svarta. De tillverkas i Portugal men de skulle försöka få fram dem i vitt om det går. De var i alla fall väldigt hjälpsamma och tyckte att det är klart att du ska ha vita skor till bröllopet om vi bara kan lösa det. I annat fall får jag väl trösta mig med att de inte syns särskilt mycket under klänningen men det vore ju kul att kunna ha nåt annat än mina vanliga gympadojor om inte annat så för känslans skull!!

Ett galet system & trist besked

Ja, idag är jag trött efter en händelserik vecka. I tisdags arbetade jag på förmiddagen och fick sedan träffa försäkringskassan på eftermiddagen. Tydligen finns det inga andra alternativ utan när mina sjukpenningsdagar är slut då tvingas jag ta tjänstledigt från mitt arbete och gå någon slags intoduktionskurs på Arbetsförmedlingen i att söka jobb, fast jag redan har en anställning på 100%. De ska då på olika sätt pröva min arbetskapacitet. Det räcker helt enkelt inte med läkarens och försäkringskassans bedömning längre utan nu är det Arbetsförmedlingen som ska göra den prövningen. I mina öron låter det helt galet, men vad gör man ?! Fast i systemet så att säga.

I torsdags fick jag äntligen prata med läkaren på ortopeden. Sedan efter nyår har ju målet varit att jag ska träna upp styrkan i benen och rörligheten i foten under tre månaders tid för att de sedan ska kunna göra en bedömning av om jag skulle vara hjälpt av en korsbands-rekonstruktion. Ju mer jag har kommit i gång och gå, ju mer känner jag av instabiliteten i framförallt vänster knät. Jag har samtidigt fått mer ont i mina fötter när jag går och belastar mer. Läkaren konstaterade att de tyvärr inte kan göra något mer åt mina fötter och att smärtan kommer att bli bestående. Han menade att trots att man försökt få ordning på det när man vinklade om foten så gör den inskränkta rörligheten i fotleden och steloperationen i foten att rörligheten tas ut på andra ställen längre fram i foten och det i sig orsakar smärta. Han menade att rörligheten i fotleden troligen inte kommer att kunna bli så mycket bättre. Samtidigt som jag uppskattar att han är ärlig och ger klara besked känns det förstås jobbigt att höra att smärtan i fötterna är något jag kommer att få leva med. Han förklarade att kroppen kanske efterhand kommer att vänja sig vid smärtan så att den inte sedan upplevs lika intensiv som nu men jag kommer alltid ha en smärtproblematik kopplad till hur mycket jag går och belastar mina ben. Ortopeden som är expert på knän ska träffa mig i maj och göra en bedömning av om man ska ge sig på en ev. knäoperation. Det skulle i så fall innebära en längre rehabiliteringsperiod på upp mot ett halvår. Till det känner jag mig lite kluven. Jag vill förstås att mitt knä ska bli bra men samtidigt skulle en operation ju innebära ytterligare tuff träningsperiod och kämpande för att komma tillbaka. Samtidigt kan jag inte se att det skulle funka som knät är nu och jag ska ju leva med det resten av livet och då vill man ju att det ska bli så bra som möjligt. Ja det återstå att se vad ortopeden säger om det.

Allt tänkande kring "om" och "ut i fall om att" gör mig trött och dessutom har Hannah åkt på en ny förkylning med hosta som följd så de senaste två nätterna har hon hostat konstant och det har inte blivit mycket sömn för någon av oss. Så nu ska jag unna mig en lugn lördagsmys-frukost med nybakta frallor (nej, jag har inte bakat men får dem hemlevererade till dörren genom ett erbjudande från den lokala idrottsföreningen under några veckor), en stor kopp te och Jönköpings-Posten. Ha en bra dag!

Tankar som snurrar

Vad kommer att hända? Hur kommer det att bli? Hur ska jag orka med? Just nu är det en massa frågor som snurrar i mitt huvud. Utförsäkrad är ordet som ekar i mitt medvetande.

"Du har inte längre rätt till sjukpenning. Du måste ta tjänstledigt från ditt arbete för att söka jobb på de procenten du inte arbetar." meddelar Försäkringskassan.

Ofta har jag inte tillåtit mig att tycka livet är jobbigt utan jag har bara tänkt "det ordnar sig", stängt av känslorna och kämpat vidare. Men just nu känner jag en stor oro och liksom tom inombords. Har jag kämpat så här länge för att bara ge upp och acceptera att jag kommer bli beroende av rullstolen för resten av livet? Hur ska jag orka med min rehabilitering om jag ska arbeta mer? Är det så här det kommer att vara resten av livet med smärtan? Vad kan jag förvänta mig av framtiden?
Önskar att någon kunde ge mig svar. Tankarna snurrar om och om igen och jag kan inte släppa det riktigt. Kanske morgondagens möte och läkarkontakten på torsdag kan ge svar på en del av det jag grubblar över.

Mina goa tjejer

Idag har vi varit och ätit middag hos Bengts föräldrar. Hans mamma fyller år i veckan så vi gratulerade henne i förskott med en blomma och en bok. Anna, Marcus och Alva var också där. På förmiddagen passade jag på att pyssla lite och fixa ett gratulationskort. Annars har vi mest varit här hemma och grejat idag jag, Bengt och mina goa tjejer. Tog en bild på Hannah och Thea när Hannah kom och skulle krama om henne för att säga godnatt för en stund sedan. Så goa båda två!

En rock n´roll kväll!

Igår var jag och Mia och såg musikalen Buddy Holly med Brolle i huvudrollen i Kinnarps Arena. Det var en mycket lyckad kväll i trevligt sällskap och med en heldel "gamla goding" -låtar i sann rock n´roll anda. Brolle är ju inte heller fel att vila ögonen på en stund, han är verkligen en sann entertainer och han bjöd på en riktig show. Stämningen i Kinnarps Arena var verkligen på topp även om sittplatserna lämnade mycket i övrigt att önska. Det var trångt och smalt och trots att det var en handikappp-rullstolsplats reserverad fick man gå tolv trappsteg uppför en väldigt brant trappa och sedan trycka sig in en bit på rätt rad för att komma till våra platser. Inte så genomtänkt. Efter dryga 45 minuter pallade jag inte att sitta där intryckt utan att kunna sträcka ut mitt skadade ben så Mia hämtade vakten som fick hjälpa mig ner för den stupbranta trappan mitt under pågående föreställning. Sedan fick vi sitta i mitten gången och då fungerade det mycket bättre och vi såg dessutom bättre därifrån. Eftersom vi skulle hämta upp biljetterna ute hos brorsan (mot betalningen av två snusdosor) fick jag och Mia en rejäl biltur då vi hade tid att avhandla livets alla väsentligheter. Mycket trevligt! Tack än en gång till Thomas & Jennie för en trevlig kväll!

En oväntad överraskning

Idag har jag trotsat min rädsla och kört själv till Bankeryd. Ni som känner mig vet att jag tycker att det där med bilkörning är jättejobbigt och att jag helst skulle vilja köra bara när jag kan vara helt ensam på vägarna men idag gjorde jag det ändå! Körde t.o.m en bit på 195:an och det känns särskilt skrämmande eftersom det var på den vägen olyckan skedde. En hel del bilister hade letat sig ut i den härliga vårsolen så ensam på vägen var jag inte. Resans mål och belöningen var ett besök på Backamo och att få spana in alla underbara vårblommor och nyheter i blomsteraffären. Jag köpte träbokstäver som tillsammans bildade ordet LOVE (kärlek kan man ju aldrig få för mycket av!), en tulpanbukett och en kruka med vita pärlhyacinter att ställa på köksbordet. Jag hittade också en perfekt (som jag tror i alla fall) födelsedagspresent till min svägerska som fyller år i början av april.

På hemvägen lyckades min käre sambo övertyga mig att vi skulle unna oss en lunch ute (fast inomhus) på Habo pizzerian så där åt vi pizza och sallad och Hannah lekte i lekrummet där. När vi satt där ringde min bror och undrade vad jag skulle göra ikväll. De hade gett bort två biljetter till musikalen Buddy Holly med Brolle på Kinnarps Arena ikväll till hans svärföräldrar i julklapp men de kunde tyvärr inte utnyttja dem. Stackars Jennies mamma som har trillat och brutit fotleden och underbenet. Istället undrade han om jag hade möjlighet att gå. Vilken oväntad överraskning. Bengt var inte så intresserad så istället ska jag ta med mig Mia och njuta av föreställningen ikväll. Sänder ett stort tack till Thomas & Jennie och många krya-på- dig hälsningar till Anette.

Lite vår-fixande har jag också hunnit med här hemma, nya gardiner i köket och en härlig vårduk från Village i en härlig grön färg och med massor av tulpaner. Man får trotsa snön där ute och se till att det i alla fall blir vår här innne! De här träbokstäverna köpte jag också på Village i veckan och de hänger nu i vår hall. Hannah såg direkt att det var "hennes" bokstav som hänger överst och blev så nöjd med det.



/Lisbeth

En låååååångsam bil & en ny cykel

Idag var jag först och tränade på sjukgymnastiken och sedan har jag varit en sväng inne i stan på hemligt uppdrag. I morse när min lilla gullunge vaknade traskade hon yrvaket ut i köket och sa: "Jag ska bara titta det inte e nån snö idag". Aj då lika besvikna blev vi båda två (fast jag ju visste) att snön fortfarande dröjer sig kvar (och den lär nog göra det ett bra tag till med tanke på hur mycket det ligger) trots att solen faktiskt tittat fram de senaste dagarna och börjat smälta eländet. I lördags var vi på bytardag i matsalen på Hagabodaskolan och där fyndade vi en cykel till Hannah. En liten röd begagnad cykel för 300 kronor så nu väntar hon otåligt på att snön ska försvinna. Tänk när vi inte längre behöver bylta på en massa kläder när vi ska till dagis och Hannah kan börja träna på att cykla på annat än sin trehjuling!

Idag har jag provkört den nya bilen för första gången sedan vi fick den i måndags. Jag var lite skeptisk först, den kändes väldigt stor, men den visade sig vara väldigt skön att köra. Det är mycket smidigare för mig att kunna ta mig i och ur bilen och att kunna lasta in rullstolen själv och det är mycket mer bagageutrymme när man ska ha med hundbur, barnvagn och rullstol och så kanske lite packning om det är en långresa. Nu har vi och brorsan identiska bilar fast de går olika fort. När jag kör går den i alla fall väldigt lååååångsamt...och helst vill jag vara helt ensam på vägen ;-)

I stan shoppade jag en del kläder till Hannah för att fylla på vårgarderoben (hon växer så det knackar), nya våriga gardiner till köket och lite annat på Village. En tur till Cinnas pysselaffär blev det också. Nu ikväll har jag rättat lite prov som eleverna ska få tillbaka imorgon när jag ska jobba på skolan så nu är jag trött och ska ta och krypa ner i min sköna säng. Sov gott!
/Lisbeth

Grattis Lii

Ett stort Grattis till min lilla brorsdotter Lii som fyller 3 år idag. Så här fin var lilla prinsessan i tidningen, fotot är taget av Emilia Ohlsson. Många grattis kramar från "pappa" Bengt, faster Isse och "bästa bus och bråk-kusinen" Hannis. Vi älskar dig!

Att söka jobb fast man redan har ett

Till en liten näbb

Idag har jag beställt Hannahs näbbklänning till bröllopet. Jag hade som vanligt svårt att bestämma mig men bestämde mig till slut för en i ljust rosa, utan ärm från en butik på nätet som heter Little Faries. Så här ser den ut:



Jag hade först tänkt hyra en på samma ställe som jag hyr brudklänningen men att köpa en på nätet kostade ungefär lika mycket så då valde jag det och tänkte att då kan jag ju sälja den sedan. I övrigt håller jag på att fundera över inbjudningskorten och brudbuketten. Inbjudningarna ska jag göra själv och buketten har jag bokat att Backamo ska göra. Det blir nog en bukett med rosa, vitt och grönt. Jag funderar på något vårigt med mycket knoppar och kanske rosor, ranunkel, hjärtan på tråd och något mer.



Ja mycket är det att tänka på och många beslut som ska fattas! Bengt är inte fullt så intresserad av planeringen även om jag försöker få honom med på ett hörn också.

Längtan efter våren

Ja fast almenackan säger att det är vår-månad och andra mars kan man inte tro det när man tittar ut genom fönstret. I helgen var det plusgrader och den stora mängden snö som vi fått sista tiden började långsamt smälta och det ingav lite hopp om att det nog blir vår såsmåningom. Men när vi vaknade upp igår morse var snön tillbaka. Det som smält undan under veckoslutet har nu ersatts med ett nytt lager eländig snö och våren tycks nu väldigt långt borta. Ja, trött på snön är jag allt så jag var tvungen att ta bort den här ifrån bloggen i alla fall ;-). Några vackra snödroppar syns inte till ännu och det lär nog dröja ett tag. Vättern är nu täckt av is så det blir nog en kall vår. Jag längtar efter sol, värme, fågelkvitter och takdropp eller något annat som säger att våren är i antågande men jag lär nog få vänta...

En liten prinsessa med ont i öronen

Igår kväll och i natt hade Hannah väldigt ont i ett öra, hon har troligen fått öroninflammation. Hon skrek, var ledsen och sov knappt en blund. Idag på morgonen var det något bättre men hon säger att det fortfarande gör lite ont. I eftermiddag gick hon ändå på kalas hos Isabelle som fyller 4 år idag. Ett riktigt prinsesskalas med pannkakstårta & rosa grädde. Så här fin var hon när hon gav sig iväg:






Hon verkade väldigt nöjd när hon kom hem så det var nog ett lyckat kalas. De är riktiga kompisar de där bägge, så fort Hannah kommer hem från dagis så frågar hon om hon får gå och leka med Isabelle om inte hon hinner före och kommer ner till oss innan Hannah hunnit upp till dem. Det är ju både roligt och praktiskt att hon har en så bra kompis precis i grannhuset!

På förmiddagen idag var Cinna och hälsade på och vi tog en tur ner till Lustfyllt i Munkaskog där vi drack en god kopp te och kaffe med hembakat och njöt av den härliga atmosfären. En väldigt trevlig och mysig stund!

Den här helgen har Daniel och Christoffer sovit över här eftersom mamma var bortrest och igår var Thomas, Jennie och barnen förbi en sväng. En helg går fort. Imorgon är det ny vecka och nya tag som gäller!

Ett (förhoppningsvis) lättare liv

Nu var det fredag igen, tänk vad veckorna går fort! Jag har ju varit hemma några dagar i veckan med Hannah, som varit förkyld och hostig, men idag verkar hon bättre. Hon var dock inte på dagis idag eftersom hon kanske fortfarande är lite nedsatt så var hon istället hos farmor och farfar när jag och Bengt jobbade. Jag var tidigt på jobbet för att jag hade tänkt att jag skulle hinna med att träna innan jag började jobba men det visade sig att nu är simhallen stängd p.g.a. att det ligger för mycket snö på taket så att de måste skotta där. Så det blev inget med träningen idag! Ute är det nu plusgrader och det tjocka snötäcket har börjat smälta och bli till slask.Tänk om den där snön kunde försvinna så att det blev lite lättare att ta sig fram. Efter jobbet var jag och fixade en födelsedagspresent som Hannah ska ta med sig när hon ska på födelsedagskalas hos Isabelle på söndag. Nu sitter jag och Hannah framför TV:n och väntar på att Bengt och mina två yngsta bröder ska komma med pizza (sallad för min del). Jag har försökt att ta tag i det där med vikten och köra lite Viktväktarprogram och hittills har det gått bra. Fast det bör kanske tilläggas att jag bara hållt på i drygt en månad. Önskar Er alla en trevlig helg & fredagskväll!

I bröllops tankar

Ute är det massor av snö och man undrar om det någonsin kommer bli vår. Sitter och surfar på nätet på brudbuketter med härliga vårblommor i underbart vackra färger. Det är mycket att tänka på inför bröllopet och veckorna går fort även om det känns väldigt avlägset just nu. Känner att min hjärna går på högvarv tänker, drömmer, fantiserar om bröllop och längtar så till den dagen. Kyrkan är bokad liksom festlokalen nere i Domsand. I torsdags var jag och Bengt och åt lunch på Björkhaga och diskuterade maten med dem. Nu väntar vi på på en offert på vad cateringen kommer kosta. Klänningen är ju utprovad på Kristinas Brud och Fest. Jag hade sådan ångest inför att prova bröllopsklänning men det gick hör och häpna på mindre än en halvtimme! Jag brukar ju ha sådan beslutsångest men personalen var väldigt tillmötesgående i butiken. Hon frågade vad jag hade tänkt mig och när jag svarade att jag inte visste riktigt så sa hon att då tittar vi lite och så börjar vi prova. Vilken känsla bara att gå runt där bland alla dessa vackra klänningar. Hon plockade fram ett par tre stycken och jag satte i gång att prova. När jag fick på mig den andra klänningen kändes det bara wow, den är det! Jag provade någon till men sen bad jag att få prova den igen. Jennie var med mig och efter en liten stund kom mamma också lagom till att se mig i klänningen. Jag kände mig så fin och kunde inte sluta le. Den klänningen blev det! Det var en sådan jag föreställt mig med mycket pärlor, vidd i kjolen och släp. Vi provade också ut en slöja, tiara, halsband och armband. Så nöjd kände jag mig. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om bröllopsförberedelserna men nu tickar klockan iväg och jag måste lägga mig. Återkommer med mer bröllopstankar vid senare tillfälle. Det ska ju bara vara ett litet bröllop med närmaste familjen, föräldrar, syskon och mor/farföräldrar så än så länge kan jag inte publicera det här på bloggen eftersom vi håller det lite hemligt för övriga men så snart vi är gifta så kommer det att gå att läsa om bröllopsförberedelserna här.

"Jag är lite sjuk idag"

Idag har jag varit hemma med Hannah för hon är så förkyld och har en hemsk hosta. Hon blir ju hemskt hostig så fort hon blir snuvig men det brukar mest märkas på natten eller då hon ligger ner, eftersom hon har så trånga luftvägar. Igår eftermiddag hostade hon väldigt när hon kom hem från dagis och efter att ha hostat hela natten var hon inte så pigg på morgonen. Då bestämde vi oss för att hon och jag skulle vara hemma idag. Jag känner mig inte heller riktigt i form, kanske håller jag också på att bli sjuk. Annars har vi peppar peppar klarat oss ganska bra den här vintern från diverse sjukdomar.

Tänk ändå vad barn är pigga när de är sjuka! Hannah ville leka skola på sitt rum med mamma hela förmiddagen. Tänk om alla ungdomar kunde vara lika entusiastiska när det gäller skolan! Vi tränade på att skriva H, som första bokstaven i hennes namn och att räkna. Mamma ville helst vila men det var inte Hannah lika intresserad av. Kanske skulle vi tränat uttal också. Hon har väldigt svårt att säga sje-ljudet och uttalar det då istället som k, så när hon ska säga att "Jag är lite sjuk idag" låter det som hon säger nåt helt annat... Naturligtvis är hon helt omedveten om att detta blir ett helt annat och fult ord men det har orsakat ganska många goda skratt hos omgivningen. Helt pigg är hon ändå inte. Hon beställde korv och stuvade makaroner till middag och efter att vi hade ätit tittade hon på film en stund och sedan somnade hon och sov i nästan två timmar. Så då fick mamma vila en stund med. Nu ska jag fortsätta pyssla om min lilla sjukling! Ha det så gott!

Varning för gnäll!

Usch, idag känns som en sådan där riktigt motig dag. Jag har ont i mina fötter och mitt knä. Jag går (om än stappligt) omkring utan kryckorna här hemma och det är ju fantastiskt i sig men ändå känns det jobbigt. Får höra gång på gång att "vad roligt att se att du är uppe och går med kryckor" men jag tror inte någon riktigt förstår hur mycket slit det ligger bakom och att det fortfarande är ett kämpande p.g.a smärtan. Ju mer jag belastar ju värre blir smärtan och vissa morgnar vill jag inte ens röra på fötterna, ställa mig upp och ta de där första stegen.

Träffade en person för ett tag sen som frågade hur det är och jag svarade att "det går framåt men jag har ont i mina fötter". Ja, ja svarade hon "men lite ont i fötterna har ju alla, det får jag med om jag har varit ute och gått för långt i fel skor". Nä, tänkte jag, du vet inte hur det är! Jag kunde också få ont i ben och fötter när jag gått mycket även innan olyckan men det var inget mot det här! Den där kommentaren har liksom bitit sig fast hos mig. Det är nästan som jag känner lite ilska som bubblar inom mig när jag tänker på det, men samtidigt är det ju så att ingen annan kan ju faktiskt riktigt förstå vad jag varit med om och hur det faktiskt känns.

Samma ilska kan bubbla upp inom mig när vi är ute med bilen och jag ser någon som kör vårdslöst. Jag har lust att tala om för dem vad som faktiskt kan hända och vad det kan orsaka. Samtidigt vet jag ju att innan olyckan var jag själv inte alls lika medveten om riskerna. Jag körde försiktigt och tyckte att jag hade koll men det hjälpte ju inte.

Idag är Hannah på dagis. Förra veckan hade jag henne hemma själv några dagar eftersom det var sportlov. Det var jätteroligt och mysigt men samtidigt jobbigt. Jobbigt att konstatera att det var tufft för att jag får så ont i mina ben och att det gör oss så begränsade. Det där bullbaket t.ex. fick jag lida för i flera dagar sen för att jag stått upp för länge. Samtidigt var det värt det för hon var så lycklig över att få baka sina bullar! Vad jag önskar att vi kunde springa omkring ute och busa och leka! Undrar om det alltid kommer att vara så här att jag ska få så ont när jag går på mina ben? När man har ont och är trött blir ofta tålamodet inte detsamma och det märker hon nog av ibland, mitt lilla hjärta. Det känns orättvist mot henne. Förlåt, min älskade lilla unge!

Usch, nu har jag gnällt tillräckligt! Om du orkat läsa detta inlägg till slutet så tack för att jag fick skriva av mig lite grann. Och du, än har jag inte gett upp. Ska nog orka kämpa ett tag till. Imorgon är en ny dag med nya friska tag!

En riktig vinterdag!

Idag har vi tillbringat en del av dagen ute, framför allt med att skotta snö. Thea bara älskar all snö, vi andra tycker kanske att det räcker nu. Hannah roade sig med att åka pulka på uppfarten medans Bengt skottade snö på garagetaket.

Och så lite mera snö!

Det är helt otroligt! I natt har det snöat ännu mer och blåser gör det så skottar man så blåser det igen lika snabbt igen. Mina bröder älskar nog mig lite extra idag när jag ringde och väckte dem kl. nio en söndagsmorgon för att de skulle hjälpa Bengt att åka och skotta fram farfar som är helt insnöad och inte orkar med all snön själv. Tog nyss ett kort på Hannahs lekstuga, jämför med tidigare inlägg från förra veckan, nu når snön över dörrhantaget! Var ska all snö ta vägen när den sen börjar smälta? Om det nu blir vår nån gång... Längtar till sommaren! Håll tillgodo med den här bilden på fyra goa sommartjejer så länge!

/Lisbeth

Ännu mera snö!

Ja idag är vi så gott som insnöade här hemma. När vi vaknade imorse (allt för tidigt enligt två av oss) yrde snön ute och fönstren var täckta av snö. Det dröjde fram till middagstid innan plogbilen kom och när en av grannarna skulle åka fram för att köpa lite frukost vid tio-tiden körde de fast här ute på gatan. Bengt hjälpte dem att skotta fram bilen och få in den i garaget igen och sedan fick de "låna" frukost av oss istället. Jag hade tänkt att vi skulle ta en tur till stan och se "Prinsessan och Grodan"- den senaste Disneyfilmen på bio men det får bli en annan dag. Jag hade tänkt spendera kvällen hos Anneli sedan men det fick vi tyvärr också ställa in. Idag blir det nog istället snöskottning, bokläsning och att röja lite på mitt arbetsrum/hobbyrum som gäller. Ha det så gott i snöyran!

Bullbak & huset fullt!

Idag är jag ganska trött och har ont i benen. Igår bakade jag, Hannah och hennes kompis Isabelle bullar så det känns i benen idag att jag stod upp en massa och höll på på förmiddagen. De blev nöjda i alla fall, kanelbullar och rosa prinsessbullar blev det.




På eftermiddagen kom Mia och Nellie förbi på en fika och sedan kom Jennie och barnen förbi en sväng också. Isabelle kom också hit så plötsligt var huset fullt med fyra små bustjejer som lekte och skojade och en liten bus-bebis, underbart! Thea ville gärna också gärna vara med och leka när hon inte låg och gnagde på det "lilla" tuggben som husse skaffat åt henne.






Idag blir det nog en lugn slappar dag fast jag borde tampas lite grann med tvättkorgen som jag aldrig tycks nå botten på. Nå ja, bara att ladda maskinen och sen krypa upp i soffan med mitt lilla hjärta och mysa. Det är sportlov det!

En underhållande helg!

Ja, i helgen har det varit underhållning för hela slanten. I lördags åkte vi till Göteborg och gick på Ugglas Revy på Rondo. Revyn var en blandning av musik, sång, stand-up comedy med komikerna Annika Andersson och Per Andersson (kända bl.a från TV-programmet Parlamentet), dans, buktaleri, medley av Uggla-låtar och mycket mer. Verkligen sevärt och underhållande! Innan föreställningen, som var en matiné-föreställning, serverades mat så vi skulle vara där redan 12.30. Innan dess hann vi med en kort visit hos Bengts mormor som bor i Göteborg. Efter föreställningen åkte vi hem och lagade lite god mat. Hannah sov över hos mormor så på söndagmorgonen blev det sovmorgon för trötta småbarnsföräldrar. Uppskattat!





Igår var jag och Hannah på familjeteaterföreställning i Folkets Hus (jag trodde det var i biblioteket men där hade jag fel). Wilhelm och Hannah skrattade gott åt "Clownen och Cirkusprinsessan". Det var en föreställning med dockteater,musik, trolleri och clowneri. Det var mycket uppskattat och han engagerade barnen i föreställningen på ett roligt sätt. Föreställningen slutade med att clownen sa att nu är det slut så nu åker ni ut och barnen fick åka på en liten rutschkana ut genom dörren till samlingssalen där teatern ägt rum.

Idag är Hannah på dagis och jag har varit iväg hos sjukgymnasten och tränat. Imorgon och på onsdag ska Hannah vara ledig från dagis så då blir det sportlovsmys, vad det innebär har vi inte planerat ännu. Ha en bra dag!

Kram på Alla Hjärtans Dag!

Här kommer en liten hälsning på Alla Hjärtans Dag till alla mina nära och kära, familj, släkt och vänner. Tack för att ni finns, hoppas att ni får en trevlig dag!

Nu är det sportlov !

Ja fast jag bara jobbat i sju veckor känns det härligt att det nu är sportlov. Jag är ju inte någon vintersportsmänniska så någon skidåkning blir det inte (funkar ju inte ändå) utan i helgen blir det kultur för hela slanten, om nu Magnus Uggla räknas dit. Vi ska i alla fall åka till Göteborg imorgon och gå på hans revy på Rondo. Första parkett och trerättersmiddag ingår i paketet. Hannah ska vara hos mormor imorgon och på söndag ska hon och jag gå på barnteater på biblioteket. "Clownen och cirkusprinsessan" låter väl som något som passar henne? Vi har bestämt träff med Wilhelm och hans mamma då, så det blir nog jättetrevligt.

Ute är det -3,5 grader, massor av snö och glashalt så helgen får nog börja med att fixa lite god mat (som oftast när det är fredag innebär tacos i det här huset), tända i braskaminen och mysa framför TV:n. Ha en trevlig helg!
/Lisbeth

Prova brudklänning

Idag ska jag iväg och prova brudklänning på Kristinas Brud- och fest. Det känns helt overkligt och samtidigt lite nervöst. Vet ju hurdan beslutsångest jag brukar ha så det där med att bestämma sig känns lite jobbigt. Jag ringde dit i förra veckan bara för att höra hur långt innan man måste boka om man vill hyra en klänning. Butiksbiträdet svarade då att det var hög tid, det är tydligen ett populärt datum att gifta sig och hon var snabb med att boka in en tid att prova klänning. Eftersom varken mamma eller Jennie kunde den tiden fick jag ändra den, så nu ska vi dit idag på förmiddagen. Jag har bläddrat och bläddrat i olika bröllopstidningar men det är svårt att veta vilken klänning som är den rätta. Jag hoppas att hon i bröllopsbutiken kan ge lite bra råd och tips. Hannah har också bläddrat i tidningar och frågar "- Vill du ha en sån klänning när du ska vara prinsessa mamma?". Ja, när vi berättade för farmor och farfar sa hon att:
"- Ja ska va 'Brutäna" (Jag ska vara brudtärna, näbb heter det väl egentligen) och när Kerstin frågade vad mamma och på pappa ska göra då svarade hon:
"- Pappa ska vara prins och mamma ska vara prinsessa då och JAG ska vara 'brutäna".
Hon är bara för go!
Än så länge är bröllopsplanerna lite hemliga så jag skriver inlägg under tiden men publicerar dem först när vi gift oss.
/Lisbeth

Vår busiga vovvsing

Nu börjar Thea känna sig ordentligt tillrätta här hemma. Hon är lugn och trygg men emellanåt lite busig också. Hon älskar att tugga på saker som sina leksaker och tuggben (de går åt i rasande fart) men tyvärr fick Henkes kängor också känna av hennes vassa valptänder när han var här för ett tag sedan. En sladd till en lampa har hon också gnagt på men det gick som tur var bra. När vi varit ute med henne på sista kvällspromenaden och gått och lagt oss, får hon ofta ett spel och blir väldigt lekfull och springer varv efter varv runt matsalsbordet i vardagsrummet med en pipande hundleksaksboll i munnen innan hon lugnt lägger sig till rätta för att sova i sin korg.

Hon har lärt sig väldigt bra att lyssna till clickern och när jag satt och tittade på instruktionsvideos på nätet härom dagen låg hon i sin korg men kom glatt springande när hon hörde ljudet av clickern från datorn i hopp om att det vankades godis. Att jaga lill-mattes kjol som svänger när hon springer är också kul (fast Hannah är inte så övertygad om detta). Hon verkar dock ha tagit till sig Thea på ett annat sätt nu, i början pratade hon väldigt mycket om vår andra hund och hade svårt att acceptera att Thea var så mycket större och valpig. Hon blir 4,5 månad nästa vecka och då är det också dags för en ny vaccination. Några bilder kommer här:





Det är svårt att urskilja hur mycket av schäfer och labrador hon har i sig. Färgen är helt klart labrador men i kroppen och hållningen är hon mer lik en schäfer. Öronen är än så länge hängande och inte spetsiga och uppåtstående som schäferns.
/Lisbeth

Tråkiga nyheter

Tänk vad livet är orättvist ibland. En del drabbas liksom hårdare av svårigheter och motgångar. Just som man tror att det börjat vända så kommer nästa prövning. Jag tänker särskilt på familjen H som idag fått besked om att cancern kommit tillbaka. Nu tvingas de börja om igen med cellgiftsbehandlingar och sjukhusbesök när det nu kändes som det äntligen hade vänt och det börjat bli ordning på vardagen igen. Jag lider verkligen med dem. Vilken otäck sjukdom det är! Tänk att man kan känna sig frisk och va fullt i gång och ändå vara så sjuk.

Tänker på min älskade pappa som också drabbades av cancer (om än en helt annan form). Han som till en början var fylld av kämparvilja och övertygelse om att det skulle ordna sig bröts till slut ned av sjukdomen och orkade till slut inte kämpa längre.

Skickar massor av styrkekramar till familjen H. Ni kommer greja det här också och vi finns här för Er.
/Lisbeth

En fullspäckad lördag

Igår vid nio tiden åkte jag och Hannah tillsammans med Magdalena och Kristina in till torget. Det var ganska kallt och inte helt lätt att ta sig fram med rullstolen även om det var plogat. Hannah köpte lördagsgodis, målarpennor och klistermärken. Jag köpte ett par fårskinnsvantar till henne, lite gott fikabröd och värmande te. Efteråt var vi inne på Pingstkyrkan och fikade innan vi åkte upp till A6 en sväng. Där fixade vi en födelsedagspresent till Wilhelm som fyllt år och shoppade lite kläder bl.a en vårjacka till Hannah- en jättetuff jeansjacka.

När vi kommit hem kom Anneli och Jocke för att hälsa på och titta på lilla Thea. Det var väldigt trevligt! När de åkt kom Moa och de två yngsta barnen förbi för att Bengt skulle hjälpa henne med datorn. Maria och Hannah hade jättekul och busade och lekte för fullt. Lille William var lite försiktig till en början men sen var det full fart på honom också. På kvällen kom Henke förbi också men när det var dags för Hannah att lägga sig somnade mamma också gott efter en fullspäckad men rolig dag!
/Lisbeth

Första veckan avklarad!

Ja nu är första veckan avklarad då jag jobbat 25%. Låter inte mycket men i min situation fullt tillräckligt när jag ska orka med min träning,jobbet,det praktiska hemma och att vara mamma och småbarnsförälder. Det känns i alla fall väldigt roligt att vara tillbaka i arbete och jag har mötts av väldigt många positiva kommentarer. Som det ser ut nu är jag resurslärare i en årskurs nia och en åtta i svenska och engelska.

Att slippa resorna när jag tränar på vårdcentralen istället för inne på sjukhuset känns också väldigt skönt. Jag försöker att simma i simhallen ett par gånger i veckan i anslutning till att jag varit och jobbat men hur det blir med det framöver är lite osäkert då simhallen gått i konkurrs. Jag hoppas att kommunen som haft badhuset ute på entreprenad tar tillbaka det i egen regi så att jag kan fortsätta träna eftersom det är så bra träningsform för mig. I vattnet rör jag mig mer fritt och framförallt gör det inte alls så ont.

Skönt att det är fredag, nu är det snart dags för lite fredagsmys! Imorgon blir det nog en tur in till torget och till stan och på söndag är vi bjudna på kalas. Ha en trevlig helg!
/Lisbeth

Beslutsångest och längtan efter våren

Ja det är väl lite tidigt att hoppas på vår redan, men nu har vi väl fått nog med snö! Det är väl lugnt en halvmeter snö nu och mer och mer kommer det.

Idag har jag varit ledig på förmiddagen och sedan varit en sväng på jobbet i eftermiddag. På vägen hem snöade det en del och de varnade på radion för oväder under kvällen. När jag kom hem ringde Bengts mamma för att kolla om vi var hemma. Hon var riktigt orolig och uppstressad för det hade skett en trafikolycka på 195:an i höjd med Västgöte med flera bilar inblandade. Bara tanken på det gjorde att jag kände ett stort obehag och minnena av olyckan kom tillbaka. Paniken över att sitta fastklämd, den totala tystnaden efter smällen innan ljuden började komma tillbaka och jag hörde Hannah skrika, den bitande kylan och den oerhörda smärtan...

Bengt, Hannah och Thea var inte hemma för de var och hälsade på hos Theas hundkompisar på omplaceringshemmet och Hannah lekte med sin dagiskompis Maria vars föräldrar driver Svängande svansen. Jag ringde dem och berättade om olyckan och för att försäkra mig om att de skulle ta det försiktigt hem. Sedan ringde jag till H eftersom vi planerat att åka in till stan för att träna med onsdags-gruppen på Rehab. Det är en grupp av utskrivna patienter som träffas tillsammans med Rehab-instruktören för att träna ihop. Han sa att han tänkte åka ändå och lovade att köra lugnt men att jag fick bestämma om jag ville åka med eller inte. Vilken beslutsångest jag hade innan jag bestämde mig för att åka med. Som tur var gick det bra både dit och hem. Trots vädret var det ett stort gäng som kommit för att träna och vi körde hårt.

Jag är ingen vinter-människa och tycker nog att vi fått nog av snö och kyla. Längtar efter takdropp, vårsol och fågelkvitter...
/Lisbeth

Vem lämnar & hämtar på dagis idag?

Ja, den frågan har säkert många föräldrar trätt om när det är tidig morgon, lite halvstressigt och man är på väg ut genom dörren till jobb och dagis. Man har just fått på alla kläder när barnet säger:"- Jag måste gå och kissa!" Jaha där rök det, inte i tid till dagis idag heller...

Den senare delen med att bylta av alla kläder igen för en snabbsväng in på toaletten och sedan på med dem igen känner jag igen mig i - men faktiskt inte så mycket i det andra. Eftersom jag inte kunnat under så lång tid tycker jag att det är både roligt och mysigt att få lämna och hämta på dagis. Att få en liten inblick i hur dagen på förskolan varit och mötas av en liten tjej som skiner upp och ropar mamma. Visst känns det lite bökigt ibland med kryckor, väska och alla kläder och ut och in i bilen men ändå så härligt! Jag vill hämta och lämna på dagis idag!

Det jobbigaste är väl snarare morgonbestyren innan man kommer så långt att det är dags att åka till dagis. Vissa mornar funkar jättebra, andra så sätter sig vår lilla dam på tvären direkt. Jag vill... och jag vill INTE. Inte klä på sig, inte ha de kläderna, inte borsta tänderna, inte kamma mig, inte den overallen, inte de stövlarna.... Det är mycket man vill och tror sig kunna bestämma när man är tre år!!

Jag läste en krönika i tidningen Vi föräldrar härom veckan där det stod så här:

"Innan förlossningen trodde jag att man blev förälder där på BB. Så fort barnet var fött så skulle jag vara mamma. Nu vet jag bättre. Förälder är inget man blir över en natt. Det är något man tränar på varje dag".

(Vi Föräldrar nr 2 2010)

Skribenten liknade föräldraskapet vid en berg- och dalbana och visst känns det så ibland. Kommer ihåg när Hannah var bebis och man försökte hitta lite rutiner. Ibland trodde man att man äntligen hittat något som funkade men så ändras plötsligt förutsättningarna och det som tidigare fungerade så bra funkar inte alls längre utan man får tänka om. Som förälder gäller det att vara i nuet och i ögonblicket. Ena stunden kan man känna oro, tvivel på sin egen förmåga och vanmakt när man inte kan trösta en skrikande bebis och nästa fullständig lycka och den varma kärleken när man snusar på sin lilla bebis och har en mysig stund i soffan tillsammans. Det gäller att försöka se hur det som gått jättesmidigt med treåringen ena morgonen plötsligt blir till en jätte sak och orsakar en massa Jag VILL och jag vill INTE...
Ja att vara förälder är nog något man tränar på varje dag.
/Lisbeth

En lång resa & ett stort Tack !!

Idag var det sista dagen som dagpatient på Rehabiliterings Medicinska kliniken på Ryhov! I över ett och ett halvt års tid har jag åkt dit flera gånger i veckan för att träna för att kunna komma tillbaka efter olyckan och det har varit en lång resa. Även om jag inte nåt resans slut ännu känns det i alla fall som ett stort steg på vägen att lämna sjukhuset för att istället träna inom primärvården och börja komma tillbaka till mitt arbete. Jag bad att få en kopia på journalen från min tid där och det var inte mindre än 34 sidor med anteckningar så det har varit en hel del operationer och ingrepp under den här tiden. Det är först nu när allt börjat lugna ner sig lite som man inser hur mycket det verkligen varit och vilken resa vi gjort! Vill passa på att TACKA alla, både rehab-personal, familj, vänner och bekanta som på olika sätt hjälpt oss att komma i genom den här tuffa tiden och som stöttat oss på olika sätt. Det har betytt jätte mycket! TACK!!!
/Lisbeth

Få pli på hunden med ett klick

Idag har jag varit ledig på förmiddagen och efter lunch bär det av till skolan för lite konferens. Ikväll är jag bjuden på Ljusparty hemma hos Anneli och då ska jag passa på att köpa lite fler väldoftande ljus att lysa upp vintermörkret med. Det behövs så här års och så är det ju mysigt också.

På förmiddagen har jag surfat runt lite på nätet och läst lite om "Clicker Dog training". Det verkar spännande! Lillebror nr 2 och hans familj hade beställt en sådan åt mig i födelsedagspresent men den har inte kommit ännu. Kolla här t.ex:

http://www.youtube.com/watch?v=IC367wKGi4M

Kul att se om det fungerar och lilla Thea fattar galoppen.
/Lisbeth

Inte äldre än man känner sig

Så var man då plötsligt ett helt år äldre fast man inte känner sig så... 33 år låter nästan medelålders :-). Fast det är väl så att när man är yngre vill man bli äldre och sedan när man passerat 30 vill man bli yngre eller i alla fall stanna upp i åldern. En del säger ju att man är inte äldre än man känner sig så då lär jag nog förbli 25 ett tag till...

Födelsedagen tillbringades här hemma tillsammans med Bengt, Hannah, mamma,farfar, mina bröder och deras familjer. Vi bjöd på taco-, salami, och skinkpaj till lunch och sedan blev det tårta och kaffe. Tårta ja... Jag brukar oftast köpa tårta men den här gången hade jag bestämt mig för att baka själv. Jag hittade ett recept på nätet på en tårta med marängbotten med Rice crisps och smörkräm. Glad i hågen satte jag i gång och baka i söndags morse och det gick jättebra tills tårtbotten var gräddad och skulle lossas från bakplåtspappret - då gick det mindre bra!! Det var helt enkelt lättare sagt än gjort. När jag sedan surfade på några liknande recept stod det att bakplåtspappret skulle oljas innan man smetade ut botten på det- något som INTE stod i det recept jag hade följt... Suck. Nå ja, jag lyckades i alla fall pilla bort pappret till slut även om en del av tårtbotten blev till småsmulor och den smakade i alla fall gott.

Thomas & Jennie hade med sig en av Jennies pappas hundar, labradoren Isa så Thea fick också en lekkamrat medan Hannah lekte och busade med kusinerna. Fina presenter fick jag- en clicker (att använda när man tränar lydnad med hundar), ett sällskapsspel, blommor, ljuslyktor och ett presentkort på Bok- och presentaffärn. Det blev en mycket trevlig födelsedag!

Igår hade jag Teammöte på Rehab. Vi bestämde att jag fr.o.m nästa vecka ska börja träna inom primärvården på vårdcentralen här hemma istället. Det känns jätteskönt när jag nu börjat arbetsträna också att slippa de tidsödande resorna till Ryhov. När man åker sjukresa måste man ofta åka 1 och en halv timme innan man ska vara där för att de ev. ska kunna samköra vilket innebär nästan tre timmar i restid fram och tillbaka. En resa som i själva verket inte tar en timme på båda håll.

När jag hade tränat klart var jag och åt lunch med A, H och C som också tränat på Rehab- en "Rehab reunion lunch" eftersom ett par av dem inte tränar där längre. Det var mycket trevligt! Det är skönt ibland att prata med någon som också varit med om en olycka och som har liknande erfarenheter i bagaget. Mycket snack om olyckor blev det dock inte den här gången då en av dem väntar barn och en annan förlovat sig och vi skaffat hundvalp. Vi skrattade lite när vi gick i från lunchrestaurangen dock - det var de halta och lyttas gäng då vi alla skadat benen och går lite stappligt trots att jag med mina 33 år nog är äldst.

När jag varit och hämtat Hannah på dagis igår var vi förbi Johan och Neta och tittade på deras lille bebis. De fick en son för ett par veckor sedan och vi var och lämnade en liten "välkommen till världen"-present till lille Noel som han ska heta. Han var så liten och söt men kläderna vi köpt var för små så de får vi byta. Liten var han men ändå stor för att bara vara två veckor.

Idag har jag varit och arbetstränat på skolan. Förhoppningsvis om det känns som att det funkar så ska jag testa på att börja arbeta 25% fr.o.m nästa vecka. Tillbaka till en något mer normal vardag helt enkelt: Det känns härligt!
/Lisbeth

En riktig liten skojare & en busig gnagare

Idag har jag varit och tränat på Rehab och när jag kom hem på eftermiddagen var min bror och mina båda brorsdöttrar på besök. Meija är nu nio månader och så gudomligt söt och go. När hon satt vid matbordet och åt och Thomas frågade henne om hon skojade med oss knep hon ihop ögonen och sken som en sol gång på gång. Så söt! Lii och Hannah lekte och busade som vanligt. Idag var de både prinsessor och dansade balett. Eller kablett som Hannah sa...

Thea har också varit busig idag och letat upp en hel rad saker som hon gärna vill gnaga på. Imorse var det ett grytunderlägg i kork som blev till små smulor och när brorsan och barnen skulle åka hem ikväll hittade vi inte Meijas ena strumpa som hon tagit av sig. Den hittade jag senare i Theas korg men tur nog var den inte sönderbiten. Thomas berättade världens skräckhistorier om vad man har att vänta med en gnagig liten valp i huset. Jag hoppas att hon inte ger sig på dörrfodret...

Igår var vi och vaccinerade Hannah med andra dosen av svininfluensa vaccinet. Första gången var Bengt med henne och när hon satt och åt kvällsmat i tisdags kväll berättade hon att "- Då var pappa med och jag fick en spruta och då gjorde det ont. Nu när jag ska få en spruta får du följa me mig mamma för då gör det inte ont". Det kunde förstås inte mamma lova att det inte skulle göra ont men jag lovade att följa med henne. Hon skrek redan innan vi kommit in i mottagningsrummet och ville inte alls vara med men när hon fått sprutan gick det snabbt över. Hon är duktig ändå när jag är själv med henne och iväg någonstans för hon håller sig intill mig och gör som hon blir tillsagd. Min lilla duktiga tjej! Likadant var det när vi var i badhuset och hon var själv med mig i omklädningsrummet. Hon ville inte duscha utan skrek och var jätteledsen men hon gjorde det ändå när jag sa att hon var tvungen att duscha innan badet. Hon som verkligen avskyr att duscha!
/Lisbeth

Valpvardag & ett nytt avstamp

Thea är så duktig och har skött sig så bra sedan hon kom till oss. Fast hon är bara 3,5 månad så är hon i princip redan rumsren och redan första natten klarade hon sig hela natten utan att vi behövde gå ut med henne. Ett par broddar till mina skor och en lampsladd har blivit sönderbitna/gnagda på men det får man väl räkna med när man har en liten valp. Hon verkar lära sig snabbt och kommer man på henne med något i munnen som hon inte ska tugga på så släpper hon direkt bara man säger till henne. Av någon konstig anledning verkar hon ha en viss förkärlek för husses använda strumpor!

Lill-matte är väldigt glad åt sin nya hund även om hon ibland tycker att Thea är lite väl busig och inte vant sig vid att hon är betydligt större än vår förra hund. Hannah saknar allt sin Rambo emellanåt! Men när kusinerna var och hälsade på i helgen var hon snabb med att påpeka när de skulle gå att de inte fick ta med sig hennes hund. Den här veckan är Bengt hemma och är pappaledig med Hannah för att Thea ska få chans att vänja sig vid sitt nya hem. Idag ringde de från Brukshundsklubben och sa att vi kommit med på valpkursen så det ska bli roligt!

För en vecka sedan var jag på återbesök på ortopeden. Läkaren var nöjd med resultatet av extern fixationen och benbrotten har nu läkt ordentligt så att jag får belasta fullt. I nuläget kan de inte göra något mer utan nu ska jag träna framförallt vänsterbenet i tre månader eftersom det är så svagt. Sedan ska jag få träffa en knäspecialist i april någon gång för att se om de ev. kan göra något mer åt instabiliteten i mitt vänster knä. Igår var jag på ortopedteknik och provade ut en ny ortos som jag ska använda så längre för att få mer stabilitet i knäet när jag går så att jag vågar lita mer på det benet. För första gången på drygt två år vet jag vad som väntar de kommande månaderna. Det känns helt otroligt! Sedan olyckan har det alltid varit en osäkerhet kring vad som väntar och det har varit operation efter operation. Nu vet jag att det är arbetsträning och träning som gäller den närmaste tiden. Känns härligt men konstigt, som ett nytt avstamp helt enkelt!
/Lisbeth

Välkommen hem Thea!

Idag har vi varit och hämtat hem vår lilla hundvalp. Trots att familjen som tagit hand om henne badat henne och tvättat henne med rikligt med schampoo luktar hon fortfarande lite ladugård eftersom det är där hon tvingats växa upp innan det att hon blev omhändertagen. Vi kallar henne lite skämtsamt för Thea "Ko-skit". Efter att vi skrivit på och ordnat med pappren tog vi med henne i bilen hem. Hon fick ligga i bagagen och vi trodde att lastnätet skulle få henne att stanna där men vips så hade hon lyckats smita igenom en liten springa i det och fram till baksätet där hon plötsligt stod med båda framtassarna i Hannahs knä där hon satt i bilbarnstolen. Bengt körde intill vägkanten och flyttade bak henne igen och gjorde fast hennes koppel men då lyckades den lilla rymlingen istället krångla sig ur halsbandet och vips var hon tillbaka i baksätet igen. Väl hemma tog vi henne på en liten promenad runt kvarteret innan hon fick göra sig hemmastadd här hemma. Hon var först lite försiktig men nu verkar hon känna sig mer bekväm med att detta är hennes nya hem. Välkommen hem Thea!
/Lisbeth

Vi väntar tillökning i familjen

Har inte bloggat på ett tag men måste bara skriva några rader om vår nya lilla familjemedlem. Igår var vi och tittade på en valp på 16 veckor. Hon är en blandning mellan schäfer och labrador en s.k schabrador. Helt svart i pälsen, lite försiktig men pigg liten fröken vid namn Thea. På fredag kommer hon hem. Hon var den enda i sin kull som överlevde för ägaren till hennes mamma slog ihjäl syskonen men en granne lyckades rädda Thea till livet och lämnade in henne till en familj som driver ett hunddagis och sysslar med omplaceringshundar och problemhundar. Pappan i familjen som har lång erfarenhet av hundar och vetrinären som besiktat henne var övertygade om att hon kommer bli en go och trevlig familjehund. Vi har ju inte haft någon valp innan även om vi haft hund så nu får vi läsa på om hundvalpar och anmäla oss till Brukshundsklubbens valpkurs. Spännande!
/Lisbeth

Pyjamasparty och Julgransplundring!

Ja nu går ju julen mot sitt slut. På onsdag är det ju 20:e Knut och då ska ju julen enligt talesättet ut. Vi började lite nu i helgen med att plocka undan lite julsaker och plundra granen för att sedan slänga ut den. Hannah hade redan tidigare på eget bevåg börjat plundringen och satt i sig några av choklad-änglarna men några stycken fanns kvar att äta upp.

Jullovet är ju slut nu och i fredags påbörjade jag min arbetsträning på skolan på 25%. Jag är där ett par förmiddagar i veckan plus att jag är med på onsdagens konferenstid. På tisdag ska jag ha ett avstämningsmöte med Försäkringskassan för att lägga upp den fortsatta rehabiliteringen.

I helgen har vi också haft pyjamas-party! Det var Hannahs kusin och min lilla brorsdotter Lii som sov över hos oss, jättemysigt! Hon kom i fredags-kväll och då lekte tjejerna för fullt innan det var dags för att käka hamburgare och strips och ha lite fredags-mys framför TV:n. Bredvid varann på en madrass på golvet somnade de sedan gott. De var så söta de där bägge! Lii längtade lite grann efter pappa och mamma precis innan hon skulle somna och va då lite ledsen men då lade jag mig emellan dem och läste en bok och höll om henne lite och då somnade hon gott. Annars gick det jättebra. Igår var vi ute i snön och åkte pulka, vår garageuppfart blev till en alldeles lagom brant pulkabacke.

Idag har vi varit och ätit middag hos svärföräldrarna och sedan varit i Mullsjö simhall. Det var första gången Hannah var med till badhuset och det tyckte hon var väldigt spännande. Först vart hon lite avskräckt och sa att hon inte ville bada när hon kom innanför dörrarna och såg den stora djupa bassängen. Men när jag förklarat för henne att det finns en barnpool gick hon med på att bada i alla fall. Hon var lite osäker och tveksam i början men sen tyckte hon det var riktigt roligt. Jag har köpt ett årskort i simhallen och har tänkt att jag ska försöka simma ett par gånger i veckan i samband med att jag varit på skolan och arbetstränat. Det är så skönt att kunna röra sig och gå i vattnet utan att det gör så ont. Imorgon ska jag på återbesök på ortopeden och röntga för att se om benet läkt ordentligt! Håll tummarna för det.
/Lisbeth

Varför blogga?

Varför bloggar jag egentligen och för vem? Den frågan har jag funderat mycket över. Idag väcktes frågan på nytt efter att jag mött kommentaren "jag såg att du skrev om det på din blogg" från en person som jag inte känner särskilt väl men som varit inne och läst mina inlägg. För vem skriver jag egentligen?

Främst skriver jag nog för mig själv. Även om jag inte skriver varje dag så har det blivit som ett slags dagboksskrivande och jag tror att det på många sätt också fungerat som ett sätt att bearbeta den stora förändring i mitt liv som olyckan innebar. Idag är det exakt på dagen två år sedan vi frontalkrockade i 90 km med en annan bil som av oförklarlig anledning kom över på fel sida vägen. Föraren i den andra bilen omkom omedelbart och enligt räddningspersonal på plats överlevde vi bara tackvare att vi hade en så stor rejäl bil med tillräckligt med plåt som bromsade upp den oerhörda kraften vid kollisionen. På bilskroten fick min sambo senare höra att de aldrig sett en Volvo så illa tilltygad och att de inte kunde förstå med tanke på hur bilen såg ut att vi överlevt.

I den långa rehabilitering som följt efter olyckan har bloggandet också blivit ett sätt att kunna gå tillbaka i tiden och se hur det var tidigare, - för en vecka sen eller flera månader sedan, framförallt för att kunna påminna mig själv om att även om det inte alltid känts så så har det gått framåt och jag har blivit bättre. Många gånger under resans gång har det ju känts som om det gått två steg framåt och ett tillbaka i rehabiliteringen och då har det varit skönt att kunna påminna sig om hur det varit och se det hela i ett längre perspektiv. Minne är ju ganska kort och kanske glömmer vi extra fort det som känts kämpigt. Ibland blir man ju också ganska uppslukad av hur det är just precis i nuet och har svårt att se både framåt och bakåt i tiden. Jag tror att bloggandet hjälpt mig att se både hur det är nu och hur det var då. Skrivandet är ju också ett fantastiskt sätt att för sig själv formulera vad man egentligen tänker och känner.

Bloggandet har på så sätt mest varit något jag hållit på med för min egen del men också ett sätt för familj och vänner att titta in och läsa om vad som händer och sker i vårt liv just nu. Det hade jag naturligtvis kunnat uppdatera dem om genom ett telefonsamtal men här kan jag skriva när jag har tid och lust och det samma gäller för när någon vill kika in här. Att dessutom kunna lägga upp bilder är ju också kul.

Vem kan då vara intresserad av att läsa det jag skriver? Ja, den frågan är ju svårare att svara på. Jag är ju en helt vanlig 32-årig tjej/sambo/mamma som inte på något sätt vill uppfattas som en person som menar att mitt liv skulle vara särskilt intressant att läsa om.Den som går in på min blogg har ju själv valt att göra det, det är fritt fram om man vill det och vill man inte så har man all möjlighet att avstå. Visst funderar jag ibland på vem som är inne och läser och vilken bild läsaren får av mig genom att läsa mina inlägg. Det beror förstås på om personen i fråga känner mig personligen och sedan är det väl precis som när en författare eller skribent skriver något- man kan aldrig veta hur det man skriver kommer uppfattas och tolkas av den som läser det. Mitt liv i bloggform är väl egentligen ett ganska missvisande namn på sidan eftersom jag knappast skriver om allt som händer i mitt liv. En del väljer jag att dela med mig av och annat behåller jag för mig själv.Om det jag skriver är av intresse för någon annan än mig själv får alltså DU som läsare själv avgöra. Jag är alltid tacksam för lite respons så gå gärna in och lämna en kommentar nedan.
Kram Lisbeth

Gott Nytt 2010

Så var nyårshelgen också förbi och ett nytt år har inletts. Nyårsafton tillbringade vi här hemma tillsammans med kompisgänget: Tomas, Magdalena, Henke, Torbjörn, Ankie, Samuel och barnen. Vi fixade förrätt och efterrätt själva men till huvudrätt hade vi ordnat catering från Björkhaga hotell och konferens i Mullsjö. Det var oxfilé, potatisgratäng och grönsaker som serverades tillsammans med rödvins- & pepparsås. Det var verkligen kanon gott. Det blev en trevlig kväll och trots att vi inte köpt några raketer fick vi se en massa fyverkerier då en av grannarna fyrade av en massa. Vi stod utanför huset i snön och såg himlen lysas upp i diverse färger och former. Torbjörn som över hos oss och på nyårsdagen kom också Henke, Ankie, Tyra & Samuel förbi och vi umgicks, spelade Guitar Hero och käkade pizza.

Det känns fortfarande konstigt och tomt utan Rambo. Igår kväll var Hannah jätteledsen när hon skulle lägga sig och grät så det skar i hjärtat. "Jag vill ha min Rambo" och "Jag vill klappa min Rambo" lyckades hon få fram mellan snyftningarna och när vi försökte trösta henne genom att säga att vi kan köpa en ny hund sa hon "men jag vill ha min Rambo". När hon till sist lugnat sig lite sa hon att "jag kan trolla fram en ny hund" och i det ögonblicket önskade mamma att hon hade kunnat utföra lite magi. Hur förklarar man för en treåring vad döden är och att den som dött aldrig kommer tillbaka hur mycket man än önskar det? Även om vi skaffar en ny hund kan det ju aldrig bli en ny Rambo. Själv tröstar jag mig med tanken på att han är hos sin extra-husse, min pappa nu i himlen. De var väldigt fästa vid varann och när jag och Bengt båda jobbade hade pappa ofta hand om Rambo på dagarna för att han skulle slippa vara ensam och pappa skulle få lite sällskap. Bilden av när pappa sitter vid köksbordet hemma med en kopp kaffe och en burk pepparkakor kan jag se tydligt framför mig. Han tog ett par pepparkakor, doppade dem i kaffet, tog en tugga och gav sedan ett litet smakprov till Rambo som satt troget och väntade bredvid honom på golvet. Till slut lärde sig Rambo känna igen ljudet av när pappa öppnade skåpet och tog fram pepparkaksburken och öppnade den. När pappa låg och vilade låg han på sängen bredvid honom och gick han till badrummet låg han precis utanför dörren och väntade. De var riktiga kompisar de där bägge (det var inte bara pepparkakor han fick att äta) och när vi satt vid köksbordet och pratade vände sig pappa då och då till Rambo och sa "Eller vad säger du Rambo".Ja, jag saknar min pappa så oerhört mycket och det är tomt utan Rambo. När livet känns lite kämpigt ibland tänker jag på min pappa som alltid fanns där med goda råd och viljan att lyssna. Han sa ofta att "det ordnar sig ska du se gumman". Han var själv en verklig kämpe och en gång gav han mig ett ordspråk som han tyckte passade mig:

Worrying is like rocking in a rocking chair;
it gives you something to do but it wont take you anywhere.

Visst ligger det mycket i det och jag är nog sådan ibland att jag oroar mig för det som ev. kan hända i framtiden. Lite av den styrka att kämpa som min pappa hade och visdomen från ordspråket hoppas jag att jag kan ta med mig in i det nya året. Önskar Er Alla ett riktigt Gott nytt År!
/Lisbeth